My Creative Class Hero

My Creative Class Hero is Jesper Larsson (Next Century Modern).

Jesper inte bara designade Creative Class Hero t-shirten; för mig är han Creative Class-hjälten personifierad. Han bjöds inte på någon liten öppningsfras från min sida. När jag skymtade honom i klubbmörkret på Nefertiti i Göteborg kvällen den 28 mars i år så var jag fascinerad och uppriktig:

”Du är ett fenomen”

Det var mina ord. När jag därefter har lärt känna honom så har jag förstått att han är en utav de mest kreativa personer jag någonsin träffat. Definierat utifrån den aspekt att han aldrig sätter begränsningar på sig själv eller sammanhanget. Har han en idé så genomför han den. No question about it.

Kreativ kommunikatör – så benämner han sig om någon undrar. Men hans flödande kreativitet räcker ju givetvis inte för att jag ska utnämna honom till Creative Class Hero – och det var ju uppenbarligen inte heller den som fick mig att vid första anblick fenomenförklara honom. Grejen är:

Pecha Kucha GBG

Som Göteborgs Pecha Kucha-ambassadör gör Jesper en superinsats med att skapa en mötesplats för stadens kreatörer. Och det är inte vilken mötesplats som helst. Den är sjukt häftig. Otroligt kul. Vansinnigt inspirerande.

Jag känner bara till en enkel sanning om kreativitet: Den uppstår i mötet. I mötet inspireras vi. Om vi ska tro upphovsmannen av Creative Class-konceptet (Richard Florida) så består den kreativa klassen dessutom av en bunt individualister. Vad blir då viktigare än skapandet av mötesplatser för stadens kreativa människor?!

Det gör ont ända in i själen att jag inte är i Göteborg imorgon onsdag. Jag missar Pecha Kucha GBG vol #4. Men till dig som befinner dig i Göteborg onsdag kväll så rekommenderar jag varmt att du smyger dig in i källarmörkret på Nefertiti strax innan klockan åtta, slår dig ned vid ett bord och bara låter dig iiiiiiiiinnnnnsssspireras.

Till dig som inte bor i Göteborg så rekommenderar jag att titta in på Pecha Kuchas internationella hemsida för att se efter om det finns Pecha Kucha i din stad.

Kreativitet är nu / Creativity is now

Kreativitet är nu. I alla fall om man ska tro flum-filosofisk litteratur – som ju kan vara så mycket mer givande att läsa än vetenskapligt inramade utlägg om vad kreativitet är. Jag syftar till uttryck som ’everything is in the presence’ och ’ögonblicket är allt’. Om ögonblicket talar bland annat Osho. Jag kommer få anledning att komma tillbaka till honom, då han har ringat in mycket av kreativitetens natur.

Jag tror att det ligger en hel del i den tanken. När jag är kreativ så är jag det här och nu. När jag får ett kreativt infall så tar jag vara på det. Det kreativa ruset är i stunden. Just detta rus kommer inte åter. Det varar NU.

Men, för den skull tycker jag inte att vi ska negligera att kreativitet ofta tar sin utgångspunkt i tidigare kunskap. Det man DÅ visste tar man med sig in i framtiden, om än ommodellerat och omdefinierat. Framtidsaspekten bör heller inte underlåtas i sammanhanget. Det jag skapar i det kreativa ögonblickets nu, står till förfogande för min omvärld IMORGON. I bästa fall är det jag skapat ett bidrag till den utveckling som banar väg mot vad framtid är.

Tidsaspekten har anknytning till ’nytt’ och ’gammalt’ som beståndsdelar i kreativitet. En diskussion jag tänker föra i kommande inlägg.

--------------------------------------------------------------------------------

Creativity is now. At least if we are to believe eastern philosophical writings (e.g. Osho) – which often represents easy-reading compared with scientific reasonings on creativity. I’m referring to expressions like ‘everything is in the presence’ and ‘the moment is everything’.

I think there is a lot to that thought. When I’m being creative, it happens right here and now. Whims need to be embraced. The creative flow is in the moment. A particular flow won’t return to you. It exists NOW.

Nevertheless, I don’t think we should neglect the fact that creativity often takes its point of departure in previous knowledge. What you THEN knew is brought into the future, however remodelled and redefined.

The future aspect is neither to disregard. What I’m creating now, in the midst of the creative moment, will be at the disposal for the rest of the world TOMORROW. Hopefully, my creation will make a contribution to the development that paves way towards what will constitute the future.

The time aspect is connected to ‘the new’ and ‘the old’ as components of creativity. A theme I intend to elaborate on in upcoming blog posts.

Dubbel (eller trippel) bloggar

I love you guys! Mina läsare / my readers, that is... Jo, jag tror att jag give in to the suggestion and provide a parallell version in English - at least for the next bloggings to come. Det verkar ju hetta upp diskussionen. Du forstätter att kommentera på svenska eller engelska - som du vill!

Den här veckan bloggar jag även på Handelshögskolans blogg. Där erbjuder jag bilder av livet som forskare. Dagens inlägg:
'Jag hoppas ingen ser att jag dansar på mitt kontor...'

Definiera kreativitet om du kan! /Define creativity if you can!

”Definiera kreativitet, då!”

Gissa hur ofta jag får den uppmaningen... Aldrig följer jag med ett snabbt svar – snarare markerar jag krångligheten i frågan med en konstpaus. Därpå brukar följa ett otåligt:

”Ah, men... kom igen nu!”

Faktum är att jag aldrig har hört en kort och koncis definition av kreativitet – åtminstone ingen bra sådan. Själv brukar jag komma med ett så långt och resonerande utlägg att den som undrar får vara beredd på att lyssna en stund. Kreativiteten som företeelse behöver angripas från många håll om man ska lyckas skapa en förståelse för dess innebörd. De närmaste inläggen kommer att tangera vid det jag finner vara inneboende i kreativiteten.

Men idag får ni hålla till godo med Nina Burtons vetenskapsrelaterade men också målande icke-svar på frågan om vad kreativitet är:

”Det är minsann inte lätt att nagla fast kreativiteten. Dels speglar den olika epokers och kulturers ideal, dels rör den olika områden. Litteratur-, konst- och naturvetenskap har liksom estetiken koncentrerat sig på de kreativa resultaten. Psykologin har lagt vikten vid skapande personer och skapande processer. Sociologin och kulturvetenskapen har intresserat sig för kreativa miljöer. Att från så skilda utgångspunkter få en exakt definition är förstås hopplöst.”

(Nina Burton, 2002. Det som muser viskat. Sju frågor och hundra svar om skapande och kreativitet, s. 25-26)

Helsingfors – ett Disneyland med östeuropeisk touch

Intryck efter ett dygn i Helsingfors. Det är kallt. Hösten har just anlänt till den finska huvudstaden. Varvat med varma koppar kaffe så blir strosandet längs trottoarerna ändå trevligt. Jag kunde ha sagt te, men i Finland är det kaffe som gäller. Finnarna är de största kaffedrickarna i världen.

Jag är förvånad. Helsingfors ingjuter en annan känsla i mig än andra finska städer jag har besökt. Jag tänker Östeuropa. Det var det första som slog mig när jag anlände igår kväll. Intrycket är ihängade. Det är arkitekturen som gör det. Knappast så mycket annat. Ryskinfluerad arkitektur.

Jag har frågat några helsingforsbor hur de skulle beskriva sin stad. ’Helsingfors är som Disneyland’, svarade Anssi. Detta av två anledningar:

Storleken: det är gångavstånd till allt.
Homogeniteten: alla som går omkring på gatorna är vita, ofta blonda.

En annan långsökt likhet med Disneyland är stadens utnämning som Fast City. Men då snackar vi inte snabba åkattraktioner, utan högteknologi och snabbtänkta människor – i sann Richard Florida-anda. Jag blev föga förvånad då jag på en hemsida om Global Fast Citites läser om just Helsingfors i relation till Florida. Talang och Teknologi i all ära, men Helsingfors glänser inte på Tolerans-sidan; enbart 2,5% av befolkiningen är född i annat land. Jag har en känsla av att det så sakteliga kommer att förändras. Det är nya tider. Världen knackar på porten. Inte bara ryssen.

Idol 2007 – hämmar eller riktar kreativitet?

Idol 2007 är igång och vissa utav oss har suttit bänkade i veckan för att bevittna ännu en omgång av mer eller mindre pinsamma auditions. Hat-kärlek. Är det så att vi älskar att förfasa oss över människor utan självdistans? För inte sjutton sitter vi hemma i tv-soffan och credar alla som vågar bjuda på sig själva…!? Men framförallt funderar jag på varför vi tycker det är så jobbigt att betrakta personer utan denna berömda, så kallade, självdistans…?

Är det inte förfärligt på vilket brutalt vis som idol-juryn krossar drömmar och ibland hjärtan? Är inte juryns manér det perfekta sättet att hämma både passion och kreativitet? Eller gör juryn dessa [self-fooling] individer en tjänst därför att de nu ges chansen att tänka om och söka rätt på det område som deras kreativitet med framgång kunde riktas mot?

Bo Rothsteins kreativitet

GU Journalens senaste nummer (#3 Juni 2007, s 20-21) innehåller ett reportage om kreativitet inför vilket man bland annat intervjuat professor Bo Rothstein. Givetvis ett intressant val av person då han tycks besitta en aldrig sinande ström av idéer. Aningen förvånande, kan jag då tycka, att det som skrämmer honom mest är att han skulle sluta få idéer. Detta är emellertid en rädsla som hittas igen hos många kreatörer. Han gör en liknelse vid att cykla: ”Om man tänker på varför så går det inte.” Att vilja för mycket tror han är farligt. Eller för att citera en del av GU Journalens återgivelse av diskussionen med Rothstein:

”Kreativitet går lika lite att tvinga fram som det går att tvinga sig att bli kär eller att somna.”

Jag hade väntat mig att han skulle säga något om rödvin... inte för att jag vet om Bo Rothstein ens dricker alkohol... men i samband med att jag läste ett utav hans senare debattinlägg så såg jag framför mig hur han suttit där med sin laptop och ett glas rött vin, för att därpå med någon slags kreativ lekfullhet lattja sig fram till förslaget att Uppsala universitet borde degraderas till ett institut vid namn Sirkus, där rektor blir till vd och doktorander blir trainees... Men det är klart... hade rödvin funnits med i bilden kanske det hade blivit cirkusdirektör och jonglörer av dem... Helt klart är att Rothstein aldrig skulle be om stööööörrssta möööööjjliiga tyyyyyssssssstnad... och för största möjliga buzz krävs kreativitet... I och med det har vi nu ringat in kravet på en kreativitet som helst, enligt ovan, inte bör avkrävas. En kreativitetens paradox, kanske?