FACKLAN: om CSR med anledning av OS i Kina

Jag tar över FACKLAN som sänds runt på initiativ av Amnesty Business Group och som ger mig anledning att tala lite om ett utav de teman som intresserar mig mest i ett globaliserat tidevarv, nämligen företags samhällsansvar eller Corporate Social Responsibility (CSR). FACKLAN har initierats med anledning av att svenska företag finns på plats i Kina, varav många sponsrar de olympiska spelen. Enligt Amnesty riskerar företagen genom sin närvaro att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter. Johan Florén, ordförande i Amnesty Business Group, ställer tre frågor som jag tänker besvara utifrån mina perspektiv på CSR:

1) Tror du att OS i Kina och den uppmärksamhet som medföljt är positivt eller negativt för de kinesiska medborgarna?

Att möta världen är ofta någonting positivt. Inte alltid, men ofta. Positivt är tankeutbyten, åsiktsutbyten och kunskapsutbyten. Något de kinesiska medborgarna kan åtnjuta i mötet med människor från hela världen i samband med OS.

Att möta världen kan också vara någonting negativt. Ödesdigra konsekvenser av kolonialism finns gott om i världshistorien. Nu snävar jag in mot CSR specifikt och den kolonialisering av idéer som det till viss del handlar om. De uppförandekoder som svenska företag formulerar och kräver åtföljelse av hos sina leverantörer runt om i världen baseras på den västerländska värdetraditionen omsatt i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, Barnkonventionen samt ILO-konventioner om arbetares villkor. I grund och botten är detta inte komplicerat för mig. Jag tycker givetvis att mänskliga fri- och rättigheter bör försvaras i alla lägen. Jag är en övertygad västerlänning. Men, för den skull är det viktigt att vi problematiserar CSR och dess praktik i implementering av uppförandekoder. Varför? För att vi ämnar göra mer nytta än skada.

För att omsätta den goda intentionen i nytta så är det framförallt två saker jag tycker att man ska ha i åtanke. Närmare bestämt VAR och VEM. Var handlar om lokalanpassning. Implementering av goda idéer och riktlinjer måste ske med kunskap om och med hänsyn till lokala omständigheter. Universalitet i all ära, men den ska alltid kombineras med lokala förhållanden. Frågan om vem, handlar om varför vi vill driva igenom principer om mänskliga rättigheter i Kina – vare sig det sker via bojkotter eller uppförandekoder. Är det för att stilla mitt samvete som konsument eller för medborgaren i Kina? Om fokus ligger på mina samvetstyngd istället för på individen på fabriksgolvet riskerar vi även då att göra skada istället för nytta.

2) Ute i världen växer protesterna mot OS i Kina, men de svenska företagen håller låg profil i debatten. Skulle svenska företag kunna göra mer i debatten och i sin egen verksamhet för att värna mänskliga rättigheter?

Jag har studerat några olika branscher utifrån CSR-perspektiv. Bland svenska klädföretag fann jag en intressant paradox. Man vill inte ”vara politisk”. I nästa ansats kan samma företagsrepresentant klaga över att man som företag tvingas ta det ansvar som borde tas av staten i det asiatiska land där produktionen placerats. I praktiken tycks detta te sig i att man som svenskt företag i regel inte ställer krav på stater, men däremot – som ovan nämnt – på sina leverantörer. Man är operationell, men inte ’politisk’...

Antingen är man som företag rädd att bannlysas från produktion i en auktoritär stat, eller så är man bara rädd att sammanblanda roller och uppgifter. De svenska företagen är emellertid bland dem som kommit längst i arbetet att värna mänskliga rättigheter och goda arbetsvillkor i sin produktion. Företag i andra branscher har mycket att lära av klädföretagen i sitt utvecklande av CSR. Kan svenska företag göra mer i sin egen verksamhet för att värna mänskliga rättigheter? Ja. Detta är ju dessutom inte ett arbete man blir färdig med. Det är en ’pågående process’, som företagen själva brukar beskriva det.

3) Anser du att mänskliga rättigheter är ”politik” och inte har med idrott och affärer att göra?

Visst är och förblir mänskliga rättigheter ur många aspekter politik, men det betyder inte att det inte har med andra sfärer i samhället, såsom idrott och affärer, att göra. Men för mig är mänskliga rättigheter något mer grundläggande. Ett fundament på vilket politik såväl som företagsledning bör bygga på. Samhällsansvaret är dock omtvistat – det omfamnas av vissa företagsledningar medan det ses mer skeptiskt på hos vissa. Anledningen till dess omtvistlighet är ovannämnda rollfördelningar; de roller som stat, företag och civilsamhälle enligt vissa traditioner har. Mycket tyder på att dessa roller omförhandlas just nu. Givet är väl det under rådande omständigheter då staters suveränitet och styrka undermineras, medan ett flertal företag växt sig finansiellt starkare än många stater. Troligtvis går vi mot mer och fler gränsöverskridande samarbeten sektorer emellan.

Samhällsansvarstagande är ju heller inte synonymt med att man som företag ger upp sitt vinstfokus. Tvärtom definierar jag CSR som just kombinerandet av vinstfokus med fokus på individen. Vinstmålet behöver på intet sätt utesluta humanitärt och miljömässigt fokus. Företagen tycks snarare ha mycket att vinna på ett hållbart tankesätt – i relation till produktutveckling såväl som till anställda och konsumenter. För övrigt är mycket av CSR-skepticismen uppbyggd kring 1900-talets onaturliga uppdelning mellan den ekonomiska och sociala sfären. Då växte sig aktiebolagstraditionens begränsade risk och därmed ansvar sig förhärskande i Sverige och färgade debatten. Det är på tiden därför att vi återigen börjar se de sociala, ekonomiska, politiska och kulturella processerna för vad de verkligen är; växelverkande. Om just detta historiska perspektiv kan du läsa i Karl Palmås inspirerande bok ’Den barmhärtiga entreprenören’ (Agora, 2003).

Denna fackla och dess medföljande frågor passas därmed lämpligen vidare till Karl Palmås. Det vore även mycket intressant att höra Johan Karlssons och Jimmy Sands reflektioner.