my favourite things

Livskvalitet är väl ändå att spendera tid på sina favoritsaker här i livet. Varför överdriva; de stora underverken finns i de små tingen. Låt dig inspireras av John Coltrane's version av 'My Favourite Things' medan du funderar över vad som är vardagsglitter för just dig.



Raindrops on roses and whiskers on kittens,
bright copper kettles and warm woollen mittens,
brown paper packages tied up with strings,
these are a few of my favourite things.

Cream coloured ponies and crisp apple strudels,
door bells and sleigh bells and schnitzel with noodles.
Wild geese that fly with the moon on their wings.
these are a few of my favourite things.

Girls in white dresses with blue satin sashes,
snowflakes that stay on my nose and eyelashes,
silver white winters that melt into springs,
these are a few of my favourite things.

When the dog bites, when the bee stings,
when I'm feeling sad,
I simply remember my favourite things,
and then I don't feel so bad.

om samtal är livet vad vore livet utan

Att samtala är i så stor utsträckning livet för mig, att jag inte kan låta bli att undra hur livet skulle te sig utan samtal. I skenet av gårdagens förändringsuppmaning är dock inte ”att inte samtala” något jag tänker prova på. Ändock; jag känner personer som inte finner att ’samtalet’ är värt att investera tid i. Vad fyller dessa personer sin tid med? Med mera tystnad, kanske... Talande tystnad, kanske... Med sinnlighet och lyssnandet till sin egen röst, kanske... Ty även om man helst inte vill samtala med andra, så undviker man förhoppningsvis inte att samtala med sig själv.

den enkla förändringen; en ny detalj var dag

Ur ett spännande samtal under söndagens tågresa väcktes idéen:

tänk om det första man gjorde varje morgon när man vaknade
vore att fundera ut vad man idag skulle göra annorlunda

annorlunda än vanliga dagar

(till slut har man inga vanliga dagar)


Det är ju bra fantastiskt hur man kan vidga sina horisonter med små medel;

le åt busschauffören, le åt solen, le åt regnet

gå runt och säg godmorgon till alla dina kollegor

cykla om du brukar promenera, promenera om du brukar cykla

upptäck husfasaderna, blommorna och träden

drick te istället för kaffe, eller kaffe istället för te

sätt ett färgglatt band på din hund, eller på dig själv

säg vad du tänker eller träna på att lyssna

prova en ny smak på glassen och ät mera frukt

baka äppelpaj med en vän och mys

stanna upp en stund och fundera kring vad som gör dig särskilt tacksam idag

tacksam till livet

förra veckans experiment

Inspirerad av Facebooks personliga status statement så ville jag förra veckan göra ett statement på jobbet. Jag avgav helt enkelt en statusbeskrivning på min kontorsdörr. En mycket uppriktig sådan:

Status:

Metodologiska bryderier

Sedan återstod det att notera kollegornas respons, eller avsaknad av det... Skulle de knacka på och erbjuda mig bollplanksstöd eller skulle de hålla avstånd? (Märk väl att mina kollegor också är forskare.)

Resultat: Några kollegor tittade in och kommenterade att statusbeskrivningen var en kreativ idé. Desto fler påpekade att de inte hade vågat knacka på dörren då de trodde jag proklamerade behov av tystnad. Inte en enda knackade på för att fråga om jag ville hänga med på lunch...

Jag får väl tolka det som att inte ens forskare finner nöje i metodologiska betänkligheter. Denna vecka tror jag att jag ska testa någon mer ”positivt laddad” statusbeskrivning...

veckans jag mötte lassie

Nattlig promenad.
I avgrunden av mörkret ser vi ett ljus.
Rör oss mot det.
Går in i tiden för ett tidigare sekelskifte.
Möts av hästar, droskor, cyklar och Selma Lagerlöf
i egen hög person.
Eller?
Sedan ser vi rökmaskinerna, snömaskinerna,
hör regissörens rop,
dags för omtagning.


Idag läser jag mig till att det är den danske producenten Peter Aalbaek Jensen som spelar in en film om Selma Lagerlöfs liv. Filmen inriktar sig visst på dagböcker i Mårbackasviten med betoning på de två sista delarna, “Ett barns memoarer” (utgiven 1930) och “Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf” (utgiven 1932).

veckans citat

“Almost always, the creative dedicated minority

has made the world better.”

Martin Luther King, Jr.


(Av Albert Einstein på liknande tema; se Jerrys inlägg)

veckans nyhet

Angela Merkel HAR bröst.

veckans uppmaning

(Bild från SOS Barnbyar, Armenien)


Låt barnen måla på väggen!


Själv målar jag minneskartor och tankespår
på insidan av min kontorsdörr idag...


(ok, då... jag tapetserade dörren med papper först)

last night...

(Elliott Erwitt)

mer om erfarenheten

"What one has not experienced,
one will never understand in print."

(Isadora Duncan)

vinsten av förlusten

Om dina så kallade misslyckanden:

"Erfarenheter är vad du får, då du inte fick det du ville ha."

(Randy Pausch)

veckans bloggtips

Kom på att jag ju borde tipsa om Burmabloggen på DN som jag följer denna vecka. Karins reflektioner brukar vi ju annars kunna följa [här].

kärlekens olika färger

(Målning av Dalí, 1940-tal)


Kärleken har många färger

Den kommer i så många nyanser
och skepnader och former

en del mer uppenbara
en del mindre uppenbara

Det finns många olika kärlekar

Glöm inte det
om du blivit berövad på en.

industrial city update: the elephant in birmingham

We used to respect the elephants.
We shared the lands with them.
We shared the water with them.
Maybe we even shared our dreams with them.

This story is about a man
Who used to be a boy
But he grew up.
He killed an elephant.
That made him a man.
But he also lost his soul.
He lost the spirit of the elephant.
Could he ever get it back?

The Market Theatre of Johannesburg & Newcastle Theatre Royal Present

ELEPHANT

Efter det inspirerande samtalet med Professor Bryson så beger jag mig mot Birminghams stadskärna med stor nyfikenhet. Människor som besökt staden för tio år sedan hade inför min avresa förskräckt utropat: ”Usch, Birmingham, vad trist!” De som varit där så sent som för något år sedan sa däremot: ”Birmingham, vad kul!” Det har hänt grejer. Förändring i ryslig takt, som Professor John R Bryson bekräftade.

Mitt första mål blir Birmingham Hippodrome. Hem för Birmingham Royal Ballet. Attraherandet av Royal Ballet från London till Birmingham var ett viktigt steg i förnyelseprocessen av den gamla industristaden. För tillfället turnerar baletten i West Midlands, men jag får möjligheten att uppleva något totalt annat. ELEPHANT. Jag köper biljett.

Innan föreställningen börjar är det emellertid något annat jag måste uppleva. BULLRING. Tydligen inspirerat av något medeltida... snarare än någonting spanskt. Ett nytt enormt shoppingcenter markerar stadens kärna. Egentligen består the Bullring av två rundade byggnader. Man var tvungen att lämna utrymme för den gamla kyrka som befinner sig mitt på på den plats där man valde att bygga det nya vattenmärket.

Jag promenerar ned för gångvägen mitt emellan Bullring-komplexen. Plötsligt har jag bullringarna på varsin sida om mig, kyrkan framför (något skymd av tv-kända Trinny and Susannah fashion academy som för tillfället gästar staden) och bortom kyrkan en fantastisk utsikt över staden. Platsen är vacker och bisarr: det är inte bara det gamla som möter det nya. Det är också det religiösa och spirituella som möts av det kommersiella och artificiella.

Jag promenerar tillbaka mot the Hippodrome. Denna gång tar jag vägen genom the Chinese quarter. Som ett led i stadsförnyelsen så har olika kvarter getts olika namn. Namn som relaterar till dess särdrag och identitet. Stadsplanering är helt klart någonting man fortfarande tror på här. Fanan hålls högt jämfört i Sverige där stadsplanerarna tycks ha gett upp.

Jag går in i the Hippodrome. Slår mig ned i den vackra teatern i klassiskt europeiskt sent 1800-talssnitt. Ridån går upp och plötsligt befinner jag mig i Sydafrika. Värmen, färgerna, människorna, sången, orden, elefanten... allting vittnar om en annan plats. Samtidigt speglar detta tvärkast vad Birmingham håller på att bli.

Inom överskådlig framtid räknar man med att hälften av stadens befolkning kommer att vara utlandsfödda. Identiteterna som behöver utrymme på denna plats kommer att bli fler. Jag undrar om fler kvarter kommer att skapas och namnges därefter... Det återstår att se. Det ska bli spännande att se. Den här staden är värd fler besök.

birminghamania

Birminghamania – I could probably get it. If I stayed long enough. Tyvärr är jag bara här i ett par dagar. Idag besökte jag professor John R Bryson på University of Birmingham – i topp på min inspirationslista bland akademiker. Vågade inte fråga om han lider av en släng av Birminghamania, men jag kanske fick det bekräftat ändå. Förändringen håller honom kvar i staden. Den här staden uppdaterar sig i ett sådant tempo att det aldrig hinner bli tråkigt eller ointressant. Möjligheten att studera dynamiken håller honom kvar. Han finner Birmingham både lättare och mer intressant att studera än London. Kanske på samma vis som jag finner Göteborg mer intressant att studera än Stockholm. Lokala mikroprocesser influerade av globaliseringens transitioner fångas lättare upp i den något mindre staden. Men det är något annat också med mindre städer. I skuggan av huvudstaden skapas ett hävdelsebehov och ett driv som gör att människor arbetar tillsammans. Vidare bjuder Birmingham och Göteborg på en alldeles särdeles spännande dynamik; den man bara finner i gamla industristäder i färde med att uppdatera sig. Uppdatera sig till något nytt och annat. Men samtidigt inte rycka undan sin bas.

Industrial city update-snack och ett par glimtar av Birminghams city regeneration-process får vänta på sig. Jag måste sova mig pigg inför morgondagens seminarium på tema ’Creativity and the City’. Jag återkommer. Until then, have a good one.

pecha kucha pressrelease

[Jesper pressreleasade igår. Jag är lika exalterad inför eventet som vanligt och avbryter min Londonvistelse just in time for Pecha Kucha GBG vol #7. Ses på onsdag! /evelina]

Pressinformation Göteborg, tisdagen 2 april 2008

Ett brinnande intresse för det mänskliga mötet

Pecha Kucha är klubbevenemanget som med hjälp av kreativa presentationer i högt tempo tagit både Göteborg och världen med storm. Onsdag den 9 april är det dags för den efterlängtade sjunde upplagan på klubb Nefertiti i Göteborg.

I en tid där folk spenderar allt mer tid framför datorn och i allt högre grad kommunicerar via internet och mobiltelefon, har möten "in real life" blivit allt mer sällsynta. Kanske är detta en av anledningarna till att Pecha Kucha Göteborg alltid drar fulla hus. Folk har ett behov av att träffas på riktigt och till skillnad från exempelvis Facebook och Myspace är detta en mötesplats där de mänskliga mötena sker i realtid och är fria från kommersiella intressen.
- Jag känner bara till en enkel sanning om kreativitet: Den uppstår i mötet. I mötet inspireras vi. Om vi ska tro upphovsmannen av Creative Class-konceptet, Richard Florida, så består den kreativa klassen dessutom av en bunt individualister. Vad blir då viktigare än skapandet av mötesplatser för stadens kreativa människor?!, säger Evelina Wahlqvist, Doktorand i ekonomisk geografi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Iniativtagare till Pecha Kucha i Göteborg är Jesper Larsson, som till vardags driver design- och kommunikationsbyrån Next Century Modern tillsammans med två kollegor.
- Jag startade Pecha Kucha eftersom jag var trött på alla så kallade nätverksarrangemang med klassiskt ryggdunkeri. Jag vill göra något annorlunda i Göteborg, något mer intressant och inspirerande där alla är välkomna och folk får naturliga samtalsämnen att samlas kring. Här kan man nå ut med sina tankar och idéer i en miljö som lämpar sig för informella kontakter. Det svetsar samman stadens kreatörer att veta vad andra gör, berättar Jesper

Med rötterna i Tokyo är Pecha Kucha (japanska för ljudet av konversation) ett unikt presentationsevent där lokala och besökande kreatörer från alla olika områden presenterar 20 bilder som var och en visas i 20 sekunder - ett nervkittlande kaleidoskop av inspiration, idéer och arbete. Pecha Kucha är en global rörelse, för närvarande aktiv i över 110 städer världen över. Konceptet har visat sig väldigt framgångsrikt i Göteborg. Trots minimal marknadsföring drog evenemanget fullt hus redan vid andra upplagan.

- Jag tror vi fyller ett tomrum. Folk behöver den här typen av forum. Besökare har gång på gång berättat hur de blir både överraskade och inspirerade av att se hur många kreativa människor det finns i Göteborg. Jag hade själv konstant gåshud sist, fortsätter Jesper

Sjunde upplagan bjuder på en mängd intressanta presentationer:
* 4ark en nystartad arkitekturtidskrift
* Clandestino presenterar programmet för den kommande festivalen
* Christer Lundberg P3-pratare och sångare i Universal poplab
* I am so are you Kajsa och Lisa Nordström
* Andrew Cowie grafisk formgivare och konstnär från London
* Anna Takanen konstnärliga ledaren vid Göteborgs Stadsteater berättar om aktuella Storstadsljus
* Linda Spåman konstnär och butiksägare från Göteborg
* Björn Aadnöy uppfinnare
* Albin Oskarsson konstnär
* MindAark som ligger bakom onlinevärlden Entropia Universe

Pecha Kucha Göteborg produceras av Next Century Modern i samarbete med Svensk Form Väst, ADA och Brand Design Center. Sjunde upplagen går av staplen onsdagen den 9 april på klubb Nefertiti. Dörrarna öppnas 19.30 och presentationerna börjar 20.20. Inträdet är gratis och alla över 18 år är välkomna. Kom i tid för att garanteras plats.

För intervju & pressinformation kontakta:
Jesper Larsson
jesper@ncmab.se
0734-412190

Pressbilder finns för nedladdning här:
http://www.pecha-kucha.se/_press/PKN002-press-pic.jpghttp://
www.flickr.com/photos/jesperlarsson/sets/

Vidare information finns här:
http://www.pecha-kucha.se