Mmmm... Madrid. Ulf skriver visserligen i lite mera generella termer om att uppleva städer, men det är Madridbesöket som ger upphov till reflektionerna. Hur upplever vi bäst en stad? Inte genom att gå, säger Ulf, snarare genom att sitta. Jag tittar tillbaka på mina inlägg om stadslivet till fots. Inlägget om fotfolket samt min text om Madrid. Den senare handlar om min rörelse till och från staden, såväl som inom staden. Jag kommer och går, jag flanerar och promenerar. Så upplever jag helst staden. Med trampdynorna mot trottoaren. Men visst, ibland slår jag mig, likt Ulf, ned på någon av stadens caféer. Jag fascineras ändock av skillnaderna. Kanske finns det lika många sätt att uppleva en stad, som det finns människor.
Hur upplever du helst en stad?
Hur upplever du helst en stad?
2 comments:
Jag tror det skiftar med vad ens syfte är att uppleva staden.
Själv älskar jag att flanera och insupa stadens atmosfär med alla sinnen, men även att sitta på ett kafé och bara observera. En nyupptäckt av Stockholm jag gjort den här säsongen är med lånecyklarna som kom hit förra året. Jag har blivit förvånad över hur pass invant mitt rörelsemönster varit och hur inspirerande det är att se staden på ett nytt sätt.
Stillasittande från kaféet blir ju dock ofrånkomligt mer inriktat på människorna medan man med rörelse även får en känsla av stadens topografi, arkitektur och struktur. Jag håller inte med Ulf om att staden inte sitter i byggnader och enbart i folket. Snarare utgörs staden av samspelet mellan det fysiska och människorna, dvs. den socio-spatiala dialektiken.
Om syftet är mer att analysera staden tror jag dock på en kombination av rörelse och stillasittande, och inte minst med en viss distans. Lefebvre använder sig av en balkong för att hitta ett mellanting mellan att vara en deltagare och en observatör av staden. Lukas Smas, inspirerad av Lefebvre, använder sig bl.a. av de broar som, på grund av Brunkebersåsen, utgör det andra planet i gatunätet när han observerar Stockholm City.
Hur jag inte vill, eller ens tycker mig kunna, uppleva staden är genom vindrutan på en bil. Åtminstone inte om jag själv kör. Därför får jag rysningar när jag läser Corbus vision och beskrivning av sin modellstad där "Our fast car takes the special elevated motor track between the majestic sky-scrapers..."
P.S Bra och intressant blogg! Smygläst i ett par månader nu. D.S
Jo, jag var väl lite kategorisk i mitt inlägg. Och ignorant mot den socio-spatiala dialektiken - hehe - som helt säkert förklarar hur man verkligen kan ta in en stad. Min poäng är att många på korta besök i städer går, går och går från monument till monument men missar det sublima i stadsbornas daily life. Thats all.
Håller med senaste talaren, bra blogg!!
Post a Comment