Jag förvånas över att göteborgarna inte reagerar mer när Volvo rullar iväg till Kina. Desto mer förfasas vi över vad som nu istället står tillbuds att rulla runt i; nämligen Hjulet. Med stort H antar jag då inget annat namn har skänkts det. Kanske förfasas vi omedvetet av symboliken: När en för staden drivkraftig motor rullar ifrån oss, så står vi kvar med ett hjul som snurrar fastankrat – utan att ta oss framåt.
Hjulet har rotats –
Konsthallen skrotats
Ni gillar min smidiga övergång, va!? Väl förenklat skrev jag på min Facebook-status igår kväll:
Göteborg + 1 hjul - 1 konsthall = ?
Egentligen vet jag bättre, än att insinuera att dessa två närliggande händelser i staden skulle vara olika sidor av samma mynt. Givetvis har olika beslut och skilda processer lett fram till att ett stort hjul placeras framför operan och Konsthallen läggs ned.
Men jag kan inte låta bli att notera vad kombinationen av dessa två tidsrumsligt närliggande händelser signalerar till stadens medborgare.
Ska vi sakta ned utvecklingen av stadens samtidskonst för att istället som passiva konsumenter sätta oss att snurra i ett hamsterhjul som tar oss runt men inte framåt?
Två oberoende beslut – förenade av varandra i samma tidsrum i den historia som skrivs och identitet som byggs i staden som är Göteborg.
Från symbolik till nytta, funktion eller kort och gott inspiration. Vad det ena eller andra ger, är en fråga värd att ställa sig.
Jag tänker säga något jag vet. Och sedan kan någon annan få säga om Konsthallens nedläggning kan hämma en ny positiv utvecklingstrend för staden.
Jag har intervjuat konstnärer. I synnerhet konstnärer utbildade vid Konsthögskolan Valand vid Göteborgs universitet. För 10 år sedan valde de inte att stanna kvar i staden efter examen. För 5-6 år sedan hade något förändrats i staden. Plötsligt ville de nyutexaminerade studenterna i fri konst leva och verka i Göteborg, eller med Göteborg som bas. Flera vittnar om samma sak. Ingen kunde riktigt sätta fingret på eller definiera vad som plötsligt gjort Göteborg intressant att verka i. Det närmaste jag kom ett svar var Valand-alumnen som sa:
”Nu finns det äntligen en bra scen för samtidskonst i Göteborg.”
Om vi har byggt en bassäng där många får plats att simma; vad händer då om vi drar ut proppen? Samtidskonsten och dess gestaltning är den injektion vi behöver för att inspirera närliggande kulturliv såväl som i förlängningen kreativa näringar.
Hjulet har rotats –
Konsthallen skrotats
Ni gillar min smidiga övergång, va!? Väl förenklat skrev jag på min Facebook-status igår kväll:
Göteborg + 1 hjul - 1 konsthall = ?
Egentligen vet jag bättre, än att insinuera att dessa två närliggande händelser i staden skulle vara olika sidor av samma mynt. Givetvis har olika beslut och skilda processer lett fram till att ett stort hjul placeras framför operan och Konsthallen läggs ned.
Men jag kan inte låta bli att notera vad kombinationen av dessa två tidsrumsligt närliggande händelser signalerar till stadens medborgare.
Ska vi sakta ned utvecklingen av stadens samtidskonst för att istället som passiva konsumenter sätta oss att snurra i ett hamsterhjul som tar oss runt men inte framåt?
Två oberoende beslut – förenade av varandra i samma tidsrum i den historia som skrivs och identitet som byggs i staden som är Göteborg.
Från symbolik till nytta, funktion eller kort och gott inspiration. Vad det ena eller andra ger, är en fråga värd att ställa sig.
Jag tänker säga något jag vet. Och sedan kan någon annan få säga om Konsthallens nedläggning kan hämma en ny positiv utvecklingstrend för staden.
Jag har intervjuat konstnärer. I synnerhet konstnärer utbildade vid Konsthögskolan Valand vid Göteborgs universitet. För 10 år sedan valde de inte att stanna kvar i staden efter examen. För 5-6 år sedan hade något förändrats i staden. Plötsligt ville de nyutexaminerade studenterna i fri konst leva och verka i Göteborg, eller med Göteborg som bas. Flera vittnar om samma sak. Ingen kunde riktigt sätta fingret på eller definiera vad som plötsligt gjort Göteborg intressant att verka i. Det närmaste jag kom ett svar var Valand-alumnen som sa:
”Nu finns det äntligen en bra scen för samtidskonst i Göteborg.”
Om vi har byggt en bassäng där många får plats att simma; vad händer då om vi drar ut proppen? Samtidskonsten och dess gestaltning är den injektion vi behöver för att inspirera närliggande kulturliv såväl som i förlängningen kreativa näringar.
Kanske finns ersättandelösningar inbyggda i beslutet att lägga ned Konsthallen. Snälla, synliggör då dessa! Symboliken i att lägga ned Konsthallen – i kombination med den om än orelaterade symboliken i att skymma operan med ett fastankrat hjul – talar till medborgarna; de som inte bara är utan också gör. De skapande, delaktiga, interaktiva, givande, tagande, medverkande. MEDborgarna.
