Friday, March 21, 2008

bloggosfär[erna] – om gubbslem, tjejstim och makt

Fram till för två månader sedan var jag blint säker på att män dominerar bloggosfären. De bloggar jag själv läste (läser?) är i stor utsträckning författade av män. De som kommenterar på min blogg är övervägande av manligt kön. När jag i slutet av januari intervjuas av en journalist angående mitt bloggande går det upp för mig att jag gått i blindo. Bloggosfären domineras av unga kvinnor i åldrarna 17-20 som skriver om läppstift, accessoarer och de senaste klädinköpen. Artikeln i Sundsvalls Nyheter kan läsas i sin helhet [här]. Men resulterar ur mitt perspektiv i korthet så här:

”Annika Dahlqvists blogg går inte i rosa. Hon tillhör en helt annan och mindre del av bloggvärlden där utövarna är mindre privata och mera samhällsorienterade. Här är det plötsligt männen som dominerar, något doktoranden Evelina Wahlqvist kan vittna om.
- I den bloggosfär där jag rör mig är jag relativt ensam som tjej, säger Evelina som hoppas att fler, både kvinnor och män, ska börja politikblogga.
- Jag tror att detta är en superviktig arena för samhällsdebatt, många frågor avgörs här redan idag. Den demokratiska rörelsen förändras och frågorna rör sig bort från traditionella arenor till bloggosfären."

Med min nyvunna insikt kring bloggosfärens tjejdominans läser jag så på den tveksamma statistik jag kommer över och finner följande: Män bloggar och läser helst om IT och politik, medan kvinnor helst bloggar och läser om mode och vardagsbetraktelser. Jag kan inte bestämma mig för vad som skrämmer mest: Gubbslemmens exklusivitet i samhällsdialogen eller kvinnornas ignoranta inställning till densamma? Det kan ju i och för sig vara gubblsemmens exklusiva gemenskaper som stängt ute kvinnorna från att ha dessa intressen. Följt av att kvinnorna tyst accepterat att ’obehöriga äga ej tillträde’. Bloggosfärens tunga rosa läppglansglossiga tjejstim har istället funnit och intagit sin egen arena. De ska emellertid inte underskattas som maktfaktor. Detta tjejstim är en otrolig influens för konsumtion och livsstilsattribut hos andra unga kvinnor i landet. Men är det en positiv maktutövning samt förebildsskapare...? Uppmuntrar eller begränsar den individens fria val och tänkande? Samma frågor kan givetvis ställas angående gubbslemmet.

’Tjejstim’ är inte mer än en etikett jag egenhändigt just konstruerade för att ha något att kontra mot konceptet ’gubbslem’. Det sistnämnda har blivit den självutnämnda taggen för en diskussion som under en tid nu pågått hos min favvo-klick bland gubbslem – men icke desto mindre gubbslem för det. Johan Karlsson gjorde klokt i att på sin blogg Mothugg lyfta iakttagelsen om att landets bloggande akademiker är en bastuklubb dominerad av män. Christopher Kullenberg och Karl Palmås hakade på i självgranskningen vilket resulterat i illustration och animation av deras eget bidrag till den bloggande akademiska bastuklubbens gubbslemmeri. Att kartlägga strukturen och identifiera sin egen roll i detta är ett mycket viktigt första steg på vägen. Men märk väl; bara ett första steg.

Hur har detta då uppstått? Denna uppdelning i sfärer efter biologiskt kön? Och hur kommer det sig att män, i mycket större utsträckning än kvinnor, tenderar att slemma ihop sig? I relation till detta sammanhang gör Karin, Heja Världen, idag en intressant analys. Dels påpekar hon att kvinnor är mer av multi-taskers. Kvinnor överfokuserar sällan på en sak i livet. Kvinnan vill hinna med mer i livet. Dels reflekterar hon kring männens behov av att få bekräftelse – av varandra. Vidare poängterar hon något som fortfarande 2008 är ett faktum i vårt samhälle: det är inte ok att ta plats som kvinna. Jag kan inte annat än hålla med om att denna hårt etablerade norm har inverkan på kvinnors beteende. Om du som kvinna tar utrymme så beror det antingen på du är i avsaknad av sociala spärrar eller att du, som i mitt fall, aktivt valt att ta konsekvenserna av att inte hålla dig på mattan eller leva upp till normen av vad som ’förväntas’ av dig utifrån ’rollen’ som kvinna – och ibland dessutom ’ung kvinna’.

Om jag ska tala lite mer generellt... vart lämnar detta kvinnan i mansdominerade kretsar, dvs kvinnan i utkanten av gubbslemmen? Om gubbslemmet är fastlandet så är kvinnan i sammanhanget ön utanför. Ingen isolerad ö, med ändock en ö. Liksom skärgårdsöns öde vet jag att det både är min främsta styrka och min främsta svaghet att jag i större utsträckning tänker själv, utför själv.

Det börjar i och för sig bli mer och mer uppenbart att kvinnor ser och lär även i dessa sammanhang. Det är dock först under senaste året som inbjudningarna börjat ticka in i min mailbox. Det handlar om aktiva ansatser till skapandet av kvinnliga nätverk. Det är mindre och större konstellationer. Mer eller mindre formaliserade. I inget av sammanhangen ser jag ännu någon produktivitet, formationen är ett första steg som tar lite tid. Kvinnor kontrar alltså gubbslem med att formera gummslem. Kanske ska jag inte raljera kring ordet slem. Kanske ska jag hoppas på att kvinnor åstadkommer detta på ett annat vis. För i slutänden är det väl inkludering vi vill åstadkomma...

Om jag ska knyta ihop säcken och samtidigt dra några trådar ur den så återgår jag till bloggosfären. För det första tycker jag att vi bör tala om bloggosfärerna istället för bloggosfären. Vidare bör vi reflektera kring tjejstimmets påverkan på livsstil och konsumtion. Vi bör även fundera över blogg-gubbslemmets betydelse som maktfaktor och ny politisk arena. Vi behöver definitivt fundera över hur tjejstimmet respektive gubbslemmet båda verkar i riktning att (visserligen på ett nytt och uppdaterat vis) återförstärka och sementera gamla könsroller.

14 comments:

Anonymous said...

Word up! Jag tror att det är viktigt, som du påpekar, att tala om bloggosfärerna i plural. Men samtidigt är det så intressant att gubbslemmet håller fast vid det traditionella borgerliga fältet som handlar om debatt, politik, vetenskap osv. Det verkar som om internet lyckas upprepa samma moderna abstrakta maskin som Europa på 1800-talet. Men, som sagt, man ska nog inte undervärdera konsumtion som potentiell maktfaktor heller.

Jag är inte helt säker på att multitaskandet skulle vara negativt för bloggandet. Tvärtom, även om politik är "tunga" ämnen så är det ju något man måste hinna med någonstans emellan avhandlingsskrivandet, undervisning och öldrickandet :) (man kan ju byta ut dessa aktiviteter mot vad som helst). Däremot ligger det kanske något i det här med att "ta plats". Den politiska arenan, i vid bemärkelse, kanske kräver att man har sitt crew med ryggdunkande gubbslemmare för att man ska känna att den fot man sätter ned har fast mark att stå på. Men återigen känns detta sjukt artonhundratal, och är något som måste förändras!

Unknown said...

Absolut, håller helt med - det är inte bara killar som väljer killar; tjejer väljer i allmänhet tjejer. Det finns en "abstrakt maskin" som verkar i bägge fallen - skall bli intressant att kolla om de skiljer sig åt.

Skall även bli intressant att se om Joanna Rytell och Stig Malm hade fel i sina metaforer - för de använde nog stim och slem som "bara" metaforer - är det så att män följer en stimlogik, och att kvinnor följer en slemlogik.

Hur som helst - vi borde kolla upp inlänkningarna till några av tjejerna i landskapet. Är det OK om jag laddar in data från din blogg? Vilka tjejer finns i ditt bloggar-gäng?

Karin said...

Ja men titta, där har vi ett tjejstim, alltså! Funderade själv över om jag ingick i något tjejstim som man kunde analysera, men har inte kommit på något.

Kan inte låta bli att tycka att det finns på en lite deppig plats dock, inom ramen för det klassiskt "kvinnliga". Men, men. Vet du om det finns några män som tagit sig in där? Vore ju lite intressat att se om män som skriver om samma saker släpps in i stimmet, och om de får bekräftelse av de kvinnliga bloggarna. Drar mig till minnes stora rubriker om att någon modebloggare av manligt kön var i Stockholm, och alla blev helt galna och han fick sjukt mycket uppmärksamhet även i tryckt media...


Jag slängde ju ur mig lite hyptoeser hej vilt - för att testa lite. Men jag tror absolut på "ta plats"- faktorn, och den ömsesidiga bekräftelsen. Tycker att du formulerar det bra där Christopher. Får man bekräftelse på det man gör tar man det lätt ett steg vidare, får man det inte står man kanske kvar och stampar vid första steget. Och om man ska tänka förändring - är det så att kvinnor är mindre benägna att ge bekräftelse? Det vore ju i så fall något konkret för oss att ta tag i.

Anonymous said...

Hej fina ni,

tack för kommentarer - som givetvis kickar igång en massa tankar hos mig. Vill svara nu, men det dyker upp oväntade saker som kommer i vägen. Så snart jag kan!

Kram, ew

Anonymous said...

jag gillar förstås att du ger dig in i debatten och känner att även jag - helt mot min vana och uppfostran - borde bryta tystnaden för att synas inte bara när det slemmas med öl i handen. och var bättre då, än hos min bastusyster. jag gillar inte helt vad vi/ni/dom håller på med. jag är ju den förste att kritisera chalmers varumärke, men är det inte någonstans olyckligt att vi nu igen fokuserar och fastnar och förstärker könsskillnad som någon sorts bakomliggande logik? att projicera idén gubbslem/basta-bäst-i-väst är ett jävligt effektivt sätt att "rena" sfärerna avseende könsskillnad. det är svårt att hänga sig kvar i ett gäng som konstant pratar om att man inte existerar...

både gillar och ogillar din ö/fastland-liknelse. känner igen bilden "att kvinnor inte hjälper varandra"/"ensam är stark"/"sparka neråt, klättra uppåt". men handlar det inte om att överslemmas också?

vad vi måste prata om är förstås: vad är det vi vill och hur gör vi då. nästa gång tror jag kanske att jonas a borde bjudas med att basta?

jag hör förresten elizabeth wilsons vingslag i chris kommentar: det offentliga rummet [staden] internet män/kvinnor; politik/konsumtion.

Gustav said...

Intressant inlägg!

En sak som jag funderat en del över är varför det är så få svenska akademiker som bloggar, oavsett om de är män eller kvinnor.

Har inga kvantitativa data, men i de kretsar jag rör mig (jag är idé- och vetenskapshistoriker) finns det nästan inga svenskar som bloggar.

Gustav

Anonymous said...

Christopher :)

Multi-taskandet är svårresonerat. Jag håller med om att bloggandet kan ses som en del av multi-taskandet samt något som vissa utav oss helt enkelt väljer att prioritera. (Vidare, vad gäller simultankapacitet så har det tydligen välsignats båda kön i lika omfattning, enligt hjärnforskare.) Jag vill dock stanna upp vid detta ytterligare ett slag och tala om multi-taskande i vidare, eller kanske i en alldeles särskild, bemärkelse – bortom det som jag själv har erfarenhet av. Jag tycker det är högst relevant att Karin tar upp detta till diskussion då det fortfarande i Sverige idag tydligen vilar ett större familje- och hushållsansvar hos kvinnor. För kvinnor med barn kan bloggandet mkt möjligt bli svårare än för män med barn.

Bortsett från detta så är givetvis frågan om att 'våga ta plats' mer relevant och intressant. Bloggosfärerna gör det så tydligt: När ett rum upplevs stängt så riktar unga kvinnor sin drivkraft och energi på något helt annat. För det är klart att drivkraft och engagemang finns och måste kanaliseras...

För tio år sedan hade jag skyllt efterfrågan på läppglansrecensioner på det behov jag trodde skapades av tjejtidningarnas endimensionella utbud. Jag tror inte längre att förklaringen är så enkel. Via bloggandet står konsumenten själv för utbudet. Jag tror att tapetserandet av det rosa rummet beror på utestängandet från herrsalongen. Och man kan fråga sig om tjejstimmet verkligen tapetserade det här rummet själva...

Det handlar fortfarande om att veta sin plats. Det är via placeringen i dessa högst olika rum som man blir itutad att man har sin framtid. Sin framtid och framgång...

Så... jo, Internets bloggosfärer är nog, i sitt reproducerande av könsroller, 2008 års 1800-tal (där Jane Austen fortfarande framstår som snudd på progressiv, eller... tja).

Tack för inspel!

Anonymous said...

Hej Kalle!!

Jo, tjejer gaddar uppenbarligen också ihop sig. Men i problematiken ligger ju som sagt att det främst sker på helt andra arenor, i helt andra rum... Där utrymme finns.

Jag har svårt att förutsäga vad som sker framöver i o m att kvinnor i mansdominerade branscher just nu håller på att lära sig att med varann nätverka likt män. Kommer det på sikt att underlätta eller försvåra vår strävan efter jämställdhet...?

Jo, jag ställer gärna min blogg till ditt research-förfogande. Frågan är dock om den är intressant nog... Då jag inte är nån stimtjej så har jag heller inget tjejbloggargäng.

Hejas och jag har ju länkat en del fram och tillbaka sedan i våras, men två utgör knappast ett gäng. Glad är jag dock att några riktigt intressanta tjejbloggare hittat hit bara de senaste veckorna.

Det kanske får bli en longitudinell studie då jag borde ta mig an detta som en utmaning - att konferera lika mkt med kvinnor som med män över bloggen, menar jag :)

Anonymous said...

Det är gott att ha en bloggsyster
- och jag har inte vilken som helst:

KARIN!

hej, hej!!
Jo, tjejstimmet befinner sig onekligen på en lite sorglig plats.
Män i stimmet: Kan den manliga modebloggaren du tänker på vara Marcus Dunberg? Jag gick just in och kollade. Visar sig att han skrev sitt sista inlägg i stiljournalen för en månad sedan på:
http://www.kingmagazine.se/king/uncut.aspx?id=48568
Istället finner jag Pelles blogg:
http://www.kingmagazine.se/king/uncut.aspx?id=39381

Jag gillade din ansats till att kasta fram några potentiella förklaringar till fenomenet. Som jag nämnde i svaret till Christopher ovan så tror jag inte att vi ska avfärda multi task-teorin för snabbt.

Avseende bekäftelse-teorin så är det en intressant fråga du ställer i "är det så att kvinnor är mindre benägna att ge bekräftelse?" Jag vet inte. Hmm. Däremot har jag länge varit övertygad om att kvinnor behöver bli bättre på att uppmärksamma och bekräfta varandra, boosta varandra och i förlängningen finna fler förebilder bland varandra :)

Anonymous said...

Kära bastusyster Kerstin,

jag skall vara dig evigt tacksam för att du lär mig att dricka öl :) Hedersamt att bloggästas av dina tankar, förresten.

I enkelheten finner man genialiteten. Du har så rätt! Inget vore enklare eller mer rätt än att plocka ned diskussionen till dess utgångspunkt. Med andra ord att ställa frågan: vad är det vi vill åstadkomma? Och därifrån agera utifrån svaret vi formulerar. Det är viktigt att vi ny-nätverkande kvinnor inte faller i fällan – för det vi egentligen vill motverka. Jonas A blir en god symbol för vårt potentiella next move. Oj, vad han skulle bli smickrad om han läste detta. Men han läser alltför sällan min blogg, misstänker jag... ;-)

Anonymous said...

Hej Gustav!

Intressant iakttagelse... få svenska akademikerbloggare, alltså... undrar vad det kan bero på.

Ser att du har en blogg på engelska också. Betyder det att du är del av ett internationellt nätverk av akademikerbloggare?

allt gott,
evelina

Unknown said...

OK - bra att du är OK med att bli forskningsobjekt (som oss andra..) - får se - måste få tid med att fixa med massa teknologi för att få loss data...

Anonymous said...

Nu blir det lite reklam här, men ett exempel på ett produktivt nätverk (med en blogg!) bestående av enbart tjejer är Ny Tid Ny Strid. Vi kan knappast beskyllas för någon högre grad av akademiskhet, men ändå. Lite snabbt så här på kvällskvisten kan jag väl bara säga att det har varit en omtumlande insikt att märka att ryggdunkandet faktiskt funkar. Summan är större än delarna osv. "Aha, det är alltså så här det går till att ta plats! Var det inte svårare än så?", liksom. Men motståndet som bjuds beror givetvis på vilken arena slemmandet sker...

Anonymous said...

Hej ntns-Karin!!

Klart du ska marknadsföra er fantastiska blogg!!

Diggar din "Var det inte svårare än så?"-insikt. Har man väl lärt sig ta plats på en arena, kanske steget till att göra det i ett annat sammanhang inte känns så stort...
Tjejnätverket har fyllt en funktion i din lära-dig-att-ta-plats-process - coolt!
Ibland undrar jag vad mina gymnasieår i en klass bestående av bara tjejer kan ha uträttat hos mig...