Funderar över ansvar. Över hur vi alla bär ett ansvar. På flera plan i livet. Givetivis. Gentemot oss själva. Gentemot våra medmänniskor. Gentemot planeten vi bor på. Och gentemot det samhälle vi lever i.
Kommer att tänka på Emanuels blogginlägg från i maj om ’Svenskarnas oförmåga att ta ansvar’. Har svenskarna slutat vilja ta ansvar? Varför? Är det bekvämt att falla offer för omständigheter? Eller har vi det helt enkelt för bra? Har vi glömt bort fundamenten till varför vi har det så bra? Tar vi för mycket för givet?
På senaste tiden har jag funderat mycket över samhälleliga fri- och rättigheter. Är jag för krävande om jag hävdar att dessa kommer med skyldigheter? Som t ex skyldigheten att värna om demokratin. Att rösta på demokratin. Påminna om demokratin. Påheja demokratin. Uppmuntra den.
I hängmattan igår läste jag Sture Linnérs ’Ingen människa är en ö’ (Norstedts, 2007). Fastnar särskilt för några rader i det kapitel som handlar om hans tid med Vita rosen – den motståndsgrupp av studenter som i tyska städer spred flygblad i sin kamp mot nazismen. Linnér konkluderar:
”Allt detta tyder på att Vita rosen bevarat sin starka symbolkraft och borde kunna inspirera även kommande generationer, inte minst ungdomarna. De tyska studenterna visade att varje människa ständigt har ett fritt val, en möjlighet att ta personligt ansvar. Demokratiska värderingar vi idag tar för givna var det ingalunda för bara sextio år sedan i ett gammalt kulturland i vår omedelbara närhet och kan komma att ifrågasättas på nytt även hos oss. Är vi då alla beredda att stå upp för vad vi tror på, vilka risker detta än må innebära?”
Kommer att tänka på Emanuels blogginlägg från i maj om ’Svenskarnas oförmåga att ta ansvar’. Har svenskarna slutat vilja ta ansvar? Varför? Är det bekvämt att falla offer för omständigheter? Eller har vi det helt enkelt för bra? Har vi glömt bort fundamenten till varför vi har det så bra? Tar vi för mycket för givet?
På senaste tiden har jag funderat mycket över samhälleliga fri- och rättigheter. Är jag för krävande om jag hävdar att dessa kommer med skyldigheter? Som t ex skyldigheten att värna om demokratin. Att rösta på demokratin. Påminna om demokratin. Påheja demokratin. Uppmuntra den.
I hängmattan igår läste jag Sture Linnérs ’Ingen människa är en ö’ (Norstedts, 2007). Fastnar särskilt för några rader i det kapitel som handlar om hans tid med Vita rosen – den motståndsgrupp av studenter som i tyska städer spred flygblad i sin kamp mot nazismen. Linnér konkluderar:
”Allt detta tyder på att Vita rosen bevarat sin starka symbolkraft och borde kunna inspirera även kommande generationer, inte minst ungdomarna. De tyska studenterna visade att varje människa ständigt har ett fritt val, en möjlighet att ta personligt ansvar. Demokratiska värderingar vi idag tar för givna var det ingalunda för bara sextio år sedan i ett gammalt kulturland i vår omedelbara närhet och kan komma att ifrågasättas på nytt även hos oss. Är vi då alla beredda att stå upp för vad vi tror på, vilka risker detta än må innebära?”
No comments:
Post a Comment