London är en annan dag

London är en annan dag. Så skrev jag till en vän på tröskeln till september. Den där tidpunkten då jag scannade igenom höstens resmål, omvandlade datum och destinationer till resplaner i form av hotell- och biljettbokningar. Tidskrävande men nödvändig sysselsättning för att hösten ska flyta på...

London är en annan dag. Så skrev jag. Därför att London kändes avlägset. Inte i tid. Men i plats. Platsen och tillståndet jag just då befann mig på och i beskrivs bäst som det beskrevs i stunden.

Det var havet och jag. Det var havet och sommarens sista segelbåtar vid horisonten.

Det var skogen och jag. Det var skogen och sommarens sista vildhallon i snåren.

Det var stillheten och jag. Det var stillhet i sommarens sista upplevelse av naturen.

London är idag. Idag är London här. London är människorna, pulsen, influenserna. London är jag. London är anletet av storstaden där jag trivs som bäst, lever som mest.

Oh, vad jag tror att jag inte skulle ha älskat storstaden om inte kontrasten fanns till mitt förfogande. Om jag inte ibland tilläts omslutas utav skogssus, havsdus och stjärnklara himlar. Utan kontrasten ingen uppskattning. Utan kontrasten inget behag.