Vilken snygging – Creative GBG Catalogue

The Creative GBG Catalogue is now online.
Det känns ju extra hedersamt att skriva förord till en publikation
som resulterar i att bli så vansinnigt snygg. Bakom snyggheten står:

Design: Nicklas Hultman
Produktion: Nicklas Hultman & Jesper Larsson
Japanska översättningar: Yuko & Yuki (yo, men yust det!)

Creative GBG in Tokyo

Normalt vis brukar jag inte vara ett dugg ledsen över att befinna mig i Göteborg. Idag hade det dock varit betydligt mer exciting att befinna sig med Göteborg – i Tokyo. Det är närmare bestämt Creative GBG som idag launchas för första gången. Det är Tokyoborna som bjuds på premiärnöjet att möta en representation av Göteborgs unga kreatörer. Läs mer på:

www.creativegbg.com

Today, Creative GBG is being launched for the very first time. Some of Gothenburg’s most inspiring creative people are visiting Tokyo, offering a taste of the creativity flourishing in the second city of Sweden.

Straff eller privilegium? Två sidor av kreatörens vardagsmynt...

Skicklig reklambyrå-AD reagerar på min benämning ’kreativitetsprivilegiet’ med orden:

”att va kreativ är inget privilegium, det är ett straff...”

Jag väntar nyfiket på en utbrodering av hans tankar. Vidare hade jag häromkvällen ett långt samtal med en utav mina favoritmusiker som beklagade sig över att hans behov av att ge utlopp för sin kreativitet är så stort att det krockar med alla andra ’skyldigheter’ i livet...

Kreativitet som utmärkande personlighetsdrag – en välsignelse och förbannelse på samma gång?

Kreativitesprivilegiet / The Creativity Privilege

Den här veckan ägnar jag mig åt att undervisa kring vinnare och förlorare i den globala ekonomin. Jag skulle vilja dra med mig detta tema till den hypade ’urban creativity’-diskussionen. Det är så förbannat underförstått, och därför också alldeles för outtalat, att vi som snackar om stadsregioners kreativitet egentligen bara snackar om rika stadsregioners kreativitet. Att bygga framtidsstäder med blomstrande framtidsbranscher kräver diverse fysiska resurser som grundar för bra infrastruktur samt, givetvis, välmående och hyfsat välutbildade människor. Faktum är att 80% av den urbana befolkningen i världens 30 fattigaste länder lever i slumområden. Hur lätt är det att vara samhällsnyttigt kreativ när du inte får skolgång, inte dricker rent vatten, inte har hälsan i behåll...? Kreativitetsdiskursen är oss få privilegierade förunnad.

--------------------------------------------------------------------------------

I spend this week teaching about winners and losers in the global economy. I would like to pull this theme into the hyped discussion on urban creativity. It’s too bloody implicit that, when we speak about the creativity of city regions, we really only speak about the creativity of wealthy city regions. Building the future city requires good infrastructure and a strong set of both physical and human resources. The fact is, however, that 80% of the urban population of the 30 least developed countries live in slum areas. How likely are you to contribute to societal creativity if you don’t have access to schooling, proper housing, or even clean water...? The creativity discourse is reserved for the privileged few.

Kunskapen och Livet / Knowledge and Life

Jag kan ju bara inte låta bli att ibland fundera över min starka relation här i livet till kunskap. Vi är bra många, vi som ägnar dagarna åt kunskap; kunskapssökande, kunskapsbearbetning, kunskapsgenerering, eller rent av skapande av ny kunskap. Kunskapsjakten och kunskapsbyggandet sker emellertid mer eller mindre medvetet. I mitt yrke – forskaryrket – är dock nyfikenheten och kunskapstörsten inte bara påtagliga. De är på samma gång drivkrafter och grundbultar i den förståelse vi försöker uppnå om världen... eller delar av den.

Så... är det då nödvändigt att ha distans till sin egen kunskapstörst? Hur ska man förhålla sig till sin egen relation till kunskap? Är det ens något man måste förhålla sig till? Jo, det bör man nog... Idag låter jag två andra röster svara på frågan. Märk väl hur de båda starkt kopplar kunskapen till livet, men samtidigt särskiljer kunskapen från livet...

Den första rösten är från en afrikansk flicka vars namn aldrig blev presenterat för mig. Jag såg henne i ett tv-inslag imorse. Hon kände sig exceptionellt välsignad för den fantastiska och ganska unika möjlighet till utbildning som hon givits. Hon sa:

There are streets of living...
and there are streets of learning.

Nästa citat är från en mycket namnkunnig man; Mahatma Gandhi. Detta finner jag så klokt, så klokt... I två rader lyckas han nagla fast den paradox jag själv upplever men inte lika enkelt lyckats uttrycka:

Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.

--------------------------------------------------------------------------------

Sometimes, I just can’t resist reflecting upon my strong relation in life to knowledge. We are numerous, we who devote our days to knowledge: knowledge seeking, knowledge processing, knowledge generation, or even creation of new knowledge. The quest for knowledge, as well as the building of knowledge, is subject to more or less conscious processes. In my profession – research – the curiosity and the thirst for knowledge is not just tangible; it is the actual driving force, as well as building block, for the understanding we’re trying to reach about the world... or parts of the world.

So... is it then necessary to have distance to your own thirst for knowledge? How should you relate to your personal relationship to knowledge? Do you even have to relate to it? Well, probably; yes... Today, I’ll let two different voices answer to this question. Please, note how they both strongly connect knowledge to life, at the same time as they distinguish knowledge from life...

The first voice is from an African girl whose name never was introduced to me. I saw her on a TV-show this morning. She felt exceptionally blessed for the extraordinary opportunity of good education that had been granted her. She said:

There are streets of living...
and there are streets of learning.

Next quotation is from a very renowned man; Mahatma Gandhi. I find this so shrewd, so wise... In two sentences, he manages to nail down the paradox that I myself experience, but haven’t managed to express that easily:

Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.

Jag kommer och går - staden består

MADRID. You can take the girl out of the city. But you can´t take the city out of the girl.

Det var en modifierad variant av ett 'Sex and the City'-uttryck. Man bör inte underskatta hur mycket Sex and the City faktiskt handlar om Carrie's kärlek till the City. Männen kommer och och går, men staden består.

Jag är på besök i Madrid - staden jag för fem år sedan hade en kärlekshistoria med. Jag finner inte bara att jag fortfarande ÄLSKAR Madrid; jag finner märkligt nog också att alla mina favourite spots finns kvar, om än utvecklas, lever vidare. Caféer, restauranger, teatrar, frisersalongen, jazzklubben, flamencobarerna... Jag vandrar breda gator fram, korsar torg, går vidare in i små gränder. Jag känner samma behagliga känsla nu som jag kände för fem år sedan då jag bodde här. Känslan var således inte direkt betingad av min dåvarande livssituation. Känslan består. Staden består.

Min tid i Madrid karaktäriserades inte bara av att jag hade flyttat in i staden. Staden flyttade också in i mig. Och den lever kvar i mig än idag eftersom jag tillät den att forma mig. Detta leder mig vidare till det omdiskuterade temat: Platsens betydelse. Ökar eller minskar platsens betydelse i ett globaliserat, teknologiserat, kunskapsintensivt och kreativt tidevarv? Min relation till Madrid vittnar om platsens fortsatt starka betydelse.

Jag är rörlig. Trots att jag är så fäst vid staden kan jag utan problem lämna den. Och återvända. Madrid kan inte flyttas på. Madrid kan inte vara Madrid någon annanstans. Gammalt och nytt, historia och pånyttfödelse, tradition och nyskapande i symbios. Det sitter i byggnaderna, i institutionerna, i människorna...

Jag kommer och går.
Men Madrid består.

One Blogpost for Burma

Jag brukar tala om kreativitet. Om allas rätt att vara kreativa. Som någon slags förlängning av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Idag tar jag ett steg tillbaka. Stillar mitt sinne. Skänker en tanke till alla dessa människor som inte ens ges utrymme att tänka egna tankar – åtminstone inte högt. Märkliga är de kamper som strids mot det fria sinnet och den fria tanken. Ofattliga. De förtjänar inte vår förståelse. De förtjänar bara vår högljudda protest.

I fredags var ’de röda tröjornas dag’. Idag bloggar vi om Burma. Läs mer om initiativet ’Free Burma’ genom att klicka här. För kontinuerlig uppdatering om situationen i Burma rekommenderar jag bloggen ’Heja världen’ samt Svenska Burmakommittén.

----------------------------------------------------------------------------

I spend a lot of time talking about creativity. About everybody’s right to be creative. As a kind of prolongation of fundamental human rights, liberties and freedom. Today, I’m taking a step back. Easing my mind. Devoting a thought to all those people who are not even allowed to think their on thoughts – at least not out loud. How twisted aren’t the struggles fought against the free spirit and mind. Incomprehensible. They don’t deserve our understanding. They only deserve our loud protest.

Today, bloggers all over the world dedicate a blogpost to Burma. Read more about the initiative on 'Free Burma'.

New York Times om Göteborg

Läs om 'Goteborg' i New York Times, inkl en 'gatureferens' till Florida - såklart.

Read about Göteborg in New York Times, incl a 'street reference' to Florida - of course.

'Sweden Unzipped'