Thursday, December 31, 2009

word of the year : DESIGN

I’m looking back at 2009 and can easily conclude that design is the word of the year – in the spheres I’m covering and beyond. Design is not only about designing physical products – nor even services and experiences added - anymore. It is more. Design is now attitude, approach and even policy in many contexts. Design is the new watchword.

I’ll let a few examples of memorable happenings in my own life, during only the past months of November and December 2009, illustrate how the design concept has left its traditional territory. On November 3rd, I listened to the ever so inspirational management professor Ramnath Narayanswamy talking about the requirements on future leadership: “Managers and business leaders need to incorporate design thinking into their business…[They] need to act and think as designers.” Learn more about the occasion <here> .

Why settling with designing a business organization when an entire city can be subject to design thinking!? A month ago,
Eindhoven Brainport sent me their latest publication. Subject: on how to win the title of World Design Capital 2012. With 47 cities signing up for the challenge, only two are left in the finale: Eindhoven vs. Helsinki. What is then the Eindhoven purpose of participating in the competition? In their own words: “The ‘World Design Capital' title will help Eindhoven strengthen the socio-economic development of the city by using design to address social issues, technological innovations and urban development. It also offers Eindhoven, as main city of the Brainport region, an international podium on which to present its design profile.”

Then, why settling with designing city life if one could design away globally problematic issues!? As Harri Koskinen, one of the leading contemporary Finnish designers, received the Torsten and Wanja Söderberg’s Prize in Gothenburg on November 4th, I was pretty amused when listening to the Finnish ambassador’s dinner speech dealing with how design now is everywhere. Today, we’re even designing society to cope with environmental threats such as climate change, was his argument.

Design is hence not just on the subject; it is on every subject. How did that happen? And why did it happen? These are questions I’d love to hear plausible answers to. My guess is that we’re finally starting to recognise the intrinsic value of the design process – a process that can be applicable in other spheres and functions. As I conclude, after studying creative arts school contribution and design graduates’ careers, the process orientation and process awareness is probably higher in design than in most other disciplines. Furthermore, the design process is creative in nature as it allows for “many creative surprises and developments on the way to the final result”, to quote myself from the report making art Work.

While in 2009 being acceleratingly more frequently used; what will happen with the design concept in 2010? Most likely, we’ll move beyond the trendy use of the word and actually start defining its characteristics for real. (What is essentially defining the design process?) In 2011, we might actually start identifying the consequences of integrating design thinking into every aspect of life. Or should I give it a few more years!?

Last but not least; If I was amused by the words of the Finnish ambassador, I was rather tickled by the speech of Ted Hesselbom, manager of the Röhsska Museum of Fashion, Design and Decorative Arts in Gothenburg. At the same occasion he proclaimed that “Modernism is dead”. Perhaps one should add: Designism is replacing its stance. I’m thinking it might just work as a more tolerant and flexible guiding star for the next decade. Let’s hope so.

Monday, December 21, 2009

läs min rapport!

Pressmeddelande från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
2009-12-21

Bättre nyttjad konstnärlig kompetens kan bli tillväxtsektor

I Europa beräknas den kulturella och kreativa sektorn omsätta 650 miljarder Euro om året och kopplingen mellan kultursektorn och ekonomisk tillväxt blir allt mer relevant att titta närmare på. Evelina Wahlqvist, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, har i tidigare studier visat att konstnärstäthet korrelerar med ekonomisk tillväxt. Med sin nya rapport, Making Art Work, utmanar hon den traditionella synen att konst ska subventioneras och inte kan förväntas att själv generera pengar.

I ett materialistiskt välförsörjt samhälle efterfrågas upplevelser av olika slag i allt högre grad. Därmed växer marknaden för kulturprodukter och vi ser begrepp och satsningar som den svenska ”Upplevelseindustrin”. I en tidigare rapport (Sweden in the Creative Age, utkom 2007) som Evelina Wahlqvist var medförfattare till, visade forskarna överraskande resultat av kreativitetsmätningar i hela landet - nämligen hur väl konstnärstäthet korrelerar med ekonomisk tillväxt.

- Då såg vi kulturens indirekta bidrag. Nu är det dags för nästa steg - att studera kultursektorn som direkt bidragande till ekonomisk tillväxt. Då utgår jag från individerna, säger Evelina Wahlqvist som nu, via statistik och intervjuer med konsthögskolealumner (tidigare studenter), har kartlagt konstnärers karriärvägar utifrån geografiska val, ekonomisk aktivitet och kreativa bidrag.

Potential finns
- Satsningar inom kreativa näringar diskuteras oftast ur ett uppifrånperspektiv. Vi måste också se de konstnärliga utövarnas förutsättningar. Med kunskap om kreatörers egna upplevelser av möjligheter och hinder kan vi sedan lyfta perspektivet, börja göra generaliseringar och dra lärdomar som kan bädda för en stark sektor inom konst och kreativitet, säger Evelina Wahlqvist som menar att samhället kan bli bättre på att ta tillvara den konstnärliga kompetensen.

I rapporten Making Art Work ger hon förslag på hur det kan göras. Utöver beskrivningar av konstnärliga karriärvägar i ord och siffror innehåller rapporten också alumnernas perspektiv på den konstnärliga utbildningen.

Studien följer alumner från HDK och Valand med utbildning i design och konsthantverk respektive fri konst. Forskningsprojektet är ett samarbete inom Göteborgs universitet mellan Konstnärliga fakulteten och Centrum för Regional Analys på Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi på Handelshögskolan.

Klicka här för rapporten.

detta är ingen modeblogg III - men jag läser en!

Detta är ingen modeblogg, men nu ska flaggas för att jag läser en! En nystartad sådan; i november månad initierad. Men behövs det verkligen ännu en modeblogg? Jo, för som Christofer Pihl noterar i bloggens första inlägg har det saknats en modeblogg som besvarar den mest fundamentala frågan av dem alla: Vad är mode?

” Det är en fråga som det givetvis finns många olika svar på. En sak är däremot säkert och det är att mode är ett fantastiskt prisma att använda för att betrakta, beskriva och analysera världen. Förhoppningen är att Modearkivet ska bli en plattform som kan skapa en dialog som kan fylla kunskapsluckor och bidra med nya perspektiv men även fungera som en plats för möten, vilka i sin tur kan leda till nya spännande samarbeten.”

Modearkivet heter bloggen som drivs gemensamt av några forskare. Förutom Christofer Pihl, även Carina Gråbacke, Eva Andersson, Eva Knuts, Marie Riegels Melchior, Magdalena Petersson-McIntyre och Petra Holmberg. Bloggen vänder sig till alla som är intresserade av mode, inte bara som estetisk företeelse, utan också som socialt, kulturellt och ekonomiskt fenomen. Hittills kan läsas om allt från svenska designer och modefotografer, till hållbar produktion och återvinning… Eller varför inte ett inlägg om jeanstillverkning i Nordkorea? Titta in på modearkivet.se

Sunday, December 20, 2009

R.I.P. Saab i snö begraven


’Är du älskad av en, är du älskad av alla’, sägs det. Det gällde inte för Saab. Denna bil var älskad av en liten skara. Dock en dyrkande och trogen skara. Medvetna människor. Minns när jag bjöds in att gästa en engelsk landsarkitekt i slutet av 1990-talet. Efter han visat upp sitt hus visade han stolt upp sin Saab. Han hade alltid kört Saab. Hans affärspartner också. Liksom stor del av hans yrkeskrets. En liten krets medvetna människor där design och estetik helst skulle kombineras med kunskap och säkerhet, tillgänglighet och familjemobilitet. Saaben blev en markör för denna livsstil. Ett medvetet val. En medgörlig tingest. En stolthet att manövrera på gator och landsväg.

Några år senare lyssnar jag till en föreläsning av en driven marknadsförare på Saab. They had it all figured out. Saab-köparen var inte bara kvalitetsmedveten. Det var också en aktiv människa. Med Saab skulle man susa genom snön upp mot svenska fjällen eller österrikiska alperna. Skidboxen på taket. Packningen i bagageluckan. Föraren med pannband och solbränd näsa. Samarbeten inleddes med varumärken som erbjöd andra attribut till den aktiva friluftsmänniskan. Framåtandan var stor. Likt Saab-föraren visste sin väg till fjällen, visste Saab sin väg till framtida vinst. Jag tittade intresserat på de nya Saab-prototyper som visades upp och som snart skulle introduceras på marknaden. Fascinerande design. Jag väntade intresserat. Förgäves. Framtidens Saab blev aldrig verklighet. Vad gick snett?, undrade jag tyst…

The rest is history, I guess. Historian om framtiden, som aldrig mötte samtiden. Ty jag kan inte låta bli att tänka att Saab var i otakt med sin tid. Saab för tjugo år sedan tänkte kvalitet före kvantitet. Vilket krockade med nya ägaren GM som tänkte kvantitet framför kvalitet. Detta kickar igång ravinen som begraver Saab under dynor av snö – för tunga för att gräva sig hela vägen tillbaka. Trots försök. Och åter försök. Att GM förde Saab mot graven är intressant nog argumentationen i den analys som New York Times erbjöd den 18 december. Läs gärna det själfulla hyllningstal Micheline Maynard adresserar i ’A Lament for Saab, Quirky but Loved’.
-----------------------------------------------------------------------------
Uppdatering: Läs också Henrik Ekersunds reflektioner 'En vision går i graven'.
Uppdatering II: Holländska sportbilstillverkaren Spyker Cars ger inte upp om Saab; ger istället förnyat bud till GM. Se pressmeddelande.

Wednesday, December 16, 2009

kreativitet krisar inte i kristider

Framtiden. Jag tycker om framtiden – i synnerhet att förhålla mig till den. Den är okänd, ja visst! Men det är del av charmen. Och utmaningen. Ty även om framtiden är oviss, så påverkar vi och formar den via de val vi gör idag. Därför tror jag på att vi kan värna om, och på så vis ta ansvar för, tiden fram.

Idag talar jag för länens varselsamordnare på inbjudan av Tillväxtverket. Jag ser fram emot ett lärogivande möte. Temat är hoppfullt. Kreativitet krisar inte i kristider.

Tuesday, December 15, 2009

framtidens näringsliv


Om kris, kreativitet och min syn på Göteborgs framtida näringsliv, talar jag i senaste utgåvan av magasinet Business (nr 4, 2009) utgivet av Business Region Göteborg. <web-version> eller <pdf-version>

Tuesday, December 08, 2009

10 år med kreativa näringar

Då jag inte hunnit summera Generator 2009 – nationella konferensen för utveckling av kreativa näringar, Malmö 24-25 nov – så tänker jag istället hänvisa till ett par andra goda referat: Tobias Nielsén skriver på Kulturekonomi om hur ”Intresset för kreativa näringar ökar”. Vidare skriver Thore Soneson en artikel på Newsmill med titeln ”På spaning efter den kreativa näringen”.

Avseende panelen jag själv deltog i summerar Marcus Friberg på konferensens hemsida rubricerat ”
Jag var i framtiden”. Panelen gick under frågan Vad har vi lärt oss av ett decenniums satsningar? och kan ses i sin helhet här nedan. Övriga paneldeltagare: Carin Daal, näringslivsutvecklare Region Skåne; Tobias Nielsén, Kulturekonomi och QNB Volante; Birgitta Modigh, Kulturrådet. Moderator var Karsten Thurfjell.

Monday, December 07, 2009

på GBG-agendan

Först vill jag tipsa om två bra grejer som sker i Gbg i veckan:

Pecha Kucha GBG #17
Pecha Kucha är presentationsevenemanget där lokala och besökande kreatörer från alla olika områden presenterar 20 bilder som var och en visas i 20 sekunder – ett nervkittlande kaleidoskop av inspiration, idéer och arbete. Tisdag 8 december. Park Lane, Kungsportsavenyn, Göteborg. Gratis inträde. Presentationerna börjar på pricken kl 20:20. Se talarlistan <här> .

Salongen
Salongen är en föreläsningsserie på arrangemang av Ord&Bilds, Daidalos och GFFPs. Denna gång i samarbete med Federa. Kvällen går på tema Arkitektur / Ekologi / Utopi – hållbar stadsutveckling och fallet Gårda. Torsdag 10 december. House of Win-Win, Tredje långgatan 13 B, Göteborg. Entré 20 kr. Medverkande: Kerstin Elias, arkitekt och urbanist (moderator); Vanja Larberg, arkitekt med ateljé i Gårda; Gaberiella Olshammar, forskare inom kulturvård och stadsutveckling; Jimmy Sand, koordinator för tankesmedjan Federa; Johannes Åsberg, Yimby Göteborg.

Slutligen vill jag ge ett smakprov från förra helgens event:

TEDxGöteborg
TEDxGöteborg’s premiär genomfördes framgångsrikt den 28 november i Eriksbergshallen. Unna dig nio minuter och upplev Remmy Shawas mycket inspirerande tal om jämställdhet och hälsa:


Sunday, November 29, 2009

the TEDxGöteborg success

Saturday’s TEDxGöteborg turned out an excellent experience – filled with intriguing knowledge, inspiration, meetings and dialogues. We were happy to note that the experience was shared with people as far away (or close?) as in Nepal. Enter the TEDxGöteborg web page and sign up on the mailing list which will keep you updated on future events. Big thanks to everyone participating yesterday!



Friday, November 27, 2009

krisens ljuspunkt

Mer om krisen och framtiden. Paulo Coelho har satt ord på det mesta. Här ur ”Elva minuter”:

"Livet inväntar alltid kritiska situationer
innan det visar sig från sin ljusaste sida."

Thursday, November 26, 2009

dagen efter Generator 2009


Tillbaka i Göteborg efter två dagar på Generator 2009 i Malmö – den nationella konferensen för de som arbetar med utveckling av kreativa näringar. Jag vill förstås tacka alla jag mött för spännande samtal och givande diskussioner – samt creda arrangörerna för en elegant anordnad konferens. Se dokumentation <här>.

Wednesday, November 25, 2009

mål-tid


Sluta prata om ’kost’ och börja tala om ’måltid’ istället. Mål-tid. Tid.

Slappna av, duka vackert, tänd ett ljus och njut av maten . Det ökar näringsintaget. Det ni.

Jag har just lyssnat till Henrik Ennart (Svenska Dagbladet) tala om mat. Mycket närande.

Tuesday, November 24, 2009

Borås, here we come!

Vad bidrar kreatörer med? Vad kan satsningar på kreativa näringar göra för en stad? Dessa frågor ska vi besvara på ett seminarium i Borås den 1 december, på arrangemang av ADA.

Andelen kreatörer i ett område hänger ihop med samhällsutvecklingen i allmänhet och näringslivsutvecklingen i synnerhet. Men vad är egentligen kreativa näringar, och vad bidrar de med till en stad och dess näringsliv rent konkret? Vad vinner medborgarna på att kommunen anstränger sig för att få fart på kreativa näringar. Vad händer i områden där kreativa näringar frodas och hur kan man mäta effekten?

Detta kommer att diskuteras under ett seminarium med panel i Borås den 1 december kl 17:00 Viskastrandsgatan 1 i Simonsland.

I panelen:
Claes Boman, regionutvecklare inom kreativa näringar vid Rörstrands Kulturforum.
Evelina Wahlqvist, kreativitetsforskare från Handelshögskolan vid GU.
Rickard Lindqvist, modedesigner och doktorand vid Textilhögskolan i Borås.

Anmäl dig till info.ada@businessregion.se senast den 27 november om du vill komma. Seminariet är kostnadsfritt.

Generator 2009 – följ med live

Morgonstund har Malmö i mund. Jag är i ottan på väg ned till Malmö och Generator 2009. Generator är en nationell konferens, tillika mötesplats, för personer som arbetar med utveckling av kreativa näringar i Sverige. I ekonomisk transformation och finanskristider utgör de kreativa näringarna en ljuspunkt och framtidsmöjlighet. Särskilt intressant känns därför denna konferens i år då det bland annat ska diskuteras hur vi kan ta tillvara på denna möjlighet, samt hur nya företag och arbetstillfällen kan skapas när de gamla industrierna omvandlas. Generator pågår i två dagar, 24-25 november, och live streamas från hemsidan Generator 2009.

Sunday, November 22, 2009

knowns n' knowing in the urban-rural relationship

”If you would be known, and not know, vegetate in a village; if you would know and not be known, live in a city.”

The 18th and 19th Century poet Charles Colton (Lacon, Vol, 1, #334)

The reason I kind of fell for the quote is that I can’t really make up my mind on whether or not to agree with it… It touches upon the idea of anonymity in city life, versus the lack of it in village life. On the other hand, try to become world known while staying put in the village…

It furthermore touches upon the perception of the city as the place for knowledge expertise, leaving the ‘simple life’ to the rural areas… But can we safely say that rural life is without ambition? Hardly. Today, I’m finishing a book chapter about how certain groups of creative individuals often use the rural setting for large part of the production phase, only to use the city as the market place. Competent and creative activity on the country side is however mostly hidden from statistics, explaining why we don’t know about it…

Wednesday, November 18, 2009

k-risens ros




Det fina med krisen är att vi äntligen står redo att tala framtid och förändring.

Thursday, November 12, 2009

home ground

Hometown vs the city.
Memories vs novelties.
Familiarity vs exploration.
Walking the same way vs finding new ways.

Where is home? Where I grew up? Where I temporarily live? Where I decide to settle?

I remember as I was moving far away, about to make a strange place my new home… My dear friend K reminded me about his insight; it is not about the hometown or this city, nor another…

“It is all about finding your home ground.”

Your home ground is a place in you, beyond the physical place.

“If you’re lucky though, you’ll someday find that actual place which expresses and fulfills the wishes and dreams of your home ground.”



Wednesday, November 11, 2009

why it matters...

små förändringar gör den stora skillnaden
small changes make a big difference

Monday, November 09, 2009

20 years since Fall of the Berlin Wall


November 11, 2009. Today, it’s 20 years since the Fall of the Berlin wall. 20 years… What have we learnt? What have we already forgotten? About the division of a city, of Europe, of the world…?

My dear friend Iva grew up in the other side of Europe. I’ve been meaning to ask her what she experienced, what she felt this very day? Not only is it the anniversary of a wall that came down. It is her Birthday. Today.

Happy, Happy Birthday Iva! And to the rest of us, let this day be a reminder of what we never can take for granted; democracy, integrity, an open society.

With love,

Evelina

Thursday, November 05, 2009

Live streaming TEDIndia i GBG

Första TEDxGöteborg går av stapeln den 28 november. Imorgon fredag laddas dock TED-känslan upp med live streaming från TEDIndia. Kom för lite försmak, för att lyssna på intressanta föredrag eller för att möta Göteborgs TEDx team. Visningarna sker på Center of Visualization Göteborg, Lindholmen, Hus Svea , vån 4, Forskningsgången 4. Anmäl dig gärna i förväg på info@tedxgoteborg.com

Pass 1 09:30-11:30 Green and Blue (om hållbarhet, vatten och växtlighet)
Pass 2 12:15-14:00 Power of Stories (om kraften i berättande)

Sunday, November 01, 2009

kulturen som valfråga

Givetvis har jag gått och undrat om och när kulturpolitiken blir del av valkampanjen. Göran Hägglunds debattinspel är nog aningen för vagt för att bortom retorik verkligen räknas som valfrågestoff. Nu spelas kulturen mer konkret in som valfråga i och med Leif Pagrotskys uttalande under pågående S-kongress att socialdemokraterna nästa år anslår 270 miljoner kronor mer än regeringen till kulturen. Se DN Opinion idag.

Wednesday, October 21, 2009

where the [närings] living is easy...

'Living is easy' i GBG ~ men också spegelvänt ~ att döma av magasinet MONOCLE's förhandstitt på november-numrets reportage om stadens småskaliga näringsliv ;)

Monday, October 19, 2009

the sanity of crazy ideas


”Crazy ideas make the world sane”

It is always worth while listening to the insights of people spending their days, weeks and years working for the good of humanity. These are the words of my dear friend Camilla Helgesen, currently leader of the Norwegian Red Cross Youth.

(Photo: Olav Saltbones/Røde Kors)

Saturday, October 17, 2009

TEDx, PKN och Idepedia – i GÖTEBORG

De kreativa initiativen i Göteborg blir allt fler och allt bättre. Påminner igen om Idepedia som går av stapeln den 4 november inklusive världsrekordförsök i idégenererande, samt om Pecha Kucha Night #16 den 27 oktober som erbjuder en grymt bra talarlista. I wouldn’t miss it for the world of Gothenburg.

Senaste fantastiska inspel på eventlistan är
TEDxGöteborg. Tillhör du dem som fascinerat sitter klistrad vid TEDtalks och bara kunnat drömma om ett lokalt live event? Tag då chansen och anmäl dig här. Datumet är 28 november. Gratis inträde. Dock är tillställningen begränsad till 100 platser. Det blir en intressant sammansättning lokala och internationella talare som lär spänna över teman som hållbar utveckling, kreativt ledarskap och innovation. Och för alla oss som undrat kan jag notera att TED står för Technology, Entertainment, Design. X betyder att det är ett självständigt organiserat TED event.

Monday, October 12, 2009

creative malmö

Pecha Kucha Malmö #7
Missa inte Malmös kreativa plattform!
Dörrarna för Pecha Kucha Malmö #7 öppnas kl 19, torsdag den 22 oktober. Adressen är Babel, Spångatan 38. Exakt kl 20:20 rullar kvällens presentationer igång. Är du sugen på att vara en utav kvällens talare, maila då till: pechakuchamalmo@gmail.com

Generator 2009
Generator 2009 går av stapeln den 24-25 november i Malmö. Konferensen om kreativa näringar fungerar som nationell mötesplats och kunskapsspridare - i synnerhet för dig som jobbar inom offentlig sektor med kultur- och näringsutveckling.

Monday, October 05, 2009

world top teaching in design thinking

A BusinessWeek special report on How to Nurture Future Leaders. “Design thinking brings creative techniques to business. The only problem? No one can agree on how to teach its methods”, are the first words of the interesting article by Venessa Wong. BusinessWeek furthermore lists the world’s 30 best design schools. Note how Umeå University’s Master's in Industrial Design hits 27th place. A nice surprise is that University of Gothenburg’s very new Master's in Business & Design, started only in 2008, makes an entrance to the list. The two-year master's is a partnership between the School of Business, Economics and Law and HDK School of Design and Crafts.

Tuesday, September 29, 2009

kulturproppen

Med viss fördröjning, men jag vill ändå delge lite av de tankar jag hade förra veckan. Den 21 september släpptes så kulturpropositionen. Den inväntades av intresserade med spänning och undran över vad som skulle komma att införlivas utifrån Kulturutredningens förslag.

Sammanslagningen till ny supermyndighet skippades. Däremot bildas en mindre analysmyndighet. Välkommet, anser jag, då landet lider brist på relevant kultursektorstatistik.

Regionalisering, enligt Kulturutredningens föreslagna portföljmodell, genomförs på papper. Först ut är Region Skåne, Västra Götalandsregionen, Gotland och Halland. Detta beslut är dock inte mycket mer än en bekräftelse av vad som redan sker i praktiken runt om i landet. Att använda kulturen för att stärka kommuner och regioner är ju trots allt en utav våra mest tydliga samhällstrender idag.

Några andra punkter: Kultur för barn och unga stärks. Stödet till Rikskonserter läggs ned. Adjö säger man även till livslånga konstnärslöner. Kanske fick just punkten om avskaffandet av konstnärslöner oproportionerligt stort utrymme i mediedebatten förra veckan och till och med veckan inför proppen, se t ex SvD-artikel. Individerna med livslånga löner är ju i numerärt tal ett undantag i proportion till landets totala mängd kulturarbetare.

I och med de nya kulturpolitiska målen skippar man vissa av de gamla. T ex stryks 70-talets formulering om att ”kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet”. Dock tycks man inte dra det särskilt långt åt andra hållet och på allvar tala om det entreprenörskap som alltjämt växer inom kultursektorn.

Vidare vill jag sätta frågetecken kring en motsättning som präglar den kulturpolitiska diskussionen i Sverige just nu: Ska vi ha ’kultur för alla’ eller ska vi värna om 'kulturens egenvärde'? Jag tycker nämligen att detta är två motverkande tendenser. Se gärna min tidigare reflektion kring idén om ’kulturens egenvärde’ där jag istället pläderar för ’kulturtilltro’. Även Tobias Nielsén ställer sig skeptisk till effekterna av att tala om egenvärde. I samma inlägg lyfter han vidare tanken om att skilja på konstpolitik och kulturpolitik. Kanske vore det ett steg i riktning att bereda lite ordning i en för tillfället ganska rörig kulturpolitisk debatt.

Wednesday, September 23, 2009

snabb kultursummering av veckan som gått – Sverige & GBG

Senaste veckan har varit händelserik, minst sagt. Här kommer en snabbsummering av happenings i Sverige och i Göteborg.
Sverige
  • 17 september: Regeringen anslår 60 miljoner kronor till de kreativa näringarna. Det kan betraktas som en någorlunda tydlig signal att man vill satsa på detta som en framtidsbransch. Lite pengar, anser dock de jag hunnit prata runt med som arbetar aktivt med att promota denna sektor. För bra sammanfattning läs Tobias inlägg på kulturekonomi.se.
  • Kulturpropositionen 21 september. Jag återkommer på den punkten med separat inlägg.

Göteborg

  • 17 september gick surret i Göteborg att SvD proklamerat staden till landets teaterhuvudstad. Då jag letade men aldrig fann artikeln på nätet så hänvisar jag istället till Björns Sandmarks, chef för Kulturförvaltningen i Göteborg, inlägg.
  • I förra veckan besöktes Göteborg av det beryktade magasinet Monocle. I ett kommande nummer av tidskriften (2 eller 3 nummer från idag sett) kommer stadens näringsliv gestaltas. Ett särskilt intresse visade redaktionen för kreativa näringar och stadens unga kreatörer. Intressant är hur Göteborgs undervegetation hamnar direkt i global spotlight via New York Times tidigare och nu Monocle.

Friday, September 18, 2009

365 idéer på 3,65 timmar

Sökes: Kreatörer och idéskapare som inte är rädda för utmaningar och vill dela med sig av sina hjärnor och energi. Vanliga människor som tycker om att hitta på. Entreprenörer som tänker utanför boxen.

Finnes: Ett världsrekordsförsök i idégenerering på Entreprenörsdagen i Göteborg den 4:e November mellan 12:00 och 17:00. Målet är att få fram minst 365 idéer på 3,65 timmar. Efter världsrekordsförsöket läggs samtliga idéer upp på en hemsida där den som vill kan genomföra idéen i önskvärt format. Men idéen ligger kvar och blir aldrig förbrukad oavsett hur många som lånar den.

Vill du vara med och slå världsrekord i idégenerering? Skicka ett mail till navid@365saker.se och berätta kort om dig själv + en motivering om varför du är just den personen vi söker.

Världsrekordsförsöket i idégenerering presenteras av 365 saker du kan göra och Entreprenörsdagen :


www.365saker.se
www.entreprenorsdagen.se

Wednesday, September 16, 2009

eftersnack om lek och allvar

Om du befinner dig i GBG imorgon torsdag vågar jag mig på att varmt rekommendera följande event. Jag har precis mött övriga paneldeltagare och det är minst sagt spännande personer med mycket att förmedla. Jag ser verkligen fram emot samtalet.

”Här och var ser vi experimentlust bubbla upp likt magma. Spårvagnskurar som pimpas och flashmobs som splittras lika snabbt och oväntat som de samlas. Vid Trafalgar Square i London finns en tom sockel, där man visar tillfälliga monument. För 23:e året i rad har konstfestivalen Burning Man gått av stapeln i Nevadaöknen och I GBG har vi precis avslutat Bygget på Röhsskas innergård.

Vad är egentligen poängen med det här? Vilka effekter får initiativen på medborgare och samhälle? Finns det kopplingar till nätets utveckling med öppen källkod, deltagarkultur och användargenererat innehåll?”

Detta diskuterar vi på höstens första Eftersnack.

VAR: Röhsska museet
NÄR: 17 sept, dörrarna öppnar kl 17.15, samtalet börjar 17:30.
FRI ENTRÉ: Anmäl dig till info.ada@businessregion.se

I panelen:
Claes Caldenby, Chalmersprofessor i arkitektur och med i redaktionen för tidskriften Arkitektur, gillar städer med utrymme för medborgarna att lägga till sitt.

Evelina Wahlqvist, Kreativitetsforskare från Handelshögskolan i GBG med särskilt intresse för kreatörers effekter på urban och ekonomisk utveckling.

Gustav Martner, Executive Creative Director på Crispin Porter + Bogusky Europe. Arbetar med kopplingen web - verklighet och har sin bakgrund inom punk och DIY (Do It Yourself).

Henrik Wallgren, Projektledare för Bygget, Future Drome och ett gäng andra experiment med deltagarkultur/anarki. Dessutom konstnär, musiker och debattör.

Eftersnack är ett samarbete mellan ADA, Röhsska museet och Business & Design Lab.

Wednesday, September 09, 2009

tram sessions i kamomilla stad

Bor man i Göteborg åker man ofrånkomligen en del spårvagn. Ibland blir jag trött på hur spårvagnarna romantiseras av människor från spårvagnslösa städer. Även om åkturerna bjuder på vissa spontant genererade upplevelser, som jag skrivit om här och här. Nyss insåg jag att göteborgarna själva också tycks romantisera spårvagnsåkandet. Åtminstone höjde jag nyligen ögonbrynen vid åsynen av en rubrik som förtäljde ’Göteborgarna gillar sina spårvagnar’. I synnerhet nu, tänkte jag ironiskt, i influensatider då man ska stå ut med att folk hostar rakt ut i trängseln i vagnen. Sakta går det också. Rätta mig om jag har fel, men jag tror bestämt att Göteborgs spårvagnar har en snitthastighet på 7 km/h, att jämföra med 30 km/h för Stockholms tunnelbana.

I Göteborgs spårvagnar vågar vi i alla fall se på och tilltala varandra. Ett pluspoäng till Göteborgs kollektivtrafikskontext. Sist jag var i Stockholm glömde jag av mig; råkade tilltala främlingar. Sorry, det ska aldrig händ igen. Yeah, right… Ses – och hörs – senare i veckan, stockholmare! ;)

Jag inser att jag har gjort det själv – romantiserat spårvagnarna, vill säga – på den tiden när jag fortfarande var liten norrländsk tös som älskade ’Folk och rövare i Kamomilla stad’. I Kamomilla stad förekommer ingen biltrafik. Där finns istället en spårvagnslinje som bara tar en minut att åka med. Dessutom bjuds alla passagerare på kakor. För att inte tala om att spårvagnsfärden är förknippad med en musikalisk upplevelse…

Så lätt det kan vara att sätta en glamorös touch på spårvangsfärden! Fram för mer sådana strategier i dessa klimatproblematiska tider då bilfolket måste övertygas om att åka kollektivt. Nu väntar jag intensivt på att få uppleva det själv. Jag hoppas sätta mig på rätt spårvagn vid rätt tillfälle. Tram Sessions Göteborg är vad jag syftar på. Tills det eventuellt händer kan man roa sig med att njuta av dessa vackra tillfällen på webben. Tackar Jesper för detta tips. Här: Ingenting. Men definitivt nånting alldeles extra...


Tuesday, September 08, 2009

Umeå Kulturhuvudstad 2014

Så var då kampen avgjord om kulturhuvudstadsåret 2014. Umeå kammar hem titeln, tillika uppdraget. Återigen fascineras jag av Umeå. Staden sätter exempel då de visar resten av landet att det lönar sig att vara visionär samt att strategiskt arbeta mot sina visioner. Som vi påvisade i rapporten Sweden in the Creative Age är Umeå med omnejd den enda del av Norrland som lyckas konkurrera med landets tre storstadsområden i kreativitetsranking. Umeå imponerar i olika dimensioner – kulturlivet är en utav dem. Dagens utnämning tycks grunda sig just i visionär långsiktighet samt genuint lokalt engagemang. Väl värd att notera är också den rubrik som Umeås ansökan burit. Den vittnar om inställningen: ”Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst”. Läs Kulturrådets pressmeddelande <här>.

Thursday, September 03, 2009

vilken var ditt livs första passion?

Tänk tillbaka på ditt livs första passion. Fundera ett slag på vilken glädje den skänkte dig… och vilka lärdomar den gav dig... Däri kan du finna styrka för resten av ditt liv.

Inneboende i passionens natur är det hårda arbetet; det periodvisa lidandet, starkt kopplat till lidelsen. Skönheten i din passion gör väl värt allt ditt hårda slit. Knappast någon passion utan fight. För någonstans mitt emellan kamp och belöning växer övertygelsen om att detta är rätt för dig.

Så, vilken var din första passion? Mitt livs första passion var dansen. Katalyserad av tv-serien FAME. Som 3-åring satt jag bänkad en kväll i veckan, uppslukad av musiken och dansscenerna. Mina föräldrar såg det som bekräftelsen på något de redan visste. Deras vardagsrumsdansande dotter måste sättas i balettskola. Inget kändes mer naturligt. Kanske tycktes det snarare märkligt när jag 15 år senare valde att överge mitt livs första passion.

Det är dock onödigt att sörja det du för alltid kan bära med dig som en styrka. Jag kan för alltid bära med mig vetskapen om den glädje som uppstår i att arbeta hårt för någonting jag brinner för. Jag kan för alltid bära med mig självförtroendet som grundades i vetskapen om att hårt jobb leder mig rätt och framåt. ”Det enda som får mig att bli besviken på er, är om ni ger upp. Aldrig ge upp!”, ekar fortfarande orden från min danslärarinna.

Skräcken är kanske snarare att bli ’vuxen’ och för bekväm, att sluta kämpa, sluta försöka… Därför påminner jag mig själv ibland om min första passion och hur belönande kampen var. Jag tänker tillbaka på FAME-serien och hur min mamma satt med och översatte engelskan för sin 3-åriga tös. Jag minns inte om hon översatte denna mening, eller om jag lärde mig den first hand by practice. Igår kväll såg jag av en händelse Debbie Allen på tv, danslärarinnan från FAME, citera sin klassiska fras:

“You've got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying - with sweat!"

Friday, August 28, 2009

move forth... move back...

(Photo: Peter Eklund)

My friend Peter has a particular eye for idiosyncrasy in the middle of busy street life. His pictures make me tick. This is the last one he sent me; caught by his lens two days ago in the Financial District of San Francisco. The composition certainly raises the question:
Why did we move forth, only to move back...?
The follow up question would be:
How do we dress up to build the future...?

Tuesday, August 25, 2009

den kreativa klassen är post-industriell

Jag skrattade gott åt den första statusuppdatering som nådde mina ögon när jag loggade in på Facebook imorse. Det är Jimmy Sand som står för den. Han ”undrar när högersossarna ska fatta att den kreativa klassen är något annat än industrisamhällets medelklass” med hänvisning till dagens ledare i Aftonbladet under rubriken "Kampen om medelklassen".

Jag skrattar inte åt Jimmy, snarare med honom, åt missförståndet. Han har så rätt. Med en enda mening sätter han fingret mitt i prick. Idén om framväxten av den kreativa klassen har uppstått i skiftet av epoker. Där vi nu i västvärlden lägger den industriella epoken bakom oss och där någonting nytt nu tar vid.

Intressant – om än givet – hur detta mellanrum, detta utrymme mellan epoker, senaste 10-15 åren skapat så mycket frågetecken, undringar och spekulationer… I detta förklaringsvakuum har uppstått diverse post-teorier; post-positivism, post-konstruktivism, post-modernism, post-post-modernism… och så vidare.

Oavsett tolking; det vi alla är överens om är att vi är post-något. Så bortom dessa spretande post-teorier så hade man ju kunnat tro att vi i är någorlunda överens om vad vi i västvärlden är post och bortom i praktiken; nämligen att vi är post-industriella. Men inte; under mina föreläsningar för svensk publik retar jag ordentligt upp i genomsnitt en person per tillfälle när jag påstår att svensk (såväl som europeisk och nordamerikansk) ekonomi i allt större utsträckning baseras på skapandet av upplevelser och avancerade tjänster. Häri ligger den framtida ekonomiska tillväxten i ett land som Sverige, hävdar jag.

”Vi kan väl inte göra ekonomi på luft!?”, får jag som motkommentar. Jo då, ren luft är en stark handelsvara idag. Halvt skämt å sido; vi har sett folk göra pengar på bara pengar under lång tid nu. Varför skulle vi inte kunna göra pengar på upplevelser eller avancerade tjänster? Det är till och med mer påtagligt än att generera pengar av pengar. Ett utbyte och faktisk transaktion sker. Mervärde skapas. Därför att vi betalar för något vi efterfrågar. Således går det krasst att göra pengar på vad som helst någon annan är beredd att betala för. Detta skapar oändliga affärsmöjligheter för den som är intresserad. Att utbud möter efterfrågan betyder att smart produktion möter konsumtion.

Det var den grundläggande ekonomilektionen. Den säger en del om mekanismerna i utbud och efterfrågan. Mänsklighetens historia kanske säger mer; den om konstant utveckling. Vad är ologiskt med att vilja lägga gammal produktion bakom sig då man uppfinner ny? Varför motarbeta att innovation idag sker inom så många fler dimensioner än de rent materialistiska?

Missförstå mig rätt nu. Jag säger inte att vi är post-materialistiska bara för att vi är post-industriella. I dagens Sverige är vi om möjligt mer materialistiska än någonsin. Men vi är också i större behov av icke-materialistiska stödfunktioner och upplevelser än någonsin. Vi är mer av allt. Maslows behovstrappa. Enkel logik. Har man redan allt materialistiskt man behöver, söker man något mer, något nytt, något annat att lägga sin tid och sina pengar på. Därför ligger den framtida ekonomiska tillväxten i skapandet av upplevelser, avancerade tjänster och nya teknologiska lösningar.

Det betyder inte att den fysiska tillverkningen upphör. Det betyder inte att vi slutar konsumera och leva med tillverkade varor. Men det betyder att den fysiska produktionens värde relativiseras gentemot andra skapade värden. Det betyder att tillverkningsindustrins omfattning i del av BNP och andel sysselsatta minskar i västliga ekonomier. Det betyder i synnerhet att vi överlämnar den fysiska produktionen till andra delar av världen. Till de delar som idag är, eller håller på att bli, industriella…

Om vi illustrerar detta med siffror ser vi hur tjänstesektorns del av svensk BNP ökar med nära sju procentenheter mellan 1989 och 2002 till 70 procent. Andelen av arbetskraften anställda inom tjänsteyrken ökar från 67,0 till 75,2 procent mellan 1989 och 2003 (Källa: OECD). Dessa siffror gäller alltså inom Sverige. Tittar vi på svenska multinationella företags verksamhet utanför landet så ser vi en intressant utveckling även där: Sedan 2001 anställer svenska multinationella tjänstesektorföretag något fler personer utomlands än vad våra multinationella företag inom tillverkningssektorn gör (Källa: ITPS, 2007).

Hur kommer då Richard Florida och idén om den framväxande kreativa klassen in i denna bild? Jo nämligen; i det förklaringsvakuum som uppstod i epokskiftet där allting har betecknats ’post’, så är Florida i stort sett den enda som sätter etikett på den nya epoken. Han ger dessutom ett innehåll till den nya eran. Och även om vi tvistar om, dissekerar och kritiserar modellens innehåll, så tycker jag att vi bör credda honom för den enda övergripande förklaringsmodell som hittills presenterats och allmänt övertygat om vad som sker bortom post-stadiet. Bortom industrialiseringsepoken växer en ekonomi, och därmed ett helt samhälle, fram driven på mänsklig kreativitet.

Den nya kreativa, kunskapsintensiva, tjänsteintensiva ekonomin som nu växer fram i väst – och därmed antagligen som ny norm för resten av världen – för givetvis med sig konsekvenser i form av nya utmaningar såväl som möjligheter. Fundamental för all samhällsforskning torde maktanalysen vara. Min kollega Patrik Ström och jag har därför författat en artikel där vi både ur regionalgeografisk synpunkt samt international business-synpunkt resonerar kring hur den nu framväxande kunskapsintensiva ekonomin ger upphov till nya interaktioner mellan platser, företag och människor. Något som följaktligen också påverkar maktförhållanden mellan multinationella företag, stater, regioner och individer. De förändrade maktförhållandena skapar i sin tur implikationer i praktiken för såväl business management som regional policy. Artikeln publiceras senare i höst enligt:

[Ström, P. and Wahlqvist, E. (2009) Regional and Firm Competitiveness in the Service Based Economy – Combining Economic Geography and International Business Theory, accepted for publication and forthcoming in Tijdschrift voor economische en sociale geografie, Vol. 100, No 5.]

På fredag föreläser vi på nationella forskarutbildningskursen i ekonomisk geografi utifrån modellen vi byggt upp i denna artikel. Jag kan inte annat än hoppas på livlig diskussion med åhörarna. Jag tycker det är viktigt att betrakta, tolka, försöka förstå samt diskutera vad som sker i världen just nu. Det är omvälvande tider vi lever i idag. Mitt i ett epokskifte. Det är genom historien få förunnat. Det är oss förunnat.

Slutligen, tack Jimmy för morgonens inspirationsinjektion! Jag får samtidigt ta tillfället i akt att hänvisa till hemsidan för nya idéklustret Federa, grundat av Jimmy. Här kommer många spännande samhällsdiskussioner föras framöver. Syftet med Federa är att agera tankesmedja utan specifik ideologisk hemvist för att ”undersöka hur just vår tids förutsättningar kan få för inverkan på idédebatten”, samt att utifrån de nya förutsättningarna "formulera alternativen".

Sunday, August 16, 2009

liten sommarsummering

En liten sommarsummering av saker som rör svensk kultursektor:

Terminologiserat. Kreativa näringar, kulturella näringar, upplevelseindustrin… Kärt barn har många namn. Men borde ha ett, enligt myndigheten för
Tillväxtanalys, som i sitt förslag till regeringen förordar ’kulturnäringar’. Titta närmare i inlägg på kulturekonomi.se. Tillväxtanalys finner ’kulturnäringar’ lämpligt ur statistikinsamlingssynpunkt, samt ur internationell harmoniseringssynpunkt. Jag vill dock påminna om att det sistnämnda inte är ett okomplicerat tema då den europeiska diskussionen för tillfället rymmer så mycket mer än harmonisering av statistisk. Frågan har blivit närmast ideologisk, filosofisk, humanistisk och tidsepokrelaterad. Se ett par av mina tidigare inlägg <här> och <här>.

Publicerat. ’KulturSverige 2009: Problemanalys och statistik’ är en publikation utgiven i sommar vid Linköpings universitet. Redaktör: Svante Beckman. Finns att ladda ned <
här>.

Diskuterat. Det här året har bjudit på mer svensk kulturpolitisk debatt än på länge (i.o.m. exempelvis Kulturutredningen och Konstfackstudenters utspel...). Göran Hägglund (KD) blåste helt ny vind i seglen under sitt partiledartal i Almedalen i sommar.
Tobias Harding frågar sig om svensk kulturdebatt utvecklats till kulturkamp? I gårdagens Expressen summerar Sakine Madon sommarens kulturpolitiska debatt. Hennes sista reflekterande ord ger upphov till eftertanke: ”Den egentliga kulturpolitiska frågan hamnar som så ofta i skymundan; den om alla de smakdomare som dikterar vad som är bra för oss…” Om det är dithän som svensk kulturdebatt är på väg kanske vi borde hejda oss och fundera vart vi vill ta den vidare. Om vi vill att demokrati och kultur ska ses som varandras växelverkande väktare så borde vi ha en demokratisk inställning till såväl utbud som konsumtion av kultur. Vi bör heller aldrig glömma att en demokrati består dels av majoritet och minoriteter, dels av elit och den stora massan, och att den bygger på ömsesidig respekt – bland annat för olika smak.

Thursday, August 13, 2009

city[be]longing II: City Freedom gives City Loneliness?


Part of my speech yesterday at Pecha Kucha Night GBG #15 was built on what I have written this summer on the city loneliness myth. I provide you a sample. My New York experiences, loneliness facts, gender aspects, and Sex and the City in a mix:

“Welcome to the city of loneliness.” My first conversation with a New Yorker at my arrival on the 13th of January is with the super shuttle mini van driver. His name is Francisco and he had left Colombia for New York some 15 years ago. He is clearly disappointed with NYC. He is a man of family values finding the city loveless and lonely. My immediate silent response to his description is: I will love New York. What he explains sounds, to me, like a city for personal development and good career opportunities as well as a city where you are given the right to focus on just that. By the way, for me ‘being by myself’ has never equaled ‘being alone’. Defining loneliness is far more complicated than just referring to your family situation. The fact is, I have never felt lonely in a big city. There are always more things to explore, more people to meet… A few other people in the super shuttle engage in our conversation. They all agree that life in New York is hard, but their perceptions of individuality versus collectivity differ… I’m thinking that if you can conquer New York, you could probably conquer any city…

The city and the loneliness myth… A myth suggesting that finding yourself in the city has its price; the reluctance of breeding a family. Whether this is a problem or not ought to be up to the individual. The independent city woman is however challenging (at least) two historically deep-rooted perceptions: Firstly, there is the idea about the city as male in its nature, while the countryside is female (Domosh & Seager, 2001). The city woman is hence conquering a men’s world. Secondly, she is challenging the traditional division of tasks between production and reproduction, where the woman has been bound to the latter where the home based reproduction and care of the family has been her main focus (Forsberg, 2003).

As I finally reach my upper west Manhattan destination, I sit down and enjoy the company of my New York friends. None of them are born there; they have moved there. I ask them about their possible personal experience of city loneliness. “You substitute family with friends”, was Adam’s answer, “I don’t feel lonely.” He then hands me the December issue of the magazine ‘New York’ and an article written by Jennifer Senior who challenges the urban alienation myth by calling cities “the ultimate expression of our humanity” and “the ultimate habitat in which to be ourselves”. The fact is that half of the world’s population lives in cities. Adam’s response to my question of city loneliness reminds me about the words of Carrie in Sex and the City:

”The most important thing in life is your family. There are days you love them, and others you don't. But, in the end, they're the people you always come home to. Sometimes it's the family you're born into and sometimes it's the one you make for yourself. ”

I cannot help but wonder if the choice to never reveal anything about Carrie’s family or upbringing was a conscious choice by the Sex and the City producers. In any case, it is a strong statement. The ‘New York’ magazine article refers to Cacioppo & Patrick (2008) who from an evolutionary psychologist and biologist perspective have researched the social capital of cities. Social instinct is connection. The interaction in cities shows that we can work collaboratively together and trust each other. A simple example would be how we follow traffic rules and trust other people to do that as well. Their data suggests that city dwellers are less lonely than their country cousins. The reason is the many and strong relational friendship based networks in the city. They prove that loneliness is relative. Singles are likely to feel better in a town with more singles, like New York; the US leader in single-individual households at its 50.6 percent. Furthermore one might add the finding of the Berkeley sociologist Claude Fischer stating that married people, especially women, have smaller friendship-based social networks than they did as single people. Maybe, then, it is about time that we listen to the stories of the New Yorkers and amend ‘city loneliness’ to ‘city togetherness’.

See my former posts on city[be]longing. And why not, once again, post the video suggested to me by Joakim. It’s a “must see" that reminds us that 'city togetherness' is built on personal responsibility...


Monday, August 10, 2009

se mig på onsdag - Pecha Kucha GBG #15


Annonserar mitt enda offentliga framträdande denna månad. Selekterar man får man sålla väl. Detta blir inte vad som helst. Jag gör nämligen personlig premiär på mitt favvo-event Pecha Kucha GBG. Mot bakgrund av lite bilder jag tagit med mig från New York ämnar jag att under 400 intensiva sekunder ge en lektion i Gender and the City. En titt på övriga talarlistan och jag är övertygad om att Park Lane på onsdag kväll kommer att flyta i en inspirationstät dimma och göra mig så där stimulationsrikt uppfylld som bara Pecha Kucha kan göra – och förhoppningsvis dig också.

Onsdag 12 augusti, Park Lane på Kungsportsavenyn, Göteborg. Insläpp 19:30. Presentationerna börjar 20:20. Kom i tid; det är många som avser dyka upp.

Övriga medverkande:
* Jens Thoms Ivarsson – designer * Mario Rodrigo Burkhardt - industridesigner från Berlin * Mattias Åkerberg - Copywriter och bloggare * Carina Sundqvist - inspiratör * Finnur Sverrisson - Smart marketing från Island * Joakim Stampe - Konstnär * Mobile Art Production * Magnus Larsson - Ökenarkitektur + DJ Naomi Paradise

Thursday, August 06, 2009

mitt livs ekosystem

Några enkla men målande ord om lyckan i att agera trädgårdsmästare i sitt livs ekosystem. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Så jag låter Paulo Coelho tala (ur Brida):

Man kan välja mellan två hållningar i livet:
att bygga eller att plantera.
De som bygger kan hålla på i flera år,
men en dag har de byggt färdigt,
och då är de instängda mellan sina egna väggar.
Livet har inte längre någon mening
när byggandet är över.
De som planterar får genomlida väder och vind
och skiftande årstider, och får sällan vila.
Men i motsats till en byggnad slutar en trädgård aldrig att växa.
Och eftersom den ständigt kräver trädgårdsmästarens
uppmärksamhet,
gör den alltid livet till ett stort äventyr.

Wednesday, August 05, 2009

bloggtips

Min gode vän Henrik Ekersund har börjat blogga. Det var på tiden tycker jag och hoppas på att hans blogginlägg ska bli lika stimulerande som våra långa diskussioner över flertalet kaffekoppar och vinglas. Vägen från idrottsledare till hotellentreprenör till det nya uppdraget som utbildningsansvarig på Svenska Tennisförbundet gör Henriks ledarerfarenheter intressanta – och i synnerhet hans insikter därav. Blogginläggen hittills bygger på inspiration från världsaktuella händelser eller personer och kopplas sedan vidare i insiktsfulla resonemang med personliga erfarenheter inbyggda i reflektionen. Gör ett besök <här>.

Saturday, August 01, 2009

liten kulturfest, men ändock

Snabba svängar i mitt liv just nu. I alla fall pá nöjesutbudsfronten. Igár kväll upplevde jag U2 pá Ullevi. Idag befinner jag mig pá den smáländska landsbygden lángt ifrán kollektivtrafikens tillgänglighet. I Kráksmála. Jag är här för att uppleva resultatet av eldsjälens Stefan Levins initiativ till Kulturfest i byn. Nágot som genomförs trots kommunens indragna stöd. Det är kris och inköpsstopp och inte ens redan utlovat stöd till ett projekt som till stor del ändá bärs upp av frivillighetens tid och engagemang uppmuntras... Istället genomförs nu en mindre omfattande variant av den tilltänkta kulturfesten tack vare finansiering av anonym tysk donator. Sá kan det gá till i de smáländska skogarna. Fascinerande...  

Jag ser mycket fram emot kvällen. I samspel möts olika konstformer för att tillsammans skapa nágot nytt. För att läsa mer om arrangemang och medverkande, gá vidare till hemsidan för Kráksmála lilla Kulturfest.

Monday, July 27, 2009

lästips

Well, vid det här laget borde jag känna mitt eget bloggande så bra att jag vet att det är lönlöst att utlova vad nästa inlägg ska handla om. Det kommer alltid något emellan. Visst kommer det att komma ett inlägg om den kreativa processens behov av disciplin och hårt arbete. Men lite sommarlättja och trevlig läsning kommer emellan. Blev glad i förmiddags då min kära vän Kerstin länkade <detta> från Dan Hallemars Punkthusblogg och därmed också hans resumé av tre böcker som tar sig an ’Stadens själ’. Trevligt.

Friday, July 24, 2009

att ta sig tid för kreativiteten


Hold that thought!

Mitt inre skriker till mig själv. Ett infall, en ingivelse, ett kreativt rus. När skrivandet står för ens främsta kreativa skapande så gäller det att få ned orden snabbt på papper eller i datorn.

Den här ingivelsen uppstår dock, som inte sällan, under en skogspromenad. Promenaderna är – ironiskt nog – de enda tillfällen då jag inte bär med en liten anteckningsbok. Tur att jag tränade minnet mycket som barn, tänker jag. Alla dessa sångtexter och förstås utantillinlärningen i plugget som jag idag, kanske dumt nog, ifrågasätter. Jag har fortfarande nytta av minnesfunktionen, tekniken, repetitionen. Jag kan hålla en lång rad av mina nya formuleringar kvar i huvudet.

Jag promenerar tillbaka mot föräldrahemmet där jag är på sommarbesök. Kan inte använda min laptop som plötsligt bestämt sig för att ta sommar-time out. Hushållets dator är upptagen. Och där står jag med alla mina formuleringar i huvudet.

Den dag jag aktivt bestämde mig för att vara vän med mina idéer och fånga det kreativa ruset i stunden det uppstår, så vet jag inte om jag tänkte på att det kräver ett mått av själviskhet. Att fånga det kreativa ruset funkar bra när jag är för mig själv, då kan jag lätt lägga annat åt sidan. Det funkar inte lika bra när jag är i sällskap med andra. Och jag gillar inte att vara självisk. Min kreativitet får inte göra mig till en diva. Så jag finner istället rätt på ett rutigt anteckningsblock, en penna och börjar skriva. Jag öser ur mig de memorerade formuleringarna och mer därtill.

Några timmar senare får jag tillgång till datorn och sätter mig ned för att tyda och föra över mina hafsiga noteringar in i ett dokument. Attans, tänker jag, att mina kreativa rus alltid uppstår vid ”fel” tillfällen…

Exemplet är taget från en dag i mitt liv. Just häromdagen faktiskt. Att ta sig tid – när, var och hur? Det är en överenskommelse den skapande människan, kreatören, bör ha med sig själv. Jo, jag anser det. För att få skapandet utfört. Här finns det olika varianter. Jag tänker på en smyckeskonstnär jag intervjuade. Sex timmar om dagen har hon barnen på dagis. Under den tiden måste allting ske. Idéerna måste infinna sig. Hon måste komma igång med den faktiska produktionen. Komma en bit på vägen gärna. Innan det är dags att packa ihop och hämta hem barnen. Det klockstyrda skapandet må rimma bra med ens livssituation, men rimmar ibland illa med hur kreativitet funkar. Åtminstone synkar det illa med hur skapandeprocessens första steg ter sig. Var är du, vad gör du när den idén uppstår och det kreativa ruset infaller?

Kanske är jag själv på den andra extremen i ’arbetssätt’. Jag har en deal med mig själv att ta vara på det kreativa ruset när det infinner sig. Så ofta det bara är möjligt. Därför att ’kreativitet är nu’ och därför att jag tror på att fånga ögonblicket, 'carpe kairos'. Och om det inte är möjligt att ta vara på idén just när den dyker upp så ser jag till att snabbt spara ner den i grova drag, så att jag kan jobba med den någon annan dag. Missförstå mig rätt nu, det klockstyrda skapandet har också sin funktion. Men snarare först efter att idén uppstått och genomförandefasen börjat. Då krävs disciplin och hårt arbete. Det tänker jag dock tala om i nästa inlägg. Idag talar jag om det kreativa ruset. Skapandeprocessens första steg. Inspirationen och idéerna som smyger sig på när som helst, hur som helst, ibland när du minst önskar det… Hur hanterar du det?

Tack till Viktor som inspirerade mig till att ta mig tid till att skriva om att ta sig tid. Och tack till Jerry som redan hade fått dessa tankar att bubbla i mig genom att länka hit följande Ted Talk med Elizabeth Gilbert, känd som författare av boken Eat, Pray, Love. Ta gärna en titt på hennes resonemang om kreativitet. Det har många förtjänster. Relaterat till detta i synnerhet minut 9 och framåt. Där roas jag av hennes berättelse om poeten Ruth Stone som beskrivit hur dikter brukade komma flygande mot henne över landskapet och hur hon fick springa fort som sjutton för att hinna till papper och penna innan dikten nådde henne. Om hon inte nådde en penna i tid så föreställde hon sig att dikten flög vidare över landskapet till någon annan poet... Berättelsen kan tyckas märklig, men frågan om idéns ursprung som gudomligt eller personligt är en historisk tvistefråga. Jag skrev en gång om det <länk här>. Omnämns även i talet nedan från minut 6 och framåt.



Äsch, jag hade egentligen inte tid att skriva det här… Nu återgå till ett arbete som kräver tokmycket disciplin av mig, eftersom det inte skänker mig inspiration, men däremot motivation. Jag får vara tacksam för det, åtminstone. Ha en bra dag och ta vara på stunden, om du kan!

Wednesday, July 22, 2009

numer en plats i mig...

Jag har funnit en plats. En mycket speciell plats. En plats där världen öppnar sig för mina ögon, i all sin enkelhet och storhet. Platsen är mitt hjärtas upptäckt denna sommar. För att inte tala om mina sinnens upplevelse.

Dit tog mig sommarens skogspromenader över stock och sten, mossa och rötter. Bland ris, ljung och blåbär. Myrstigar, fågelkvitter, fjärilar. Dunkelt men livgivande. Bara ibland finner ljuset sin väg ned genom taket av barr och blad.

Så, helt plötsligt bländande ljus och världen som öppnar sig för mina fötter. Jag står på randen av en bergssluttning och ser ut över himlen, havet och horisonten. Skapelsen i sin enkelhet, men ack så stort, så starkt, så äkta. Det känns närmast religiöst. Jag kippar efter andan. Tittar storögt, utan att blinka, ut över klippkanten. Kan inte få nog. Av skönheten.

Jag är inte först med att ha upptäckt denna plats. Eller det religiösa i upplevelsen heller, för den delen. Men på det sekulariserade vis vi lever i detta samhälle så har inte ett tempel och ett altare rests, utan istället en vindskyddande boning i trä och en eldstad för grillning.

På träväggen har namn ristats in. Åke, Eva, Joakim och Olivia har varit här… Inristningarna tycks mig ett fint men tafatt försök att bevara en bit av sig själv för evigt på platsen. Jag tänker göra tvärtom; jag tänker bevara platsen för alltid i mig. En annan form av förevigande. Jag super in alla intryck och vet att jag snabbt kan färdas dit när jag sluter mina ögon och ser utsikten för mitt inre.

Denna utsikt. En naturlig skönhet som är påtaglig, uppfyllande, rörande, omtumlande… En upplevelse att bära med sig. Kanske för att de till synes outgrundliga stigar som förde mig mot detta oväntade mål plötsligt gör livet begripligt. Man måste bara våga följa stigarna framåt.

Snart lämnar jag min sommarvistelse. Morgonpromenadens helighet tilltar för var dag. Platsen känns vackrare för var dag. Märkligt, å ena sidan vill jag att världens alla människor ska få uppleva denna plats. Å andra sidan vill jag bevara den andaktliga stunden var morgon alldeles allena. Jag hoppas alla finner en sådan plats. Där man får känna enkelhet och storhet på samma gång. En plats där himlen, havet och horisonten möts. En plats där utsikt är lika med insikt. En plats där världen känns perfekt.

Monday, July 13, 2009

GBG-kreativt i sommar

Låt kreativiteten blomma även i semestertider! Eller åtminstone; låt dig inspireras. Här är lite förslag till den som befinner sig i Göteborg i sommar.

365 saker du kan göra är en kreativ folkrörelse på framväxt. I sommar arrangerar Navid Modiri & co workshops på Världskulturmuseet vid Korsvägen under fyra tisdagar. Kostnad: 30 kronor. Tid: 14.00 - 16.00. Mer info på http://www.365saker.se/ & Världskulturmuseets hemsida.

14:e juli - Tema: Hitta på. En workshop med fokus på kreativitet och skapande. Gäst: Joakim Stampe.

21:e juli - Tema: Våga vara obstinat. En workshop med fokus på att våga vara sig själv och följa sina drömmar.

28:e juli - Tema: Du är staden. En workshop med fokus på staden och din delaktighet i den. Gäst: Bostadsbolaget.

4:e augusti - Tema: En hyllning till planeten. En workshop med fokus på hållbara lösningar och kreativt tänk gällande vår planet. Gäst: Joakim Stampe.

Den 1 augusti öppnar det välbesökta Bygget upp igen på Röhsskas innergård (ingång från Teatergatan). Håll dig uppdaterad om kommande workshops på ADAs hemsida.

Den 12 augusti är det dags för Pecha Kucha GBG Vol #15. Dörrarna slår upp kl 19:30. Showen drar igång 20:20. Plats: Park Lane, Kungsportsavenyn. Åldersgräns: 18 år. Inträde: Gratis.

Friday, July 10, 2009

sommarväder och destinationshype

Så här länge har jag nog aldrig negligerat min blogg. Jag hoppas att ni njutit sommarväder i sådan utsträckning att ni inte haft rum för bloggläsande anyways ;) Sånär som under senaste dagarnas busregn, förstås. Själv har jag ägnat senaste tiden åt att skriva på alster som inte lär hamna på bloggen, mer än kanske något smakprov eller via hänvisning till annan publicering. Som lite variation kan jag istället erbjuda min röst. SR Västernorrland 9 juli, klicka direkt här alternativt välj session kl 09:00-09:30, för att lyssna när jag gästar TullaMaja och Ulf. Temat för diskussionen rimmar extra väl i semestertider och handlar om destinationshypen, d.v.s. dagens alla satsningar på att göra besöks- och turistdestinationer av alltifrån de minsta orterna till de största städerna.

Monday, June 15, 2009

förmiddagsskildring - från spårvagnen

Göteborg. Jag sitter på spårvagnen vid lunchtid, väl medveten om att min resa på marginalen kommer att föra mig till Konstepidemin två minuter efter avtalad tid. Jag känner mig själv. Rätt väl. Skrattar lite åt ett nyligt intervjureportage där skribenten var förskönande nog i situationsbeskrivningen att hävda att jag kom inrusande till intervjun exakt på klockslaget tio. Det var inte sant. Jag var två minuter sen. Bombis.

Jag har lärt mig att koppla bort stressen i de situationer jag själv inte påverkar. Har accepterat att stadens spårvagnar rör sig i en snitthastighet på sju kilometer i timmen. Jag njuter faktiskt av den här spårvagnsfärden. Även om jag egentligen vill be alla icke-göteborgare att sluta romantisera kring spårvagnstrafiken. Det är inte lika kul om färdas med dem dagligen. På morgonsidan är jag bättre på att ta in alla intryck, på kvällssidan vill jag bara stänga bort alla ljud som genereras, och ibland eskalerar, i en spårvagn. Nu är det fortfarande morgonens sida av dygnet.

Längst bak i spårvagnen sitter en man som med sprucken röst vrålar. I sin mobiltelefon. Även om jag inte förstår språket han talar så konstaterar jag snabbt att han inte är upprörd. Snarare exalterad. Kanske talar han med någon på andra sidan jordklotet. Har du tänkt på det – hur man tenderar att tala högre i telefonen ju längre bort man befinner sig från den man talar med? Som om vi ännu inte riktigt litar på långdistanskommunikationstekniken… (Jag äääälskar svenskans tillåtande natur i konstruktionen av långa ord… och funderar på hur många ord som krävs för att få till det där på spanska… sju kanske.)

Snett framför mig sitter en ung asiatisk man med rakat huvud. Buddhist kanske. Men bara kanske. Jag är inte expert på olika religioners böneteknik. För att inte tala om hur individuellt böneutövandet kan vara. Han ber nämligen. Han har slutit ögonen. Mumlar stilla ord jag inte kan identifiera. Tyst, som för att inte störa någon annan i vagnen. Händerna håller han kupade, med fingertopparna öppnade mot skyn. Öppet riktad mot… ovan. Jag imponeras av hur han lyckas stänga ute allt annat ljud i spårvagnen. Gå in i sig själv. I synnerhet med tanke på mannen längst bak. Han vrålar fortfarande.

Jag tänker hur de parallella skeendena i denna spårvagn en vanlig måndagsförmiddag ger uttryck för multikulturalism. Den ofta fascinerande multikulturalism vi valt att inte sträva emot – till fördel för integrationen. Detta svenska mantra – integration – men knappast det mantra som den unge asiatiske mannen ber om och om igen. För att inte tala om den svenska tilltron till assimilering. Helt plötsligt inser jag dock att ett tredje skeende i spårvagnen ger uttryck för omvänd assimilering: Den svenska damen på sätet bakom mig har plötsligt börjat be hon också – troligen inspirerad av den unge mannen med annan religionstillhörighet än hon själv. Kan han så kan hon. Inspirerande. Rörande. Vackert. På spårvagnen. Denna förmiddag.

Thursday, June 11, 2009

konstnärerna ute på bystan - varierar storstadsbliss med stillhet

När jag så gott som färdigställt ett bokkapitel i samarbete med min kollega Jonathan Borggren på tema konstnärers val av geografi, så inser jag under ett samtal med en kulturchef i Västernorrland att jag missat ett uttryck. När jag nämner konstnärskapet på landsbygden kontrar han med tala om konstnärskapet ’ute på bystan’. För mig är det nytt. Känns skönt att den här ekonomgeografen fortfarande kan fylla sitt skafferi med svenska benämningar för geografiska uttryck. Kanske borde jag få in det i kapitelmanuset…

’Kreativitet på plats’ är arbetsnamnet för antologin som kommer ut senare i år. Redaktörer är Lars Aronsson & Lotta Braunerhielm vid Karlstads Universitet. Jonathan och jag tar tillfället i akt att nyansera bilden av konstnären som storstadsbo. Visserligen visar våra statistiska undersökningar på en stark densitet av landets konstnärliga yrkesutövare i storstadsmiljöer. Vårt kvalitativa arbete, inkluderande djupintervjuer, ger en mer heterogen bild där kreatören är en aktivt rörlig person som varierar storstadens stimulans och tillgänglighet mot landsbygdens, jag menar bystans, stillhet och rymd… Läs här om designern som inspirerade mig till bokkapitlets prolog. Med ett vindkast över Atlanten går hon från stillhet till storstad:

”Hon heter Johanna, är inredningsdesigner och ganska ung i karriären men har redan funnit sina platser i livet. Första gången jag möter henne ses vi på skånska landsbygden. Jag besöker mitt uppe i renoveringsarbetet; denna inredningsdesigner har full huggning med att renovera och inreda sitt andra hem. Här ska hon tillsammans med sin man spendera sommarmånaderna. Hon bjuder på lunch och nybakt lantbröd. Jag kisar av solens ljus som glittrar i ån nedanför tomten. Jag lyssnar spänt medan hon berättar om livet, kärleken, karriären och landsbygden kontra storstaden. Det är vackert, rofyllt, stilla… För mig som besökare nästan komplicerat stillsamt. Landsortsbussen, som bara passerar varannan timme, måste bytas till annan landsortsbuss i närmast liggande by, för att sedan kopplas vidare mot Lund, Malmö och tätbebyggelsen. Mitt ute på vischan lägger min mobiltelefon oväntat av. Jag hoppas att bussen kommer. Helt ensam är jag dock inte. Jag hör kornas råmande och ser på när det viftar bort flugorna med svansen. Annars är det stilla, mycket stilla.

Ett halvår senare ses vi igen. Under en av New Yorks kyligaste vinterkvällar. Denna gång besöker jag Johanna i hennes huvudsakliga hem; i lägenheten i East Village där hon lever med sin amerikanske man, tillika konstnär. Lägenheten är luftig, känns väldigt Manhattan, och inhyser ett utrymme för skapande. Här sitter hon och jobbar de dagar hon inte är på kontoret downtown. Hennes jobb är mångfacetterat; tack vare sin flytt hit har denna inredningsdesigner till och med fått chansen att jobba exteriört med fasader på skyskrapor. Vi har emellertid först stämt träff på en vernissage på ett galleri i Chelsea. Därpå drar vi vidare till Williamsburg, Brooklyn, för att besöka ännu en vernissage hos ett utav de otaliga konstnärskollektiv som nu för tiden härbärgerar där. Kvällen är fylld av människor, rödvinsglas, konstverk, intryck, tempo, impulser… Vi befinner oss i staden som aldrig står stilla.”

Wednesday, June 10, 2009

kultur för att leva

En diskussion som flöt upp till vattenytan idag – och som gör det av och till. Kultur kontra sjukvård. Skattefinansierad sådan. Huruvida den ena ska få utrymme på bekostnad av den andra… För mig är det så här enkelt:

Sjukvården håller oss vid liv.
Kulturen håller oss levande.

Friday, May 29, 2009

Gårda mot bilfolket

Jag bara undrar… Försöker finna någon slags rationell förklaring till beslutet om att riva Gårda i Göteborg för att ge rum åt bilar... Jag lyckas måttligt. Här är mitt tafatta försök:

Jag tänker ’blandstad’ och hur vi nu, närmare 50 år efter Jane Jacobs då kontroversiella idé om blandstaden presenterades, äntligen verkar vara hyfsat överens om idén. Blanda gammalt och nytt, kommersiellt och boende, trottoarliv med park… inte minst människor med varandra. Då skulle man kunna välja att behålla de gamla charmiga Gårda-kvarteren som en livgivande kontrast till de nya bostäder och kontor som byggs i området. Förutom de äldre husens karaktär så fyller de viktiga funktioner för staden: Gammalt = billigt = utrymme för det som är ungt och [ännu] icke-kommersialiserat. Till exempel unga studenter som saknar boende i staden, eller unga verksamheter som saknar billigt utrymme… Vi vet detta av historisk erfarenhet; i gamla utrymmen odlas nya idéer. Och där frodas de tills de naturligt växer ur sina gamla lokaler och ger utrymme för ytterligare något nytt…

Blandstad ger tydligen också utrymme för bilar. Jag får vara öppen för det. Okej. Transport är ju viktigt. ’Biltransport är så viktigt’, anser tillräckligt många av Göteborgs politiker för att ofta prioritera bilismen framför den utvidgning av kollektiv transport som skulle vara möjlig i Göteborg och i Västsverige.

Men att välja att skapa rum för bilar, på bekostnad av viktiga minnesmärken som dessutom kan ge utrymme för unga människor och unga aktiviteter… det är för mig märkligt och lite sorgligt. Och särskilt svårsmält blir nu att Mp är med i uppgörelsen. Eftersom jag har så svårt att förstå det val som görs så får jag väl än en gång luta mig mot Jane Jacobs vishet. Hon delade upp oss i kategorierna fotfolk och bilfolk. Hon ansåg det vara en personlig grundläggande preferens som särskiljer dessa två ’folk’. Kanske är det så (jo, visst är det så!) att många av Göteborgs tongivande och inflytelserika personer är män i 50-årsåldern och uppåt. Klassiska bilismförespråkare. Kanske är det så att de glömmer att det växer upp en ny generation av fotfolk som inte bryr sig lika mycket om att äga och köra bilar. Av flera anledningar. Vissa utav oss gillar att trycka skosulan mot asfalten och uppleva stadslivet till fots. Andra utav oss tar ett ställningstagande för miljön…

Oavsett anledning så blir det som vanligt frustrerande för oss medborgare när det inte finns någon i politiken som representerar en hållning som torde vara naturlig för många. Så när t o m Mp bekänner sig till bilfolket och går med i överenskommelsen blir det liksom bara sorgligt… ännu ett bevis för vad lätt det går för svenska politiker att sälja sina övertygelser… bara de slipper sälja sina bilar!

Läs även Johan Karlsson, Karl Palmås, Jimmy Sand, Eva Obenius, Johannes Åsberg, Yimby eller krönika i GP. Tidigare Heiti Ernits.