Tro. Anledningen till att vi gör saker. För egentligen kan vi inte bättre motivera och legitimera de insatser vi gör bättre än att vi tror att de är bra för framtiden. Om vi inte tror så blir det knappast något av. Om vi däremot tror oerhört starkt på något kan det hända att vi investerar för mycket av oss själva i saken. Men... kan man tro lagom mycket på något?
Marie Fredrikssons längtan efter tro och ett rofyllt annalkande av morgondagen i vintertider:
4 comments:
Word! En viktig drivkraft; tror (ha!) också på att man kan tro lagom mycket på något. För mycket = fanatism? Dogmatism?
Till och med Popper (den gamle ateistiska räven) snackar om att det som "händer" före en hypotes är det allra viktigaste (tro, övertyglse, ingivelse, "slump", fantasi, hugskott, nyfikenhet whateva). Motivation (har jag för mig kommer från movere, rörelse, tanken sätts i rullning)...
Ha det bäst!
Kloke Heiti,
Du har rätt! Den som tror på ngnting för mkt lär styra i blindo utan lyhördhet för omgivningen tillsammans med vilken man bör forma idéer och framtid.
Osså får du mig att gå till bokhyllan och ta fram Amos Oz 'Hur man botar en fanatiker'. Spännande liten bok.
Fint med Popper-exemplet. Visar hur tro är grundläggande mänskligt och bortom religion. Vad vore vi om vi slutade tro? Apatiska, till att börja med...
Keep the faith! =)
Tro eller kanske är det passion som får oss att försöka när både tro och motivation är borta? Det går nog hand i hand. Trevlig blogg :)
Hej Sara
och tack, ska bli kul kolla in din blogg också!
Jag kan bara hålla med; livet skulle vara torftigt utan passion...
Post a Comment