Svensks benämning på ny svensk kulturpolitik

Debatten fortsätter. Fredrik Svensk kommenterar på kulturministerns självutnämnande till ’statskonstkritiker’ och benämner den nya kulturpolitiken ’revolutionär kommersialism’. Läs artikeln i GP. (Fredrik, det här vill jag diskutera vidare över en kaffe snart.)

mellan enfald/mångfald och kulturarv/nyskapande

Fuldesign manar till samhällsdebatt. Och det här är visst andra inlägget i rad där jag låter mig inspireras av frågeställningar som dryftas på TV4s Söndagsmorgon. Sverigedräkten variant slöja upplevs fullkomligt självklar alternativt fullkomligt fel, beroende på vilken tittare som kommenterar. Lysande, säger jag; mångfaldssverige inkorporerat i en av de tydligaste nationalromantiska symbolerna.

Jag tycker dock att Fuldesigns Sverigedräkt manar till en annan diskussion, eller rättare sagt överbryggar en relativt polariserad sådan: Den mellan bevarandet av kulturarvet kontra uppmuntrandet av nyskapande. Platsrelaterad kulturlivsutveckling demonstrerar ofta en kamp mellan kulturarvsivrarna och nyskaparförespråkarna. Jag småspanar ständigt efter exempel som gestaltar en kombination; exempel som agerar samtidslänk mellan historia och framtid. Fuldesign lyckas – grattis! Se utställningen Moder Svea på Designgalleriet, Odengatan 21 i Stockholm.

(Fuldesigns egna foto)

[o]vanor i stadslivet

Nyhetsmorgon söndag, TV4, tog senast upp en utav de berömda ovanorna: Människor som insisterar på att gå rakt fram i total vägran att vika av för någon annans framkomst. Vilket, såklart, i dubbelt envisa fall resulterar i krock. Frågeställningen som drevs var huruvida detta är ett Stockholmsfenomen eller vidare än så!?

Jag kan inte annat säga än att jag upplever detta vara ett tilltagande fenomen. (Eller så är jag bara mer uppmärksam än förr.) Och då vistas jag betydligt mer på trottoarerna i goa Gbg än i Sthlm…

Hur agerar jag då själv i dessa situationer, bör man ju fråga sig. Mitt trottoarbeteende följer ganska väl min övertygelse om ödmjukhet kombinerad med selektivt insmugna, tillsynes nödvändiga, provokationer : ) När jag noterar att den mötande fotgängaren är beredd att vika åt ett håll, är jag med nöje samarbetsvillig och viker av åt andra hållet. Om den mötande personen lyser av avsaknad samarbetsvilja så gör jag gärna en markering med att fortsätta i samma osynligt linjerade bana.

Det finns dock undantag: Om personen jag möter på ett eller annat vis är begränsad i sin rörelsefunktion så är tillmötesgående beteende obligatoriskt. Det finns ett ytterligare fall jag kräver respekt för: Extra smala klackar. Snälla, lämna de släta gångstråken till oss som gillar att spatsera i höga klackar. Knuffa inte ut oss i kullerstenarna – det blir både obekvämt och kostsamt i längden. Så, nu fick jag det sagt också. ; )

moments XI: the eternal present

Varje gång man går in på Jerry’s blogg Doktor Spinn så möts man av ett nytt citat. Vid mitt senaste besök fångade jag upp dessa ord – om att finna evigheten i nuet:

"If we take eternity to mean not infinite temporal duration but timelessness, then eternal life belongs to those who live in the present."

Ludwig Wittgenstein

flera frågeflugor i en smäll

En händelse som genererar några intressanta frågeställningar:

Konstfack-student går berserk i konstens namn och sprejar ned tunnelbanevagn. Frågan om den fria konsten blir återigen uppmärksammad. Ska konstnären ha rätt att passera gränser som den vanliga medborgaren inte får överträda? Betyder frihet avsaknad av ansvar? Eller kommer ASR (artists’ social responsibility) introduceras som ett nytt modeord i kölvattnet av CSR (corporate social responsibility)? Ok, jag skenar iväg en aning… men den fria konstens frihet tycks allt oftare bli ifrågasatt i dagens debatt.

Kulturministern passerar en helt annan gräns när hon tar sig rätten att definiera vad som [inte] är konst. Graffiti, menar hon, är inte konst… Kulturministerns roll är…?

producentprotektionismens dag?

Fildelningsfrågan och dagens rättegången mot Pirate Bay… får mig dels att fundera över nya tidevarv och nödvändig förändring, dels över respekten för den skapande verksamheten. Det är idag pinsamt att erkänna det – men jag gör det ändå: Jag köper fortfarande skivor och filmer. Men frågan är om jag på så vis över huvud taget utövar någon respekt för den skapande aktiviteten…!? Den nya generationens skapare finner nya vägar att nå ut med sin produktion. Den nya generationens skapare drivs mer av passion än pengar. Den äldre generationens massproducerande industrimagnater, däremot, kämpar för att få behålla gamla inkomstkanaler även i ett nytt internetbaserat tidevarv. Trots att tiden inte väntar på oss. Trots att internet är här för att stanna. Trots att filer kan delas.

Det tycks ju nämligen vara så att dagens rättegång är ett uttryck för just producentprotektionism. Upphovsrätten är på tapeten. Upphovsrätten är uppdelad i dels upphovsmannens rätt, dels producentens rätt. De som framförallt driver detta åtal är just producenter. Föga förvånande. Det är de stora producenterna som drar in den stora kosingen. Den enskilda musikern eller författaren drar sällan in några större pengar på den fysiska produkten (om man inte är superkändis vill säga), utan snarare på kringaktiviteter såsom konserter och föreläsningar.

Bloggar jag följer extra noga i dessa dagar är Intensifier och Copyriot.

instrumentalism och kulturmisstro/alt kulturtilltro

Kulturmisstro
Uppstår hos den som inte förstår att uppskatta skönhet och innerlighet och dessutom pläderar för att ingen annan ska ges utrymme att göra det heller. I bästa fall uttrycks misstron i oförståelse; i värsta fall rädsla och fientlighet mot det man inte förstår. Jfr. Skönhetsrädsla.

Skönhetsrädsla
Är ett icke-bejakande av djupare dimensioner och bygger på en oförståelse, oförmåga eller ovilja att uppleva skönhet. Ibland är det ju trots allt så vackert att det gör ont…

Kulturmisstro och skönhetsrädsla – mina definitioner av två av de 183 ord som på initiativ av Det Osynliga definierades i ”Parlören – en ordbok för icke mätbara värden”. (Som ni märker är det inte bara Svegfors som talar om skönhet i dessa dagar. För mig handlar konst och kultur i grund och botten om livets skönhet. Jag vill dock poängtera att skönhetsupplevelse är någonting högst individuellt och därför svårt att göra kollektiv politik kring.)

Kulturmisstron till trots, kritiserar tongivande kulturutövare den instrumentalism som växer fram, dvs de intrumentalistiska argument som framförs kring kulturens nytta för aspekter som psykosocial hälsa, städers attraktionskraft, regional tillväxt… Kulturen har ett egenvärde, heter det. Andra gånger bjuder kultursektorrepresentanter in forskare som mig själv för att få hjälp att beskriva de instrumentella effekterna av konst och kultur. Så länge skönhetstörsten uteblir och egenvärdet inte uppfattas av tillräckligt många av landets opinionsbildare och beslutsfattare måste kultursektorn pläderas för via andra argument, anses det.

Vad tänker då jag kring det hela? Visst; instrumentalistiska argument kan tjänstgöra som försvarstal för kulturen. "Kulturinstrumentalismen" är dock mer än så:

Den kan också vara ett konstruktivt sätt för att påvisa hur saker och ting interagerar och hänger ihop här i livet, i samhället och i världen. Världen är full av vackra synergier. Varför kan vi inte bara acceptera det positiva i det?

Idag introducerar jag därför ett nytt begrepp:

Kulturtilltro
Insikten om att konsten och kulturen inte bara har ett högt egenvärde, utan också har ett högt värde och nyttoskapande funktion i interaktion och samarbete med andra livsdimensioner och samhällssektorer. Detta förutsatt att vi strävar efter att bli ’hela’ individer i vackrare och mer samarbetsinriktade förståelsesamhällen.

boksläpp idag

Jag har haft nöjet att tillsammans med en rad spännande personligheter bidra till "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden." Boken är skapad på initiativ av tankesmedjan Det Osynliga och lanseras via presskonferens i Kulturhuset Lava, Sthlm, idag torsdag kl 14.

PRESSMEDDELANDE

TANKESMEDJAN DET OSYNLIGA 2009-02-01

Skuggutredningen och Tankesmedjan Det Osynliga hälsar dig välkommen till presskonferens och boksläpp torsdagen den 12:e februari klockan 14.00 på Kulturhuset Lava.

I direkt anslutning till kulturutredningens presentation släpper vi den redigerade utgåvan av Skuggutredningen och samtidigt Tankesmedjan Det Osynligas "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden."

Ur förordet:

"När kulturutredningen nu presenteras handlar det i första hand en omorganisation av de byråkratiska strukturerna. Det kanske är nödvändigt, men vem talar om innehållet? Vart har visionerna tagit vägen? Har kulturlivets värde reducerats till mätbara begrepp, som att vara tillväxtfaktor i en region eller bra för hälsan? Har vi inga andra ord?

Det är ett välkänt historiskt faktum att makt får man genom att styra människors tankar. Språket är den struktur som ger våra tankar form. Därför finns det krafter i vårt samhälle som aktivt arbetar för att bryta ned värderingar som anses eviga. Det sker bland annat genom att ett ekonomiskt språk får allt större plats i vår tillvaro. Det gäller att få avkastning på det man satsar, till och med i en relation. Att skaffa barn blir ”att starta upp ett projekt”. Man är inte gäst, patient eller publik längre - utan kund. Det här är ett sätt att tänka som styr oss, och påverkar till och med våra nära relationer, mer än vad man kan tro. Vi började ana att det saknas ett språk för att tala om något annat, de osynliga omätbara värdena. Vi bestämde oss för att återta innebörden av begreppet frihet, och rätten att drömma och uppfinna ett språk, som ska göra det möjligt att tala om andra värden i vårt samhälle än de rent ekonomiska."

I parlören finns 183 ord definierade av 45 skribenter. Här finns ord som empativolym, möjlighetshorisont och motsägelsefullhetsstyrka.

Under presskonferensen medverkar Tankesmedjan Det Osynliga, några av skribenterna samt skådespelare som läser utdrag ur Parlören. Skuggutredningen kommer också att informera om hur deras fortsatta arbete ser ut.

Välkommen!

Jacob Hirdwall, Stina Oscarson och Erik Uddenberg.
osa till projekt@orionteatern.sepresskontakt: Ronnie Schmidt 070-7174049 ronnie@triadapromotion.seövriga frågor om evenemanget besvaras av Johan Linné 073-1512275

generation gratis

De kallar oss Generation Gratis. Jag visste inte det… Förrän en trevlig P3-reporter ringde mig igår med spännande frågor relaterade till temat. Jag blir alltid lika pepp när någon klär ett fenomen i nya termer och får mig att tänka efter. Jag sitter på X2000 och försökte verkligen somna, men det gick inte. Jag funderar på oss: Generation Gratis. Utropstecken. Frågetecken.

Vill vi inte längre betala för kultur? Jo då, vi är generationen som betalar för att gå på Way out West istället för att köpa skivor. Varför betala för det vi inte behöver betala för? Å andra sidan; varför inte betala för den upplevelse vi inte kan skapa själva?

Vissa upplevelser kan vi dock skapa själva. Gränsen mellan konsument och producent suddas ut på ett spännande vis i upplevelseekonomin. Läs till exempel mitt inlägg om tonåringarna som köade hela natten ute på gatan inför boksläpp. För upplevelsens skull.

Vi är generationen som intagit ett nytt rum; the www. Ett nätverksrum som är stort och globalt och samtidigt här och nu, i min bubbla. Varför skulle vi inte nyttja fördelarna och möjligheterna av detta rum!? Enkelt, billigt, mobilt, multimedia. Vi kan lyssna på låten, samtidigt som vi ser på videon, samtidigt som vi kommenterar och tycker till om den. Interaktivt. Upplevelsebaserat.

Vi är generationen som roar och bildar varandra. Lägger upp våra låtar och vår konst, publicerar våra blogginlägg, gör allt lättillgängligt. Varför skulle vi inte göra det!? Det är den nödvändiga motreaktionen till det nöjesutbud och den nyhetsrapportering som strömlinjeformas världen över. Motreaktionen till den homogeniserade tankeverksamheten. Visst; för tio år sedan ansågs det globala informationsflödet verka positivt för demokratisering. Idag tycker jag mest det verkar hämmande att hälften av världens befolkning tittar på ’Vem vill bli miljonär?’ på fredagkvällar.

Vi är generationen som uttrycker oss som aldrig förr. Modiga och snudd på otillfredställda om vi inte uttrycker oss – konstnärligt och politiskt. Ibland både ock samtidigt. Vi har nya plattformar för uttryck och demokrati. www är vår främsta symbol. Då en ung generation hotade en äldre med Beatles-musik, så är vi generationen som hotar den äldre med bloggar. Och som i sin tur hotar oss med att registrera dem. Det är uppenbart vilka som kommer att vinna kampen om uttrycket.

We are Generation Free. I dubbel bemärkelse. Vi finner de billiga och enkla sätten att sprida våra budskap. Vi tar oss friheten att uttrycka oss, utvecklas med den och världen med oss. Vi har rätten och möjligheten att påverka. Vi berörs och berör. Kulturen demokratiseras. Det är fint.

Lyssna på P3 på måndag, 10-17. Det kan bli riktigt intressant, tror jag…

capitalism and the city II

New York Stock Exchange. Iva and I stand still for a few minutes, watching the stock exchange building through the frame of majestic pillars. Cathedral-like. It’s astonishingly peaceful. I’m surprised. Iva less so: ”One man worships God, another worships money.”

capitalism and the city

You can't buy good taste.