Eftersom jag intervjuar konstnärer just nu, så var det med stora öron jag lyssnade till Lasse Bengtssons intervju med Linn Fernström förra helgen (Nyhetsmorgon söndag 31 aug). Linn Fernström är ung, men redan ett fenomen. Det är få konstnärer förunnat att leva på sin konst. Ännu färre förunnat att som 31-åring sälja tavlor för över 100.000 kr/verket. Idag är hon 34 år och priserna har trissats. I april förra året således en utav hennes målningar på Bukowskis för 925 000 kr. Men bortom det var det framförallt följande som fick mig att lyssna noga. Hennes ord om konstnärens roll och bidrag:
”Konstnären är en sändare som bearbetar världen emotionellt.”
”Konsten talar om hur det är att leva.”
”Konstnären är en sändare som bearbetar världen emotionellt.”
”Konsten talar om hur det är att leva.”
Kombinationen av prislapp och reflektion kring konstens samhällsbidrag leder ju oss osökt in på den eviga frågan: Vad är konstens verkliga värde? Och kommer någon nånsin kunna definiera det på ett tillfredställande vis? Eller som en konstnär jag själv nyligen intervjuade delvis kommenterade på frågan om ’konstens samhällsbidrag?’: ”Vissa saker kanske man inte kan ta ställning till. Man får låta det vara...”. Varandets värde...
4 comments:
Det verkar onekligen väldigt tabu att diskutera samhällsnytta inom konst & kultur. Folk i min närhet har blivit rent av sagt upprörda och arga när man försöker inleda en sansad diskussion om ämnet...
Intressant, Jesper...
extra intressant att vi verkar ha lite olika erfarenheter här...
när jag talar med folk om konstens/kulturens samhällsbidrag så upplever jag inte att ngn tabuns slöja skulle vila över ämnet - snarare är det ett nöje att lyssna av min diktafon som just nu samlar på citat...
däremot! att tala konst/kultur i relation till pengar och kommersialism är på flera håll tabubelagt - och förväntas vara tabubelagt...
du kanske har en bättre ingång i ämnet ;)
det törs jag inte uttala mig om... men jag ska testa av dig på temat snart, tänkte jag :)
Post a Comment