Fram till för två månader sedan var jag blint säker på att män dominerar bloggosfären. De bloggar jag själv läste (läser?) är i stor utsträckning författade av män. De som kommenterar på min blogg är övervägande av manligt kön. När jag i slutet av januari intervjuas av en journalist angående mitt bloggande går det upp för mig att jag gått i blindo. Bloggosfären domineras av unga kvinnor i åldrarna 17-20 som skriver om läppstift, accessoarer och de senaste klädinköpen. Artikeln i
Sundsvalls Nyheter kan läsas i sin helhet [
här]. Men resulterar ur mitt perspektiv i korthet så här:
”Annika Dahlqvists blogg går inte i rosa. Hon tillhör en helt annan och mindre del av bloggvärlden där utövarna är mindre privata och mera samhällsorienterade. Här är det plötsligt männen som dominerar, något doktoranden Evelina Wahlqvist kan vittna om.
- I den bloggosfär där jag rör mig är jag relativt ensam som tjej, säger Evelina som hoppas att fler, både kvinnor och män, ska börja politikblogga. - Jag tror att detta är en superviktig arena för samhällsdebatt, många frågor avgörs här redan idag. Den demokratiska rörelsen förändras och frågorna rör sig bort från traditionella arenor till bloggosfären."
Med min nyvunna insikt kring bloggosfärens tjejdominans läser jag så på den tveksamma statistik jag kommer över och finner följande: Män bloggar och läser helst om IT och politik, medan kvinnor helst bloggar och läser om mode och vardagsbetraktelser.
Jag kan inte bestämma mig för vad som skrämmer mest: Gubbslemmens exklusivitet i samhällsdialogen eller kvinnornas ignoranta inställning till densamma? Det kan ju i och för sig vara gubblsemmens exklusiva gemenskaper som stängt ute kvinnorna från att ha dessa intressen. Följt av att kvinnorna tyst accepterat att ’obehöriga äga ej tillträde’. Bloggosfärens tunga rosa läppglansglossiga tjejstim har istället funnit och intagit sin egen arena. De ska emellertid inte underskattas som maktfaktor. Detta tjejstim är en otrolig influens för konsumtion och livsstilsattribut hos andra unga kvinnor i landet. Men är det en positiv maktutövning samt förebildsskapare...? Uppmuntrar eller begränsar den individens fria val och tänkande? Samma frågor kan givetvis ställas angående gubbslemmet.
’Tjejstim’ är inte mer än en etikett jag egenhändigt just konstruerade för att ha något att kontra mot konceptet
’gubbslem’. Det sistnämnda har blivit den självutnämnda taggen för en diskussion som under en tid nu pågått hos min favvo-klick bland gubbslem – men icke desto mindre gubbslem för det. Johan Karlsson gjorde klokt i att på sin blogg
Mothugg lyfta iakttagelsen om att landets
bloggande akademiker är en bastuklubb dominerad av män.
Christopher Kullenberg och
Karl Palmås hakade på i självgranskningen vilket resulterat i illustration och animation av deras eget bidrag till den bloggande akademiska bastuklubbens gubbslemmeri. Att kartlägga strukturen och identifiera sin egen roll i detta är ett mycket viktigt första steg på vägen. Men märk väl; bara ett första steg.
Hur har detta då uppstått? Denna uppdelning i sfärer efter biologiskt kön? Och hur kommer det sig att män, i mycket större utsträckning än kvinnor, tenderar att slemma ihop sig? I relation till detta sammanhang gör Karin,
Heja Världen, idag en intressant analys. Dels påpekar hon att kvinnor är mer av multi-taskers. Kvinnor överfokuserar sällan på en sak i livet. Kvinnan vill hinna med mer i livet. Dels reflekterar hon kring männens behov av att få bekräftelse – av varandra. Vidare poängterar hon något som fortfarande 2008 är ett faktum i vårt samhälle: det är inte ok att ta plats som kvinna. Jag kan inte annat än hålla med om att denna hårt etablerade norm har inverkan på kvinnors beteende. Om du som kvinna tar utrymme så beror det antingen på du är i avsaknad av sociala spärrar eller att du, som i mitt fall, aktivt valt att ta konsekvenserna av att inte hålla dig på mattan eller leva upp till normen av vad som ’förväntas’ av dig utifrån ’rollen’ som kvinna – och ibland dessutom ’ung kvinna’.
Om jag ska tala lite mer generellt... vart lämnar detta kvinnan i mansdominerade kretsar, dvs kvinnan i utkanten av gubbslemmen? Om gubbslemmet är fastlandet så är kvinnan i sammanhanget ön utanför. Ingen isolerad ö, med ändock en ö. Liksom skärgårdsöns öde vet jag att det både är min främsta styrka och min främsta svaghet att jag i större utsträckning tänker själv, utför själv.
Det börjar i och för sig bli mer och mer uppenbart att kvinnor ser och lär även i dessa sammanhang. Det är dock först under senaste året som inbjudningarna börjat ticka in i min mailbox. Det handlar om aktiva ansatser till skapandet av kvinnliga nätverk. Det är mindre och större konstellationer. Mer eller mindre formaliserade. I inget av sammanhangen ser jag ännu någon produktivitet, formationen är ett första steg som tar lite tid. Kvinnor kontrar alltså gubbslem med att formera gummslem. Kanske ska jag inte raljera kring ordet slem. Kanske ska jag hoppas på att kvinnor åstadkommer detta på ett annat vis. För i slutänden är det väl inkludering vi vill åstadkomma...
Om jag ska knyta ihop säcken och samtidigt dra några trådar ur den så återgår jag till bloggosfären. För det första tycker jag att vi bör tala om bloggosfärerna istället för bloggosfären. Vidare bör vi reflektera kring tjejstimmets påverkan på livsstil och konsumtion. Vi bör även fundera över blogg-gubbslemmets betydelse som maktfaktor och ny politisk arena.
Vi behöver definitivt fundera över hur tjejstimmet respektive gubbslemmet båda verkar i riktning att (visserligen på ett nytt och uppdaterat vis) återförstärka och sementera gamla könsroller.
