intevju i Företagaren

"Kaffe blir till guld när man tänker högt tillsammans." Jag ger en intervju i Företagaren 6/2013. Om cafélivets betydelse för kreativiteten. Samt om hur caféerna utvecklas från mötesplatser till arbetsplatser. Omvänt ser vi idag också många exempel på hur kontorsdesign inspireras av lounge- och cafémiljöer.

Svenskt Näringsliv; vilken framtid vill ni se?

Tänk om alla tänkte som jag... hur skulle samhället se ut då?
- Katastrof. Då skulle samhället inte utvecklas framåt.


Om min respons istället blivit 'Ja, tänk vad bra!' då kanske jag också hade förespråkat att vi gör rationell ingenjörskonst av den unga generationens framtidsdrömmar och dessutom förespråkat att vi möjliggör några få utbildningsvägar samtidigt som vi omöjliggör en rad andra.


Man får gratulera Svenskt Näringsliv till att ha åstadkommit dagens 'snackis'. Men är det verkligen enfald ni vill förespråka? Den enfald som är motsatsen till mångfald och som i allra högsta grad skulle prägla morgondagens Sverige om vi skolar in alla i samma smala tänkande. 


'Konsten att strula till ett liv' är en, av Svenskt Näringsliv, ännu opublicerad rapport *[uppdatering nedan]. Det är svårt att kommentera på något man inte sett, men det som står att läsa i SvD och DN idag räcker gott för att man ska bli mörkrädd.


>>i SvD: "Konst- och humaniorastudenter har svårare att få jobb än ingenjörer, konstaterar Svenskt Näringsliv i en ny rapport. De föreslår därför att studiebidragen sänks för studenter inom de ämnena."   


>>i DN: "Filosofer har svårare att få jobb än ingenjörer, konstaterar Svenskt Näringsliv som vill att studiemedlens bidragsdel ska sänkas och lånedelen höjas för studenter inom exempelvis humaniora och konst."


Frågorna som hopar sig är många: Förväntas förutsättningarna för dagens yrkesutövare i Sverige vara status quo? Ska de som förväntas gå de lägsta inkomsterna till mötes straffas med de högsta studielånen? Ska de "alternativa" utbildningsvägarna tillhöra en priviligerad skara? Ska vissa yrkesgrupper, och därmed brinnande intressen och kompetenser, inte få finnas? Är vissa mer rätt än andra? Är vi dömda på förhand? 


Ska vi verkligen definiera morgondagen utifrån gårdagens framgångar eller ens utifrån dagens förutsättningar? Bättre är väl i så fall att formulera vilket samhälle vi strävar efter i framtiden. Ställer vi frågan rätt och tänker igenom svaret, så tror jag knappast att Svenskt Näringsliv skulle svara att de framför sig har visionen om ett Sverige där alla är civilingenjörer.

Jo, jag blev nära in på mörkrädd av denna läsning. Men vi kan välja att låta det bli en lektion i att inte låta sig skrämmas. Bättre är istället att hjälpa till att föra Svenskt Näringsliv ut i visdoms- och kunskapsljuset. Visdom säger att en människa inte är fri som inte getts möjlighet att vandra sin väg. Vi önskar väl ändå inte att förslava landets studenter och framtida arbetskraft. Kunskap behöver för sin utveckling att olika kunskapsområden parar sig med varandra. En aktiv mångfald där möten med oliksinnade från varierade kunskapsbakgrunder främjas är grogrunden för den nydanande kreativiteten och därmed innovationen. 


Framtidens näringsliv bygger på det oväntade som uppstår i nya konstellationer av människor med olika kompetenser och erfarenheter. I skärningspunkten mellan oliktänkande och olikvetande föds de nya och unika idéerna. Jag älskar att förkovra mig i den forskning som gång på gång visar att historiens mest kreativa epoker tog plats i de miljöer där nyfikenheten och framåtandan rev konventionella murar och erbjöd människor med olika kompetenser att umgås på lika villkor. (Se bland annat Gunnar Törnqvists och Åke E Anderssons publikationer från 1980-talet.) 


Vi kan inte styra denna kreativitet, men vi kan ge den infrastruktur och grundläggande förutsättningar. Att inte uppmuntra en bredd av olika typer av kunskaper och yrkesutövande är att kväva dessa framtidsförutsättningar. Det vore förödande.


Visst kan vi i många fall behöva förbereda våra studenter bättre inför de karriärsmässiga utmaningar de står inför - men också möjligheter. Insatserna från samhällsnivå ska väl ändå inte vara att kväva framtidsdrömmar som omsätts i sin första gestaltning? Insatserna bör istället sättas in i en senare fas och bemöta frågan: Hur skapar vi en arbetsmarknad och ett näringsliv där många olika kompetenser kan verka och också mötas? Hur kan vi bädda för att så en mångfald av olika frön och sedan erbjuda stöd på tillväxtvägen så att de kan gro och spira mot oanade höjder? Vi varken kan eller behöver förutse framtidens alla utvecklingar. Vi behöver ge stöd, näring och tillit.


Kanske tycker Svenskt Näringsliv att de i detta infall gör ett djärvt utfall. Ett, i mina ögon, modigt Svenskt Näringsliv hade verkat för att ingenjörer och konstnärer, ekonomer och humanioravetare hade arbetat mer tillsammans för att åstadkomma det nya - det nya vi omöjligt ännu kan skåda.


Svenskt Näringsliv; är det gårdagens eller framtidens näringsliv ni vill forma?


----------------------------------------
Uppdatering: Rapporten är tydligen publicerad, om än daterad till Juli, 2011. "Konsten att strula till ett liv : Om ungdomars irrvägar mellan skola och arbete". Rapporten tar upp Sveriges problematik i relationen mellan utbildning och arbetsmarknad - problematik värd att uppmärksamma i ett land där färre ska försörja fler. Sedan följer dessa studiemedelsrelaterade incitamentsförslag som skrämmer mig. Varpå jag blir lite glad av att se att rapporten påpekar att arbetsmarknaden måste förbättras, EMELLERTID ur den synpunkt att ungdomsarbetslösheten måste motverkas så att unga inte slösar resurser genom att studera i brist på annat... Återigen; var finner vi uppmuntran till åtgärder som långsiktigt skulle främja ett diversifierat, inkluderande, nydanande och hållbart yrkes- och näringsliv?
---------------------------------------
Uppdatering 2: Vid närmare läsning av rapporten tycker jag också att den manar till något som jag efterfrågat länge: En kvalificerad diskussion om kulturens roll i samhället - om kulturens roll, inte bara som värnare om kritiskt tänkande och demokrati, utan också som en gemensam medvetandegörare i samhällsutvecklingen.
---------------------------------------
Uppdatering 3: "Huvudlöst", säger Göteborgs Universitets rektor Pam Fredman i sin distinkta kritik av Svenskt Näringslivs rapport. Läs >>här.
---------------------------------------
Uppdatering 4: Jag rekommenderar varmt läsning av Tobias Nielséns 'Fem svar till Svenskt Näringsliv', Kulturekonomi.

bra näringslivsklimat?

Tisdag i förra veckan talade jag företagsklimat i Studio Uppland, med anledning av Svenskt Näringslivs nya kommun-ranking. 

Lyssna till intervjun direkt >>HÄR

eller till hela inslaget >>HÄR (jag kommer in vid ca 5:45)

relationen kultur- och näringsliv

        I SvD Kultur förra veckan publicerades två reportage om relationen mellan kultur- och näringsliv i Sverige. Det första reportaget, Svårt att tänka utanför boxen, går på tema 'beröringsskräck'. Där hörs jag med en kort replik i mer optimistisk anda då jag "ser förändringar, och pekar på att allt fler företag inser att design, estetik, konst och kultur kan bli konkurrensfördelar." Men jag säger också att "det är svårt. Det kräver att företagarna vågar släppa in andra professionella aktörer, och att de lär sig använda ett annat språk."
        Det andra reportaget Mer kultur ska gå med vinst resonerar kring regeringens handlingsprogram om 73 miljoner kronor för utvecklingen av kreativa och kulturella näringar.

gigonomics II – gästblogg Kasper Aase – en entreprenörs röst

En engagerad läsarkommentar som förtjänar sitt eget blogginlägg. Då skickliga entreprenörer, som Kasper Aase, bekänner sig till gigonomi-livsstilen blir fenomenet bara än mer intressant. Medan jag skrivit om den småskaliga tärande gigonomin, visar Aase på hur gigonomens projekt kan drivas gentemot det storskaliga och närande. Skillnaden är frågan om expansion. I grund och botten handlar livsstilsvalet om likartade mekanismer.

-------------------------------------------------------------------------------

Gigonomin är på stark tillväxt även i det vanliga entreprenöriella Sverige, där serie-entreprenörer ofta ser sig själva som fria agenter som gör gigs lite här och var. Nordström/Ridderstråles böcker handlar mycket om denna subkultur inom den talangfulla världen även om de använder andra uttryck.

För mig själv handlade det till en början mer om att jag inte visste vilket projekt som skulle lyfta och jag startade därför fem helt skilda parallella projekt inom tolv månader. Tydligen väldigt vanligt bland högre utbildade som kommer loss och startar sin första verksamhet. Lejonparten har oftast startat minst ett nytt projekt inom en tolvmånadersperiod.

I förlängningen har det blivit en ambition att starta minst ett nytt projekt varje år. Efter sex år inser jag att det i grunden handlar om osäkerhet och även om ett av företagen växte till 65 anställda med en årsomsättning på över 50 miljoner så kommer inget av dem att någonsin konkurrera med våra stora svenska företag.

För att göra någonting framgångsrikt krävs troligen samma tur, men ett helt annat fokus.

Många väljer den här livsstilen självmant och ser det som positivt att gå från gig till gig. Frihetskänslan är ofta större än penningarna. En del ser sig säkert också som livsstilskonstnärer. Om du som min kusin är rivningsarbetare för att kunna åka på turné med bandet eller som jag som kör en konsultfirma för att kunna bygga den där vindtunneln eller adrenalinsports-centret spelar mindre roll.

För en del landar det säkert i samma sak: efter ett tag är det lättare att starta ett nytt projekt som man hankar sig fram på än ta något projekt till nästa steg. Så där håller jag med Petter Stensland som jobbar som analytiker på Wall Street när han säger att "det är lättare att gå från noll till 50 miljoner än från 50 miljoner till 500 miljoner". Jag trodde honom inte för fyra år sedan.

- Kasper Aase www.greenturtle.se

Intraprenörskap

Jag lunchade med Victoria Ekegren, marknadschef för nya Göteborgsbaserade affärsmotorn Katapult of Sweden, och passade givetvis på att fråga vad ordet ’entreprenör’ betyder för henne...

”Entreprenören ’never takes no for an answer’”, säger Victoria som vidare målar upp bilden av entreprenören som en David-person alltid redo att slåss mot Goliat. Entreprenören är en kämpe. Vidare ser hon entreprenören genom en rad positiva associationer som nytänkare, förändrare, förbättrare... Sammanfattningsvis; en person som tror att allt är möjligt!

Rätt vad det är slänger hon ur sig ordet ’intraprenörskap’ och refererar till det som fenomenet som ska generera nya jobb och tillväxt. INTRESSANT!!! Vad är då intraprenörskap?

”Intraprenörskap är förslagslådan som bör utvecklas på alla företag”, säger Victoria entusiastiskt. ”Intraprenörskap är entreprenörskap i redan befintlig verksamhet; rummet där man skapar någonting nytt inom det redan existerade företaget.”

De företag som vill ha hjälp att skapa en förslagslåda kan ju alltid höra av sig till det inspirerande gänget på Katapult of Sweden!

http://www.katapultofsweden.se/

Är vi alla entreprenörer?

”Vi är alla entreprenörer.”

Ludwig von Mises (1949)

Ok, cool, vi är alla entreprenörer.... schysst inställning till alla människors inneboende förmåga och allt det där, tänkte jag. Men vänta nu; är vi alltid entreprenörer eller bara ibland? Det här känns ju lika diffust som att säga att ’vi är alla kreativa’ – vilket visserligen är sant, men det är så vagt uttryckt att det liksom bara svävar ut i tomma intet... Och handlar inte entreprenörskap om att driva verksamhet i någon typ av organiserad eller registrerad form...?

Detta citat inledde en föreläsning jag hade nöjet att lyssna på i Uppsala den 10 maj. Framställningen gjordes av professor i företagsekonomi Ivo Zander och gick på temat ”Entrepreneurship and Clusters”.

”Entreprenörskap handlar om att ta beslut och agera under ’genuin osäkerhet’”, fortsatte Zander. ”Detta är något vi alla ständigt gör. Således är vi alla entreprenörer.”

För att ta dessa beslut använder vi oss av olika ’fordon’ som; uppstart av ny firma, etablerad firma, ideella organisationer, böcker, konst...

”Idag ska vi tala om entreprenören som startar en ny firma”, och med de orden fick Zander den inledningsvis förvirrade publiken att pusta ut...

Därpå avhandlades vem entreprenören är, vilka föreställningar och fördomar som finns om entreprenören, samt vad som faktiskt driver entreprenören. Hela redovisningen var intressant... men det som etsat sig fast hos mig är trots allt frågan; vad kännetecknar entreprenören? Och hur tilltalande det än må vara att hävda att vi alla är entreprenörer – urvattnar vi då inte begreppet...?