the city of change

New York. One of the things that fascinates me about New York is change. Or should I say; the embracement of change. The willingness to go with the flow and finding it exciting. The New Yorkers are welcoming the new, more than they are grieving the loss of the old.

My weeks here are intense. And anytime somebody suggests me yet another experience of NY, I would say: ”Thanks, I’ll keep that in mind for my next visit.” Which is obviously the wrong answer:

”Oh, no dear – until next time, it might all have changed.”

I first started to consider the notion of NY change as I was standing in line to buy tickets to the New York City Ballet. I have, by now, had a number of enlightening discussions while queing for things. The woman in front of me was especially talkative:

”The Monday morning quing for cheap ballet tickets is a great deal. I wonder what the deal will be next month...”

”Really?”, I said. And she continued:

”New York changes rapidly. A store would open for a month and then move to another place. A restaurant would be up and running for two months and than close down. It changes, but I guess that is the case everywhere.”

No, I thought. But I didn’t say anything. Not at that point. I was just thinking: No - rapid change is so not the case of every city. I came to think of what I wrote about Madrid last fall. For those of you who understands Swedish: Jag kommer och går – staden består. Something in the lines of: 'I leave and return, while the city remains'. I wrote it in the astonishment of finding my favourite spots of Madrid still up and running five years after me leaving the city.

That would not have been the case in New York. After having talked to the lady in the ticket line, I started to note how my friends guide me through NY: ”My favourite bar used to be here…”; ”We’re just passing what used to be the best meat store in East Village”; ”Unfortunately, this is where one of my favourite restaurants used to be…” Their personal place history is more present in their guiding than the actual present.

I bring this up with my temporary roomie who always conclude in clear and simple words: ”New York is all about being rebuilt.”

The only constant is change. New York knows it and lives it. Beyond the mere theoretic understandings of the concept; New York is change in practice. For better and for worse, in grieving and in anticipation, an acceptance and a fact.

A few words from Obama’s inauguration speech got stuck in my head. Especially these: ”The world is changing. We must change with it.” I would say; why don’t we all just learn from the New Yorkers!?

not in time for pecha kucha

Vanligtvis brukar jag ju skryta med att jag landar i Gbg just in time for Pecha Kucha Night. This time not. Jag har, hör och häpna, blivit ofrivilligt fast i NYC pga elak matförgiftning. Jag hinner inte hem i tid så någon annan glad filur får ta min åskådarplats. Evenemanget har ju varit extremt välbesökt senaste gångerna och Nefertiti har inte kunna rymma alla nyfikna entusiaster. Denna gång äger det dock rum i filmestivaltältet som klämmer in desto fler. Enjoy.

Service and the City: Martin Luther King Jr Day

NYC. Den tredje måndagen i januari firas med helgdag i USA. Anledningen är Martin Luther King, Jr’s födelsedag den 15 januari. Jag kommer att tänka på mitt favoritcitat bland mycket bra sagt av denne kloke och vältalige man. Slarvigt översatt till svenska: ”Den största tragedin är inte de onda människornas gälla skrik, utan de goda människornas tystnad.” Ordagrant:

”History will have to record that the greatest tragedy of this period of social transition was not the strident clamor of the bad people, but the appalling silence of the good people.”

Med tanke på essensen i dessa ord så är det en vacker sak att denna dag ha inrättat National Day of Service. Visst känns det som en typisk amerikansk grej, men what the heck. Kanske är det just därför ska jag denna måndag förmiddag ska joina the New Yorkers i community service såsom att förbereda packet till barnsjukhus och servera mat till hemlösa.

Som en god vän kommenterade är en viktig aspekt av denna dag att ”rich and poor get together” och tillsammans arbetar för den goda sakens skull. Martin Luther King, Jr. Day fyller onekligen också en annan funktion – hoppas jag. Hudfärg är nämligen i allra högsta drag ett brinnande ämne over here. Idag 40 år efter hans död är det fortfarande en kamp.

Tema samhällsförändring har en stark koppling till tema kreativitet, vill jag tillägga. Båda saker innebär identifiering av och brytande mot förlegade men förhärskande konventioner. Eller som Martin Luther King, Jr. uttryckte det:

”Every man must decide whether he will walk in the light of creative altruism or in the darkness of destructive selfishness. ”

Samt några ord redan citerade en gång på denna blogg – men de tål att upprepas:

”Almost always, the creative dedicated minority has made the world better.”

Vi får väl hoppas att Obama står för detta hängivna och kreativa ledarskap. Imorgon tisdag är det ju nämligen invigning av Obamas presidentskap. Denna händelse inväntas med spänning i USA och jag kan inte låta bli att känna den starka kopplingen mellan dessa två på varandra direkt följande dagar. Diskussionen om hudfärgens plats i samhället har blåsts liv i ordentligt på grund av denne presidentkandidat. Representerar Obama ’black’ or ’post-black’… ? Jo minsann, det är en pågående debatt här på andra sidan Atlanten… Så med det sagt så förstår ni att jag återkommer med mer att skriva på det tema som jag önskade vore oväsentligt; hudfärg.

girls and the city

NYC. From vegetable packing to Meatpacking. Efter ännu en snudd på överdrivet nyttig middag är det dags för en mindre hälsosam stund. Det är fredag kväll och vi möts för en ”apero” i en väninnas lägenhet upper east side Manhattan. Uppvärmning inför en girls’ night out i Meatpacking dit vi tar en yellow cab med alla fyra tjejer trängandes i baksätet. Varför förstår jag inte, but we’re having fun. Det är tack och lov aningens mindre trångt i barerna och på klubbarna vi besöker även om de är stadens mest populära. Veckans extrema vinterkyla har fått New York-borna att föredra hemmakvällar. Annars brukar det vara packat i dessa köttmarknadens boningar. Distriktet gör således fortfarande, om än på ett nytt vis, skäl för sitt namn.

Det förvånar mig att klubbarna vi besöker är långt ifrån den sofistikerade bild jag har haft av New York’s uteliv. En bild jag säkerligen till stor del skapat utifrån Sex and the City-tjejernas smarta partyminglande som delvis äger rum i Meatpacking. Tvärtom ser vi nog ingen som utmanar eller ifrågasätter invanda könsroller. Rollerna spelades fullfjädrat och traditionellt. Överdrivet konventionellt.

Men också på ett extremt vis. Min vistelse i Meatpacking åtföljdes av en känsla av surrealism. Upplevelsen var märklig och under frukosten morgonen därpå summerade vi meriterna på de människor vi mött under kvällen. Enjoy the Meatpacking mix. Kött av alla de slag på menyn:

Finanskillarna som ljuger ihop diverse historier men avslöjar varandras lögner. De superblonderade brasiljanskorna höga som skyskrapor. Killarna som ser ut som och talar som Jean Claude van Damme men hävdar att de pilotar atlantflygningar – förhoppningsvis inte mina. Juveleraren som försöker locka mig med diamanter i Soho. Dansgolvets bästa movers som visar sig vara male escorts, själva eskortfirmans manager… osv.

Jag tänker att det kanske är bättre att vara ’vegetarian’ i NYCs uteliv. Nästa gång går jag ut i en annan stadsdel.

food and the city

New York City and foooood. Min väninna Iva bad mig att slå mig ned medan hon lagar middag. Med den lathetslyxen sätter jag mig givetvis ned vid datorn och bloggar mat samtidigt som dofterna från köket växer sig påtagligare. Det kommer att bli en nyttig middag – dels med tanke på att det är Iva som lagar den, dels med tanke på vår omsorgsfulla inhandling av mat i eftermiddags. Vi nöjde oss knappast med mataffären på andra sidan gatan; vi åkte istället tunnelbana en bra bit genom the city för att ta oss till en välsorterad Trader Joe’s-butik. Där köpte vi diverse organiskt odlade produkter med fokus på bönor och grönsaksblandningar. Organic foods är konceptet.

Organic foods – och yoga, ska tilläggas. Vi utbyter senaste yogaställningarna. Vi åker tvärs över stan för att handla mat. Och min tillfällige roomie bjuder mig på ekologiskt odlad och välsmakande frukt som han varje vecka beställer korgvis via hemkörning.

Den sunda livsstilen blir ett högst aktivt val här i New York där den osunda snabbmaten är billigare, mer lättillgänglig och snudd på svår att undvika. Idag ville jag dock inte undvika den. Kanske därför att jag var rädd att missa upplevelsen av en amerikansk milkshake, kanske därför att den ovanligt låga temperaturen i NYC (kyligaste natten på 10 år, sägs det) väckte min primitiva suktan efter fet mat, kanske därför att jag har Tom’s Restaurant nere på hörnet (av Broadway och 112th Street).

Jag slår mig ned vid bardisken, beställer en rejäl portion kolesterol(!?) och chitchattar med stammisarna runt omkring mig. Stället lockar samtidigt mängder av turister då vi alla känner igen denna ’diner’ från Seinfeld. Går det ett enda avsnitt utan att Jerry, Elaine och George sitter där och tjatar!? Någonstans i luften, matångorna och fotona på väggen ligger stämningen kvar.

Själv debatterar jag till sist amerikansk politik med en stammis som ser ut som en uteliggare men talar som en professor. Sedan går jag hem. Jag berättar halvt motvillig för mina vänner var jag spenderat senaste timmen. Med en känsla av att jag syndfullt besökt ’den andra sidan’ och tillfälligt lämnat zonen för den aktivt livsstilsbejakande new yorkerns matval.

super shuttle conversation

Nueva York, säger chauffören. Det var på tiden, tänker jag. För någon som forskar kring städers kreativa dynamik. Det var på tiden. Att jag äntligen åkte hit.

Från Newark i New Jersey närmar jag mig så äntligen NYC i en supper shuttle. En van som tar passagerare från flygplats till dörr. En omständlig övertrafikerad åktur/en första fantastisk sightseeing. Plötsligt, som från ingenstans, bereder Manhattan ut sig framför mina ögon. På avstånd. I skymningen. Märkligt. Mäktigt. Mastodont. Manhattan.

Sedan ned i en tunnel. Trafikstockning. Fast. I konversationer. Spännande sådana. På spanska. Glömmer nästan att jag är påväg till Manhattan. Människor. Chauffören som lämnat sitt hemland Colombia för 13 år sedan. Det unga paret från Bilbao i Baskien. Den äldre judiska herren från Panamá. Jag.

Någonstans under våra diskussioner når vi till sist igenom tunneln och ut i sceneriet som närmast känns filmiskt för mig. Manhattan i kvällsmörker och kvällsbelysning. Empire state building. Waldorff Astoria. Grand Central Station. Rockefeller Center. Times square. Broadway theatres. Men just nu är jag mer intresserad av vad mina medpassagerare har att förtälja om Nueva York.

”No hay amor!” Kärlekslös. Så beskriver chauffören denna metropol. Här talar pengar och individulla strävanden. Men det sociala livet går förlorat, förklarar han, som familj, vänskap och kärlek.

”Soledad! ”Manhattan – en ensamhetens ö. Den äldre herren från Panamá lyfter ordet. Han besöker NYC för en psykologkonferens. Besöket blir samtidigt en resa down the memory lane. Smärtan och glädjen genererad under hans tidigare år i staden kommer upp till ytan på nytt. Det är inte en lätt stad att leva i New York, fyller han i. Kanske är det del av charmen, tänker jag.

Jag passar på att fråga honom om vad som är det bästa med New York, enligt honom och bortom standardsvaren. Han tänker länge och väl. Till slut säger han: Det bästa med New York är när man står stilla mitt i den jäktade pulsen.

”Mucho gusto!” Trevligt att träffas. Den äldre herren kliver av vid sitt hotell. Nu är det bara jag kvar och äntligen styr vi mot Upper West-adressen och det kära återseendet med min väninna Iva. Välkommen till galningarnas stad, säger hon. De ensamma galningarnas stad!?, fyller jag i. Vi går upstairs till Adam och öppnar en flaska vin. Jag återger diskussionen från the super shuttle.

Clichés, säger Adam, du har blivit matad med klichéer.

nyårlöften? II

Nyårslöften? Onödigt, enligt Navid Modiri som i sin fantasifulla generositet erbjuder ett nytt förslag om vad du kan roa dig med var och en av 2009 års alla dagar. Varför inte vidga sina vyer genom att göra något nytt varje dag!? Att bryta mönster och invandhet kan vara riktigt skoj… För att inte tala om hur 2009 kan gå till ens personliga historiebok som det mest spännande året hittills. Om du vill byta löften mot kreativa tips, ta dig en titt på; www.365saker.se

nyårslöften? / new year's resolution?

Var den förändring du vill se i världen.

You must be the change you want to see in the world.

Mahatma Gandhi

what an amazing grace...