Saturday, April 05, 2008

industrial city update: the elephant in birmingham

We used to respect the elephants.
We shared the lands with them.
We shared the water with them.
Maybe we even shared our dreams with them.

This story is about a man
Who used to be a boy
But he grew up.
He killed an elephant.
That made him a man.
But he also lost his soul.
He lost the spirit of the elephant.
Could he ever get it back?

The Market Theatre of Johannesburg & Newcastle Theatre Royal Present

ELEPHANT

Efter det inspirerande samtalet med Professor Bryson så beger jag mig mot Birminghams stadskärna med stor nyfikenhet. Människor som besökt staden för tio år sedan hade inför min avresa förskräckt utropat: ”Usch, Birmingham, vad trist!” De som varit där så sent som för något år sedan sa däremot: ”Birmingham, vad kul!” Det har hänt grejer. Förändring i ryslig takt, som Professor John R Bryson bekräftade.

Mitt första mål blir Birmingham Hippodrome. Hem för Birmingham Royal Ballet. Attraherandet av Royal Ballet från London till Birmingham var ett viktigt steg i förnyelseprocessen av den gamla industristaden. För tillfället turnerar baletten i West Midlands, men jag får möjligheten att uppleva något totalt annat. ELEPHANT. Jag köper biljett.

Innan föreställningen börjar är det emellertid något annat jag måste uppleva. BULLRING. Tydligen inspirerat av något medeltida... snarare än någonting spanskt. Ett nytt enormt shoppingcenter markerar stadens kärna. Egentligen består the Bullring av två rundade byggnader. Man var tvungen att lämna utrymme för den gamla kyrka som befinner sig mitt på på den plats där man valde att bygga det nya vattenmärket.

Jag promenerar ned för gångvägen mitt emellan Bullring-komplexen. Plötsligt har jag bullringarna på varsin sida om mig, kyrkan framför (något skymd av tv-kända Trinny and Susannah fashion academy som för tillfället gästar staden) och bortom kyrkan en fantastisk utsikt över staden. Platsen är vacker och bisarr: det är inte bara det gamla som möter det nya. Det är också det religiösa och spirituella som möts av det kommersiella och artificiella.

Jag promenerar tillbaka mot the Hippodrome. Denna gång tar jag vägen genom the Chinese quarter. Som ett led i stadsförnyelsen så har olika kvarter getts olika namn. Namn som relaterar till dess särdrag och identitet. Stadsplanering är helt klart någonting man fortfarande tror på här. Fanan hålls högt jämfört i Sverige där stadsplanerarna tycks ha gett upp.

Jag går in i the Hippodrome. Slår mig ned i den vackra teatern i klassiskt europeiskt sent 1800-talssnitt. Ridån går upp och plötsligt befinner jag mig i Sydafrika. Värmen, färgerna, människorna, sången, orden, elefanten... allting vittnar om en annan plats. Samtidigt speglar detta tvärkast vad Birmingham håller på att bli.

Inom överskådlig framtid räknar man med att hälften av stadens befolkning kommer att vara utlandsfödda. Identiteterna som behöver utrymme på denna plats kommer att bli fler. Jag undrar om fler kvarter kommer att skapas och namnges därefter... Det återstår att se. Det ska bli spännande att se. Den här staden är värd fler besök.

4 comments:

ANNA-LYS said...

Hej Evelina,
Tur att jag fann din blogg igen. Hoppas det är OK att jag dar-linkar dig?

Du är intressant!!!

Anonymous said...

Tack, detsamma!

En ära att bli länkad av dig.

/evelina

Anonymous said...

Tack vare dig har jag nu oxo fastnat i bloggandet - detta aer roligt men farligt for forsknings produktiviteten....

Anonymous said...

Hej Karl,

det känns inspirerande att ha fungerat som inspiration! :) känner på mig att det kan bli en spännande blogg.

Jo, bloggandet kan vara både bra och dåligt för forskningen...