Att samtala är i så stor utsträckning livet för mig, att jag inte kan låta bli att undra hur livet skulle te sig utan samtal. I skenet av gårdagens förändringsuppmaning är dock inte ”att inte samtala” något jag tänker prova på. Ändock; jag känner personer som inte finner att ’samtalet’ är värt att investera tid i. Vad fyller dessa personer sin tid med? Med mera tystnad, kanske... Talande tystnad, kanske... Med sinnlighet och lyssnandet till sin egen röst, kanske... Ty även om man helst inte vill samtala med andra, så undviker man förhoppningsvis inte att samtala med sig själv.
4 comments:
Hoppas du hade många berikande samtal igår! :-)
"Sam-tal" anser jag inte per definition kan ske med sig själv (om man är frisk), "En-tal" eller monolog kan ske och kan tom vara berikande. Ibland måste jag ta mig själv i nackskinnet och monologa ut mig på löparrunda, även om det regnar som idag.
Sam-tal är det absolut bästa verktyg vi människor har för artens utveckling, även om samtalet sker med en tavla, bara så länge det är med något eller någon utanför vårt Själv.
Hej Anna-Lys,
jag gillar hur du ofta plockar i sär och sätter samman ord. Det ligger klokhet i det. Gör det dolda uppenbart...
Du har rätt. Jag borde ha skrivit 'tala' på sista raden. Samtalet kräver utbyte med ngn eller ngnting. Interaktionen för tanken vidare.
Tack för inspel! Trevlig löparrunda! :)
Jag tycker om iden med den talande tystnaden, men jag undrar hur mycket den egentligen brukas.
Nutidsprojektet verkar ibland mest syfta till att människan bör söka fylla tiden med stimulantia istället för samtal. Vem vann melodifestivalen i år föresten?
Som Theodor Kalifatides skriver om mognad och åldrande: "Med tiden blir man duktig på att undvika de svåra frågorna, man blir skicklig på att finna distraktioner tills själva livet blir en distraktion bland andra"
Karl!
Jo... i den talande tystnaden finns reflektionen, möjligheten att tänka tanken klart, avstressandet, färdigpusslandet... insikten.
Närvaro: I den talande tystnaden finns det äkta lyssnandet.
/////
Du lyfter ngt mkt viktigt med diskussionen 'Nutidsprojektet: Stimulantia'. Stimulans är väl i grunden ngnting positivt. Men ett överdrivet krav på det gör att det söks på märkliga eller t.o.m. 'fel' ställen. Hade en diskussion med en vännina igår om hur vissa människors krav på ständigt ny stimulans övergår i destruktiva handlingar... vill nog inte gå in på exempel just nu...
/////
Kalifatides = klokt!
/////
Men ärligt talat: VEM VANN MELODIFESTIVALEN I ÅR???
Jag har ställt den frågan några ggr men ingen i min omedelbara närhet kunde besvara den...
=) Cheers,
evelina
Post a Comment