tv-serier som glamoriserar övervakningsteknologin

Sitter och tittar på Navy CIS. Intressanta karaktärer. Interesting plots. Detta är bara en av flera amerikanska tv-serier på tema ’effektiva intelligence services’ som går att följa på svenska kanaler just nu. Var gång jag ser någon av dessa serier så undrar jag hur väl det stämmer överens med verkligheten: Är det så här lätt att kartlägga människors liv, aktivitet och rörelse? Serierna är närmast ett glamoriserande av övervakningssamhället. De hjälteförklarar agenter i kombination med datanördar som via teknologin löser rättsfall... inhemska kriminalfall såväl som försvarsrelaterade. Inte alltför sällan handlar det om att bekämpa arabisktalande terrorism. Serierna är så smart upplagda försvarstal av övervakningssamhället att man nästan kan börja undra vilka som ligger bakom dem...

Denna gång ifrågasätts emellertid hjältestatusen hos NCIS-teamet. Har teamet nyttjat bevakningstekniken för chefens personliga vendetta? Till och med iscensatt den?

Avsnittet belyser hur bakomliggande lagar, förordningar, och regelverk inte alltid stoppar drivkraften hos en individ med andra intressen – den mänskliga faktorn.

vitt & svart

"Har färgen runnit av dig?"

Mina kollegor tittar oroligt på mig.

Idag klär jag mig i vitt och svart.

Det är högst symboliskt.

om frågors natur och FRA-frågans karaktär

Alliansen är så allierad att den inte lär bli omvald.

Det vi ser är steget från den berömda partipiskan till allianspiskan, eller blockpiskan.

Statsminister Reinfeldt har gjort morgondagens beslut till den fråga som ska visa att alliansen har förmågan att hålla ihop. Den interna retoriken tycks argumentera risken att inte bli omvald om man inte kan agera som en enhet.

Jag säger att det är tvärtom: Om alliansen står som en enhet i denna fråga – mot demokratin i princip och den allmänna opinionen i praktik – så lär de knappast bli omvalda i nästa val. Frihetliga väljare är mer än lite besvikna. Representativ demokrati borde väl ändå någonstans i djupet av lydelsen betyda att de folkvalda bör representera folkets röst.

”Ibland måste man kompromissa”, är ett annat av Reinfeldts argument. Omvänt; ibland måste man inte kompromissa. Ibland kan man inte kompromissa. Ibland bör man inte kompromissa.

Jag kan trösta tvivlande allians-riksdagsmän med att det finns sjukt många andra frågor att kompromissa med. Smärre frågor. Frågor där man utövar demokrati, snarare än att äventyra den.

Fundera ett slag över vilka frågor du personligen vägrar att kompromissa med – vägrar att bli uppköpt för! För min egen del handlar det om några frågor som rör det mest fundamentala i människosyn och samhällssyn. Frågor som sitter i hjärtat och smärtar i kroppen när de äventyras. En sådan är mitt nej till dödsstraff. En annan är mitt ja till yttrandefrihet. Det är den sistnämnda i kombination med integritetsbejakandet som får mig att utbrista i ett hjärtskärande NEEEJJJ till FRA-lagen.

Att minimera en fråga som i själva verket rör fundamenten för demokrati till simpel kompromissgenererad demonstration av blockenighet är fel. Fel vald fråga.

Att vår statsminister gjort paradnummer av FRA-frågan, för andra syften än den handlar om, är dåligt. Ett dåligt val.

-----------------------------------------------------------
På liknande tema, läs Johans och Jimmys inlägg.

FRÅGOR huller om buller om FRA

Diverse funderingar – huller om buller – om FRA-lagförslaget:

Ska terrorism bekämpas genom att misstänkliggöra människor som terrorister?

Hur kan alliansen tro att de kan bli omvalda (av liberaler) efter detta?

Hur kan Reinfeldt säga att ”ibland måste man kompromissa” när civilkurage och etik bygger på att man i vissa fall inte kan kompromissa?

Vad hände med personligt ansvar?

Hur kan en politisk karriär bli viktigare än att upprätthålla demokrati?

Finns det hjältar i Sveriges riksdag?

---------------------------------------------------------------------------

Tack till Heiti som gjort en gedigen insats med att hjälpa mig förstå den fråga jag grubblat mest på senaste dagarna. Se kommentarsfältet för detta inlägg.

FYRA mot FRA!?

4 samveten önskas!!!
sökes i Sveriges Riksdag
per onsdag morgon kl 9

Jag har aldrig befunnit mig i partipolitiken. Förstår inte det där med partipiskan. Det där med att inte rösta efter sin personliga övertygelse. Särskilt inte när det handlar om frågor som rör de mest fundamentala strukturerna i demokratin. På onsdag morgon kl 9 handlar det inte om lättmjölk vs standardmjölk. Det handlar om grundläggande människo- och samhällssyn då riksdagen röstar ja eller nej till FRA-lagen. Lagförslaget skulle ge Försvarets radioanstalt rätt att bevaka och lagra e-post, fax och telefontrafik. Vi snackar dina privata sms och e-mail.

Att man ens ska behöva påpeka simpla orsakssamband som: beslut – implementering – KONSEKVENSER. Att anta FRA-lagen skulle nämligen innebära konsekvenser. Ganska obehagliga, rent av skrämmande, sådana. Good news är att enbart fyra riksdagsledamöter ur alliansen behöver vara kloka och modiga nog att gå emot partipiskan för att förslaget ska avslås. F-Y-R-A. Fyra samveten.

Jag har hört ryktas att många riksdagsledamöter ligger vaken om nätterna grubblandes inför detta beslut. Om man har problem att komma i kontakt med sitt samvete så kan jag föreslå följande nattliga aktiviteter som bot:

1. Träna på att säga ’nej’. Skriv och skrik: ”NEEEEEEJJJ”

2. Läsa Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984. De är god hjälp i att visualisera lagens konsekvenser – övervakningssamhällets utveckling och följder.

3. Fundera över preferenser mellan ett samhälle präglat av:

tillit eller misstänksamhet?
frihet eller kontroll?
fri tanke eller begränsad tanke?

4. Fundera över vad som egentligen är det största hotet:

den odefinierbara potentiella terroristen eller övervakningssamhällets inskränkande strukturer?

5. Begrunda vad Salman Rushdie någon gång uttryckte:

“The best way to fight terrorism is by not being terrorized.”

FRAgile

Kreativitet föds i gränslösheten, i modet och i tilltron till dig själv och till andra.

Framförallt föds kreativitet i den fria tanken.
Undanryck den och du spelar bort kreativiteten.

Utan kreativitet – sämre allt möjligt: Folkhälsa, ekonomisk tillväxt, demokrati... för att nämna några aspekter.

Ett enda beslut kan påverka mycket på samma gång. Demokratin har förmågan att i ett beslut avskaffa sig själv. Ett systemets svaghet. FRAgilitet.

Ni märker vart jag vill komma...!? Nu önskar jag emellertid god afton. Återkommer imorgon. Då ska jag tala klarspråk och vaket. Om de vakna nätterna. Som bara är förspel. Inför beslutet om den dygnslånga natten.

Kulturlobbyn

Nyfiket tackar jag ja till diverse inbjudningar. Intressant hur det slumpar sig. Under en veckas tid har jag haft möjlighet att följa kulturlobbyn från olika vinklar och på olika nivåer. Betraktat dess ansikten och, framförallt, funnit mig själv lyssnande till...

orden, the words, les mots...

Jag har lyssnat efter de ord som upprepas och avspeglar en praktisk och faktisk problematik.
Jag har lyssnat efter orden som förhandlas och förvandlas till agenda – oavsett praktik.
Jag har lyssnat efter de ord om skapar identitet – som inkluderar och exkluderar.
Jag har lyssnat efter de ord som öppnar dörrar, bygger broar, raserar eller stänger igen.
Jag lyssnat efter de ord som leder till möjligheter och de som leder till missförstånd.

Just nu sitter jag och funderar över vad jag ska göra med alla dessa ord. En kollega undrade idag bekymrat om det finns någon geografisk dimension med i senaste veckans betraktelser...? Jo, men det gör väl det. Jag har betraktat den regionala, nationella och europeiska kulturlobbyn. Från Göteborg, till Stockholm, till Bryssel. Och det skiljer sig. Olika platser, olika nivåer, olika ansikten och – framförallt – olika ord.

the creation of something else

The common purpose of architecture(?):

“to create somewhere else”

Kort och gott ett citat jag snappade upp för en stund sedan på BBC TWO’s ”Jonathan Meades: Magnetic North” där Meads reser från Estland till Finland och i detta avsnitt: ”...completes his journey in Helsinki and uncovers the peculiarly Finnish desire for eternal hibernation in man-made wombs”.

Sedan talar man plötsligt om Kalevala och hur den bidrog till en annorlunda nationalromantik i Finland... något som också avspeglas i finsk arkitektur.

Kalevala har uppenbarligen inspirerat många personer – på väldigt olika vis. Så sent som i förmiddags läste jag om Kalevalas bidrag till en människas förmåga att åter känna hopp om livet. Hänvisar till Sven Lindqvists Fadern, sonen och den heliga motorcykeln.

Jag tänker att nästa gång jag åker till Finland, så kanske det borde bli i Kalevalas mångfacetterade fotspår...

Kanske var syftet med Kalevala

”to create something else”

Du som uttolkare bestämmer vad.

vårens pecha kucha final gbg

Sista chansen för våren att uppleva grejen! Pecha Kucha GBG vol #8 går av stapeln nu på onsdag den 4 juni. Infinn dig vid kl 20 på Nefertiti.

Talarlistans definitiva utseende är alltid en överraskning. Men det lär bli nåt i stil med: Dans & Teater Festivalen, Stylt Trampolin, Navid Modiri, Kulturkalaset, Fresh Fish, UNIT arkitektbyrå, Carl Blom - manager för Mando Diao, bildesignern Justin Scully, arkitekt Kajsa Sperling, Johan Eriksson-Lassbo, Bjørn Aadnøy, Rikard Uddenberg.