Kreativitesprivilegiet / The Creativity Privilege

Den här veckan ägnar jag mig åt att undervisa kring vinnare och förlorare i den globala ekonomin. Jag skulle vilja dra med mig detta tema till den hypade ’urban creativity’-diskussionen. Det är så förbannat underförstått, och därför också alldeles för outtalat, att vi som snackar om stadsregioners kreativitet egentligen bara snackar om rika stadsregioners kreativitet. Att bygga framtidsstäder med blomstrande framtidsbranscher kräver diverse fysiska resurser som grundar för bra infrastruktur samt, givetvis, välmående och hyfsat välutbildade människor. Faktum är att 80% av den urbana befolkningen i världens 30 fattigaste länder lever i slumområden. Hur lätt är det att vara samhällsnyttigt kreativ när du inte får skolgång, inte dricker rent vatten, inte har hälsan i behåll...? Kreativitetsdiskursen är oss få privilegierade förunnad.

--------------------------------------------------------------------------------

I spend this week teaching about winners and losers in the global economy. I would like to pull this theme into the hyped discussion on urban creativity. It’s too bloody implicit that, when we speak about the creativity of city regions, we really only speak about the creativity of wealthy city regions. Building the future city requires good infrastructure and a strong set of both physical and human resources. The fact is, however, that 80% of the urban population of the 30 least developed countries live in slum areas. How likely are you to contribute to societal creativity if you don’t have access to schooling, proper housing, or even clean water...? The creativity discourse is reserved for the privileged few.