Jag vill ödmjukt tacka för all fin respons jag fått sedan uppslaget på
Insidan i DN, onsdag förra veckan, där jag intervjuades som del i deras kreativitetsserie.
’Vi behöver få tid att dagdrömma’, löd rubriken som i sig gav upphov till mycket tänkvärd diskussion. Tiden ligger i tiden. Med det vill jag säga att det är på tiden att vi på allvar talar om vad vi gjorde med vår tidsuppfattning under 1900-talet och huruvida vi verkligen ska bibehålla den i detta århundrade. Förra seklets hyllade rationaliseringar, effektiviseringar och snabbare teknologier har alltjämt höjt förväntningar och prestationskrav. Men vad händer om vi aldrig hinner stanna upp och tänka en tanke klart? Vad händer om vi är så stressade inför torsdagens deadline att vi aldrig unnar oss att tänka tio år framåt? Det är min övertygelse att vi både ur vårt närmaste livsperspektiv och vårt vidare samhällsperspektiv behöver tid – och icke-tid – att stanna upp för att dagdrömma, fantisera, reflektera, göra insikter, kläcka nya idéer och visualisera orsak och verkan. Det främjar både lycka, nyskapande och hållbarhet inför framtiden.