Min ögonblicksserie ska för tillfället läggas åt handlingarna och förtjänar en avrundning. Jag har ju skildrat ögonblicket som någonting som bara uppstår, något man välsignas (eller förbannas) med. Det bör ju även tilläggas hur vi ibland provocerar fram ögonblick – kanske för att vi vill lära oss nytt utav livet. Det jag emellertid vill tala om idag är förmågan att förutsäga och fånga ögonblick, för att skapa någonting konstruktivt utifrån ögonblicket.
Jag talar om timing, fingertoppskänsla och intuition. Ledarskap som bygger på detta har alltid attraherat mig mer än det som hela tiden håller blint och benhårt fast vid planen. I kort handlar det om en vaken omvärldsbevakning som hela tiden relateras till det egna syftet och den egna drivkraften för att i sin enklaste form kunna identifiera tillfällen. I sin mer avancerade form handlar det om förmågan att nyttja tillfället, hur kritiskt den än må vara, till att skapa nya möjligheter.
Det var en tillfällighet, faktiskt, att jag i förra veckan snubblade över ordet ’kairos’. Denna tillfällighet inspirerade mig och omsätts nu i detta inlägg som på det hela är en uppmaning till er att finna möjligheter i tillfällen. Lättsinnigt nog hoppas jag på att åstadkomma det genom att göra er uppmärksamma på ordet kairos innebörd.
Kairos är ett ord med hemvist inom teologi, filosofi och retorik vars olika varianter används för att på endera vis signalera tillfälle och kritisk vändpunkt. Inom kristendomen relaterar kairos i olika sammanhang till tidpunkten då Gud agerar. I Bibeln finner vi bland annat begreppet i hänvisning till Johannes uppenbarelse (Joh. 1:2) ”ty tiden är nära”.
Inom retorikens konst kan nämnas exempelvis sofisterna som med kairos syftade till talarens förmåga att anpassa sig och dra fördel av förändrade omständigheter. Även Aristoteles använde begreppet, men då med hänvisning till den tids- och rumsliga kontext då bevis skulle framföras.
Mest spännande är kanske ändå att gå tillbaka till ordets ursprungliga betydelse i den antika grekiskan. (Och det är väl nu vi på allvar talar timing på grekiska.) Kairos bör då sättas i relation till chronos som båda betyder tid, men med olika innebörder. Medan chronos är av kvantitativ natur (kronologisk, mätbar tid) så är kairos kvalitativ. Kairos är det som uppstår i den sekventiella tidens mellanrum (mellantid!?) då en stund av odefinierbar tidsåtgång upptas av en speciell händelse eller ett särskilt skeende. Enkelt översatt syftade de antika grekerna till ’det rätta eller opportuna ögonblicket’.
Inte att förglömma är att detta möjlighetstillfälle ibland uppstår i en krissituation, där kris och möjlighet är olika sidor av samma mynt. Jag kommer att tänka på hur fredsförhandlare ofta beskriver hur de inväntat ett särskilt kritiskt ögonblick i konflikten innan de öppnat dörren till nya utvägar. Intuition, vänta in, men inte för den skull låta ögonblicket passera. Avgörandets ögonblick. Det ögonblick där historia och framtid tvingas att mötas och skaka hand.
Oavsett möjligheter eller kris – eller krisernas möjligheter – så tycker jag att detta är så otroligt viktigt att relatera till det goda ledarskapet. Förmågan att ’carpe kairos’ borde stå högt på egenskapslistan i synnerhet i omvälvningstider som dessa, om vi så talar om lärare som undervisar elever, vd för företag, riksbankschefer i bankkristider eller nyvalda presidenter i för världen viktiga länder...
“Yes, we can!”, symboliserar för mig den nödvändiga inställningen till och öppenhet inför förändring. Dock håller jag inte med Obama i orden ’Change has come for America’. Not yet. Inte ännu. Valet av Obama symboliserar snarare kairos. Ett möjligheternas ögonblick att ta tillvara på. Ur det ögonblicket kan förändring inledas.
Vidare blir det intressant att tala om kairos i relation till rådande finanskris. Den torde ju innehålla många möjligheter för den som bara identifierar dem. Jag får passa på att tipsa om att Emanuel just nu roar sig med att testa vilka filosofier och tankegångar som funkar respektive borde spolas i ljuset av dagens finanskris.
Jag talar om timing, fingertoppskänsla och intuition. Ledarskap som bygger på detta har alltid attraherat mig mer än det som hela tiden håller blint och benhårt fast vid planen. I kort handlar det om en vaken omvärldsbevakning som hela tiden relateras till det egna syftet och den egna drivkraften för att i sin enklaste form kunna identifiera tillfällen. I sin mer avancerade form handlar det om förmågan att nyttja tillfället, hur kritiskt den än må vara, till att skapa nya möjligheter.
Det var en tillfällighet, faktiskt, att jag i förra veckan snubblade över ordet ’kairos’. Denna tillfällighet inspirerade mig och omsätts nu i detta inlägg som på det hela är en uppmaning till er att finna möjligheter i tillfällen. Lättsinnigt nog hoppas jag på att åstadkomma det genom att göra er uppmärksamma på ordet kairos innebörd.
Kairos är ett ord med hemvist inom teologi, filosofi och retorik vars olika varianter används för att på endera vis signalera tillfälle och kritisk vändpunkt. Inom kristendomen relaterar kairos i olika sammanhang till tidpunkten då Gud agerar. I Bibeln finner vi bland annat begreppet i hänvisning till Johannes uppenbarelse (Joh. 1:2) ”ty tiden är nära”.
Inom retorikens konst kan nämnas exempelvis sofisterna som med kairos syftade till talarens förmåga att anpassa sig och dra fördel av förändrade omständigheter. Även Aristoteles använde begreppet, men då med hänvisning till den tids- och rumsliga kontext då bevis skulle framföras.
Mest spännande är kanske ändå att gå tillbaka till ordets ursprungliga betydelse i den antika grekiskan. (Och det är väl nu vi på allvar talar timing på grekiska.) Kairos bör då sättas i relation till chronos som båda betyder tid, men med olika innebörder. Medan chronos är av kvantitativ natur (kronologisk, mätbar tid) så är kairos kvalitativ. Kairos är det som uppstår i den sekventiella tidens mellanrum (mellantid!?) då en stund av odefinierbar tidsåtgång upptas av en speciell händelse eller ett särskilt skeende. Enkelt översatt syftade de antika grekerna till ’det rätta eller opportuna ögonblicket’.
Inte att förglömma är att detta möjlighetstillfälle ibland uppstår i en krissituation, där kris och möjlighet är olika sidor av samma mynt. Jag kommer att tänka på hur fredsförhandlare ofta beskriver hur de inväntat ett särskilt kritiskt ögonblick i konflikten innan de öppnat dörren till nya utvägar. Intuition, vänta in, men inte för den skull låta ögonblicket passera. Avgörandets ögonblick. Det ögonblick där historia och framtid tvingas att mötas och skaka hand.
Oavsett möjligheter eller kris – eller krisernas möjligheter – så tycker jag att detta är så otroligt viktigt att relatera till det goda ledarskapet. Förmågan att ’carpe kairos’ borde stå högt på egenskapslistan i synnerhet i omvälvningstider som dessa, om vi så talar om lärare som undervisar elever, vd för företag, riksbankschefer i bankkristider eller nyvalda presidenter i för världen viktiga länder...
“Yes, we can!”, symboliserar för mig den nödvändiga inställningen till och öppenhet inför förändring. Dock håller jag inte med Obama i orden ’Change has come for America’. Not yet. Inte ännu. Valet av Obama symboliserar snarare kairos. Ett möjligheternas ögonblick att ta tillvara på. Ur det ögonblicket kan förändring inledas.
Vidare blir det intressant att tala om kairos i relation till rådande finanskris. Den torde ju innehålla många möjligheter för den som bara identifierar dem. Jag får passa på att tipsa om att Emanuel just nu roar sig med att testa vilka filosofier och tankegångar som funkar respektive borde spolas i ljuset av dagens finanskris.
4 comments:
Företaget Kairos Future sysslar med framtidsanalyser och deras varumärke är är välkänt åtminstone i de cirklar där jag rör mig. Just i dag inser jag att deras namn svarar väldigt väl mot den verksamhet de bedriver.
Så tack för den kunskapen. Och för all del, carpe kairos. För visst är det väl klokare att skrida till handling just vid rätt tidpunkt, snarare än febrilt söka aktivera sig varje minut och varje sekund?
HejJerry,
Kairos Future, ja... haha... jag minns min omedelbara reaktion för några år sedan: 'Va? Ett sv ftg på tema egyptisk framtid?' Min nyfikenhet kring ordet borde ju redan där drivit mig till att söka begreppets innebörd... Idag får man väl ändå säga att deras varumärke är så inarbetat på den sv marknaden att ordet så starkt förknippas med dem att folk slutat undra...
En framgång för varumärket.
Ett nederlag för nyfikenheten.
Nyfikenhet, ja... den i kombi med att vi inte vill spilla värdefull tid ger väl upphov till det febrila sökandet - eller helt enkelt fyllandet av tid med div saker. Men, som du är inne på; utan de lugna, reflekterande, kontemplerande sekunderna och minutrarna så skulle vi aldrig stå rustade att identifiera kairos.
Mycket bra skrivit Evelina.
D.N. Stern är väl den som är mest känd (inom min intressesfär) för att fokusera det nuvarande ögonblicket. Jag har också under de senaste åren fokuserat denna "närvaro" som en kreativitetsaspekt. "The igniting-spark" och som du skriver i kommentaren ovan utan nyfikenhet i det ögonblicksmomentet, försvinner också kreativitetens väsende.
Hej Anna-Lys! =)
Jo, närvaro bör vi skänka allt viktigt här i livet... Utan nyfikenhet; knappast ngn närvaro. Utan nyfikenhet; ingen kreativitet...
the igniting spark - vackert...
Post a Comment