creative taboos: money art

Thus, money can be art. Can art be money?

Talking about money and art in the same context makes me feel like I’m walking on a minefield. Oh, what a harmonious provocation this cherry-blossom is...

hold still

In this little town [LONDON!] cars they don’t slow down. The lonely people here, they throw lonely stares, into their lonely hearts... / I wanna set it straight. I wanna make it right. But girl you’re so far away... Oh, hold still for a moment and I'll find you. I'm so close, I'm just a small step behind you girl. // I jaywalk through this town. I drop leaves on the ground... / Oh, I'll hold still for a moment so you'll find me. You're so close. / I know you're somewhere out there... (David Fonesca)

One could think I’m in London again... I even thought so myself for a little while, while holding still... Being still in London is a concious act in alert contrast to the city in constant motion... Do I go there for stillness or motion? I go there for stillness in motion...

the world is callin’

Göteborgs musikscen är så fokuserat dark, cosy, underground att jag ibland undrar om vi inte missar det som tränger genom ytan, fångar solglitter och viner iväg när världen kallar. Jamie Meyer är göteborgskillen som inför torsdagens Los Angeles Music Awards står nominerad för årets bästa rocksingel. Jag kanske borde ha spelat ’Valentines Day’ för er, men tänker att ni snappar upp den ändå.

I like it raw, så jag väljer en någorlunda avskalad variant. En mikrofon, en gitarr, en Jamie. Det är väl just det som definierar en genuin artist för mig; förmågan att pull it off anywhere, anytime, anyhow. Oberoende av studiobord och stödjande mjukvara. Där live-framträdandet känns mer träffsäkert än skivprodukten tack vare musikalitet, frasering och intensiv närvaro. Blir föga förvånad när jag finner att hans motto är: "Doing what I can with what I have where I am". För Jamie räcker det långt och ännu längre. Det är innerlighet och passion i framförandet. Sångerna målar livet, vägen, besluten, mötena, kärleken. Texterna är enkla och uppriktiga – såsom livet och kärleken borde vara. Tränger rätt in och känner sig hemma i mig. Som om jag hade hört det förut. Fast det är nytt.

Det är nära och långt bort. När världen kallar...

creative trendences: kulturens bidrag / arts impact

(Salvador Dalí Mae West Lips Sofa)

Det är superhett att tala om konstens och kulturens bidrag till samhället. Det är varken för att jag forskar kring det eller därför som jag forskar kring det ;-) Men! Jag hoppas att min nya rapport ska kunna bidra till att nyansera diskussionerna en aning i det som handlar om kultur kopplat till ekonomi. Den kommer snart, kommer snart...

The societal contribution of arts and culture is the hot topic for discussion in Sweden right now. I think that more research needs to be mixed into the turbulence to nuance the polarized discussions of politicians on the one hand and the cultural sector on the other. Especially when it comes to the area of cultural economy. Keep your eyes open for my new report to be published soon.

deviser

(Foto: Elliott Erwitt)

Det var några ord jag ville ha sagt till en person idag. Det blev några fler ord av bara farten och nu uttalar jag dem istället för alla er som vill lyssna. Några av mina insikter, deviser och uppmaningar kring levandet av livet:

Lev livet intensivt – kom ihåg att även stillhet kan vara intensivt.
Det är inte hur länge du lever som spelar roll, utan hur mycket du lever.

Våga chansa. Den eventuella förlusten är en lärdom och erfarenhet rikare. Den eventuella vinsten ett avstamp mot nästa måluppfyllnad. Reflektera kring utfallen – älta aldrig.

Se livet som en resa. Uppmärksamma vägvisarna. Var aktivt lärande av intrycken. Lita alltid till din inre kompass. Tro på att du blir en bättre människa längs vägen.

Be inte om ursäkt för den du är. Bjud på dig själv. Krydda världen med dina fantastiska ingredienser.

Lyssna mycket. Svara gärna. Våga tycka. Du har rätt till din åsikt.

Ha närvaro i allt som är viktigt.

Finn lugnet att acceptera det du inte kan förändra. Finn modet att förändra det du inte kan acceptera.

Välj dina fighter. Kämpa för det som verkligen spelar roll.

Lita på din intuition – den säger mer än tusen ord. Den talar om var du ska stanna och bygga nytt. Den talar om när du bör lämna och gå vidare. Att påbörja är nydanande, att avsluta ibland helt nödvändigt.

Behåll ett barns nyfikenhet. Ta ett vuxet ansvar. Känn gärna skuld. Känn aldrig skam.

Se till att allt du gör i livet är av kärlek till världen och andra människor. Glöm inte bort att älska dig själv.

Vet att du är som starkast, när du känner dig som svagast.

Känn tacksamhet istället för girighet.

Stanna upp, gläds och fira när du uppfyllt mål på vägen eller bara gjort något bra. Det är du värd. Du är värd mer än du någonsin själv kan ana.

Våga dig på att erövra det du vill ha. Vänta inte på att det ska levereras till dig av någon annan. Dina innersta drömmar känner ingen bättre än du själv.

Ha i beaktande att du sällan ångrar det du gjort, troligare ångras det du aldrig gjorde.

Förfoga över din tid och din person. Vet att allting är val och prioriteringar. Ägna dig åt det som skänker mening.

Ha distans till dig själv och sammanhanget, annars riskerar meningsfullheten gå förlorad.

Lämna prestige åt sidan. Bättre drivas av passion och välvilja.

Värna ödmjukhet och ömsesidighet.

Finn människor att skratta med – i glädje och i elände.

Välj att omge dig med människor som får dig att må bra. Bygg vidare på relationer där givandet och tagandet är av konstruktiv natur.

Glöm inte att uttala orden till människor du älskar. Bättre för tidigt än för sent.

Beröm ofta och gärna. Hjälp dina medmänniskor att växa.

Våga tro på infall och idéer. Uppmuntra andras och din egen kreativitet.

Se guldkornen i varje dag.

Gör det ordinära extraordinärt.

Våga glänsa.

Tro på att världen vill dig väl.

dansa på rosor

Livet är en dans på rosor. Man sticker sig bara på taggarna ibland...

Jag minns min gamla devis när jag idag hanterade rosor och stack mig på vassa törnen. Så vackert att det ibland gör ont. En skönhetens beskaffenhet. Och smärtans. Min inställning till livet.





Bilden är från min mor. Höstens sista rosor, sa hon. Frostnupna. Hon visste att jag skulle uppskatta the next best thing efter att se dem i verkligheten. Sände mig mms. Mycket riktigt; några dagar därefter började det snöa i hennes trädgård.

Frostnupet. Förgås. För att födas på nytt. Sådan är den. Skönheten i livet.

moments X: kairos – timing på grekiska featuring obamansk förändring

Min ögonblicksserie ska för tillfället läggas åt handlingarna och förtjänar en avrundning. Jag har ju skildrat ögonblicket som någonting som bara uppstår, något man välsignas (eller förbannas) med. Det bör ju även tilläggas hur vi ibland provocerar fram ögonblick – kanske för att vi vill lära oss nytt utav livet. Det jag emellertid vill tala om idag är förmågan att förutsäga och fånga ögonblick, för att skapa någonting konstruktivt utifrån ögonblicket.

Jag talar om timing, fingertoppskänsla och intuition. Ledarskap som bygger på detta har alltid attraherat mig mer än det som hela tiden håller blint och benhårt fast vid planen. I kort handlar det om en vaken omvärldsbevakning som hela tiden relateras till det egna syftet och den egna drivkraften för att i sin enklaste form kunna identifiera tillfällen. I sin mer avancerade form handlar det om förmågan att nyttja tillfället, hur kritiskt den än må vara, till att skapa nya möjligheter.

Det var en tillfällighet, faktiskt, att jag i förra veckan snubblade över ordet ’kairos’. Denna tillfällighet inspirerade mig och omsätts nu i detta inlägg som på det hela är en uppmaning till er att finna möjligheter i tillfällen. Lättsinnigt nog hoppas jag på att åstadkomma det genom att göra er uppmärksamma på ordet kairos innebörd.

Kairos är ett ord med hemvist inom teologi, filosofi och retorik vars olika varianter används för att på endera vis signalera tillfälle och kritisk vändpunkt. Inom kristendomen relaterar kairos i olika sammanhang till tidpunkten då Gud agerar. I Bibeln finner vi bland annat begreppet i hänvisning till Johannes uppenbarelse (Joh. 1:2) ”ty tiden är nära”.

Inom retorikens konst kan nämnas exempelvis sofisterna som med kairos syftade till talarens förmåga att anpassa sig och dra fördel av förändrade omständigheter. Även Aristoteles använde begreppet, men då med hänvisning till den tids- och rumsliga kontext då bevis skulle framföras.

Mest spännande är kanske ändå att gå tillbaka till ordets ursprungliga betydelse i den antika grekiskan. (Och det är väl nu vi på allvar talar timing på grekiska.) Kairos bör då sättas i relation till chronos som båda betyder tid, men med olika innebörder. Medan chronos är av kvantitativ natur (kronologisk, mätbar tid) så är kairos kvalitativ. Kairos är det som uppstår i den sekventiella tidens mellanrum (mellantid!?) då en stund av odefinierbar tidsåtgång upptas av en speciell händelse eller ett särskilt skeende. Enkelt översatt syftade de antika grekerna till ’det rätta eller opportuna ögonblicket’.

Inte att förglömma är att detta möjlighetstillfälle ibland uppstår i en krissituation, där kris och möjlighet är olika sidor av samma mynt. Jag kommer att tänka på hur fredsförhandlare ofta beskriver hur de inväntat ett särskilt kritiskt ögonblick i konflikten innan de öppnat dörren till nya utvägar. Intuition, vänta in, men inte för den skull låta ögonblicket passera. Avgörandets ögonblick. Det ögonblick där historia och framtid tvingas att mötas och skaka hand.

Oavsett möjligheter eller kris – eller krisernas möjligheter – så tycker jag att detta är så otroligt viktigt att relatera till det goda ledarskapet. Förmågan att ’carpe kairos’ borde stå högt på egenskapslistan i synnerhet i omvälvningstider som dessa, om vi så talar om lärare som undervisar elever, vd för företag, riksbankschefer i bankkristider eller nyvalda presidenter i för världen viktiga länder...

“Yes, we can!”, symboliserar för mig den nödvändiga inställningen till och öppenhet inför förändring. Dock håller jag inte med Obama i orden ’Change has come for America’. Not yet. Inte ännu. Valet av Obama symboliserar snarare kairos. Ett möjligheternas ögonblick att ta tillvara på. Ur det ögonblicket kan förändring inledas.

Vidare blir det intressant att tala om kairos i relation till rådande finanskris. Den torde ju innehålla många möjligheter för den som bara identifierar dem. Jag får passa på att tipsa om att Emanuel just nu roar sig med att testa vilka filosofier och tankegångar som funkar respektive borde spolas i ljuset av dagens finanskris.

moments IX: ögonblickskonst

Har ni tänkt på att det finns ett ögonblickets konst? Begreppet var något som fastnade hos mig för ett par veckor sedan under diskussionerna på Västernorrlands Kulturting 2008. Jag googlade just på ’ögonblickskonst’ för att se om där finns någon konsensus kring termen. Det tycks inte så...

Visst att mycket konst inspireras av ögonblicket, försöker fånga ögonblicket osv... Men varför inte reservera begreppet för den konst som både genomförs och mottages i samma ögonblick!? Där utövare och publik är i omedelbar kontakt. Där konsten förmedlas enbart om sändare och mottagare är i samma rum vid samma tidpunkt.

Jag talar förstås om performance-konsten. Teater, dans, opera, musikal, live-musik... allt det där som är scenkonst. Den som skiljer sig från tavlan, filmen, albumet därför att den är nu eller aldrig. Inga omtagningar, ingen retusch. Timingen är allt. Varje upprepad gång är unik, varje gång lika viktig. Nerv, svett, tårar och skratt är på riktigt – varje gång.

Kanske är det ögonblickets intensitet och närhet som gör att det är denna typ av konst jag upplevelsemässigt bär med mig som längst. Som när Dostojevskijs Brott och Straff blir till pjäs och Raskolnikovs ångestladdade vrål går rätt ut i teaterlokalen och in i mig. Som när Shakespeares Stormen virvlar upp för publiken och Rolf Lassgårds saliv och svettpärlor landar på mig. Som hur vi alla sitter på helspänn under Svansjön i undran om Odile verkligen ska klara sina 32 fouettés en tournant just denna föreställning... Det är ögonblickskonst för mig.