En tungviktare om regionindelning och statsmakten

På inbjudan av REVÄST gästades Handelshögskolan igår av Mats Svegfors – tungviktare betraktad bland oss som gillar att diskutera regionutveckling. Svegfors har lett Ansvarskommittén vars betänkande resulterade i förslaget om att dela in Sverige i 6-9 regioner (istället för de 21 län vi har idag). Jag håller fullständigt med i en utav hans öppningsfraser där han deklarerade att ’underliggande problemställningar är lika viktiga som regionindelningsförslagen’.

Minst lika viktiga, skulle jag vilja säga. Trist är att frågan redan lämnat det mediala rampljus som under en liten stund riktades mot den. Det är nämligen viktigt att vi diskuterar VARFÖR vi behöver en ny regionindelning. Givetvis vore det sunt om vår historiska, numer icke-funktionella geografiska länsindelning övergavs för en ny, logisk regionalindelning som baseras på de avstånd människor naturligen och faktiskt rör sig över mellan hem och arbete.

Om offentliga resurser ska kunna satsas på ett optimalt sätt så, givetvis, behöver vi en rimlig och funktionell regionindelning som myndigheter och andra institutioner kan samordnas inom.

Viktigt finner jag det också att varje framtida potentiell region innehåller en tillväxtmotor. Med tillväxtmotor menar jag en större stad som tack vare sin kreativa dynamik har en god ekonomisk tillväxt. Följdfrågan blir ju då per automatik hur man skapar en situation där hela regionen lever i dynamik med denna tillväxtmotor så pass att både centrum och periferi ömsesidigt tjänar på relationen.

Ett viktigt bidrag till diskussionen har gjorts av min kollega Jonathan Borggren (2006). Hans uppsats vid namn ”Florida i Sverige – Kreativitet & NordRegio/Eurofutures regionindelningsförslag” mynnar ut i ett alternativ regionindelningsförslag baserat på ’kreativ klass’. Här har en kreativitetsindex, som grundläggande faktor för ekonomisk tillväxt, utgjort utgångspunkten för regionindelningen. Tanken är att varje region förtjänar ha sin koncentration av kreativa människor.

Slutligen vill jag dock nämna något som Mats Svegfors, gång på gång, betonade igår: En viktig del av Ansvarskommitténs arbete kring regionindelningsfrågan handlade om att stärka staten. ’Fantomstyrningen’ av Sverige betraktade han som ett väletablerat fenomen. De nya regionerna skulle syfta åt att stärka den idag svaga regeringsmakten.

Nu är jag intresserad av vad du tycker!!!???

Behöver en strävan efter starkare regioner vara synonymt med en strävan om en starkare statsmakt?
Är det önskvärt med en starkare stat?

Jag kommer själv inte att erbjuda ett svar här och nu. Däremot erbjuder jag här och nu min reflektion: I en tid av globalisering så är geografin för den skull inte död. Platsen har fortfarande betydelse. Visst har globaliseringsprocesserna underminerat nationalstatens betydelse, men det ger istället att lokalsamhället blir viktigare. Makten kan och behöver komma närmare. Kommunstyrningen blir viktigare – och definitivt så tror jag att samordning av starka regioner är viktigt... Som sagt, bolla in dina kommentarer! ;)

Välkommen till mitt bollhav!!!

Om man, som jag, forskar om KREATIVITET så möts man konstant av en strid ström av frågor. Nu badar jag i ett hav av – mer eller mindre, eller inte alls, besvarade – frågor. Men jag klagar inte, tvärtom; det är ju denna omättlighet på temat som stimulerar mig till fortsatta simtag. Och det är alla dessa frågor som inspirerat mig till att sätta upp denna blogg. Så vad vill jag då med denna blogg? Jo, jag vill:

skapa diskussion,
och förenkla

Diskussionerna kan vara många, men diskussionen jag främst vill att ni för med mig rör kreativitet i relation till stads- och regionutveckling. Kreativitet i en tid när lokalsamhällen måste börja konkurrera om de kreativa individerna. Kreativitet i en tid då företagen börjar förflytta sig dit de kreativa människorna väljer att leva. Kreativitet då en plats attraktionskraft ökar i den mån man lyckas skapa ytor för nya möten.

Tankegångarna härstammar från urbangeografen och George Mason-professorn Richard Florida's teorier kring framväxten av den ’Kreativa Klassen’ och dess kopplingar till ekonomisk tillväxt. Tillsammans med Florida’s ’Creativity Group Europe’ bedriver vi (min kollega Patrik Ström och jag), på Kulturgeografiska institutionen vid Handelshögskolan i Göteborg, ett forskningsprojekt som kartlägger kreativiteten i Sverige ur geografisk synpunkt. KREATIVITETENS GEOGRAFI är projektets arbetsnamn. Via mätning av Florida’s 3T – Talang, Teknologi och Tolerans – har vi nu skapat jämförande kreativitets-index och rankings för Sveriges alla län och kommuner.

Temat är stort och brett. Och det växer. Framöver kommer vi att göra anspråk på att förklara sambanden mellan individ, plats och organisationer/företag. Därav min tanke om ett forum för förenkling. Men det är, så klart, en utmaning. Själv brukar jag ’bara’ ha ett femtal parallellt snurrande tankeprocesser i huvudet kring olika aspekter av detta tema. :)

Genialiteten ligger ju dock i enkelheten – inte att förglömma. Mest attraheras jag av de enkla frågorna folk ställer till mig. Ofta synonymt med de mest svårbesvarade frågorna, dock... Detta kan vara frågor som ’Vad är kreativitet?’, ’Vad föder kreativitet?’, ’Vad är kärnan i kreativitet?’

Sedan är jag ju givetvis attraherad av de lite mer omständligt ställda frågorna också, som ’Hur kan en liten stad klara konkurrensen i skuggan av större städer?’, ’I vilken region uppstår brain drain när en annan region lockar till sig inflyttning av kompetens och kreativa individer?’, ’Hur tar vi vara på den mångfald som finns i samhället för att generera mer kreativitet och ekonomisk tillväxt – istället för att generera segregation och utanförskap?’

Frågorna är otaliga – min förhoppning är att denna blogg kan bli ett rum för att bolla detta hav av frågor – ett bollhav, med andra ord! Varsågod att kasta bollar till mig! ;)

Miss Blogg?

Ingen dag är så god som denna – för att starta en blogg, vill säga. Så nu kör jag! Efter många påtryckningar, följt av viss tvekan från min sida, så känner jag mig äntligen redo att suga på blogg-karamellen. Avgörandet föll nog på att jag idag fick höra att ”du är ju Miss Blogg själv”. Det är ett schysst omdöme innan man ens börjat... får se om jag lyckas leva upp till det... eller om jag hädanefter får kallas bloggmiss... :)