Vara vart?

Vid vintervik
vilar vindstilla.
Det enda som grusar vattenytan
är snöflingornas landning och utplåning...

Himlen är ljust grå
och återspeglas i havet som är
ljust grått.
Horisonten markeras inte
av någon annan färg.
Ingen rand.

Allt jag ser är ett djupt gap
av ljust grått.

Vik. Vinter. Vackert.


KONTRAST:

Häromdagen uppdaterade jag min Facebook-status med att jag
”får det inte att fungera med vandrarkängorna
– funderar på att åka tillbaka till Gbg och stiletterna...”.

Vana, vanity, viktig, vaken.


Olika världar. Just nu lika verkliga för mig.
Vilken dag som helst nu vänder jag åter.
Men idag vill jag omslutas av stillheten
och låta tystnaden dåna i mina öron.

En bok för varje stad

Jag för inte bara böcker över mina idéer. Jag för böcker över städer också. Konceptet är detsamma: En liten anteckningsbok i handväskan där jag noterar info om stadens guldkorn och pärlor – alltifrån det uppenbara till det källardolda. Att dokumentera sin upptäcksfärd är en enkel bedrift:

* Någon rad om vad som gör just denna restaurang/park/bar/jazzklubb/butik/person etc speciell. Ibland upptäckt av mig själv, ibland nedtecknad på insisterande inrådan av någon annan.

* Nödvändigt tilläggsinfo som adress, telefonnummer, hemsida och tunnelbanestation.

Det här är, i mitt tycke, bättre än ett fotoalbum. Nästa gång jag besöker staden tar jag med mig boken på nytt, hittar lätt tillbaka till mina hotspots, samt fyller på boken med nya. Rubriken är aningen vilseledande; jag har inte fört bok över varje stad jag har besökt. Då hade jag författat reseguider idag. Jag önskar dock att min dokumentation vore komplett. I de fall jag fört anteckningar, har jag inte bara själv haft nytta av det vid återbesök; även vänner och bekanta har kunnat glädjas över mina rekommendationer i storstadsdjungler. Pärlor står att finna överallt – särskilt där man minst anar det.

Årets fantasiklapp

Årets julklapp är, enligt Handelns Utredningsinstitut, GPS-mottagaren. Den kan väl vara bra för att enkelt finna den gängse vägen mellan gator, torg och byggnader. Personligen tycker jag att det är mer spännande med verktyg som bidrar till att finna sin egen väg genom den mängd av idéer som uppstår hos en människa veckovis eller, förhoppningsvis, dagligen.

Ett utav mina personliga verktyg är en liten enkel, men ack så effektiv, sak: jag bär alltid med mig en liten nätt anteckningsbok och en penna. Ingen god idé ska få passera onoterad. Mina anteckningsböcker fylls på med idéer. Vissa idéer genomförs snabbt. Andra låter vänta på sig. Jag sparar alla mina små böcker. De blir smått heliga.

Varför hade jag då inte kommit att tänka på vilken fantastisk gåva en lite anteckningsbok kan vara!? Förra veckan blev jag djupt rörd när mina spanska vänner från Iniciativa Joven gav mig just en sådan. På framsidan står det:

’Diario de la imaginación’

Blir det vackrare än så? Ännu mer rörd blev jag när jag hörde hur många små böcker de hade delat ut hemma i Extremadura där de arbetar med att inspirera stadens unga människor under parollen ’Creating the Imagination Society’.

Nu önskar jag dig en god, inspirerande och fantasifull jul!

Mera glögg - GlobalGlögg

För övrigt kan jag meddela att finnarna faktiskt dricker mer glögg än svenskarna, enligt experten Bengt Frithiofsson. Med hänvisning till mitt förra blogginlägg och kampen om 'det svenska' så vill jag bara tillägga att glöggen måhända är lika osvensk som kaffet (där, till trots geografin, finnarna är världens största kaffedrickare och svenskarna de näst största...). Okej, då - kanske inte fullt lika osvensk i ursprung som kaffet, men ändock global. Läs om 'mulled wine' på Wikipedia och 'variations of which are popular around the world'. På den svenska Wikipedia-sidan för glögg noterar man att 'detta avsnitt bör skrivas om utifrån ett globalt perspektiv'...

Glöggen heter idag Blossa - imorgon heter den Bossanova.

’Glöggen heter idag Blossa. I morgon heter den Bossanova. Det är vad globaliseringen handlar om...’

Så inleder jag min kommenterar i Sundsvallsnyheter, nr 3, sida 10, avseende landshövdingens kamp om att få behålla Vin & Sprits verksamhet i Sundsvall. Regeringen har redan fattat sitt beslut men det västernorrländska utryckningsteamet hoppas på att rädda kvar verksamheten med argument som att starka svenska varumärken som Blossa glögg och Grönstedts konjak inte bör riskera att säljas ut för produktion i annat land.

Jag ber om ursäkt om jag agerar osentimentalt, men vi lever i ett globaliseringens tidevarv. Det gäller att inleda sina fighter i tid. Framförallt är det viktigt att reflektera över vilka fighter som ens är värda att ta.

Innovationskultur i Europa

Torsdag talar jag om kopplingen mellan regional kreativitet och innovationsaktivitet. EU-kommissionens INNO-Views arrangerar en policy workshop. Tema:
Innovation Culture - Creating a favourable innovation climate in Europe

Anledning: 2009 blir European Year of Creativity and Innovation.

Om moi

Om man undrar vad det är jag egentligen sysslat med den senaste tiden kan man läsa Postekons senaste nummer.

Är det din dag idag?

Se, lyssna, känn efter...

Silence 4 - Borrow

En smygare

...om allt ifrån dåliga dejter till världsfred: Kevin och jag talar om allt – trodde jag. Det var dagens stora överraskning när jag råkade upptäcka att han börjat blogga. En mycket glädjande sådan. I avsaknad av de monstermöten vi brukade ha med varandra, följt av vakna hotellnätter fyllda av långa diskussioner, så känns bloggen som ett bra substitut. Bloggen liksom överbryggar det geografiska avståndet.

Med endast fyra inlägg so far, vet jag ändå att jag varmt rekommenderar Kevins blogg. Killen är brilliant, smart, klok och fantastisk. Jag gissar att det blir mycket politik och samhällsproblematik – med fokus på individen och ofta de mer utsatta. Kevins resande upp och ned och fram och tillbaka i Sverige lär också synas. Med diverse uppdrag smyger denne urtyp av lobbyist och organisationsmänniska runt i landets innandömen och hörn – ofta för att organisera och strukturera.

Föga förvånande att hans tänkvärdhet på bloggen formulerats i orden:

”A goal without a plan is just a wish”

Det blir bättre förr

Det blir bättre förr... Kombinationen av dessa två vanligt förekommande uttryck uppstod i att jag önskar ge en känga åt dem båda.

”Det var bättre förr” speglar en uppgivenhet jag inte gillar.

”Det blir bättre” speglar visserligen framåtsyftande och hopp...

...men, för en bättre framtid räcker inte hopp. Hopp måste kompletteras med visioner och planer. Ty även om det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet något om den, så är den påverkbar.

Historien kan inte förändras. Framtiden kan påverkas.

Jag vill inte bagatellisera historiekunskap. Jag är glad över att andra sysslar med det då jag själv är mer samtids- och framtidsfokuserad. Men påverkansaspekten är viktig.

Accept what you can’t change
and change what you can’t accept.

Mot bakgrund av denna inställning så gjorde Emanuel Sideas senaste blogginlägg ’Idén om framtiden är död’ mig lite bekymrad. Sidea är en skarp uppfattare av trender och det han nu noterat är att framtidsstudier är på utdöende.

Visst, det finns den framtidsforskning som är skrattretande och den som dragit för långa perspektiv in i framtiden. Men det finns också den som är bra.

Världen tycks domineras av människor som fattar beslut grundat på historisk erfarenhet. Jag tror vi behöver värna om de få som uppfattar transformationer, både vad gäller internt genererade utvecklingsprocesser såväl som omvärldsförändringar. Varför skulle du inte kunna påverka framtiden (?) om du bara har ett mål och:

Gör någonting varje dag som leder dig i den riktningen.

Neo-nörd eller nytt fenomen?

Är det bara jag som vill erövra ordet nörd – vinna över det till någonting positivt laddat? Jag tror ni är några till... På senaste tiden har jag lagt märke till hur ett flertal av mina vänner – fascinerande personligheter – använt ordet nörd för att beskriva sig själva. Ingen utav dem kan beskrivas som socialt inkompetent enstöring som spenderar dagarna instängd med en dator på sin kammare klurandes på en och samma sak. Snarare tvärtom. Det som de har gemensamt är däremot att de besitter en eller några starka kompetenser. Och framförallt att de känner stort engagemang för det de gör.

Jag är nog själv ett bra exempel på fenomenet jag vill ringa in. Jag går igång på vissa saker. (T.ex. ordet ’kreativitet’ som ni redan märkt, haha.) Jag är super-entusiast inom vissa områden. Och jag står för det. Jag tror för övrigt att betydelsen av människor som står upp för sina passioner och fascinationer är stor: det är det som för kunskapsutvecklingen och/eller samhällsförbättringen vidare.

Jag förstår dock att jag i min begeistring i ordet nörd föreslår en förskjutning av betydelsen. Något som känns främmande för flertalet. Jag råkade nyss i förbifarten föreslå ett par forskarkollegor att ”vi akademiker är alla nördar”. Det togs inte särskilt varmt emot...

Kanske borde jag backa och acceptera vad jag tycker är en ’gammal’, men ändock förhärskande, innebörd av ordet. Se till exempel Nationalencyklopedins definition av nörd:

” enkelspårig och ngt löjeväckande person [ngt nedsätt.]: datanörd ”

Vidare är det intressant att kolla in svenska Wikipedias beskrivning av nörden:

” ...en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. ”

Även om Wikipedia tillerkänner flexibiliteten i ordet nörd så poängteras ändå att:

” Nördar intresserar sig ofta för teknik eller naturvetenskap... ”

För att sedan smalna ned det till:

” Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer - samt fysik, kemi eller astronomi. ”

Samt:

” I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt. ”

Som grädde på stereotypmoset så erbjuder Wikipedia en typbild av en nörd... Come on! Det jag egentligen funderar över nu är om inte bilden av en nörd skulle kunna vara bilden av mig...?

Finns det anledning att krossa stereotypen och bredda innebörden av ordet? Är det jag försöker ringa in den nya nörden? Eller beskriver jag ett nytt fenomen som behöver ett eget namn?