en utav årets sista förmiddagar

Kristallsnö.
På ytan gnistrande, frasig, fransig
på ett viss jag aldrig förut skådat.
Jag önskar jag hade haft en eskimå
att fråga om namnet på denna snö.

Väljer att gå i skoterspåren ned genom skogen.
Något ska man väl ha dem till, tänker jag.
Ser ryggtavlan på den ensamma rådjurshonan.
Vet att hon är nyfiken,
men inte tillräckligt för att stanna.

Skogen öppnar sig och jag befinner mig
i solskensviken
som bokstavligt badar i sin skönhet
vitt, blått och klart.
Vattenbrynet är ovanligt stilla idag
glunkar försiktigt – vad?
Jag finner ett snäckskal, fastsytt
i den frusna sandens hårda materia.
Jag känner på vattnet
som känns varmt
i jämförelse med luften.

Jag vänder om
och följer åter vägen upp genom skogen.
Vägen jag vandrat i alla dess versioner,
genom hårt och mjukt i varmt och kallt.
Nu vet jag att det finns
vårbäckar i alla kläder;
vårbäckar i sommarskrud,
i höstskrud och vinterskrud.
Porlande, livgivande,
trotsande
alla väder.

du

Kompromissa inte med dig själv.
Du är allt du har.

(Janis Joplin)

träd i vitt, träd i svart

Idag bjuder jag på vad Johan Lipecki, min gode vän och favoritpoet, den 13 december inspirerades till att skriva i den stund tåget passerat Gävle och gränsen till de vita viddernas land. Tack för att du delar med dig, Johan.

Snötunga granar susar vackra förbi,
stenar, ängar, sjöar,
och lövträden.

Det är de som gör störst intryck på mig,
lövträden.
Där de står hela hösten och fryser,
utan sina kläder, svarta,
mot en grå-brun bakgrund,
anspråkslösa,
gör de ett envetet intryck på mig.

Nu står de frostbitna, kala;
spikraka, smala står de
och avtecknar sig svart mot vitt.

Se hur de står och sträcker på sig,
lysande, stolta, skimrande,
i kylan,
med stadiga fötter djupt ner
i den oberörda myllan.

Och visst sträcker de sig
− längre än vi kan föreställa oss!

Långt under oss kryper känslorna fram.
Tandtrådstunna rötter kryper långt inunder oss
och alla de djupa tankar som passerat
sedan de i unga år fick fäste
har sedan länge försvunnit ut
i klorofyll och glädje.

De har hunnit förnya sig
återanvänt gamla grenar,
krupit utmed ytan, grott fast, skjutit skott.
De har hunnit fördjupa sig,
sökt nya källor,
funnit nya vägar
och återigen hittat opp.

Men nu händer inte mycket.
Nu vilar björk och asp stolt inför nästa vår.

Passivt beskådar vi dem när de passerar,
när vi passerar dem.

Och så börjar det om,
med granar och björkar som passerar,
vi passerar dem.

Livet börjar om,
och om.

en förmiddag i december

Blir uppringd av energinätbolaget vars adminstratörska låter mer som en robot än människa. Börjar undra om hon/det drivs av sensorer som svarar på mina ord med förinspelade haranger av instruktioner. Hon/det bokar in mig för ett besök av energimätarbytarmannen. 2008 är han fortfarande en han, aldrig en hon. Energinätsbolagsadminstratörskan är eventuellt en hon, kanske en det.

Vandrar längs gångväg och passerar en liten bro. Vid åkanten står en man och matar duvor. Jag stannar och tittar på mannen som matar duvor. Noterar trädstammen som fallit tvärs över bäcken. Förvånas inte då hösten blåst snålt. Förvånas istället över att ingen tagit väck den.

Kliver på spårvagn och får ståplats = beskådarplats. Ser för första gången i mitt liv en Nescafé-ryggsäck. Den sitter på ryggen på en man. Han har med perfektion matchat den med sina kläder i svart och beigt. Kanske var det hela poängen.

Promenerar allén fram och reflekterar över dess nakenhet. Det som var bladverk är nu borta med vinden. Fram träder grenarna i sin mörka siluett. Det påminner mig om att livet får gå i vila ibland. Så får också vi till jul.

kringupplevelser

Upplevelseekonomin och de värden den byggs upp kring fascinerar mig. I mångt och mycket handlar det ju om kringupplevelser. Upplevelser uppbyggda kring ett fenomen. Ett exempel är litterära miljöer som tar fysisk form i besöksplatser som Astrid Lindgrens Vimmerby eller Selma Lagerlöfs Mårbacka. Ett annat exempel är när upplevelsen av en bok eller en film börjar konsumeras redan innan själva produkten släpps på marknaden. Kringupplevelserna är ibland skapade av ett produktionsbolag. Ibland skapade av konsumenterna själva. Faktum är att gränserna mellan producent och konsument suddas ut i upplevelseekonomin. Senaste dygnets händelser bjuder på ett målande exempel:

Idag har The Tales of Beedle the Bard* av J K Rowling släppts i Sverige. Sen promenad igår kväll genom Göteborgs i övrigt ovanligt öde gator gjorde oss plötsligt medvetna om denna händelse. Uppradade utanför en bokhandel stod ett antal unga personer iförda täckkläder i sällskap av luftmadrasser, termosar och ljuslyktor. De var mellan 13-18 i åldrarna och hade bett sina föräldrar om lov inför det nattliga äventyret: Upplevelsen av att i decemberköld få köa sig fram till boksläppet som skulle gå av stapeln klockan sju i morse. Det var verkligen upplevelsen som stod i fokus. Vid närmare diskussion med köfantasterna visade det sig att alla inte ens hade för avsikt att läsa boken...

* Boken är den samling av fem trollkarlssagor som Hermione fick av Dumbledore i sjunde och sista delen Harry Potter och dödsrelikerna. Dock ingår endast en av sagorna där. I The Tales of Beedle the Bard finner vi de fyra övriga.

ledande kulturnation!?

”Hur ska Sverige bli en ledande kulturnation?”

Jag lyssnar just nu till riksdagsdebatten i denna och andra frågor som rör svensk kultursektor. Just ovannämnda fråga känns någorlunda viktig men samtidigt märklig i sin utformning... Ännu mer märkligt var det när någon utav talarna hävdade att vi redan är världens ledande kulturnation tack vare 1974 års ’framgångsrika kulturpolitik’. Japp, den är högaktuell och ouppdaterad på samma gång... suck. Det är bara att hoppas på att kulturutredningen och dess spin-off av diverse viktiga diskussioner faktiskt leder till någonting nytt framöver.