Saturday, September 27, 2008

från en stad till en annan

Från en stad till en annan. Just like that. Osså livet. Som ska hänga med därefter. Klockan är 05:00 GMT och jag har stigit upp för att lämna Shoreditch, London för Göteborg. Min personliga morgonrodnad och en känsla av overklighet. Surrealism. Kanske för att så mycket saker har inträffat bara det senaste dygnet. Var utspelar sig egentligen det som är mitt liv? Nu åker jag tillbaka till Göteborg och kommer att befinna mig där klockan 10:00 GMT+1. Just like that. Från en stad till en annan.

9 comments:

Doktor Spinn said...

Var utspelar sig livet? Jag tror det är i mellanrummet mellan sekunderna; det går liksom inte att känna in stunden förrän den är över och nästa har tagit vid - det är flyktigt och ju mer man försöker greppa det desto kvickare glider det en ur händerna.

Jesper said...

flyget är fortfarande en fantastisk grej - tycker det har fått överdrivet dåligt rykte ;)

bergh said...

Så vad ska man säga: Välkommen hem? Välkommen tillbaka? Välkommen till Göteborg :-)

evelina said...

JERRY,
se nedan!

JESPER,
eller hur...? Vissa sträckor, så gott som, kräver flyg... Hur skulle världen se ut om vi slutade mötas? Slutade lära av varandra? Slutade försöka förstå varandra? Snacka om många steg bakåt...

ANDREAS,
Tack! Vi kör på den sista, tycker jag... :) Ty just nu är jag lite förvirrad kring över vilken plats... som borde... vara...

evelina said...

Dr Jerry Spinn,

inser du hur klokt sammanfattade dina ord är..!? Antagligen är det i dessa 'mellanrum' som vi absorberar och uppfattar det som vi senare gör om till erfarenheter och insikter.

Dess insikter leder oundvikligen till förändring; vår relation till människor och till platser utvecklas med tiden och med händelser. Kanske är det därför jag ofta kämpar med att inte göra ögonblick till ett issue – hur mkt ögonblicket än betyder.

Spinndoktor som du är så vet du säkert exakt vad jag vill ha sagt om jag talar om ögonblick då det känns som tiden står still och världen slutat spinna. Ögonblick då 'mellanrummet' är extra långt och extra speciellt och vi inte vill släppta taget. Inte ens när ögonblicket är över. Men, som du sa; "ju mer man försöker greppa det desto kvickare glider det en ur händerna".

På det temat kommer snart ett inlägg inspirerad av en händelse som tagit mig ett helt år att 'making sense of...'. Delvis kämpar jag än...

Johan said...

Ja, var är skådeplatsen för våra liv? Kan man ställa frågan utan att samtidigt antyda hur abstrakt allt ter sig?

Jag kommer att tänka på något jag läste imorse: "i ett och samma ögonblick totalt sakna kunskap men att fullständigt förstå" -det handlar om insikt, intuitiv insikt.

Parallellen är kanske inte uppenbar men om man byter kunskapen mot en geografisk plats och förståelsen med den abstrakta befintligheten så kommer man fram till att den intuitiva verkligheten inte är beroende av den fysiska platsen i sig utan bygger på att den inte behöver vara densamma -i ditt fall har den inte varit det.

I förlängningen är den heller inte det även om det rent geografiskt, fysiskt, är så -eftersom individen inte är densamma.

Så hur förstår vi egentligen vår verklighet, vår realitet? Du skrev surrealistiskt och jag är beredd att hålla med.

evelina said...

Kära JOHAN,

Läst dina reflektioner några gånger om. Intelligent. Citatet är minst sagt intressant. Följande tankar kommer till mig när jag läser dina rader:

RUMMET:
Ibland skapas rum oavsett geografi, geografin blir nästintill obetydlig för skeendet (och det ska mkt till för en geo-forskar nerd som moi att erkänna det, haha). När det här abstrakta rummet skapas för utspelandet av ett skeende så är det kanske lika bra, eller bättre, om man inte har en relation till den fysiska platsen. Det är då risk att man låter minnena bli för rotade i den fysiska platsen... Det är ju ändå inte där de ska bäras – utan istället inom dig, med dig.

INTUITIONEN:
"i ett och samma ögonblick totalt sakna kunskap men att fullständigt förstå"

Jag har varit med om det: Häftig och plötslig insikt. Man bara vet.
Och eftersom man inte haft ngn kunskap om det tidigare så kan det tyckas irrationellt. Men det spelar ingen roll. Det är bortom [ir]rationaliteter. Kanske finner man t.o.m. förnuft i irrationaliteten. Man bara vet.

Att utan kunskap intuitivt förstå, kan förstås ifrågasättas som idé. Jag frågade nyligen en klok äldre herre, som med sina gärningar gjort skillnad över hela världen, vad intuition var för honom. Han svarade ngt i stil med; ackumulationen av tidigare erfarenheter som reagerar på en ny situation.

Ponera att denne vise man har rätt ang intuitionens sammansättning; hur kan vi då så klarsynt förstå utan kunskap? Kanske är det helt enkelt så att när vi slås av ett fenomen, någonting, vi aldrig tidigare haft personligt genererad kunskap om, så bara vet vi vad det är frågan om. En uteslutningens mekanism. En intuitionens anti-tes av kunskapsbearbetning.

ANNA-LYS said...

Thought-provoking!

Under fyra årstid pendlade jag mellan tre städer, jag befann mig i rena Bermuda triangeln :-)

"No Sense of Place" ?
Det var väl där nånstans jag vaknade upp i brydderier runt rum och tid, och fann dem vara ej dikotomiserade, utan helt lierade.

Är jag online eller offline?
Vi människor har ett inbyggt system för att färdas genom tid och rum, genom dels vårt minne o els vår förmåga att planera in i framtiden. det är ytterst sällan vi är nu-nuet, för det är redan borta. Jag intresserar mig mycket för detta lilla 10-dels sekunds ögonblick.Trots allt, oberoende var du befinner dig, är det detta pytte-lilla moment som skapar de stora förändringarna. ("The Emergence of Self")

evelina said...

Oh du intelligenta ANNA-LYS,

Tack! Dina tankar lyckas alltid röra om lite extra i mig.

4 år och 3 städer – that’s quite something!

Intressant att du hävdar vårt inbyggda system. Många argumenterar emot det; tycker att vi bör rota oss i platsen. Ibland hade jag velat sitta stilla. Men i längden hade det antagligen tråkat ut mig. Gjort mig mindre jag.

Färdandet förutsätter framtidsplanering, som du säger, samtidigt som det kräver större förmåga av oss att vara i nuet. Vad nu nuet är för något. Likt dig, hörde jag någon annan häromdagen säga; ”Samtiden är redan historia. Fokuset bör därför vara på framtiden.” När upplever vi då ögonblicket? Kanske i framtiden från skeendet sett. När vi går tillbaka i historien och reflekterar kring det upplevda – det upplevda registrerat av sinne och minne. Paradoxalt. Men i det paradoxala finner vi värde. I alla fall jag...

”Trots allt, oberoende var du befinner dig, är det detta pytte-lilla moment som skapar de stora förändringarna.” Just det... dags att jag postar mitt nästa inlägg!