Jag brukar tala om kreativitet. Om allas rätt att vara kreativa. Som någon slags förlängning av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Idag tar jag ett steg tillbaka. Stillar mitt sinne. Skänker en tanke till alla dessa människor som inte ens ges utrymme att tänka egna tankar – åtminstone inte högt. Märkliga är de kamper som strids mot det fria sinnet och den fria tanken. Ofattliga. De förtjänar inte vår förståelse. De förtjänar bara vår högljudda protest.
I fredags var ’de röda tröjornas dag’. Idag bloggar vi om Burma. Läs mer om initiativet ’Free Burma’ genom att klicka här. För kontinuerlig uppdatering om situationen i Burma rekommenderar jag bloggen ’Heja världen’ samt Svenska Burmakommittén.
----------------------------------------------------------------------------
I spend a lot of time talking about creativity. About everybody’s right to be creative. As a kind of prolongation of fundamental human rights, liberties and freedom. Today, I’m taking a step back. Easing my mind. Devoting a thought to all those people who are not even allowed to think their on thoughts – at least not out loud. How twisted aren’t the struggles fought against the free spirit and mind. Incomprehensible. They don’t deserve our understanding. They only deserve our loud protest.
Today, bloggers all over the world dedicate a blogpost to Burma. Read more about the initiative on 'Free Burma'.
No comments:
Post a Comment