omvärldsanalys och en paradox

Hej! Ingen fart på mitt bloggande å det senaste. Har ägnat min ut-över-tid åt arrangerandet av en möhippa. Avklarad och lyckad. Måndag och back in business. Eller i omvärldsanalysens konst, snarare. Det är mitt tema för dagen.

Omvärldsanalys. Lokalt och globalt. Inte ett dugg uttjatat. Bör i alla fall inte vara det. För givet den allt snabbare förändringstakt vi lever i; desto viktigare blir omvärldsanalysen, uppdateringen och omvärderingen.

Uppdateringen, ja... i eftermiddag ska jag lägga fram ett ’paper’ som just föreslår en uppdaterad syn på globaliseringens återverkningar på företags såväl som regioners konkurrenssituation i en alltmer kunskapsbaserad ekonomi. Kanske berättar jag närmare någon dag om dessa tankar.

I förmiddags utbildade jag regionpolitiker i omvärldsanalys. Vad/varför/hur. Mitt huvudbudskap var att när man utför en extern omvärldsanalys inom ett givet område så bör den kompletteras med efterforskningar om människors drivkrafter, beteenden och önskningar kring det studerade. Ska det bli politisk styrning kring det hela så är det klokt att kombinera fokus på individen med koll på, samt öppenhet, inför omvärldsförändringar. Jag vill betona ordet förändring. Gör man omvärldsanalyser så tyder det på, åtminstone viss, öppenhet inför förändringar. Sammanfattning i tre punkter:

- extern omvärldsbevakning och analys

- människans agerande och önskemål

- politiskt visionsbyggande

Skönjer ni paradoxen i detta? För att som region (eller som organisation/företag...) vara en framtidens vinnare så bör man ha en långsiktig vision som beskriver var man vill vara om 10, 20 och 30 år. Har man ingen vision är man inte på väg någonstans. Utan vision har man lämnat sig själv att driva vind för våg, hamna på efterkälken, bli ett offer för omständigheter. Politikens uppgift är väl trots allt att våga tro. Våga tro på att man kan skapa samhällen och göra skillnad.

Å andra sidan lever vi i en alltmer globaliserad värld med allt fler och tätare kopplingar mellan människor, organisationer och platser. Informationsteknologiers utveckling har ur vissa aspekter krympt världen. Hastigheten i beslutsfattande har ökat. För minskad sårbarhet måste man därför vara mer flexibel, utrusta sig för att inte stå och falla med en omvärldsförändring. Vara öppen för det nya. Vara beredd att lägga bakom sig det gamla.

Flexibilitet och förändringsbenägenhet kontra långsiktigt och hållbart visionsbyggande.

Oh, vad jag älskar paradoxer... att klura på dem och försöka nysta ut dem. Men omvärldsanalysens paradox är ju förstås betydligt skojigare för mig som forskare än för de politiker (och företagsledare) som står inför att bemästra den...