Jag kan ju bara inte låta bli att ibland fundera över min starka relation här i livet till kunskap. Vi är bra många, vi som ägnar dagarna åt kunskap; kunskapssökande, kunskapsbearbetning, kunskapsgenerering, eller rent av skapande av ny kunskap. Kunskapsjakten och kunskapsbyggandet sker emellertid mer eller mindre medvetet. I mitt yrke – forskaryrket – är dock nyfikenheten och kunskapstörsten inte bara påtagliga. De är på samma gång drivkrafter och grundbultar i den förståelse vi försöker uppnå om världen... eller delar av den.
Så... är det då nödvändigt att ha distans till sin egen kunskapstörst? Hur ska man förhålla sig till sin egen relation till kunskap? Är det ens något man måste förhålla sig till? Jo, det bör man nog... Idag låter jag två andra röster svara på frågan. Märk väl hur de båda starkt kopplar kunskapen till livet, men samtidigt särskiljer kunskapen från livet...
Den första rösten är från en afrikansk flicka vars namn aldrig blev presenterat för mig. Jag såg henne i ett tv-inslag imorse. Hon kände sig exceptionellt välsignad för den fantastiska och ganska unika möjlighet till utbildning som hon givits. Hon sa:
There are streets of living...
and there are streets of learning.
Nästa citat är från en mycket namnkunnig man; Mahatma Gandhi. Detta finner jag så klokt, så klokt... I två rader lyckas han nagla fast den paradox jag själv upplever men inte lika enkelt lyckats uttrycka:
Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.
--------------------------------------------------------------------------------
Sometimes, I just can’t resist reflecting upon my strong relation in life to knowledge. We are numerous, we who devote our days to knowledge: knowledge seeking, knowledge processing, knowledge generation, or even creation of new knowledge. The quest for knowledge, as well as the building of knowledge, is subject to more or less conscious processes. In my profession – research – the curiosity and the thirst for knowledge is not just tangible; it is the actual driving force, as well as building block, for the understanding we’re trying to reach about the world... or parts of the world.
So... is it then necessary to have distance to your own thirst for knowledge? How should you relate to your personal relationship to knowledge? Do you even have to relate to it? Well, probably; yes... Today, I’ll let two different voices answer to this question. Please, note how they both strongly connect knowledge to life, at the same time as they distinguish knowledge from life...
The first voice is from an African girl whose name never was introduced to me. I saw her on a TV-show this morning. She felt exceptionally blessed for the extraordinary opportunity of good education that had been granted her. She said:
There are streets of living...
and there are streets of learning.
Next quotation is from a very renowned man; Mahatma Gandhi. I find this so shrewd, so wise... In two sentences, he manages to nail down the paradox that I myself experience, but haven’t managed to express that easily:
Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.
No comments:
Post a Comment