Jag vill ödmjukt tacka för all fin respons jag fått sedan uppslaget på Insidan i DN, onsdag förra veckan, där jag intervjuades som del i deras kreativitetsserie.
’Vi behöver få tid att dagdrömma’, löd rubriken som i sig gav upphov till mycket tänkvärd diskussion. Tiden ligger i tiden. Med det vill jag säga att det är på tiden att vi på allvar talar om vad vi gjorde med vår tidsuppfattning under 1900-talet och huruvida vi verkligen ska bibehålla den i detta århundrade. Förra seklets hyllade rationaliseringar, effektiviseringar och snabbare teknologier har alltjämt höjt förväntningar och prestationskrav. Men vad händer om vi aldrig hinner stanna upp och tänka en tanke klart? Vad händer om vi är så stressade inför torsdagens deadline att vi aldrig unnar oss att tänka tio år framåt? Det är min övertygelse att vi både ur vårt närmaste livsperspektiv och vårt vidare samhällsperspektiv behöver tid – och icke-tid – att stanna upp för att dagdrömma, fantisera, reflektera, göra insikter, kläcka nya idéer och visualisera orsak och verkan. Det främjar både lycka, nyskapande och hållbarhet inför framtiden.
2 comments:
Tack Evelina! Kan inte låta bli att dra några paralleller till Ladislaus Horatius som drog i nödbromsen på X2000 1993.
Vad skall vi använda kreativiteten till om vi inte kan stanna upp ibland och bara få vara.
Skall bli spännande att se hur kreativitetsdebatten utvecklas nu. Jag har varit intresserad av den i många år och framförallt på 90-talet då vi hade den förra ekonomiska krisen.
Kom på nu att jag borde refererat till din blogg när jag skrev kommentarer på arbeten i Financial Risk i helgen. Jag förde en liknande diskussion inriktad på incitament att agera kortsiktighet på finansmarknaden men det gäller ju prestation över allt. Vad menar du med "icke-tid"?
kram
/Johannes
Post a Comment