Thursday, July 19, 2007

juli = tempokrock i staden

Antingen älskar man eller avskyr man storstadens tempo. Jag tror att tempo-preferensen är en viktig bidragande faktor till om man är just storstadsmänniska eller småstadsmänniska... Jag är en storstadsmänniska. Inte infödd sådan, men av naturen. Jag älskar att gå en bred innerstadsgata fram och känna pulsen, vara del av pulsen...

Tempots varande blir just nu väldigt påtagligt för mig – i sitt frånvarande.

Det är juli månad och jag är fortfarande på g. Håller högt tempo på klackarna i mitt flaxande mellan kontor, ett och annat intressant möte, samt rendez-vous med de vänner som inte flytt staden för lantligare sommartillhåll.

Dock tar jag mig inte fram i staden på det sätt jag är van vid. Snarare blir det ett steg framåt och två steg bakåt, eller åt sidan. Jag tempokrockar med alla turister och semesterfirare som i godan ro lunkar framåt, eller åt sidan, eller inte alls.

Visst, semesterfirarna borde få vara regel nu. Det är juli. Jag är undantaget. Men jag vill ju bara ta mig framåt... ;-)

10 comments:

Anonymous said...

Jag hatar långsamma turister! Särskilt de som lunkar i bredd i Haga... men menar du att Göteborg har "storsstadspuls" ?

Anonymous said...

Nja... gbg är på gränsen till att få kallas storstad... precis på gränsen...
...men jämför med t ex min uppväxtstad Sundsvall så är det minsann puls här! ;)
Sundsvallsbor på besök kan tycka att det är för knökigt, för mkt och för tempofyllt här i götet...
...men vad är väl Gbg mot Sthlm där folk springer mot tunnelbanevagnen trots att nästa kommer om 3 min...
...in Sweden it's all about relative size... :)

Anonymous said...

Stockholm är Sveriges enda storstad. Inget snack om den saken. Har man inte tunnelbana är man ingen storstad, relativt mot Sundsvall eller inte. Och därmed basta. Och har man någon gång besökt Shinjuku Station vid rusningstrafik så är pulsen i Stockholm inte heller så mycket att skryta med...

Anonymous said...

Hej Urban!

mmm... jag upplever det lite som en förbannelse att älska storstäder... för var gång man flyttar till en större stad så känns det som en förlust att flytta (tillbaka) till en mindre...
...jag har gjort just det; flyttat tillbaka till gbg från en stad som var så mkt mer och där pulsen var så mkt mer intensiv...
...men med Gbg och Malmö som 2:a och 3:e stad så återstår det väl inte så mkt annat än att i sammanhanget Sverige tala om relativ storlek...

Anonymous said...

Det är ju därför man bor i Göteborg, så man kan behålla Stockholm som "storstad". Skulle man flytta dit skulle det snart te sig som ett litet råtthål det också

Anonymous said...

Bra påpekande, Jesper! Man måste ha nånting kvar...
...Jag tycker mina Sthlms-visiter är nästintill lika fascinerande idag som jag tyckte som barn...

...apropå att ha ngnting kvar; jag har New York kvar - i ordets alla bemärkelser; kvar... har aldrig varit där... men blir mer och mer sugen...

...men... hur lät skulle det bli att återvända till gbg efter den... hehehe?

Anonymous said...

Jag har också sparat New York

Anonymous said...

ska vi...?
eller ska vi fortsätta spara...?
tough one...

Johannes said...

Haham jag gillar också pulsen. Jag kan tycka att götet känns väldigt pyttigt då och då, men det handlar om situationer. Jag gillar pulsen. Vissa dagar, då och då, så har götet puls, och då njuter jag i fulla drag, jag kan tycka att det är skönt att ha viss överblick(kanske nån liten lantistomte innom mig), så jag skulle nog behöva bo i NY rätt länge, men visst lockar det! Flera gånger när jag vart i centrala sthlm så har jag tyckt det vart riktigt dött. Jag tycker helt enkelt att puls är en fråga om situation, och tillfälle. ang. turisterna: helt rätt=)

Anonymous said...

Hej Johannes!
Situationsbaserad stadspuls... intressant! ...Stämmer säkerligen!

Då utnämner jag turistsäsongen i gbg till situationsbaserad paradox: fler människor än annars fyller gatorna, men samtidigt har takten bromsats ned.

Skönt att jag får medhåll om turistimplikationen... känner mig nämligen näst intill intolerant i min uppfattning, haha! ;)