Konstnärens eviga trixande… för att finansiera sitt uppehälle. Det blir relevant att tala om många bäckar små. Jag har i synnerhet skrivit om det under rubriken "multi-kombinatörerna". Det är ofta det konstnärer måste vara. I rapporten making art Work talar jag om ’innovative money-making’. Olika finansieringslösningar varvas samtidigt eller över tid. Det kan handla gigs via F-skattesedel, försäljning av konst, offentliga utsmyckningsuppdrag, undervisning, konstnärlig forskning vid universitet, olika former av stipendier, a-kassa, brödjobb osv.
Men… ”konstnärer verkar inte veta hur man tjänar pengar eller ens vilja tjäna pengar”. Eller!? Kanske står vi med en upprepat ekande fördom då de konstnärer jag samtalat med på senaste tiden formulerar en annan fråga: ”Varför förväntas vi alltid jobba gratis?”
Som konstnären Erik Krikortz säger; kanske borde vi börja tala om konstvärlden som ’konstsektorn’. Kanske kunde det leda till en annan relation till finansiering av konst. Krikortz talar gärna om ytterligare finansieringalternativ. Bland annat uppmuntrar han andra konstnärer att jobba i projektform som han så framgångsrikt gjort. Projekt kan fördelaktigt drivas med olika finansiärer och sponsorer.
Hans senaste projekt lanseras idag. Inte i konstnärlig form, men i rapportform. Arbetsvillkoren för svenska konstnärerna är på agendan. I fokus är landets konstinstitutioner och frågan huruvida de ger ersättning till de utställande konstnärerna. Tillsammans med kollegorna Jan Rydén och Tanja von Dahlern har Krikortz skapat en ”rättvisemärkning”, Reko-märkningen. Bland annat har undersökts om det upprättas skriftliga avtal, om konstnärerna får sina kostnader betalda, och om det betalas korrekta utställningsarvoden. 86 konsthallar och museer i Sverige har legat under luppen. Bilden som träder fram är mycket brokig.
Sex konstinstitutioner för Reko-märkning. Den som utses till Sveriges mest Reko konstinstitution 2010 är Göteborgs Konsthall.
Men… ”konstnärer verkar inte veta hur man tjänar pengar eller ens vilja tjäna pengar”. Eller!? Kanske står vi med en upprepat ekande fördom då de konstnärer jag samtalat med på senaste tiden formulerar en annan fråga: ”Varför förväntas vi alltid jobba gratis?”
Som konstnären Erik Krikortz säger; kanske borde vi börja tala om konstvärlden som ’konstsektorn’. Kanske kunde det leda till en annan relation till finansiering av konst. Krikortz talar gärna om ytterligare finansieringalternativ. Bland annat uppmuntrar han andra konstnärer att jobba i projektform som han så framgångsrikt gjort. Projekt kan fördelaktigt drivas med olika finansiärer och sponsorer.
Hans senaste projekt lanseras idag. Inte i konstnärlig form, men i rapportform. Arbetsvillkoren för svenska konstnärerna är på agendan. I fokus är landets konstinstitutioner och frågan huruvida de ger ersättning till de utställande konstnärerna. Tillsammans med kollegorna Jan Rydén och Tanja von Dahlern har Krikortz skapat en ”rättvisemärkning”, Reko-märkningen. Bland annat har undersökts om det upprättas skriftliga avtal, om konstnärerna får sina kostnader betalda, och om det betalas korrekta utställningsarvoden. 86 konsthallar och museer i Sverige har legat under luppen. Bilden som träder fram är mycket brokig.
Sex konstinstitutioner för Reko-märkning. Den som utses till Sveriges mest Reko konstinstitution 2010 är Göteborgs Konsthall.
No comments:
Post a Comment