mångfald - förändring börjar inifrån

Samhällsförändringen börjar hos dig själv. Om svenska medieredaktioner framgångsrikt ska kunna förmedla mångfalden i Sverige, vore det ju vettigt att säkerställa mångfalden på den egna redaktionen. LÄS vad alltid lika skarpsynta Sakine Madon skriver i Expressens ledare idag.

könsfördelningen i akademin

Ny statistik från Högskoleverket och SCB. Läs pressmeddelandet här och själva publikationen här. En snabb men relevant summering av könsfördelningen av personal vid universitet och högskolor 2009:

Totalt sett är könsfördelningen jämn med 51 procent kvinnor och 49 procent män.

Enbart 23 procent av den administrativa personalen är män.

Enbart 20 procent av professorerna är kvinnor.

förmiddagsskildring - från spårvagnen

Göteborg. Jag sitter på spårvagnen vid lunchtid, väl medveten om att min resa på marginalen kommer att föra mig till Konstepidemin två minuter efter avtalad tid. Jag känner mig själv. Rätt väl. Skrattar lite åt ett nyligt intervjureportage där skribenten var förskönande nog i situationsbeskrivningen att hävda att jag kom inrusande till intervjun exakt på klockslaget tio. Det var inte sant. Jag var två minuter sen. Bombis.

Jag har lärt mig att koppla bort stressen i de situationer jag själv inte påverkar. Har accepterat att stadens spårvagnar rör sig i en snitthastighet på sju kilometer i timmen. Jag njuter faktiskt av den här spårvagnsfärden. Även om jag egentligen vill be alla icke-göteborgare att sluta romantisera kring spårvagnstrafiken. Det är inte lika kul om färdas med dem dagligen. På morgonsidan är jag bättre på att ta in alla intryck, på kvällssidan vill jag bara stänga bort alla ljud som genereras, och ibland eskalerar, i en spårvagn. Nu är det fortfarande morgonens sida av dygnet.

Längst bak i spårvagnen sitter en man som med sprucken röst vrålar. I sin mobiltelefon. Även om jag inte förstår språket han talar så konstaterar jag snabbt att han inte är upprörd. Snarare exalterad. Kanske talar han med någon på andra sidan jordklotet. Har du tänkt på det – hur man tenderar att tala högre i telefonen ju längre bort man befinner sig från den man talar med? Som om vi ännu inte riktigt litar på långdistanskommunikationstekniken… (Jag äääälskar svenskans tillåtande natur i konstruktionen av långa ord… och funderar på hur många ord som krävs för att få till det där på spanska… sju kanske.)

Snett framför mig sitter en ung asiatisk man med rakat huvud. Buddhist kanske. Men bara kanske. Jag är inte expert på olika religioners böneteknik. För att inte tala om hur individuellt böneutövandet kan vara. Han ber nämligen. Han har slutit ögonen. Mumlar stilla ord jag inte kan identifiera. Tyst, som för att inte störa någon annan i vagnen. Händerna håller han kupade, med fingertopparna öppnade mot skyn. Öppet riktad mot… ovan. Jag imponeras av hur han lyckas stänga ute allt annat ljud i spårvagnen. Gå in i sig själv. I synnerhet med tanke på mannen längst bak. Han vrålar fortfarande.

Jag tänker hur de parallella skeendena i denna spårvagn en vanlig måndagsförmiddag ger uttryck för multikulturalism. Den ofta fascinerande multikulturalism vi valt att inte sträva emot – till fördel för integrationen. Detta svenska mantra – integration – men knappast det mantra som den unge asiatiske mannen ber om och om igen. För att inte tala om den svenska tilltron till assimilering. Helt plötsligt inser jag dock att ett tredje skeende i spårvagnen ger uttryck för omvänd assimilering: Den svenska damen på sätet bakom mig har plötsligt börjat be hon också – troligen inspirerad av den unge mannen med annan religionstillhörighet än hon själv. Kan han så kan hon. Inspirerande. Rörande. Vackert. På spårvagnen. Denna förmiddag.

[in]securtity & change – feat. vagina warriors

Tack Johan för den spännande länken. Jag funderar just nu över förändring. Ur olika synvinklar. Den nödvändiga förändringen. Den som oundvikligen sker, men också leder oss vidare. Till nytt och bättre, om vi bara bestämmer oss för det. Som ni vet, har jag också funderat en del kring hur vårt samhälles strävan efter säkerhet hämmar så mycket annat än bara osäkerheten [som snarare multipliceras]. Hämmar friheten. Hämmar oss. Hämmar framtiden, som den hade kunnat se ut... Eve Ensler sätter ord på det.

Fortsätt lyssna och det övergår till vagina monologues och en föreläsning om vad det innebär att vara a vagina warrior. Givetvis försöker Ensler knyta ihop det på slutet, med bland annat följande tänkvärda reflektioner:

”Real security is not knowing something it when you don’t know it. Real security is hungering for connection, rather than power.”

“Real security is not only being able to tolerate mystery, complexity, ambiguity... but hungering for them and only trusting a situation when they are present.”

“It absolutely didn’t matter where I was going or where I’d come from.”

“We are hopefully travelling all the time, moving towards a new place.”

trött på annorlunda-diskussionen

Jag är trött på diskussioner om vad som skiljer kvinnor från män. Jag är trött på annorlunda-diskussionen. Vad som däremot behöver lyftas är kvinnors och mäns olika villkor. Vad som definitivt bör diskuteras är konsekvenserna som uppstår av att kvinnor respektive män lever upp till rollerna som tillskrivits dem.

Varför diskuterar vi inte på allvar varför samhällets våldsverkare i extremt stor utsträckning är män? Samt varför flickor lär sig att hålla inne med sin frustration så till den milda grad att många istället skadar sig själva – i större utsträckning än pojkar?

Det som fick mig att gå igång så här på fredag eftermiddag var en ledare i Dagens Arena som refererar till BRIS-rapporten 2008.

Halleluleå

Halleluleå! Äntligen hade jag så igår tillfälle att gästa ’Attraktiva Norrbotten’ och Luleå. Tillfället var intressant. Det var en konferens om ’tillväxten i ett jämställt Norrbotten’. Arrangörer var Jämställdhetsdelegationen och Länsstyrelsen i Norrbotten samt Luleå Kommuns jämställdhetskommitté. Av en mängd spännande människor jag mötte under dagen stod jämställdhetsexperten Gertrud Åström ut; sicken klok kvinna. Själv talade jag på tema ’Mångfald för kreativitet och ekonomisk tillväxt’. Piteå-Tidningen (PT) recencerar idag.

Sundsvalls första Pride

Idag gick Sundsvall Pride av stapeln för första gången. Lyckad parad och påföljande event på scenen på stora torget. Grattis Morgan, Hanna och alla andra som jobbat hårt för att detta skulle bli verklighet!

Själv var jag stolt över att vara inbjuden talare till Sundsvalls första stora manifestation för mångfald - go Sundsvall!!! Mångfaldens betydelse för staden är väl värd att understrykas...

T som i Tolerans...

T som i Trångsynt eller T som i Tolerant? Det är frågan! Samt ett val vi gör - kanske flera gånger om dagen. Igår under Sveriges nationaldag såg vi över landet diverse exempel på både ock...

Dagen till ära lyssnade jag på ett föredrag om främlingsfientlighet av professor i statsvetenskap Marie Demker. Hon hävdade att det inte var nivån av tolerans eller icke-tolerans som förklarar framgången för partier som Sverigedemokraterna. Avgörande är istället huruvida det finns mobilisering.

Likaväl som att det finns trångsynta mobiliseringsagenter så finns det ju också toleransförespråkande mobiliseringsagenter.

Jag ser fram emot helgens riksårsmöte med Röda Korsets Ungdomsförbund!

Vad säger kvinnorna bakom reklamen?

Var är kvinnorna bakom reklamen...? Bokstavligt talat bakom!!!

När ADA (mötesplats för design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen) är medarrangör för ett seminarium så vet jag att det är värt att gå dit. Intressant var det mycket riktigt även idag då man gav seminariet ”Reklamen är dödsviktig”. Bakgrunden till tilldragelsen var den plattform som ADA skapat för möte och samarbete mellan en rad framgångsrika Göteborgsbaserade reklambyråer och forskare vid CFK, Centrum för konsumtionsvetenskap vid Handelshögskolan i Göteborg.

Med fokus på reklamens roll i att ”vidga våra vyer och undvika stereotypa bilder av t.ex. kön, ålder och etnicitet” var nio olika reklambyråer representerade med varsin presentation. Man kan fundera över om reklambyråerna behöver se över sin mångfaldsmedvetenhet internt: Närmare bestämt, ingen utav byråerna hade valt att ställa en kvinna på scen...