Tuesday, March 25, 2008

2008 års 1800-tal / färgers in- och medverkan

"Kvinnoporträtt – 18o0-tal

Rösten kvävs i klänningen.
Hennes ögon följer gladiatorn.
Och sedan står hon på arenan själv.
Är hon fri? En guldram
gastkramar tavlan."

Tomas Tranströmer


Slutklämmen i mitt förra blogginlägg och Christophers påföljande kommentar med hänvisning till ihållande 1800-talsvanor fick mig att tänka på denna Tranströmer-snutt. Kanske är 2008 års modeblogg i rosa inramning bara en översättning av 1800-talets kvinnoporträtt i guldram...

Debatten om modebloggarna pågår ju också på mer folkligt håll: Tobias Persson i Expressen för två dagar sedan, till exempel.

Attans också! Jag som ju, bortom all symbolik, gillar färgen rosa. Med andra ord har jag vissa problem med mina egna hänvisningar till ”bloggosfärens rosa läppglansglossiga tjejstim”. Hur erövra rosa till nånting jag kan stå för? blir den jobbiga följdfrågan. Det är inte bara i hopp om att få svar på det som jag ser fram emot aftonens säsongspremiär av arty (SVT). Det ska handla om färg och dess betydelse för oss människor. Vad är färg? Hur påverkar den oss? Kan man förändra världen med hjälp av färg? Bland annat får vi möta konstnären Spencer Finch. Han har fastnat för just rosa...

Friday, March 21, 2008

bloggosfär[erna] – om gubbslem, tjejstim och makt

Fram till för två månader sedan var jag blint säker på att män dominerar bloggosfären. De bloggar jag själv läste (läser?) är i stor utsträckning författade av män. De som kommenterar på min blogg är övervägande av manligt kön. När jag i slutet av januari intervjuas av en journalist angående mitt bloggande går det upp för mig att jag gått i blindo. Bloggosfären domineras av unga kvinnor i åldrarna 17-20 som skriver om läppstift, accessoarer och de senaste klädinköpen. Artikeln i Sundsvalls Nyheter kan läsas i sin helhet [här]. Men resulterar ur mitt perspektiv i korthet så här:

”Annika Dahlqvists blogg går inte i rosa. Hon tillhör en helt annan och mindre del av bloggvärlden där utövarna är mindre privata och mera samhällsorienterade. Här är det plötsligt männen som dominerar, något doktoranden Evelina Wahlqvist kan vittna om.
- I den bloggosfär där jag rör mig är jag relativt ensam som tjej, säger Evelina som hoppas att fler, både kvinnor och män, ska börja politikblogga.
- Jag tror att detta är en superviktig arena för samhällsdebatt, många frågor avgörs här redan idag. Den demokratiska rörelsen förändras och frågorna rör sig bort från traditionella arenor till bloggosfären."

Med min nyvunna insikt kring bloggosfärens tjejdominans läser jag så på den tveksamma statistik jag kommer över och finner följande: Män bloggar och läser helst om IT och politik, medan kvinnor helst bloggar och läser om mode och vardagsbetraktelser. Jag kan inte bestämma mig för vad som skrämmer mest: Gubbslemmens exklusivitet i samhällsdialogen eller kvinnornas ignoranta inställning till densamma? Det kan ju i och för sig vara gubblsemmens exklusiva gemenskaper som stängt ute kvinnorna från att ha dessa intressen. Följt av att kvinnorna tyst accepterat att ’obehöriga äga ej tillträde’. Bloggosfärens tunga rosa läppglansglossiga tjejstim har istället funnit och intagit sin egen arena. De ska emellertid inte underskattas som maktfaktor. Detta tjejstim är en otrolig influens för konsumtion och livsstilsattribut hos andra unga kvinnor i landet. Men är det en positiv maktutövning samt förebildsskapare...? Uppmuntrar eller begränsar den individens fria val och tänkande? Samma frågor kan givetvis ställas angående gubbslemmet.

’Tjejstim’ är inte mer än en etikett jag egenhändigt just konstruerade för att ha något att kontra mot konceptet ’gubbslem’. Det sistnämnda har blivit den självutnämnda taggen för en diskussion som under en tid nu pågått hos min favvo-klick bland gubbslem – men icke desto mindre gubbslem för det. Johan Karlsson gjorde klokt i att på sin blogg Mothugg lyfta iakttagelsen om att landets bloggande akademiker är en bastuklubb dominerad av män. Christopher Kullenberg och Karl Palmås hakade på i självgranskningen vilket resulterat i illustration och animation av deras eget bidrag till den bloggande akademiska bastuklubbens gubbslemmeri. Att kartlägga strukturen och identifiera sin egen roll i detta är ett mycket viktigt första steg på vägen. Men märk väl; bara ett första steg.

Hur har detta då uppstått? Denna uppdelning i sfärer efter biologiskt kön? Och hur kommer det sig att män, i mycket större utsträckning än kvinnor, tenderar att slemma ihop sig? I relation till detta sammanhang gör Karin, Heja Världen, idag en intressant analys. Dels påpekar hon att kvinnor är mer av multi-taskers. Kvinnor överfokuserar sällan på en sak i livet. Kvinnan vill hinna med mer i livet. Dels reflekterar hon kring männens behov av att få bekräftelse – av varandra. Vidare poängterar hon något som fortfarande 2008 är ett faktum i vårt samhälle: det är inte ok att ta plats som kvinna. Jag kan inte annat än hålla med om att denna hårt etablerade norm har inverkan på kvinnors beteende. Om du som kvinna tar utrymme så beror det antingen på du är i avsaknad av sociala spärrar eller att du, som i mitt fall, aktivt valt att ta konsekvenserna av att inte hålla dig på mattan eller leva upp till normen av vad som ’förväntas’ av dig utifrån ’rollen’ som kvinna – och ibland dessutom ’ung kvinna’.

Om jag ska tala lite mer generellt... vart lämnar detta kvinnan i mansdominerade kretsar, dvs kvinnan i utkanten av gubbslemmen? Om gubbslemmet är fastlandet så är kvinnan i sammanhanget ön utanför. Ingen isolerad ö, med ändock en ö. Liksom skärgårdsöns öde vet jag att det både är min främsta styrka och min främsta svaghet att jag i större utsträckning tänker själv, utför själv.

Det börjar i och för sig bli mer och mer uppenbart att kvinnor ser och lär även i dessa sammanhang. Det är dock först under senaste året som inbjudningarna börjat ticka in i min mailbox. Det handlar om aktiva ansatser till skapandet av kvinnliga nätverk. Det är mindre och större konstellationer. Mer eller mindre formaliserade. I inget av sammanhangen ser jag ännu någon produktivitet, formationen är ett första steg som tar lite tid. Kvinnor kontrar alltså gubbslem med att formera gummslem. Kanske ska jag inte raljera kring ordet slem. Kanske ska jag hoppas på att kvinnor åstadkommer detta på ett annat vis. För i slutänden är det väl inkludering vi vill åstadkomma...

Om jag ska knyta ihop säcken och samtidigt dra några trådar ur den så återgår jag till bloggosfären. För det första tycker jag att vi bör tala om bloggosfärerna istället för bloggosfären. Vidare bör vi reflektera kring tjejstimmets påverkan på livsstil och konsumtion. Vi bör även fundera över blogg-gubbslemmets betydelse som maktfaktor och ny politisk arena. Vi behöver definitivt fundera över hur tjejstimmet respektive gubbslemmet båda verkar i riktning att (visserligen på ett nytt och uppdaterat vis) återförstärka och sementera gamla könsroller.

Thursday, March 20, 2008

allt annat äkta

ÄKTA MOS
ALLA DAGAR

Va? Läste jag verkligen rätt? Tittar tillbaka. Läser igen. Haha. Jo.

Jag är tillbaka i Göteborg efter en tid på vift och läser in staden på nytt. Under morgonens spårvagnstur mellan Frukostklubben och kontoret fastnar mina ögon en och två gånger på skylten med texten ÄKTA MOS ALLA DAGAR. Gatuköket på Grönsakstorget garanterar.

Tänk om jag kunde garantera. Den här bloggen garanterar visserligen äkthet. Men sällan mos. Och definitivt inte alla dagar. Det här är mitt långsökta vis att be om ursäkt. För att jag inte har gjort ett inlägg på länge. Men framförallt för att jag inte ens har hunnit svara på era fina kommentarer. De uppskattas emellertid mycket. De är i nivå med Äkta mos. Äkta gos. Äkta ros.

Nu är det påsk och jag ska tagga ned på tempot. Det betyder att jag ska ägna mig åt äggmåleri – och att svara på kommentarer – och att hinna med att göra något inlägg – och att känna in staden lite mer, men...

...det här är ju Göteborg! Jag borde titta in i luckan och säga till nästa gång jag går förbi. Det borde stå
GÖTT MOS ALLA GÅNGER.

Monday, March 10, 2008

platsens ljud

Platsens ljud kan fångas upp, dokumenteras och arkiveras på betydligt enklare och påtagligare vis än platsens doft. Säger jag ordet ’musik’ så behöver jag inte säga så mycket mer om hur ljud också kan trigga minnen. Musiken får en särställning bland ljud. Den knyter lätt an till våra känslor och blir därför upplevelserelaterad – eller en upplevelse i sig.

Ljuden förtäljer inte bara historier om platser eller sinnesstämningar – utan också om den tid vi lever i. Vissa tar ansvaret i större utsträckning än andra. Ansvar för dokumentationen. Av ljud.

Christopher gör det. Det gör att jag vill kalla honom för samtidsfilosof, eller samtidshistoriker... Jag vet inte om han protesterar mot det... Empirisk filosof, tror jag är etiketten han själv använder.

Fest ett par helger tillbaka. Rödvin, diskussioner och någonstans uppstod sång. Christopher spelade in sången och adderade den till sin instrumentala version av de ljud vi återfinner i samtida kontorslandskap. Titta gärna in [här] för att inspireras av mediearkeologi samt lyssna på hans låt. Låten; en musikalisk dokumentation av samtida ljud. Imorgon ett levande minne.

Sunday, March 09, 2008

sinnenas minne – en minnesvärd läsarkommentar

Jag vet inte vem jag ska ge cred för detta. En anonym läsarkommentar till mitt förra inlägg. Så intelligent och på samma gång så vackert att jag inte kan låta bli att lyfta fram det:

”Alla sinnen har minnen. De sinnen som inte ger en bild, behöver en annan energi för att förmedla sig. Synen kan bevaras via bildmedia. Hörseln kan bevaras via ljudmedia. Smaken kan bevaras via återskapandet av det smakade. Lukten är mer individuell eftersom vi kan lukta passivt, medan vi alltid smakar aktivt. Vi blir så att säga "anfallna" av doften samtidigt som dess effekt är så kortvarig. Minnet av doft kommer då att innehålla väldigt mycket dynamik.”

Tuesday, March 04, 2008

platsens doft

Doftsinnet beskrivs ofta som ett av människan underskattat sinne. Men doftens kraft är stor. Kanske större än vi kan ana. Vi väljer ju till och med partner i stor utsträckning via doftkemi, om man ska tro forskare i biologi. Men nu var det platsens doft jag tänker säga några ord om...

Det så ofta underskattade doftsinnet har dock alltid uppskattats av mig. (Okej, då; jag har många gånger också förfasats över min känsliga näsa...) Jag använder dofter för att förstärka den ambiance jag vill skapa. Jag omger mig med rosvatten, tvålar, doftljus, parfymer... Aldrig påträngande men med en påtaglig aning...

Således konstruerar jag själv doftsammansättningen i mitt hem. På andra platser får man finna sig (eller inte finna sig) i det som erbjuds. Fascinerande. Om jag vill har jag inga större problem med att erinra mig dofterna från mina favoritplatser i världen.

Vidare kan vissa dofter trigga minnet av platser. Brygg mig en kopp kanel-te och i ett tvärkast befinner jag mig i centralamerikansk djungel 1994 där jag drack det för första gången.

Jag hörde just att den senaste parfymtrenden är att ta fram dofter som relaterar till minnen eller platser... gärna minnen av platser. Vissa med tydlig geografisk härkomst; ett särskilt land... Vissa med ursprung i viss terräng; jorden, ängen, skogen, havet...

Du kan således välja att bära med dig doften av en plats var du än går... vackert eller bisarrt? Kanske är det inte ett dugg mer konstigt än att vissa platser följer med oss i minnet – för alltid.

Vilken plats vill du bära med dig?

Sunday, March 02, 2008

ord

”I min värld är ord det viktigaste som finns.” Orden fanns i min Facebook-inbox imorse. Uttalade av en ordkonstnär. Jag håller med. Ord är superviktiga. Vansinnigt viktiga. De kan glädja, såra, skada, inspirera, göra skillnad, rädda liv...

Därför är det viktigt att vårda orden och att välja sina ord. Men för den skull inte hejda dem. Inte hålla inne med dem. Låta dem bli formulerade.

Jag lägger förbannat stor vikt vid ord. Ord spelar en stor roll i mitt liv. Därför kan jag inte låta bli att notera att:

ibland är ord överflödiga

ibland räcker ord inte ens till

ibland dyker någon eller något upp som gör dig speechless

ibland gör språkbarriärer att man får kommunicera bortom ord

ibland har orden ingen innebörd för den som uttalar dem

ibland formuleras ord till dig som personen inte menar

ibland formuleras ord som tas tillbaka

ibland formuleras ord som glöms bort

ibland får vi höra ord vi kommer att minnas för alltid

ibland betyder några få ord ALLT

ibland förändrar ord ditt liv

ibland är tystnaden vacker

ibland är tystnaden till och med talande