Vad säger kvinnorna bakom reklamen?

Var är kvinnorna bakom reklamen...? Bokstavligt talat bakom!!!

När ADA (mötesplats för design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen) är medarrangör för ett seminarium så vet jag att det är värt att gå dit. Intressant var det mycket riktigt även idag då man gav seminariet ”Reklamen är dödsviktig”. Bakgrunden till tilldragelsen var den plattform som ADA skapat för möte och samarbete mellan en rad framgångsrika Göteborgsbaserade reklambyråer och forskare vid CFK, Centrum för konsumtionsvetenskap vid Handelshögskolan i Göteborg.

Med fokus på reklamens roll i att ”vidga våra vyer och undvika stereotypa bilder av t.ex. kön, ålder och etnicitet” var nio olika reklambyråer representerade med varsin presentation. Man kan fundera över om reklambyråerna behöver se över sin mångfaldsmedvetenhet internt: Närmare bestämt, ingen utav byråerna hade valt att ställa en kvinna på scen...

Intraprenörskap

Jag lunchade med Victoria Ekegren, marknadschef för nya Göteborgsbaserade affärsmotorn Katapult of Sweden, och passade givetvis på att fråga vad ordet ’entreprenör’ betyder för henne...

”Entreprenören ’never takes no for an answer’”, säger Victoria som vidare målar upp bilden av entreprenören som en David-person alltid redo att slåss mot Goliat. Entreprenören är en kämpe. Vidare ser hon entreprenören genom en rad positiva associationer som nytänkare, förändrare, förbättrare... Sammanfattningsvis; en person som tror att allt är möjligt!

Rätt vad det är slänger hon ur sig ordet ’intraprenörskap’ och refererar till det som fenomenet som ska generera nya jobb och tillväxt. INTRESSANT!!! Vad är då intraprenörskap?

”Intraprenörskap är förslagslådan som bör utvecklas på alla företag”, säger Victoria entusiastiskt. ”Intraprenörskap är entreprenörskap i redan befintlig verksamhet; rummet där man skapar någonting nytt inom det redan existerade företaget.”

De företag som vill ha hjälp att skapa en förslagslåda kan ju alltid höra av sig till det inspirerande gänget på Katapult of Sweden!

http://www.katapultofsweden.se/

Är vi alla entreprenörer?

”Vi är alla entreprenörer.”

Ludwig von Mises (1949)

Ok, cool, vi är alla entreprenörer.... schysst inställning till alla människors inneboende förmåga och allt det där, tänkte jag. Men vänta nu; är vi alltid entreprenörer eller bara ibland? Det här känns ju lika diffust som att säga att ’vi är alla kreativa’ – vilket visserligen är sant, men det är så vagt uttryckt att det liksom bara svävar ut i tomma intet... Och handlar inte entreprenörskap om att driva verksamhet i någon typ av organiserad eller registrerad form...?

Detta citat inledde en föreläsning jag hade nöjet att lyssna på i Uppsala den 10 maj. Framställningen gjordes av professor i företagsekonomi Ivo Zander och gick på temat ”Entrepreneurship and Clusters”.

”Entreprenörskap handlar om att ta beslut och agera under ’genuin osäkerhet’”, fortsatte Zander. ”Detta är något vi alla ständigt gör. Således är vi alla entreprenörer.”

För att ta dessa beslut använder vi oss av olika ’fordon’ som; uppstart av ny firma, etablerad firma, ideella organisationer, böcker, konst...

”Idag ska vi tala om entreprenören som startar en ny firma”, och med de orden fick Zander den inledningsvis förvirrade publiken att pusta ut...

Därpå avhandlades vem entreprenören är, vilka föreställningar och fördomar som finns om entreprenören, samt vad som faktiskt driver entreprenören. Hela redovisningen var intressant... men det som etsat sig fast hos mig är trots allt frågan; vad kännetecknar entreprenören? Och hur tilltalande det än må vara att hävda att vi alla är entreprenörer – urvattnar vi då inte begreppet...?

Ett Stockholm i blom...

Jag må vara något av en fighter, men när jag är ledig gör jag gärna som tjuren Ferdinand och luktar på blommor... :) Stockholm är just nu staden om du råkar dela min lilla passion. Efter helgens upplevelser är detta vad jag starkt rekommenderar:

Djurgården runt Med sin knappa mil i omfång blir 'Djurgården runt' den perfekta söndagspromenaden. En grusad gångväg håller sig tätt vid vattenkanten. Just nu prunkas vägen av ljuvligt doftande träd i blom. Några vattenhål finns längs vägen. Särskild charmad blev jag konditoriet längst ut på Blockhusudden (Blockhusringen 27). I en röd stuga vid vattenbrynet samlas hattprydda damer för att till kaffet avnjuta klassisk rågkaka med leverpastej och saltgurka – med princesstårta eller blåbärsbakesle till efterrätt. För att kunna erbjuda det bästa urvalet levererar inte mindre än fem olika bagerier till detta konditori. Svensk kondis-tradition i sitt äss! :)

’Blomsterspråk’ på Nationalmuseet Detta är en tillfällig utställning så passa på nu eller absolut senast den 27 maj. Delvis är detta en hyllning till Carl von Linné som i år räknar 300 från sin födelse. Utställningen utgår dock redan från 1600-talets blomsterstilleben innan den rör sig vidare till 1700-talets dekorationsmåleri, 1800-talets romantik och kvinnliga konstnärers entré, för att på 1900-talet övergå till impressionism, fotokonst och – som topping på isglassen – 2000-talets blommor à la Andy Warhol. Sevärt!

När kreatören blir förhandlaren

ADA (mötesplats för design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen) kör alltid sina ’Eftersnack’ på lockande teman. Torsdagskvällen den 26 april gick det senast av stapeln på Respekt i Göteborg. Med utgångspunkt i mitt intresse för kopplingen mellan individ, plats och företag kändes det extra smarrigt att få lyssna till två kvinnor, Cecilia Stark Berglund och Maria Uggla, som båda är anställda som designers på Volvo Cars. Med andra ord; två kvinnliga kreatörer på det manliga bamsestora företaget. Mums för en kreativitetsforskare!

Ofta talas det om hur kreatörerna tvingas bli entreprenörer och driva sin verksamhet i små företag. Mindre ofta talas det om kreatören och dess minoritetsroll i det större bolaget. Det stod uppenbart att dessa två kvinnliga kreatörer under sin tid på Volvo utvecklats till goda förhandlare. Här gäller det att kunna övertyga på engelska och att kunna tala med ’gubbarna’. Att få igenom sina idéer hade de successivt blivit bättre på i takt med att de utvecklat sin förhandlingsförmåga – en förmåga som tycks bottna i en kombination av ’rätt’ språk, fackkunskap och kundfokus. Att veta allt om textil räcker ingalunda för att skapa snygg bilklädsel.

Att arbeta och manövrera sig fram i ett stort företag leder således kreatören till att utveckla andra förmågor hos sig själv än de rent estetiska (teamarbete, förhandlingsförmåga, helhetsbedömningar etc). Båda dessa kreatörer var nöjda med att befinna sig i Volvo-dynamiken.

För att bringa platsen in i denna diskussion om individen och företaget, så måste jag nämna den betänklighet de hade kring Volvo, och som skulle kunna få dem att lämna bil-jätten för att starta eget: Avsaknaden av staden. Att vara placerad långt ute på Hisingen, innebar en frånvaro av det myller och den inspiration som staden erbjuder… Återigen påminns vi om platsens betydelse för kreativitet…

Kreativitet bör grundas i tidig ålder

Dagens hjältar: Jämställdhets- och Mångfaldsenheten, Göteborgs Stad

Någon har sagt att aldrig senare blir vi så kreativa som under våra första levndadsår... Detta baserades på antal frågor och antal skratt per dag... en frekvens som tyvärr avtar med åren... för att sedan öka en aning igen när vi blir pensionärer!

Tråkigt är det att betrakta hur vuxenvärlden omedvetet men effektivt hämmar barnens kreatvitet. Normaliserings- och assimileringsprocesserna tycks ju vara viktiga i ett civiliserat samhälle som vårt...

Jag tror att en viktig förutsättning för att odla ett barns kreativitet är att barnet känner till sina rättigheter. Men faktum är att många barn inte ens känner till Barnkonventionen, ratificerad av alla världens stater utom två. Kunskap om sina rättigheter torde leda till en ökad medvetenhet om sin egen och andra människors situation. Kunskap om sina rättigheter innebär vidare vetskap om sitt handlingsutrymme, något som föder initiativkraft och därmed kreativitet...!

Om barn ska utbildas kring sina rättigheter krävs att de vuxna tar ansvar för att detta sker. En tilltro till och uppmuntran av barnets förmåga är essentiellt. En god människosyn är en fundamental utgångspunkt för att skapa goda utvecklingsmöjligheter för dagens unga. Därav det debattinlägg i Brännpunkt november -06 vi från Röda Korsets Ungdomsförbund skrev till skolminister Björklund - klicka här!

Svensk lagstiftning har tagit ett viktigt steg i och med kravet om att införa likabehanlingsplan i landets skolor. Likabehandlingsplanen gör dock nytta först då den tagits på allvar av skolledning och initieras i ett samarbete mellan elever, lärare och föräldrar.

Dagens hjältar sprang jag nyss på när jag väntade på spårvagnen. Mina vänner på Jämställdhets- och Mångfaldsenheten, Göteborgs Stad, gör just nu en enorm insats då de med sina seminarier kring likabehandlingsplanen möter 1000 skolledare, alltifrån förskolan till vuxenutbildningen omfattas. Imponerande!!!

La Bohemia en Las Palmas

Expectations and underestimations – knowing that every town has a special place for you...

Three weeks ago, I was not to be found in my office in Göteborg. Instead I had bought a fast and safe ticket to the sun. By booking a trip to the Canary Islands, I did one of the most ‘Swedish things’ there is. And please, don’t blame us for the sun craving people we have become up here in the northern hemisphere... :) To be more specific I booked my very first ‘charter resa’. Correct me if I’m wrong, but I think that Swedish travel agencies have arranged these ‘package trips’ to the Canary Islands for some 50 years now...

When landing at Gran Canaria airport, I however realised that I was about to do my first un-Swedish move. While 99% of my co-passengers steered direction towards the tourist resorts at the southern part of the island, I looked forward to my stay in the provincial town; Las Palmas. Rumours had told me that Las Palmas offers the perfect combination of beach and city life – and so it did!

Leaving the airport, my first glimpses of Las Palmas occurred through the window screen of a taxi. The first thing to really catch my interest was the large harbour area. I learned that the town, with its 530 year long history, was Europe’s first overseas maritime urban centre – a natural stop for Christopher Columbus and other sailors.

I immediately felt rather at home in Las Palmas. Its size is about the same as my hometown Göteborg. The outgoingness and friendliness of the locals reminded me of the Göteborg atmosphere... I couldn’t help wondering if the long history of shipping – and thereby contact with the rest of the world – that characterises these two cities has fostered its people to remarkably open and welcoming attitudes...

To begin with; pretty much according to expectations...
The taxi driver dropped me off at an apartment hotel next to Las Canteras. Las Canteras is this beautiful and looong beach (about 10 kilometres) where hotels and restaurants corner each other in their aspiration to benefit from the tourists coming there to enjoy the sunbathing opportunities offered all year around.

I found the locals to be extremely proud of the climate. Next to San Diego, California, Las Palmas is said to have the best climate in the world. Moving around the island, on the other hand, would imply moving around in different climate zones. “Gran Canaria is a continent in miniature”, was explained to me by probably every Canarian I talked to... :)

In the search for something... not according to expectations...
After 48 hours at Las Canteras, I’d kind of had it with beach life. It was time to see something else of Las Palmas. I left the tourist area by local bus and headed for Triana – the district of Las Palmas where commercial life meets cultural life, offices meet residences, cathedral meets theatre, shopping meets restaurants... I suspected – and hoped – that I was aiming for the heart of the city. It is in the melting pot of everything and anything, that this ‘special something’ is likely to be found...

Finding that something...
For me, the charm of exploring a city is that I don’t know what I’m looking for. But I sure know when I’ve found it...!

Follow your instinct, and you will find that special place for you. For me, following my instinct implied finding the seeds of cultural life... I knew I was close when the houses I passed suddenly were inhabited by art galleries, designers and music clubs... I kept on walking. I was, by now, craving for a coffee, but I wouldn’t stop until I’d found it... that special place...

That special something was Café Teatro La Fábrica
After walking up and down a few small streets, I suddenly entered Avenida 1º de Mayo. At number 48 I stopped, gazed through the window, and knew; this is special. I entered, sat down at the bar, ordered my coffee, and enjoyed the atmosphere...

In one corner, a few men sat down with drinks in the yellow, interestingly shaped, designer sofas. Along the other wall, people enjoyed full meals at dinner tables. All around the place, paintings covered the walls. I could not stop starring at the Picasso-influenced paintings that composed an essential part of the current exhibition... The tunes of tango reached me... and through the door opening to the inner room, I glanced a few people in the midst of a tango lesson...

I was inspired! In the large melting pot of Las Palmas, I’d found my small favourite melting pot, filled with ingredients of artistic inspiration. Do I need to say that I stayed much longer than the coffee lasted!? I got stuck in these insightful discussions with one its founders, Juan. Café Teatro La Fábrica, as the place is called, was quite recently opened. It opened after hard work of creation and putting everything together according to an ‘idea’.

The ‘idea’ of creating that inspirational, multi-dimensional meeting-point is so appealing to me. Every town needs these types of meeting-points. Only the limits of creativity put limits to this ‘idea’. Enter La Fábrica in the evening for a coffee, a drink, or a dinner. Enjoy the paintings or chat with interesting people. One night, there might be tango lessons. Another, there might be music. A third, their might be movie evening. And at day time, there is room for a seminar or conference...

So... with a mix of travelling review and some words on my philosophy of city exploration, I wish you the very best of luck on your future discoveries of ‘special places’... And if you ever go to Las Palmas, you’re now equipped with the short cut to my favourite place... ;)

Juan, ¡que te siempre quedes fiel a tus ideas...!

/Evelina