Stadsrivalitet eller tv-trams?

Jag kommer hem efter att ha minglat runt på kvällens mest spännande event i det verkliga Göteborg. Slår på teven och får en dos av det påstådda Göteborg. Jag fick enbart uppleva de sista minuterna av den debatt som på TV4s Kvällsöppet diskuterade ”lokalpatriotiskt trams mellan stockholmare och göteborgare”. Detta var knappast titeln på diskussionen men däremot ett direktcitat av Ekdal och beskrev nog den högljudda pajkastningen ganska bra. Göran Johansson fanns med på direktlänk och proklamerade att Göteborg visst har mer än bara goa gubbar.

Jag reagerar på ett påstående formulerat av Alex Schulman: ”Göteborg är en gnällig stad.”

Va? Stereotypiserande går alltid att ifrågasätta. Men som inflyttad till Göteborg måste jag tillstå att jag aldrig har upplevt att göteborgare skulle vara gnälliga – på det vis som jag ibland kan generalisera svenskar över lag som ett gnälligt folk.

Vidare handlade detta om ’gnällighet’ i relation till Stockholm. Som jag tolkat Göteborgs historia så har skuggläget och den underpremierade ställningen till hufvudstaden inte gjort göteborgarna gnälliga. Snarare har det skapat lite jävlar anamma och drivkraft. Göteborg besitter varken kronjuvelerna, de starkare myndigheterna eller de centrala satsningarna. Men Göteborg har människor med idéer. Med privata initiativ och tillit till varandra har man byggt upp staden och dess relationer till omvärlden. Skuggläget har sporrat – inte skapat missunnsamhet eller gnällighet.

Kan vi verkligen tala om stadsrivalitet? Och genereras den i så fall främst från Göteborg eller Stockholm? Eller ska vi avfärda resonemanget med konfliktsökande tv-trams?

PK i afton

...och i detta fall står PK inte för politiskt korrekt utan för
Pecha Kucha. Ikväll kör man en ’filmfestivalen special’ och intar tältet vid Järntorget runt kl 20. Om du befinner dig i Götlaborg; don’t miss it!

Idéns ursprung – credigt eller gudomligt?

Två inlägg tillbaka. Frans Johansson-citatet avslutas med orden: ”...varenda idé jag har fått”. Inget uppseendeväckande med det. Vardagligt tal. Ändå kan jag inte låta bli att reflektera kring vilken otrolig skillnad det bokstavligt talat ligger i uttrycken:

Jag har en idé!

vs.

Jag har fått en idé! / Jag fick en idé!

Att uttrycka att man ”har en idé” artikulerar på något vis ägandeskapet till idén, eller åtminstone upphovet till idén, såväl som ett oblygt ansvar för att ha genererat idén.

Att däremot säga att man ”har fått en idé” markerar ett distanserande från både ansvar och cred för upphovet... Jantelagsmässigt? Eller fegt? Eller helt enkelt upplevelsen av att man från någonstans har givits idén...?

Jag dissekerar visserligen ordformuleringar här, men det beror på att det finns en djupare dimension som är ganska spännande. I grund och botten handlar det om tron och antagandet om idéns ursprung. Antingen så förklarar vi idéns uppkomst som resultatet av tankeprocesser och pusslande vi utfört medvetet eller undermedvetet. Eller så tror vi att idéns ursprung är gudomlig. Den mystiska och transcendentala inspirationen talas om särskilt i relation till konstnärers kreativitet. Gudomlighetsresonemanget daterar sig tillbaka till ca 300 f.Kr. och Platons idélära. Enligt Platon härstammar idén från;

”en plats bortom himlen”

Hur kul det än är att ha/få en bra idé, så måste jag säga att jag är mer road av påföljande process – genomförandefasen: Det som sker när tavlan målas, det som händer under tiden låten komponeras, eller i mitt fall; hur texten sprutar ut genom fingrarna via tangentbordet ut på skärmen och hur jag ibland efteråt kan fascineras av resultatet och tänka; var det verkligen jag som skrev det där?

Gudomligt? Eller ska jag creda mig själv som släppte tanken så fri att jag nådde dolda vrår av mitt medvetande som jag inte visste att jag hade tillgång till...?

Tack och tänk

Oj! Jag är rörd och tackar ödmjukast för Jerrys hjärtliga recension. Sammanhanget är Jerrys motiveringar av sin bloggrulle. Intressant då det ger möjlighet att finna inträde till spännande bloggar man missat i webdjungeln.

Notera även hans länkade hyllning till Alnöbon. Alnö är den vackra ö som iscensatt uppväxttiden för en och annan svensk bloggare – wow, urskiljde jag månne just ett uppväxtkluster...? Och myntade jag just nu ett nytt klumpigt sammansatt begrepp i att benämna det uppväxtkluster...? Kanske är det öns natursköna miljö som ger utrymme till reflektion och vidare tankar... Kanske skapas där ett mentalt rum man tar med sig vidare i livet...

Uppmuntra idén

Vi lever ju i ett välsignat land – vad det gäller fri- och rättigheter. Något vi ofta tar så för givet att vi kanske till och med glömmer bort att värna om dem. Rättigheter medför ju skyldigheter, eller åtminstone vissa ansvar. Ansvaret att uppmuntra idéer är ju ett ganska lättsamt, för att inte säga trevligt, sådant...

Jag hörde någon säga att en viktig tumregel hos en god ledare borde vara att alltid säga ’ja’ till medarbetarnas idéer; att alltid vara intresserad, tacksam och uppmuntrande till idéer. Oavsett om man har för avsikt eller inte att genomföra just den idén. Om du tydligt dissar idén så kanske inte medarbetarna vågar ventilera sina kreativa tankar igen. Vilken innovationsförlust det kan bli för organisationen...

Jag sitter med Frans Johanssons bok ’Medicieffekten’ i knäet. Jag har inte börjat på kapitel ett ännu. Det var de första två raderna som gav upphov till för just redovisade tankar:

”Till mina föräldrar

Tack för att ni alltid har trott på varenda idé jag har fått”

Filmigt så det förslår

Det är film i luften – i alla fall i Göteborg. Filmigt så det förslår. På allas läppar. Det går liksom inte att undvika i tider av filmfestival. Det är den 31:a i raden av Göteborg International Film Festival som går av stapeln mellan 25 januari och 4 februari. Mitt i denna filmyra drar jag nu ut tre olika trådar:

Slutna processer ~ Tidigare i veckan lyssnade jag uppmärksamt på Cissi Elwin, VD för Svenska Filminstitutet, då hon blev intervjuad i Gomorron Sverige. Hennes analys om varför dansk film, i hennes tycke, håller högre kvalitet än svensk bottnade i att danska filmskapare inte räds konsultera med andra framstående kollegor. Svenska filmskapare, däremot, tenderar att hålla sina kreativa processer slutna. Intressant... På Göteborgs filmfestival behöver man tack och lov inte hålla sig till svensk film; filmer från ett 60-tal länder finns representerade i tablån.

Frusna ögonblick ~ I ett samarbete med Filmvetenskapen vid Göteborgs Universitet och Filmfestivalen, visar nu Röhsska museet fram till den 20 april utställningen Frozen Moments. Ögonblick ur filmhistorien har frusits till is i stillbilder. Utställningens bidrag är att därutöver lyfta fram den design som omgärdat dessa filmögonblick.

Flödande kommunikation ~ Inför Pecha Kucha GBG vol #6 har arrangörerna valt att tillfälligt hoppa ut ur Nefertitis mörka lokaler och inträda filmfestivalens tält intill Järntorget. Pecha Kucha erbjuder en ’filmfestivalen special’ och de inbjudna talarna har en eller annan koppling till f... såklart! Onsdag 30 januari vid klockan 20. Filmfestivalpass krävs för entré.

Uppvaknanden

Det här blir mitt första blogginlägg 2008. Det är dags att vakna upp på allvar.

Det är nytt år. Ett magiskt tolvslag mellan den 31 december 2007 och den 1 januari 2008 markerade detta nya år. Detta tolvslag är visserligen bara ett i mängden av tolvslag. Men jag gillar symboliken. Det faktum att man kallar det ’nytt’ år. Och det faktum att firandet är en ceremoni för att välkomna just det nya.

Denna markering av tid i kombination med lite ledighet utgör det perfekta rummet för reflektion. Reflektion kring vilka kapitel som ska avslutas och vilka kapitel som ska inledas. Jag gillar avstamp och jag gillar den trampolin som detta magiska tolvslag innebär. Därifrån tar jag sats in i det okända och spännande som nya utmaningar innebär.

Reflektion bjuder ju ofta på insikt om nödvändiga uppvaknanden i livet. Vad du behöver lämna bakom dig och vad du behöver våga öppna upp för – det vet ingen annan så väl som du själv.

Den här låten är visserligen aningen ’last year’. Men jag tycker om texten. Med denna önskar jag

Gott Nytt Uppvaknande!

’I need to wake up’ med Melissa Etheridge

Cause I need to move
I need to wake up
I need to change
I need to shake up
I need to speak out
Something’s got to break up
I’ve been asleep
And I need to wake up
Now