framtid för Norrbotten och hyllning till Boden

Den 27 maj talade jag i Norrbotten under titeln 'Hur kan din plats bli rätt plats?' i samband med Länsstyrelsens arrangemang 'Vi tar tempen på länet! : Attraktivitet - nya näringar och goda livsmiljöer'. Norrbotten må ha sina utmaningar med befolkningstal och utflyttning av kvinnor. Men länet uppvisar mycket sprudlande vilja och god potential inför framtiden. Den ovanligt intressanta och givande dagen har dokumenterats av Åsa Petersen >>här.

Värdstad för dagen var Boden. Så här löd min hyllning till staden:

Hyllning till Boden

Det finns en plats på jorden där solen ofta ler,

Om än inte jämt på himlen,

I varje männskas själ.

Det finns en plats på jorden där lugnet ger oss ro,

Dit vill jag komma åter

Där vill jag bygga bo.

Det finns en plats på jorden med årstider som få

Från grått till vitt till grönt till gult

Det bliva aldrig trist och fult

Det finns en plats på jorden

Där människorna ler

Den platsen heter Boden

Hit vill jag komma mer

the face of the passing interspace

Kvillebäcken, Gothenburg. Before the sun sets behind the rooftops, I watch the light of graffiti art rise in the liminality of an area torn down, waiting for a new one to be built.

Gentrification by a blow. Not by a flow. A political decision which levels the old to the ground and replaces it with a detailed plan of a new residential area. Leaving no space, whatsoever, for future imagination. And still, it loudly proclaims:

"With a little imagination, you can see the sun set behind the roof ridges." The words are those of the first add revealing what is to become of the bare terrain.

And yet, or because of that, seeds of imagination are being planted by graffiti artists finding a free but temporary space to work on.

The old and the new area stand in sharp contrast to each other. Nevertheless, the current interspace activity seems to be whispering, wanting for something in between... But how long will it go on? How long will there be allowing room? Not knowing, I report with an eye on the face of a passing interspace.

for the love of another... city!

bra näringslivsklimat?

Tisdag i förra veckan talade jag företagsklimat i Studio Uppland, med anledning av Svenskt Näringslivs nya kommun-ranking. 

Lyssna till intervjun direkt >>HÄR

eller till hela inslaget >>HÄR (jag kommer in vid ca 5:45)

hur kan din plats bli rätt plats?

Klokt och roligt om samhällsutvecklingen - det är ledorden för Volante Academy som kör igång i vår. Läs om de olika utbildningstillfällena < HÄR >.

Själv har jag nöjet att föreläsa med landets yngsta professor i ekonomisk geografi - den alltid lika spännande Dominic Power!

Unna dig en heldag med oss på Söder i Stockholm den 3 maj. Vi utgår från Tvålpalatset, Mariatorget, men kommer också att ge oss ut på en vandring med trevliga studiebesök i den närbelägna miljön. Livsmiljön är temat på tapeten. Närmare bestämt avser vi besvara frågan:

Hur kan din plats bli rätt plats?

Med alltifrån resonemang kring globala megatrender till lokala förutsättningar diskuterar vi varför vissa platser lyckas bättre än andra.

Mer information samt anmälan < HÄR >.

boksingel

 

"E-boken är den nya singeln."

~ Volante

Läs mitt kapitel 'Mellanrummen' ur antologin 'Framtiden är nu' som boksingel.

Den kan köpas billigt via endera

>> Volante Shop
>> Bokus, eller
>> Adlibris

Läs närmare < HÄR > om Volantes utgivning av boksinglar som ett led i deras spännande experimenterande med e-boken och dess möjligheter.

happily singing out love for their land

Barcelona. During today's morning café con leche, I ended up at the table next to a bunch of happy senior citizens debating intensily over why Spain is the best country in the world. To strengthen the argumentation, they cited Escobar... And suddenly they burst out singing with clear voices: '"Que Viva España" La vida tiene otro Sabor, Y España es la Mejor!' 


Let's just say; they felt pretty sure they'd found their place in life... :)

att profilera platsens anda

När jag idag föreläste på HDK för universitetets master-studenter i Business & Design var temat staden och kreativiteten. Vilka är de platsegenskaper som behövs för att generera kreativitet hos människor? Egenskaperna som behövs är både fysiskt påtagliga och emotionellt betingade. De senare är förstås svårare att ringa in och nagla fast. Vad är det för föreställningar om platsen som först lockar mig dit? Vad är det sedan i andan och atmosfären som avgör om jag vill komma tillbaka eller till och med slå mig ned på platsen? Mina känslor kring platsen avgör om jag känner mig hämmad eller hemma där, borta eller i blom just där.

En utmaning är det förstås om man i promotion-syfte vill försöka återge och förmedla platsens anda - platsens själ.

- För studenterna idag visade jag först en utav kortversionerna av filmen 'Meet the World in Gothenburg' som ska marknadsföra destinationen Göteborg. Efter ett års filmande lanserades den så i december. Filmen kan sammanfattas vara en fartfylld smältdegel av ansikten, musik och fest (första filmen nedan).
- Sedan tittade vi på Göteborg Energis nya reklamfilm 'Vi ger kraft åt Göteborg'. Musik: Timo Räisanen, 'Aldrig långt bort'. Även här tema Göteborg. Denna film kan snarare sammanfattas med orden långsamt och längtan (andra filmen nedan).

Alla i klassrummet tycktes rörande överens om att Göteborg Energis film var bättre; den berörde mer och förmedlade bättre känslan man i detta rum hade för Göteborg.

Det ska sägas att Göteborgs reklamfilm har för avsikt att attrahera fler evenemang, möten, kongresser, studenter, företag och andra besökare. Göteborg Energis reklamfilm däremot riktar sig mot en kundkrets som redan har en stark relation till staden. Trots olika syften och målgrupper tror jag emellertid att en jämförelse av dessa filmer emellan kan säga en del om utmaningen i att försöka återge samt profilera en plats anda och själ. Den första filmen säger 'möt världen i Göteborg' medan den andra filmen tycks säga 'känn dig hemma' och 'finn dig själv i Göteborg'. Vad det gäller den utåtriktade marknadsföringen av staden bör inte förglömmas vikten av att invånarna känner igen sig i profileringen. De är de sanna ambassadörerna för staden.

knowns n' knowing in the urban-rural relationship

”If you would be known, and not know, vegetate in a village; if you would know and not be known, live in a city.”

The 18th and 19th Century poet Charles Colton (Lacon, Vol, 1, #334)

The reason I kind of fell for the quote is that I can’t really make up my mind on whether or not to agree with it… It touches upon the idea of anonymity in city life, versus the lack of it in village life. On the other hand, try to become world known while staying put in the village…

It furthermore touches upon the perception of the city as the place for knowledge expertise, leaving the ‘simple life’ to the rural areas… But can we safely say that rural life is without ambition? Hardly. Today, I’m finishing a book chapter about how certain groups of creative individuals often use the rural setting for large part of the production phase, only to use the city as the market place. Competent and creative activity on the country side is however mostly hidden from statistics, explaining why we don’t know about it…

home ground

Hometown vs the city.
Memories vs novelties.
Familiarity vs exploration.
Walking the same way vs finding new ways.

Where is home? Where I grew up? Where I temporarily live? Where I decide to settle?

I remember as I was moving far away, about to make a strange place my new home… My dear friend K reminded me about his insight; it is not about the hometown or this city, nor another…

“It is all about finding your home ground.”

Your home ground is a place in you, beyond the physical place.

“If you’re lucky though, you’ll someday find that actual place which expresses and fulfills the wishes and dreams of your home ground.”

Umeå Kulturhuvudstad 2014

Så var då kampen avgjord om kulturhuvudstadsåret 2014. Umeå kammar hem titeln, tillika uppdraget. Återigen fascineras jag av Umeå. Staden sätter exempel då de visar resten av landet att det lönar sig att vara visionär samt att strategiskt arbeta mot sina visioner. Som vi påvisade i rapporten Sweden in the Creative Age är Umeå med omnejd den enda del av Norrland som lyckas konkurrera med landets tre storstadsområden i kreativitetsranking. Umeå imponerar i olika dimensioner – kulturlivet är en utav dem. Dagens utnämning tycks grunda sig just i visionär långsiktighet samt genuint lokalt engagemang. Väl värd att notera är också den rubrik som Umeås ansökan burit. Den vittnar om inställningen: ”Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst”. Läs Kulturrådets pressmeddelande <här>.

sommarväder och destinationshype

Så här länge har jag nog aldrig negligerat min blogg. Jag hoppas att ni njutit sommarväder i sådan utsträckning att ni inte haft rum för bloggläsande anyways ;) Sånär som under senaste dagarnas busregn, förstås. Själv har jag ägnat senaste tiden åt att skriva på alster som inte lär hamna på bloggen, mer än kanske något smakprov eller via hänvisning till annan publicering. Som lite variation kan jag istället erbjuda min röst. SR Västernorrland 9 juli, klicka direkt här alternativt välj session kl 09:00-09:30, för att lyssna när jag gästar TullaMaja och Ulf. Temat för diskussionen rimmar extra väl i semestertider och handlar om destinationshypen, d.v.s. dagens alla satsningar på att göra besöks- och turistdestinationer av alltifrån de minsta orterna till de största städerna.

detta är ingen modeblogg II: sundsvallsbyxan

Jag sitter på stillsam plats utanför Sundsvall och skriver. Givetvis låter jag visst omvärlds-buzz sippra igenom – via t ex Sundsvalls Tidning (ST). Idag kan man läsa om träningsbyxan som sålt så hårt i Sundsvallsområdet att byxan numera kallas Sundsvallsbyxan. ”Det är inte ofta Sundsvall tar täten när det gäller trender, men när det gäller träningsbyxor så gör vi det.”, skriver ST idag. Givetvis börjar jag fundera kring Sundsvall och trendsättning. Är min hemstad dålig på etablera trender? Kanske… Dock tycks Sundsvallsborna vara bra på steg nr 2: Att kopiera trender. Det torde vara trendens mest nödvändiga steg. Ty om ingen tar efter idéetableraren; ingen trend. Att Sundsvall skulle vara trendanpassningarnas näste tyder ändå smeknamnet på. Ett smeknamn som florerar i folkmun i städer norr om Sundvall: ”Norrlands fjollträsk”, säger man. Märkligt, att jag aldrig fick höra det smeknamnet så länge jag själv bodde i Sundvall… Kanske är norrlänningar försiktiga med att förolämpa varandra… Kanske är man försiktig med att berömma…

indiekulturens stad!? samt GBGs & STHLMs internationella branding

Igår på SVTs Eftersnack Västnytt, på tema GBG vs STHLM, passade jag på att klaga över att Göteborg inte har något samlingsbegrepp för det fantastiska fenomen som växer sig allt starkare i staden. ’Fenomenet’ är egentligen ett myller av kreativ aktivitet – en stark och växande gräsrotskultur. För att strålkastarfånga fenomenet kan vi dock behöva starta med en konceptualisering. Ska vi tala om ’subkulturer’, ’gräsrotskulturer’, eller ’indiekulturer’, undrade jag. (Varav det sistnämnda dök upp som alternativ i mitt medvetande så sent som igår på förslag av Valands rektor Leslie Johnson.)

Idag får jag emellertid svar på tal från Göteborg & Co. Det berättas för mig att man i den internationella marknadsföringen av staden redan använder indie-ordet. Närmare bestämt används följande begrepp:

Cosy/Laidback

Sea/Seafood

Indie/Alternative

Detta kan jämföras med STHLMs ledord:

Trendy/Innovative

Clean

Fun

Jag tackar ödmjukast den supertrevlige Co-medarbetaren för upplysningen! Men, jag vill ju givetvis följa upp med att fråga varför man inte förankrar konceptet hos Göteborgs invånare? Har idén om att stadens bästa ambassadörer/marknadsförare är invånarna själva gått och blivit otrendig?

Stadsrivalitet eller tv-trams?

Jag kommer hem efter att ha minglat runt på kvällens mest spännande event i det verkliga Göteborg. Slår på teven och får en dos av det påstådda Göteborg. Jag fick enbart uppleva de sista minuterna av den debatt som på TV4s Kvällsöppet diskuterade ”lokalpatriotiskt trams mellan stockholmare och göteborgare”. Detta var knappast titeln på diskussionen men däremot ett direktcitat av Ekdal och beskrev nog den högljudda pajkastningen ganska bra. Göran Johansson fanns med på direktlänk och proklamerade att Göteborg visst har mer än bara goa gubbar.

Jag reagerar på ett påstående formulerat av Alex Schulman: ”Göteborg är en gnällig stad.”

Va? Stereotypiserande går alltid att ifrågasätta. Men som inflyttad till Göteborg måste jag tillstå att jag aldrig har upplevt att göteborgare skulle vara gnälliga – på det vis som jag ibland kan generalisera svenskar över lag som ett gnälligt folk.

Vidare handlade detta om ’gnällighet’ i relation till Stockholm. Som jag tolkat Göteborgs historia så har skuggläget och den underpremierade ställningen till hufvudstaden inte gjort göteborgarna gnälliga. Snarare har det skapat lite jävlar anamma och drivkraft. Göteborg besitter varken kronjuvelerna, de starkare myndigheterna eller de centrala satsningarna. Men Göteborg har människor med idéer. Med privata initiativ och tillit till varandra har man byggt upp staden och dess relationer till omvärlden. Skuggläget har sporrat – inte skapat missunnsamhet eller gnällighet.

Kan vi verkligen tala om stadsrivalitet? Och genereras den i så fall främst från Göteborg eller Stockholm? Eller ska vi avfärda resonemanget med konfliktsökande tv-trams?

Vara vart?

Vid vintervik
vilar vindstilla.
Det enda som grusar vattenytan
är snöflingornas landning och utplåning...

Himlen är ljust grå
och återspeglas i havet som är
ljust grått.
Horisonten markeras inte
av någon annan färg.
Ingen rand.

Allt jag ser är ett djupt gap
av ljust grått.

Vik. Vinter. Vackert.


KONTRAST:

Häromdagen uppdaterade jag min Facebook-status med att jag
”får det inte att fungera med vandrarkängorna
– funderar på att åka tillbaka till Gbg och stiletterna...”.

Vana, vanity, viktig, vaken.


Olika världar. Just nu lika verkliga för mig.
Vilken dag som helst nu vänder jag åter.
Men idag vill jag omslutas av stillheten
och låta tystnaden dåna i mina öron.

Glöggen heter idag Blossa - imorgon heter den Bossanova.

’Glöggen heter idag Blossa. I morgon heter den Bossanova. Det är vad globaliseringen handlar om...’

Så inleder jag min kommenterar i Sundsvallsnyheter, nr 3, sida 10, avseende landshövdingens kamp om att få behålla Vin & Sprits verksamhet i Sundsvall. Regeringen har redan fattat sitt beslut men det västernorrländska utryckningsteamet hoppas på att rädda kvar verksamheten med argument som att starka svenska varumärken som Blossa glögg och Grönstedts konjak inte bör riskera att säljas ut för produktion i annat land.

Jag ber om ursäkt om jag agerar osentimentalt, men vi lever i ett globaliseringens tidevarv. Det gäller att inleda sina fighter i tid. Framförallt är det viktigt att reflektera över vilka fighter som ens är värda att ta.

Om byxhäng på Östermalm och kulor i Västernorrland

Härnösand. Sundsvall. Östermalm. Det här daterar sig ett par veckor tillbaka i tiden. Men om man är intresserad av vad jag anser om investering av Härnösands nyvunna miljoner, om Sundsvall som shoppingens och hockeyns huvudstad, samt om förbud mot byxhäng på Östermalmsskola så kolla in nya Sundsvallsnyheters andra nummer, sida 8.

Labels, slogans och titeltörst

Fredagsmorgonens nöjespanel i TV4 diskuterade kommunslogans – och visst är det en företeelse som bara växer! Jag funderar lite över nyansskillnaderna... och jag tror att man kan identifiera allt ifrån marknadsföringsmässiga slogans som klingar käckt, till labels som sänder ut budskapet om en viss platskvalitet, till fåfäng titeltörst.

TV4s background research var inte gedigen. Den enda exemplifiering de kom upp med var dock rätt skojig och placerar in sig i kategorin slogans som klingar käckt:

”When in Europe, don't miss Skurup”

Vidare har vi ju de som använder en label för att signalera en viss platskvalitet. Ofta tråkigt men tydligt. (Följande har snurrat runt på reklamaffischer i Göteborgs spårvagnar och jag hoppas jag citerar den rätt:)

”Bo Bra i Alingsås”

Sedan har vi ju de mer aggressiva titeltörstiga varianterna – som ofta bygger på något slags wannabeskap och ofta på viss form av imitation. Eller vad sägs om följande tre exempel:

”Stockholm – The Capital of Scandinavia”
(Inte helt diplomatiskt smart om man är mån om relationerna till övriga skandinaviska huvudstäder som är placerade i aningen mer nationalistiska länder än vårt.)

”Göteborg – The Christmas Capital”
(Följd på Stockholms slogan... ’nåt är vi minsann huvudstad inom’-lillebrorskomplex, ...qué? Dock betydligt mindre aggressivt än ovanstående.)

”Sundsvall – Norrlands huvudstad”
(Snäppet mera aggressivt, men inte i närheten av Stockholms-exemplet. Relationerna till Umeå verkar inte vara ’at risk’. Umeå, som körde liknande kampanj på 80-talet, tycks mest rycka på axlarna...)

OK att förolämpa nån annans hemmastad?

Hur ofta blir du anklagad för att ha en osnygg frisyr, en dassig tröja, en gräslig tapet eller en ful unge…? Inte särskilt ofta, va?
Hur ofta tar du emot kritik kring din hemmastad av vänner och bekanta som bor på annat håll? Troligtvis desto oftare…

Missuppfatta mig rätt nu; jag om någon har vansinnigt mycket synpunkter kring olika städers styrkor och brister. Synpunkter är något naturligt och inte minst viktigt för den framtida utvecklingen av en stad.

Men, om du har för vana att inför en stads invånare ohämmat spy galla över staden ifråga så bör du inte förglömma att val av stad är en smaksak i minst lika hög grad som val av tröja eller tapet… och i desto högre grad än en frisyr som trots allt väljs i stor mån av din frisör… ;)

Ok, jag ska hejda mig i mitt broderande... Jag är inte ens i närheten av att ha tänkt klart denna tanke… Det var ett inlägg på Jerrys blogg som nyss lyfte denna delikata fråga och som fått mig att börja fundera… ’Stockholmskomplexet’ var temat – och kanske är det just 08:or som i störst utsträckning får ta emot denna typ av stadsrelaterade förolämpningar...

Och, jo… det är fullt medvetet jag väljer att titulera det ’hemmastad’. Det är på tiden att ett nytt begrepp introduceras för att beskriva ens tillfälliga val av hemmaplan, då ’hemstad’ ofta är liktydigt med uppväxtstad… vilket, of course, inte behöver vara synonymt med den plats man senare väljer att ha sin hemvist på… Och, när man flyttar till en ny stad så gör man ju ett högst aktivt val av hemmastad vilket i än större utsträckning torde göra förolämpningarna känsligare… Eller?