[in]securtity & change – feat. vagina warriors

Tack Johan för den spännande länken. Jag funderar just nu över förändring. Ur olika synvinklar. Den nödvändiga förändringen. Den som oundvikligen sker, men också leder oss vidare. Till nytt och bättre, om vi bara bestämmer oss för det. Som ni vet, har jag också funderat en del kring hur vårt samhälles strävan efter säkerhet hämmar så mycket annat än bara osäkerheten [som snarare multipliceras]. Hämmar friheten. Hämmar oss. Hämmar framtiden, som den hade kunnat se ut... Eve Ensler sätter ord på det.

Fortsätt lyssna och det övergår till vagina monologues och en föreläsning om vad det innebär att vara a vagina warrior. Givetvis försöker Ensler knyta ihop det på slutet, med bland annat följande tänkvärda reflektioner:

”Real security is not knowing something it when you don’t know it. Real security is hungering for connection, rather than power.”

“Real security is not only being able to tolerate mystery, complexity, ambiguity... but hungering for them and only trusting a situation when they are present.”

“It absolutely didn’t matter where I was going or where I’d come from.”

“We are hopefully travelling all the time, moving towards a new place.”

från en stad till en annan

Från en stad till en annan. Just like that. Osså livet. Som ska hänga med därefter. Klockan är 05:00 GMT och jag har stigit upp för att lämna Shoreditch, London för Göteborg. Min personliga morgonrodnad och en känsla av overklighet. Surrealism. Kanske för att så mycket saker har inträffat bara det senaste dygnet. Var utspelar sig egentligen det som är mitt liv? Nu åker jag tillbaka till Göteborg och kommer att befinna mig där klockan 10:00 GMT+1. Just like that. Från en stad till en annan.

Spanish-speaking London?

¿Qué está pasando? Landar i London i början av föregående vecka och upptäcker någonting nytt: Jag hör mer spanska än engelska talas längs gatorna. Inte i en stadsdel, utan i flera. Spanska av det iberiska slaget. Spanjorerna tycks ha invaderat London. Att döma av konversationerna; både för boende och turism. Landar igår igen i London och tänker först inte på företeelsen – inte förrän jag kommer på mig själv att i trängseln på tunnelbanestationen råka tilltala några engelska damer mina ursäktande fraser på, just det; spanska. Allt efter det passiva intagandet av språket i tunnelbanevagnen... Interesantísimo! Ska bli spännande att se vad som sker med denna utveckling. Har ännu inte hört någon resonera kring det. Att London är internationellt är inget snack om saken. Att spanska är ett världsspråk är heller inte en okändhet. Men att spanskan skulle bli en självklar del av Londonlivet öppnar upp för paralleller med Florida och Kalifornien, men är en så länge ett intrigerande frågetecken...!?

konst – en alkemisk process

”...I think it is the shift into actually making art that is changing you, your needs, and your wants. Art is an alchemical process. It transforms us just as much as it transforms the world.”

(Julia Cameron, 2005)

just in time for...

jag ser nu till att lämna Ldn i tid för att inte missa

Pecha Kucha GBG vol #9

Ons 17/9, vid 20-snåret på Nef i Gbg.

camera[ful][less]

Dagen före den 16:e och de tilltänkta demonstrationerna runt om i landet. Tyvärr är jag inte i Sverige, utan befinner mig i ett än mer övervakat land. Ett kamerornas land. Det gör övervakningen synlig. Påtaglig.

Närvaron av kameror kombineras med skyltar som påpekar att det är ’för din egen trygghet’ (fritt översatt). Eller som jag nyss kommenterade i SundsvallsNyheter (Nr.30 2008 12 september) angående varuhus kameraövervakning: ’en del i det övervakningssamhälle som breder ut sig och som paradoxalt nog söker trygghet i ökad misstänksamhet, inskränkt frihet och minskad integritet’. Hoppar tillbaka till Londons perronger: Jag har lagt märke till andra skyltar denna gång, i stil med; ’om du ser någon eller något misstänkt, vg rapportera till vår personal eller ring polisen’.

Vidare kan frånvaron av kameror bli påtaglig, även den. Vissa kamerors rätt framför andra – som inte ens får brukas. Läs om Christophers besök på Tate. Själv var jag på Tate Modern igår. (Undrar när det ska dyka upp ett Tate Post-Modern.) Utan kamera köpte jag mig istället ett skissblock och satte mig ned och tecknade det som föll mig in. Ingen som stoppade mig. Inte än.

Själv är jag visst misstänksam mot misstänksamheten. Skeptisk. För kritiska uppdateringar; läs Christophers blogg, typ varje dag. Idag gör jag likadant och lägger upp Vicky:

London är en annan dag

London är en annan dag. Så skrev jag till en vän på tröskeln till september. Den där tidpunkten då jag scannade igenom höstens resmål, omvandlade datum och destinationer till resplaner i form av hotell- och biljettbokningar. Tidskrävande men nödvändig sysselsättning för att hösten ska flyta på...

London är en annan dag. Så skrev jag. Därför att London kändes avlägset. Inte i tid. Men i plats. Platsen och tillståndet jag just då befann mig på och i beskrivs bäst som det beskrevs i stunden.

Det var havet och jag. Det var havet och sommarens sista segelbåtar vid horisonten.

Det var skogen och jag. Det var skogen och sommarens sista vildhallon i snåren.

Det var stillheten och jag. Det var stillhet i sommarens sista upplevelse av naturen.

London är idag. Idag är London här. London är människorna, pulsen, influenserna. London är jag. London är anletet av storstaden där jag trivs som bäst, lever som mest.

Oh, vad jag tror att jag inte skulle ha älskat storstaden om inte kontrasten fanns till mitt förfogande. Om jag inte ibland tilläts omslutas utav skogssus, havsdus och stjärnklara himlar. Utan kontrasten ingen uppskattning. Utan kontrasten inget behag.

svettigt...

När en fd konststudent citerar sin tidigare lärare kan det låta så här:

”Kreativitet är 98% perspiration och 2% inspiration.”

...vilket osökt leder mig in på duschar:

Mitt senaste kreativa rus uppstod just i duschen...

konstens värde – i ord och pengar

Eftersom jag intervjuar konstnärer just nu, så var det med stora öron jag lyssnade till Lasse Bengtssons intervju med Linn Fernström förra helgen (Nyhetsmorgon söndag 31 aug). Linn Fernström är ung, men redan ett fenomen. Det är få konstnärer förunnat att leva på sin konst. Ännu färre förunnat att som 31-åring sälja tavlor för över 100.000 kr/verket. Idag är hon 34 år och priserna har trissats. I april förra året således en utav hennes målningar på Bukowskis för 925 000 kr. Men bortom det var det framförallt följande som fick mig att lyssna noga. Hennes ord om konstnärens roll och bidrag:

”Konstnären är en sändare som bearbetar världen emotionellt.”

”Konsten talar om hur det är att leva.”

Kombinationen av prislapp och reflektion kring konstens samhällsbidrag leder ju oss osökt in på den eviga frågan: Vad är konstens verkliga värde? Och kommer någon nånsin kunna definiera det på ett tillfredställande vis? Eller som en konstnär jag själv nyligen intervjuade delvis kommenterade på frågan om ’konstens samhällsbidrag?’: ”Vissa saker kanske man inte kan ta ställning till. Man får låta det vara...”. Varandets värde...

när rummet bärs av kroppen

Att trotsa den gängse uppfattningen. Eller mer än så. Att trotsa tingens ordning.

Människan och rummet: Människan i rummet.
De rumsliga analyserna utgår just från rummets beskaffenhet i relation till människan som befinner sig i rummet. Igår mötte jag en smyckeskonstnär som valt att ändra på ordningen. Temat för hennes smycken är en fråga, samt en envis problemlösningsfokusering:

Vad händer när rummet bärs av kroppen?

Resultatet; ringar och armband i kvadratiska och samtidigt lustfyllda, svävande, snudd på omöjliga konstruktioner. Teknik och fantasi i ett sammelsurium.

08:15 Slänger mig, pinsamt nog, i taxi till jobbet. Försov mig nästan.

08:30 Möte med mina kära kollegor på Centrum för Regional Analys (CRA) där jag får möjlighet att bollplanka mitt pågående forskningsprojekt om konstens bidrag till regional utveckling.

10:30 Har nått fram med bussen till grannkommun för att intervjua konsthantverkare. Diskussionerna är så intressanta att jag blir kvar i 3,5 timme.

14:45 Tillbaka på kontoret och äter sen lunch (läs seven eleven-sallad) över datorn.

15:50 Seminarium där ny gästprofessor i International Business presenterar sin forskning.

17:30 Tillbaka på kontoret. Behandla diverse förfrågningar om föreläsningar och dyl. Bollande med europeisk kollega. Boka in fler intervjuer med konstnärer. Boka tågbiljetter. Printa ut kartor.

20:00 Hemgång. Tel.samtal under transportsträckan.

21:00 Middag (tack och lov rester över från gårdagens spanskinspirerade matlagning.)

21:30 Sugen på att se slutet på filmen jag somnade ifrån i fredags, del Toro’s ’Pans labyrint’, men ångrar mig då jag borde prioritera sömn.

21:35 Bädda med nytvättade, fantastiskt doftande, lakan i sängen... så att jag får sova som en prinsessa innan jag ska upp kl 05:00 imorgon bitti.

När hinna blogga?

en timme om globaliseringens utmaningar

På torsdag eftermiddag talar Cristina Husmark Pehrsson och undertecknad om globaliseringens utmaningar - och möjligheter, vill jag tillägga! Välkommen om du befinner dig i Göteborg!

Globaliseringens utmaningar i Norden

Seminariet arrangeras med anledning av Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2008

Plats: Handelshögskolan i Göteborg, SKF-salen

Tid: 4 september 2008 kl 14.00-15.10

Program:

14.00 Samling och välkomsthälsning, moderator Carsten Jensen, Föreningen Norden i Göteborg

14.05 Hur skall Norden möta globaliseringens utmaningar, Cristina Husmark Pehrsson, nordisk sambarbetsminister

14.25 Tid för frågor

14.35 Kreativitet för konkurrenskraft, Evelina Wahlqvist, doktorand, ekonomisk geografi, Handelshögskolan i Göteborg

15.00 Tid för frågor

15.10 Avslut

Arrangörer: Föreningen Norden i Göteborg och Reväst, Handelshögskolan, GU