Vid vintervik
vilar vindstilla.
Det enda som grusar vattenytan
är snöflingornas landning och utplåning...
Himlen är ljust grå
och återspeglas i havet som är
ljust grått.
Horisonten markeras inte
av någon annan färg.
Ingen rand.
Allt jag ser är ett djupt gap
av ljust grått.
Vik. Vinter. Vackert.
KONTRAST:
Häromdagen uppdaterade jag min Facebook-status med att jag
”får det inte att fungera med vandrarkängorna
– funderar på att åka tillbaka till Gbg och stiletterna...”.
Vana, vanity, viktig, vaken.
Olika världar. Just nu lika verkliga för mig.
Vilken dag som helst nu vänder jag åter.
Men idag vill jag omslutas av stillheten
och låta tystnaden dåna i mina öron.
No comments:
Post a Comment