MADRID. You can take the girl out of the city. But you can´t take the city out of the girl.
Det var en modifierad variant av ett 'Sex and the City'-uttryck. Man bör inte underskatta hur mycket Sex and the City faktiskt handlar om Carrie's kärlek till the City. Männen kommer och och går, men staden består.
Jag är på besök i Madrid - staden jag för fem år sedan hade en kärlekshistoria med. Jag finner inte bara att jag fortfarande ÄLSKAR Madrid; jag finner märkligt nog också att alla mina favourite spots finns kvar, om än utvecklas, lever vidare. Caféer, restauranger, teatrar, frisersalongen, jazzklubben, flamencobarerna... Jag vandrar breda gator fram, korsar torg, går vidare in i små gränder. Jag känner samma behagliga känsla nu som jag kände för fem år sedan då jag bodde här. Känslan var således inte direkt betingad av min dåvarande livssituation. Känslan består. Staden består.
Min tid i Madrid karaktäriserades inte bara av att jag hade flyttat in i staden. Staden flyttade också in i mig. Och den lever kvar i mig än idag eftersom jag tillät den att forma mig. Detta leder mig vidare till det omdiskuterade temat: Platsens betydelse. Ökar eller minskar platsens betydelse i ett globaliserat, teknologiserat, kunskapsintensivt och kreativt tidevarv? Min relation till Madrid vittnar om platsens fortsatt starka betydelse.
Jag är rörlig. Trots att jag är så fäst vid staden kan jag utan problem lämna den. Och återvända. Madrid kan inte flyttas på. Madrid kan inte vara Madrid någon annanstans. Gammalt och nytt, historia och pånyttfödelse, tradition och nyskapande i symbios. Det sitter i byggnaderna, i institutionerna, i människorna...
Jag kommer och går.
Men Madrid består.
No comments:
Post a Comment