[in]securtity & change – feat. vagina warriors

Tack Johan för den spännande länken. Jag funderar just nu över förändring. Ur olika synvinklar. Den nödvändiga förändringen. Den som oundvikligen sker, men också leder oss vidare. Till nytt och bättre, om vi bara bestämmer oss för det. Som ni vet, har jag också funderat en del kring hur vårt samhälles strävan efter säkerhet hämmar så mycket annat än bara osäkerheten [som snarare multipliceras]. Hämmar friheten. Hämmar oss. Hämmar framtiden, som den hade kunnat se ut... Eve Ensler sätter ord på det.

Fortsätt lyssna och det övergår till vagina monologues och en föreläsning om vad det innebär att vara a vagina warrior. Givetvis försöker Ensler knyta ihop det på slutet, med bland annat följande tänkvärda reflektioner:

”Real security is not knowing something it when you don’t know it. Real security is hungering for connection, rather than power.”

“Real security is not only being able to tolerate mystery, complexity, ambiguity... but hungering for them and only trusting a situation when they are present.”

“It absolutely didn’t matter where I was going or where I’d come from.”

“We are hopefully travelling all the time, moving towards a new place.”

camera[ful][less]

Dagen före den 16:e och de tilltänkta demonstrationerna runt om i landet. Tyvärr är jag inte i Sverige, utan befinner mig i ett än mer övervakat land. Ett kamerornas land. Det gör övervakningen synlig. Påtaglig.

Närvaron av kameror kombineras med skyltar som påpekar att det är ’för din egen trygghet’ (fritt översatt). Eller som jag nyss kommenterade i SundsvallsNyheter (Nr.30 2008 12 september) angående varuhus kameraövervakning: ’en del i det övervakningssamhälle som breder ut sig och som paradoxalt nog söker trygghet i ökad misstänksamhet, inskränkt frihet och minskad integritet’. Hoppar tillbaka till Londons perronger: Jag har lagt märke till andra skyltar denna gång, i stil med; ’om du ser någon eller något misstänkt, vg rapportera till vår personal eller ring polisen’.

Vidare kan frånvaron av kameror bli påtaglig, även den. Vissa kamerors rätt framför andra – som inte ens får brukas. Läs om Christophers besök på Tate. Själv var jag på Tate Modern igår. (Undrar när det ska dyka upp ett Tate Post-Modern.) Utan kamera köpte jag mig istället ett skissblock och satte mig ned och tecknade det som föll mig in. Ingen som stoppade mig. Inte än.

Själv är jag visst misstänksam mot misstänksamheten. Skeptisk. För kritiska uppdateringar; läs Christophers blogg, typ varje dag. Idag gör jag likadant och lägger upp Vicky:

frihet, försvar och FRA

Diskussionen om FRA rullar vidare. Igår replikerade Christopher Kullenberg och jag i Expressen på Stig Berglings plädering för att FRA-lagen behövs mot ryssen. ”Kalla kriget avslutades aldrig i Ryssland”, hävdar Bergling, och tror vidare att FRA-lagen är vad som borde få ”den gamla ryska paranoian snart bryta ut.” Berglings inlägg föranleder givetvis ÄNNU EN diskussion kring vad som går först; den militära domänens rätt till kapprustning och ogranskad försvarsverksamhet eller den demokratiska domänen som ger medborgaren rätt till personlig integritet såväl som insyn i statens förehavanden. Ryssen är inte hotet, hävdar vi. Det verkliga hotet är vårt lands avskaffande av demokratiska fri- och rättigheter. Läs mer på Christophers blogg.

tv-serier som glamoriserar övervakningsteknologin

Sitter och tittar på Navy CIS. Intressanta karaktärer. Interesting plots. Detta är bara en av flera amerikanska tv-serier på tema ’effektiva intelligence services’ som går att följa på svenska kanaler just nu. Var gång jag ser någon av dessa serier så undrar jag hur väl det stämmer överens med verkligheten: Är det så här lätt att kartlägga människors liv, aktivitet och rörelse? Serierna är närmast ett glamoriserande av övervakningssamhället. De hjälteförklarar agenter i kombination med datanördar som via teknologin löser rättsfall... inhemska kriminalfall såväl som försvarsrelaterade. Inte alltför sällan handlar det om att bekämpa arabisktalande terrorism. Serierna är så smart upplagda försvarstal av övervakningssamhället att man nästan kan börja undra vilka som ligger bakom dem...

Denna gång ifrågasätts emellertid hjältestatusen hos NCIS-teamet. Har teamet nyttjat bevakningstekniken för chefens personliga vendetta? Till och med iscensatt den?

Avsnittet belyser hur bakomliggande lagar, förordningar, och regelverk inte alltid stoppar drivkraften hos en individ med andra intressen – den mänskliga faktorn.

vitt & svart

"Har färgen runnit av dig?"

Mina kollegor tittar oroligt på mig.

Idag klär jag mig i vitt och svart.

Det är högst symboliskt.

om frågors natur och FRA-frågans karaktär

Alliansen är så allierad att den inte lär bli omvald.

Det vi ser är steget från den berömda partipiskan till allianspiskan, eller blockpiskan.

Statsminister Reinfeldt har gjort morgondagens beslut till den fråga som ska visa att alliansen har förmågan att hålla ihop. Den interna retoriken tycks argumentera risken att inte bli omvald om man inte kan agera som en enhet.

Jag säger att det är tvärtom: Om alliansen står som en enhet i denna fråga – mot demokratin i princip och den allmänna opinionen i praktik – så lär de knappast bli omvalda i nästa val. Frihetliga väljare är mer än lite besvikna. Representativ demokrati borde väl ändå någonstans i djupet av lydelsen betyda att de folkvalda bör representera folkets röst.

”Ibland måste man kompromissa”, är ett annat av Reinfeldts argument. Omvänt; ibland måste man inte kompromissa. Ibland kan man inte kompromissa. Ibland bör man inte kompromissa.

Jag kan trösta tvivlande allians-riksdagsmän med att det finns sjukt många andra frågor att kompromissa med. Smärre frågor. Frågor där man utövar demokrati, snarare än att äventyra den.

Fundera ett slag över vilka frågor du personligen vägrar att kompromissa med – vägrar att bli uppköpt för! För min egen del handlar det om några frågor som rör det mest fundamentala i människosyn och samhällssyn. Frågor som sitter i hjärtat och smärtar i kroppen när de äventyras. En sådan är mitt nej till dödsstraff. En annan är mitt ja till yttrandefrihet. Det är den sistnämnda i kombination med integritetsbejakandet som får mig att utbrista i ett hjärtskärande NEEEJJJ till FRA-lagen.

Att minimera en fråga som i själva verket rör fundamenten för demokrati till simpel kompromissgenererad demonstration av blockenighet är fel. Fel vald fråga.

Att vår statsminister gjort paradnummer av FRA-frågan, för andra syften än den handlar om, är dåligt. Ett dåligt val.

-----------------------------------------------------------
På liknande tema, läs Johans och Jimmys inlägg.

FRÅGOR huller om buller om FRA

Diverse funderingar – huller om buller – om FRA-lagförslaget:

Ska terrorism bekämpas genom att misstänkliggöra människor som terrorister?

Hur kan alliansen tro att de kan bli omvalda (av liberaler) efter detta?

Hur kan Reinfeldt säga att ”ibland måste man kompromissa” när civilkurage och etik bygger på att man i vissa fall inte kan kompromissa?

Vad hände med personligt ansvar?

Hur kan en politisk karriär bli viktigare än att upprätthålla demokrati?

Finns det hjältar i Sveriges riksdag?

---------------------------------------------------------------------------

Tack till Heiti som gjort en gedigen insats med att hjälpa mig förstå den fråga jag grubblat mest på senaste dagarna. Se kommentarsfältet för detta inlägg.

FYRA mot FRA!?

4 samveten önskas!!!
sökes i Sveriges Riksdag
per onsdag morgon kl 9

Jag har aldrig befunnit mig i partipolitiken. Förstår inte det där med partipiskan. Det där med att inte rösta efter sin personliga övertygelse. Särskilt inte när det handlar om frågor som rör de mest fundamentala strukturerna i demokratin. På onsdag morgon kl 9 handlar det inte om lättmjölk vs standardmjölk. Det handlar om grundläggande människo- och samhällssyn då riksdagen röstar ja eller nej till FRA-lagen. Lagförslaget skulle ge Försvarets radioanstalt rätt att bevaka och lagra e-post, fax och telefontrafik. Vi snackar dina privata sms och e-mail.

Att man ens ska behöva påpeka simpla orsakssamband som: beslut – implementering – KONSEKVENSER. Att anta FRA-lagen skulle nämligen innebära konsekvenser. Ganska obehagliga, rent av skrämmande, sådana. Good news är att enbart fyra riksdagsledamöter ur alliansen behöver vara kloka och modiga nog att gå emot partipiskan för att förslaget ska avslås. F-Y-R-A. Fyra samveten.

Jag har hört ryktas att många riksdagsledamöter ligger vaken om nätterna grubblandes inför detta beslut. Om man har problem att komma i kontakt med sitt samvete så kan jag föreslå följande nattliga aktiviteter som bot:

1. Träna på att säga ’nej’. Skriv och skrik: ”NEEEEEEJJJ”

2. Läsa Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984. De är god hjälp i att visualisera lagens konsekvenser – övervakningssamhällets utveckling och följder.

3. Fundera över preferenser mellan ett samhälle präglat av:

tillit eller misstänksamhet?
frihet eller kontroll?
fri tanke eller begränsad tanke?

4. Fundera över vad som egentligen är det största hotet:

den odefinierbara potentiella terroristen eller övervakningssamhällets inskränkande strukturer?

5. Begrunda vad Salman Rushdie någon gång uttryckte:

“The best way to fight terrorism is by not being terrorized.”

FRAgile

Kreativitet föds i gränslösheten, i modet och i tilltron till dig själv och till andra.

Framförallt föds kreativitet i den fria tanken.
Undanryck den och du spelar bort kreativiteten.

Utan kreativitet – sämre allt möjligt: Folkhälsa, ekonomisk tillväxt, demokrati... för att nämna några aspekter.

Ett enda beslut kan påverka mycket på samma gång. Demokratin har förmågan att i ett beslut avskaffa sig själv. Ett systemets svaghet. FRAgilitet.

Ni märker vart jag vill komma...!? Nu önskar jag emellertid god afton. Återkommer imorgon. Då ska jag tala klarspråk och vaket. Om de vakna nätterna. Som bara är förspel. Inför beslutet om den dygnslånga natten.