Friday, February 13, 2009

instrumentalism och kulturmisstro/alt kulturtilltro

Kulturmisstro
Uppstår hos den som inte förstår att uppskatta skönhet och innerlighet och dessutom pläderar för att ingen annan ska ges utrymme att göra det heller. I bästa fall uttrycks misstron i oförståelse; i värsta fall rädsla och fientlighet mot det man inte förstår. Jfr. Skönhetsrädsla.

Skönhetsrädsla
Är ett icke-bejakande av djupare dimensioner och bygger på en oförståelse, oförmåga eller ovilja att uppleva skönhet. Ibland är det ju trots allt så vackert att det gör ont…

Kulturmisstro och skönhetsrädsla – mina definitioner av två av de 183 ord som på initiativ av Det Osynliga definierades i ”Parlören – en ordbok för icke mätbara värden”. (Som ni märker är det inte bara Svegfors som talar om skönhet i dessa dagar. För mig handlar konst och kultur i grund och botten om livets skönhet. Jag vill dock poängtera att skönhetsupplevelse är någonting högst individuellt och därför svårt att göra kollektiv politik kring.)

Kulturmisstron till trots, kritiserar tongivande kulturutövare den instrumentalism som växer fram, dvs de intrumentalistiska argument som framförs kring kulturens nytta för aspekter som psykosocial hälsa, städers attraktionskraft, regional tillväxt… Kulturen har ett egenvärde, heter det. Andra gånger bjuder kultursektorrepresentanter in forskare som mig själv för att få hjälp att beskriva de instrumentella effekterna av konst och kultur. Så länge skönhetstörsten uteblir och egenvärdet inte uppfattas av tillräckligt många av landets opinionsbildare och beslutsfattare måste kultursektorn pläderas för via andra argument, anses det.

Vad tänker då jag kring det hela? Visst; instrumentalistiska argument kan tjänstgöra som försvarstal för kulturen. "Kulturinstrumentalismen" är dock mer än så:

Den kan också vara ett konstruktivt sätt för att påvisa hur saker och ting interagerar och hänger ihop här i livet, i samhället och i världen. Världen är full av vackra synergier. Varför kan vi inte bara acceptera det positiva i det?

Idag introducerar jag därför ett nytt begrepp:

Kulturtilltro
Insikten om att konsten och kulturen inte bara har ett högt egenvärde, utan också har ett högt värde och nyttoskapande funktion i interaktion och samarbete med andra livsdimensioner och samhällssektorer. Detta förutsatt att vi strävar efter att bli ’hela’ individer i vackrare och mer samarbetsinriktade förståelsesamhällen.

4 comments:

Joakim said...

Hej Evelina!
Jag hade egentligen inte något att tillföra till just detta inlägg så detta är lite off topic. Råkade ramla över en film och kom genast att tänka på dig/din blogg.
Mankind is no island

ANNA-LYS said...

(¯`v´¯)
`•.¸.•´
¸.•´
( ¸¸.* Anna-Lys

evelina said...

Tack Joakim!

ooh, vad fint - den gillar jag =)

mitt i prick! får anledning att återkomma till den då jag spånar på ett par texter kring kärlek till staden samt sociala relationer i staden


allt gott / evelina

evelina said...

Vackert, Anna-Lys!!

jag blir helt tagen... =)

<3 kram, evelina