kreativ vision härnösand

Imorgon torsdag talar jag i Härnösand på tema "Kreativitet och konkurrenskraft för framtidsstaden" under en inspirationsdag för kreativa näringar. Dagen som riktar sig till politiker, tjänstemän och näringsliv är en del av de inspirationsveckor med Upplevelseindustrin på Technichus som arrangeras av konstnären och samhällsförbättraren Andreas Brännlund. Bland talarna syns även Tobias Nielsén (Kulturekonomi) och entreprenören Yngve Bergkvist. I samband med detta skriver Kulturguide Västernorrland om mig [här].

pecha kucha night gbg #13

Det finns en nackdel med att ha turnémånad: Jag missar Pecha Kucha Night Gbg. Igen. Snyft. Nyheten för denna gång är att man inträder i nya – och större – lokaler. Yey! Nu ska fler på plats. Det är nu Park Lane Avenyn som agerar kreativt kalejdoskop. Dyk upp vid kl åtta onsdag afton. Det enda du behöver ha med dig är en önskan om att bli inspirerad. Oh boy, vad den kommer att uppfyllas…

Nästa gång, 4 juni, så gott som lovar jag att vara där. Fram till dess ska jag försöka sprida idén till andra svenska städer. Tänk vad en pecha kucha-våg skulle kunna göra med Sverige. Jesper, du kan nu betrakta mig pecha kucha envoyée, eller nåt i den stilen…

creative industries - debating the concept

‘Creative Industries’ as a concept was created some ten years ago in the UK – currently spreading throughout Europe. It is, furthermore, probably the most used concept in the field of cultural economy. Is it a good and feasible term – or do we use it in lack of something better?

Chrissie Tiller sheds light on its problematic nature by sharing a recent experience which made her create a new Facebook group: “I decided to establish this group after downloading a brochure for a conference, lead by Creative and Cultural skills entitled "Supporting the Creative Industries". You can download it yourself at http://www.neilstewartassociates.com/se228 (although be quick because once I pointed out their choice of a cover with pictures of 6 white male speakers (no women no ethnicity) and 3 white males named as additional speakers they have decided to rectify their "oversight"!!)”

“The group is set up to challenge the need for those working in the arts, culture and creativity to embrace the concept of their being an "industry" when all this seems to mean is replicating an outmoded, discredited, white male dominated model of working.” That was actually the best argument I ever heard against the concept, and I decided to join in the discussion. The Facebook group is called “Let's stop calling it the CREATIVE INDUSTRIES” and you can find it here: http://www.facebook.com/profile.php?id=693526808&ref=name#/group.php?gid=56898298978&ref=mf

This is my first contribution to the debate:

"Thanks Chrissie for initiating the discussion. New times and new ways of doing things, in general require new vocabulary. Maybe it is because the concept ‘creative industries’ per se puts cultural activities into old and overplayed frameworks that it doesn’t get the support in the rest of Europe, as it has gotten in the UK. This should at least be part of the reason.

The concept is still new and confusing in Sweden. An interesting development, however, is how we have moved from the direct translation ‘kreativa industrier’ to more often choose ‘kreativa näringar’. The word ‘näring’ has a direct reference to business, but its actual meaning is ‘nourishment’, i.e. ‘creative nourishment’. In a way beautiful, but not really sufficient, and most importantly; the word lacks an equivalent in English.

Despite the EU-report from 2006, it is still uncommon knowledge that the turnover of cultural activities within the EU is bigger than the turnover of the car manufacturing industry, as well as bigger than the IT-industry. That is argument enough to create a genuine interest in regional, national and European politics.

Policies, support systems and infrastructure will however not change without qualified knowledge about the form, content and offspring of cultural activities. In my current work to consider new research projects in the area, I’m being very surprised by the lack of European research in the field. Besides more qualified knowledge, we certainly need more collected and accumulated knowledge. A first important step would be to start recognizing these often young and small scale activities, their driving forces and how they actually operate.

Please note how I’ve used the term ‘cultural activities’ four times over – yet another expression for our need of new and suitable vocabulary."

urban wheeling...?

Förra veckan på ett 4ARK-symposium talade jag med arkitektstudenter om olika epokers förhärskande trender i stadsplanering. Jag kunde förstås inte låta bli att raljera kring att modekonceptet ’urban healing’ tycks vara på väg att ersättas av ’urban wheeling’…

Igår morse höll jag på att sätta frukosten i halsen då det gick upp för mig att pariserhjulet döps till Rullevi…!! Är Göteborg staden som driver med sig själv, utan att själv förstå det? Eller?

genus och bloggosfärerna

Vi diskuterade detta redan för ett år sedan. Jag hoppar till lite vid sju-tiden imorse då TV4 med hjälp av ”experter” diskuterar könsskillnader i bloggandet. Ja, unga kvinnliga bloggare utövar konsumentpåverkan. Ja, bloggosfären cementerar gamla könsroller genom att kvinnorna talar skönhet och männen talar politik. Vi, en liten klick av [den ena] bloggosfären, gjorde dessa analyser redan för ett år sedan. Så här avrundar jag mitt troligtvis mest lästa blogginlägg någonsin:

”För det första tycker jag att vi bör tala om bloggosfärerna istället för bloggosfären. Vidare bör vi reflektera kring tjejstimmets påverkan på livsstil och konsumtion. Vi bör även fundera över blogg-gubbslemmets betydelse som maktfaktor och ny politisk arena. Vi behöver definitivt fundera över hur tjejstimmet respektive gubbslemmet båda verkar i riktning att (visserligen på ett nytt och uppdaterat vis) återförstärka och cementera gamla könsroller.”

Inlägget daterar sig till 2008-03-21 och kan läsas i sin helhet här: bloggosfär[erna] - om gubbslem, tjejstim och makt. Andra länkar till diskussionen, som tar sitt ursprung i iaktaggelsen att akademiska bloggare som regel är män, är inläggen hos Mothugg, Intensifier och Heja världen. Och för de ”experter” som tror att det inte bedrivits någon forskning på området, så vill jag hänvisa till Karl Palmås och hans mapping samt text på tema ’Follow the phlegm’.

grepp om konstbegreppet

Frågan om och hur man lämpligen definierar konst har ju aktualiserats på senaste tiden – och i synnerhet frågan om vem som ska ha rätt att definiera gränserna för konstens väsen. Jag har ju gjort en hänvisning till Fredrik Svensks spännande reflektioner. Dessutom förde Doktor Spinn och jag en liten dialog i anslutning till detta inlägg, som därpå följdes upp av ett inlägg från Per. TACK PER! Som bloggare finns det inget som gör mig så glad som när en läsare gör ett så initierat inspel, byggt på både insikt och lärdomar. Här kommer Pers inlägg i debatten:

"Jag skulle gärna vilje komma med en kort reflektion kring konstbegreppet och dess roll i 1900-talskonsten. Under studier i konstvetenskap presenterades jag för 3 olika definitioner av konstbegreppet som kan vara intressanta att hålla reda på:

Den första är att huruvida något är konst eller inte beror på inneboende egenskaper i objektet i sig. Dessa är givetvis svåra att definiera men exempelvis oljefärg på duk eller gjuten brons kan vara bra ställen att börja på. Dessutom brukar det tas för givet att konst skall hålla viss kvalitet och vara njutbart att betrakta för att passa inom denna definition.

Den andra säger att konst är det när konstens viktiga institutioner anser det vara konst. Exempel på institutioner skulle kunna vara kulturministern, konstfack, Lars Vilks, kulturskribenter på DN eller liknande. Problemet med denna definition är att olika institutioner kan ha olika konstsyn, och då kommer frågan om vem som väger tyngst. Dessutom skiljer sig detta över tid, exempelvis fotografi ansågs länge inte vara konst men gör det idag.

Den tredje, och för mig mest sympatiska, säger att konst är ett sätt att betrakta saker och ting på. Därmed kan samma ting eller handling betraktas både som konst och skadegörelse annat på samma gång. Dess kritiker anser den vara för inkluderande på ett sätt som fullständigt avdefinierar konst, en hållning jag i och för sig kan förstå.

Adelson-Liljeroths citat säger mig att hon lutar mest åt den första definitionen, hon kan inte anse det vara konst på grund av vissa egenskaper inneboende i verket, dvs det faktum att det porträtterar en olaglig handling.

Värt att notera är att stora delar av 1900-talskonsten har gått ut på att just pressa gränserna för konstbegreppet. Marcel Duchamps fontän är klassikern i sammanhanget, men många, många fler har gjort andra försöka att flytta gränsen för vad som kan vara konst. Min personliga slutsats av detta är att det inte går att definiera konst med några inneboende egenskaper. Därmed går det inte att säga att konst är nödvändigtvis bra, njutbar, laglig eller strängt taget någonting alls. För mig framstår kulturministers konstsyn son tämligen arkaisk i sammanhanget. Kanske går ändå den institutionella konstsynen segrande ur striden eftersom trots allt de namn som har verkat för att beröva konsten några specifika egenskaper har utbildats på konstskola och upptagits i konstkanon, men konstbegreppet är lurigt och glider lätt en ur händerna."

/Per

turnémånad

My heartfelt appreciation to all the exciting and sharing people I have met in Uppsala during the last few days.

Jag har precis kickat igång min turnémånad för våren och är pretty excited. Den började bra. Så bra faktiskt att jag inser att jag aldrig kommer att kunna lägga föreläsandet åt sidan. Där erkände jag just mina tillfälliga tvivel. Tvivlen som uppstår de dagar jag är trött på att höra min egen röst, trött på opersonliga hotellrum, trött på att släpa väskor längs perronger och från bagageband.

Det finns emellertid argument som väger betydligt tyngre än mina väskor. Argumenten som antagligen får mig att fortsätta resa runt och tala i resten av mitt liv. Dels det rent altruistiska argumentet: vad är genererad kunskap och insikt värd om jag inte använder den för spridning och inspiration? Dels det rent egoistiska argumentet: vem vore jag utan alla dessa spännande möten med intressanta människor? Det är dessa möten som håller min nyfikenhet, passion och beslutsamhet vid liv.

Senaste dagarna i Uppsala kretsade kring Uppsala Universitets Junior Faculty Club’s arrangemang av en Creativity Day. Den första någonsin, men förhoppningsvis inte den sista. Det som gjorde arrangemanget så unikt var det faktum att man bjöd in talare från så vitt skilda discipliner – alla med fokus på kreativitet. Eller vad sägs om att vandra från artistisk kreativitet, till akademisk kreativitet, till neurologiska förklaringsmekanismer, till organisations- och ledarskapsperspektiv, till kreativ stadsutveckling!?

Imorgon torsdag talar jag på ett kvällsseminarium på Chalmers som arrangeras av 4ARK på tema ’Pengar och arkitektur’. Snacka om inspiration och hoppfullhet inför framtiden när ett gäng arkitektstudenter på eget initiativ driver snygg tidskrift, ordnar intressanta symposier och uppseendeväckande event på stan. Jag ser fram emot aftonen.

mvh, upprörd drömuppfyllnadsförespråkare

För tillfället är busstationernas reklampelare klädda med en massa tillsynes trevliga budskap om drömförverkligande. Jag går närmare och tittar på avsändaren och blir ordentligt upprörd: Lotto. Svenska Spels kampanj lanserades den 24 mars och bygger på inspiration från 70- och 80-talets affischkonst, snitsigt framalstrad av reklambyrån Ruth. Affischerna målar upp budskap som:

”Jag drömmer alltså blir jag”

”Inget formar framtiden såsom drömmen”

”Det du drömmer är lika viktigt som det du gör”

”Alla stora människor är drömmare”

I can’t argue much with that. Men om man tror att vägen till drömuppfyllnad är att spela på lotto så lurar man sig själv – med statligt bolag i ryggen som driver lurendrejeriet. Sannolikheten att vinna en betydlig summa pengar på lotto är superliten. Och om du mot förmodan vinner pengar på lotto så vinner du inte en dos kreativitet som bonuspott. Jag talar om den kreativitet som genererar måluppfyllnad.

Sannolikheten att uppfylla dina drömmar /förverkliga dina idéer/ är däremot riktigt stor om du faktiskt jobbar för det. Den kreativitet som bäddar för det bygger på nyfikenhet, passion och beslutsamhet. Beslutsamheten som får dig att fortsätta sträva, mot alla [lotto]odds.

Uppsala Creativity Day

Uppsala Creativity Day 2009 – and the first one ever, I might add. The event is hosted by Junior Faculty TekNat and MedFarm tomorrow, Monday March 2nd. I’m so looking forward the the different perspectives on creativity that will be presented. One glance at the speaker list and you can easily imagine how interesting dinner table discussions I’ve had this weekend in Uppsala.


Donald Braben (University College London)

Recreating the Creative Environment

Alice Flaherty (Harvard Medical School)
Creativity as Disease? Neurological Aspects of Idea Generation

Annika Lantz-Friedrich (Uppsala University)
Prerequisites for Creative and Innovative Group Work

Tudor Rickards (Manchester Business School)
A Short History of Idea Engines and How They Change Our World

Susan Moger (Manchester Business School)
Connecting the Individual and the Organisation; the Role of the Creative Leader

Evelina Wahlqvist (University of Gothenburg)
Creativity and the City – People, Place and Prospects

Carl-Johan Engström, (Uppsala kommun/Royal Institute of Technology)
The Creative City - Uppsala's Answer to the New Concept for City Development