grepp om konstbegreppet

Frågan om och hur man lämpligen definierar konst har ju aktualiserats på senaste tiden – och i synnerhet frågan om vem som ska ha rätt att definiera gränserna för konstens väsen. Jag har ju gjort en hänvisning till Fredrik Svensks spännande reflektioner. Dessutom förde Doktor Spinn och jag en liten dialog i anslutning till detta inlägg, som därpå följdes upp av ett inlägg från Per. TACK PER! Som bloggare finns det inget som gör mig så glad som när en läsare gör ett så initierat inspel, byggt på både insikt och lärdomar. Här kommer Pers inlägg i debatten:

"Jag skulle gärna vilje komma med en kort reflektion kring konstbegreppet och dess roll i 1900-talskonsten. Under studier i konstvetenskap presenterades jag för 3 olika definitioner av konstbegreppet som kan vara intressanta att hålla reda på:

Den första är att huruvida något är konst eller inte beror på inneboende egenskaper i objektet i sig. Dessa är givetvis svåra att definiera men exempelvis oljefärg på duk eller gjuten brons kan vara bra ställen att börja på. Dessutom brukar det tas för givet att konst skall hålla viss kvalitet och vara njutbart att betrakta för att passa inom denna definition.

Den andra säger att konst är det när konstens viktiga institutioner anser det vara konst. Exempel på institutioner skulle kunna vara kulturministern, konstfack, Lars Vilks, kulturskribenter på DN eller liknande. Problemet med denna definition är att olika institutioner kan ha olika konstsyn, och då kommer frågan om vem som väger tyngst. Dessutom skiljer sig detta över tid, exempelvis fotografi ansågs länge inte vara konst men gör det idag.

Den tredje, och för mig mest sympatiska, säger att konst är ett sätt att betrakta saker och ting på. Därmed kan samma ting eller handling betraktas både som konst och skadegörelse annat på samma gång. Dess kritiker anser den vara för inkluderande på ett sätt som fullständigt avdefinierar konst, en hållning jag i och för sig kan förstå.

Adelson-Liljeroths citat säger mig att hon lutar mest åt den första definitionen, hon kan inte anse det vara konst på grund av vissa egenskaper inneboende i verket, dvs det faktum att det porträtterar en olaglig handling.

Värt att notera är att stora delar av 1900-talskonsten har gått ut på att just pressa gränserna för konstbegreppet. Marcel Duchamps fontän är klassikern i sammanhanget, men många, många fler har gjort andra försöka att flytta gränsen för vad som kan vara konst. Min personliga slutsats av detta är att det inte går att definiera konst med några inneboende egenskaper. Därmed går det inte att säga att konst är nödvändigtvis bra, njutbar, laglig eller strängt taget någonting alls. För mig framstår kulturministers konstsyn son tämligen arkaisk i sammanhanget. Kanske går ändå den institutionella konstsynen segrande ur striden eftersom trots allt de namn som har verkat för att beröva konsten några specifika egenskaper har utbildats på konstskola och upptagits i konstkanon, men konstbegreppet är lurigt och glider lätt en ur händerna."

/Per