Showing posts with label kunskap. Show all posts
Showing posts with label kunskap. Show all posts

Monday, June 25, 2012

To be brilliant or look brilliant - European Commission promotes glossy pink science

It’s difficult to provoke me enough to feel upset these days. But the European Commission seems to have succeeded today. And judging by the comments on social media, I’m not the only one affected by this. Men and women seem equally upset. Comments vary widely from people ‘laughing out loud’ to people nauseously ‘throwing up’, in rhetorical terms at least. What am I talking about?

The European Commission campaign to promote young women to consider a career in science or research; 'Science: It’s a girl thing!' A friend of mine, a young female EU-sponsored PhD candidate, spotted some of the campaigning live outside the EU Parliament last week. Her comment today, as the topic is discussed on social media, is that “I'm glad that it isn't just me who wonder why they spend so much time and money trying to reinforce gender stereotypes”. I’ve even heard men expressing that they feel insulted by the content of the campaign. How can it go so wrong?

I obviously have no idea. But I’m curious to know. I’m pretty sure neither young women nor researchers were consulted for this campaign. What I don’t want to know is how much the European Commission paid for the production of this campaign which deserves to hit the history books as a big joke.

Take a look at the campaign video (below). Instead of communicating ‘science as the new black’, it’s rather communicating ‘science as the new pink’. Glossy pink. With lipstick and high heels. In short, I’d describe it as a Spice Girls-inflicted James Bond-movie inspired trailer. If that’s what we want out of life, we’d go to Hollywood instead of a European research lab. And speaking of American film production, I’d say that CBS Television out measures the European Commission attempt in attracting women to science. How? Simply by developing a character like Abby Sciuto to be in charge of the Navy CIS forensic lab.

Then why is Abby Sciuto so attractive? She is brains with a personality. In this very case a very charming gothic styled young woman who nearly always solves the intricate mysteries with a combination of imagination and intelligence. Don’t get me wrong here, dear European Commission; I’d actually be the first one to defend high heels and a colourful wardrobe (including glossy pink) for a female researcher (or male for that matter) if that’s the personal preference. I know that I did an active choice during my first weeks as a researcher to maintain and express my personality in a formal hierarchical male dominated work environment. But it takes strength.

So really, that might be the first thing we need to discuss when we want to attract young women to secure the future research in Europe, or just anywhere: How to make room for young adults, individual expression and feminine force in more stiff, formal, traditional, male dominated hierarchies.

The other thing we definitely need to appeal to if we want to attract young women (or ‘girls’ as the EC campaign refers to) is personal driving force. That is what makes you choose a career path and follow that. That is what makes you get out of the bed every morning and passionately carry on your important work five days a week or more, year after year. Our plausible passion for creative clothing and dancing, we’ll take care of after work. I promise you that, European Commission. Don’t worry, we can both be brilliant and look brilliant. But only if we really want to.

Friday, September 23, 2011

bloggen lever - what happens next?

Bloggen är inte död. Visst, den har fått konkurrens av andra kanaler i de sociala medierna. Men ur kvalitativ synpunkt har den en viktig poäng. Den låter skribenten tala till punkt. Ger utrymme åt det man för tillfället vill ha sagt. Må det vara kort eller långt. Bloggen skänker frihet i uttryck.

Visst, bloggen må ha förlorat en del tidigare aktiva 'postare' till andra kanaler. Men så fungerar det också med mycket. Nyhetens behag blåser över. Kvar finns entusiasterna. De som utvecklar och uppdaterar plattformen, dess innehåll, roll och funktion. Fascinerande är att följa hur bloggen i vissa fall gått från det fria uttryckets rum, till aktiv marknadsföringskanal, till skapandet av nya affärsmodeller. De framgångsrika modebloggarna är ett exempel på detta.

Unge forskarbriljanten Christofer Pihl är den person i landet som vet mest om hur hur bloggar med marknadsföringsvärde i vissa fall länkar samman ett nätverk av olika aktörer som i sin tur ger upphov till nya affärsmodeller.

Det gläder mig mycket att Christofer Pihl nu tagit steget till att starta sin egen blogg. Den tar ett vidare perspektiv på marknadsföringsämnet. Med det framåtsiktande bloggnamnet 'What Happens Next?' bjuder han oss på aktuella trender samt den senaste forskningen inom marknadsföring.

Tuesday, August 23, 2011

artists and scientists

The artist and the geneticist.
The poet and the speech scientist.
The photographer and the physiologist.
The theatre director and the neuroscientist.

The Guardian on 'When two tribes meet: collaborations between artists and scientists'. Stuart Jeffries, The Guardian > Culture, Sunday 21 August 2011.

Friday, January 07, 2011

the great teacher

"The mediocre teacher tells. The good teacher explains. The superior teacher demonstrates. The great teacher inspires." 
- William Ward
(Thank you Annette for the quotation)

Sunday, November 07, 2010

transformation

"Knowledge without transformation is not wisdom."

- Paulo Coelho

Tuesday, September 07, 2010

bromsar dagens förväntningar för att uppfylla morgondagens

“Are you the next big thing?”

Rak fråga, straight on, up my face. Större svenskt bolag affischerar via Spotify när allt jag vill är att slå på musik som får mig att ta en paus från förväntningssamhället. En motsägelse i sig, ja visst. Jag måste nämligen få slå på paus idag om jag ska leva upp till morgondagens förväntningar. Jag talar inte om en improduktiv paus; jag talar om pausen från telefoner, mail och andra uppmaningar – om pausen som får mig tänka en tanke klart, skriva en rad till punkt. Helst flera.

”Du är aldrig bättre än din nästa grej”

Detta mantra bygger förväntningssamhället på, enligt Micael Dahlén, den klarsynte författaren av Nextopia (Volante, 2008). Det klingar väl med Ramnath Narayanswamys uppmaning:

”Definiera dig inte utifrån gårdagens framgångar”

Jag tror på framtiden. På en god sådan. Därför måste en del av dagens energi kanaliseras till morgondagen. Detta blir förväntningssamhällets paradox: Om jag vill leverera något bra imorgon, måste jag undvika att springa snabbt till närmaste förväntanspunkt idag. Jag måste stanna upp, skapa mellanrum, låta saker och ting ta tid. Åtminstone om jag vill leverera kvalitet.

Däri har jag ringat in min farhåga kring ett förväntningssamhälle där allting spinner allt snabbare. Vad händer om vi slutar att ge betydelsefulla ting tid? Kommer då någonting vara äkta, genuint, uppriktigt och på riktigt?

Tuesday, July 27, 2010

research at its best

Albert Einstein was monitoring physics students taking an exam and was told that there was a problem with the exam questions since they were the same as on previous year’s test. Einstein replied:

“That’s okay, the answers are different this year.”

Wednesday, June 09, 2010

könsfördelningen i akademin

Ny statistik från Högskoleverket och SCB. Läs pressmeddelandet här och själva publikationen här. En snabb men relevant summering av könsfördelningen av personal vid universitet och högskolor 2009:

Totalt sett är könsfördelningen jämn med 51 procent kvinnor och 49 procent män.

Enbart 23 procent av den administrativa personalen är män.

Enbart 20 procent av professorerna är kvinnor.

Thursday, February 25, 2010

prioritering i multi-taskandets tidevarv

Jag har checkat in på ett rum i den lilla stadens stadshotell. Slänger mig på sängen med laptopen. Multi-taskar. Connectad med resten av världen. Om jag vill. (Reflekterar vi ens kring om vi vill? Vi gör det av självklarhet.) Klockan passerar midnatt, klockan passerar ett… Växlar mellan jobbmail, Facebook-diskussioner, bloggläsande, samt sammanställandet av insikter från den gångna dagen. Dagens möten och samtal har skapat öppningar för fem nya potentiella projekt. Om det nu vore tidsligt rimligt att taska in dem i min multi-tillvaro…

Jag har ju trots allt ikväll föreläst (såklart inte bara, men bland annat) om vinsten med att prioritera. Våga prioritera! Prioritering bäddar för framgång, men också för långsiktighet och hållbarhet. I en tid av oändliga möjligheter är det extra viktigt att stanna upp och lyssna på sin inre röst: Vad är det egentligen jag/vi vill lägga tiden på? Vad är det egentligen jag/vi vill åstadkomma?

Mitt i kvällens multi-taskande diskuterar jag multi-taskandet med en vän över Facebook. Diskussionen uppstår då vi parallellt för två tangerande diskussioner i olika mailslingor. Vi gör det naturligt, utan förvirring. Stannar sedan upp i ena mailslingan och skrattar åt oss själva: Vi tillhör den multi task-skadade generationen. På gott och ont. Det är vi vaket medvetna om även om timmen är sen. Jag hörde nyligen att dagens genomsnittsmänniska i vårt samhälle säger sig utföra aktiviteter som summerar sig till 44 timmar PER DYGN. Det är multi-tasking i timantal, det.

På gott och på ont… På den goda sidan: Vår förmåga att snabbt samla in information har ökat drastiskt. Det betyder också att vi lär oss hantera och sortera information samt bygga ut vår lärandeförmåga. Förhoppningsvis lär vi oss att i större utsträckning kombinera kunskaper. På minussidan summerar sig de nya varningarna upp om vår förlorade förmåga att fokuserat koncentrera oss. Får vi verkligen något essentiellt gjort mitt i multi-taskandet? Och kan vi verkligen nå framgång utan fokus?

Vi hanterar således kunskap bättre än någonsin. Men vi memorerar den inte – inte av nödvändighet i alla fall. Ofta har jag funderat över vad som händer med vårt minne när vi idag kan googla fram anything!? Själv har jag små minneslekar för mig… Lär mig bokningskoder från SJ utantill, repeterar sångerna jag kunde utantill under barndomen, lär mig trälig statistik utantill… Mina ansatser känns dock taniga i jämförelse med Idriz Zogaj – Minnesmästare från svensk minneslandslaget – som i tisdags kväll berättade om sin förmåga i samband med Pecha Kucha GBG vol #18. Exceptionellt – men fullt möjligt. Att vidga sitt minne.

Men även det är en prioriteringssak. Vad vi prioriterar att fylla hårddisk och hjärna med är en prioritering. Inte bara av utrymme, utan i synnerhet av tid. Mitt i multi-taskandet så läser jag min tonårsbrors senaste blogginlägg om livet som borde levas för att uppfylla drömmar. Dessa otaliga idéer och drömmar. Måtte livet räcka till för att hinna genomföra dem alla! PRIORITERING! Ty även om tid är det enda vi har mycket av, så är den gängse upplevelsen att vi har allt mindre tid till hands. Och nog är det så att tid är det enda av verkligt värde vi har att hushålla med…

Sunday, November 22, 2009

knowns n' knowing in the urban-rural relationship

”If you would be known, and not know, vegetate in a village; if you would know and not be known, live in a city.”

The 18th and 19th Century poet Charles Colton (Lacon, Vol, 1, #334)

The reason I kind of fell for the quote is that I can’t really make up my mind on whether or not to agree with it… It touches upon the idea of anonymity in city life, versus the lack of it in village life. On the other hand, try to become world known while staying put in the village…

It furthermore touches upon the perception of the city as the place for knowledge expertise, leaving the ‘simple life’ to the rural areas… But can we safely say that rural life is without ambition? Hardly. Today, I’m finishing a book chapter about how certain groups of creative individuals often use the rural setting for large part of the production phase, only to use the city as the market place. Competent and creative activity on the country side is however mostly hidden from statistics, explaining why we don’t know about it…

Monday, December 03, 2007

Neo-nörd eller nytt fenomen?

Är det bara jag som vill erövra ordet nörd – vinna över det till någonting positivt laddat? Jag tror ni är några till... På senaste tiden har jag lagt märke till hur ett flertal av mina vänner – fascinerande personligheter – använt ordet nörd för att beskriva sig själva. Ingen utav dem kan beskrivas som socialt inkompetent enstöring som spenderar dagarna instängd med en dator på sin kammare klurandes på en och samma sak. Snarare tvärtom. Det som de har gemensamt är däremot att de besitter en eller några starka kompetenser. Och framförallt att de känner stort engagemang för det de gör.

Jag är nog själv ett bra exempel på fenomenet jag vill ringa in. Jag går igång på vissa saker. (T.ex. ordet ’kreativitet’ som ni redan märkt, haha.) Jag är super-entusiast inom vissa områden. Och jag står för det. Jag tror för övrigt att betydelsen av människor som står upp för sina passioner och fascinationer är stor: det är det som för kunskapsutvecklingen och/eller samhällsförbättringen vidare.

Jag förstår dock att jag i min begeistring i ordet nörd föreslår en förskjutning av betydelsen. Något som känns främmande för flertalet. Jag råkade nyss i förbifarten föreslå ett par forskarkollegor att ”vi akademiker är alla nördar”. Det togs inte särskilt varmt emot...

Kanske borde jag backa och acceptera vad jag tycker är en ’gammal’, men ändock förhärskande, innebörd av ordet. Se till exempel Nationalencyklopedins definition av nörd:

” enkelspårig och ngt löjeväckande person [ngt nedsätt.]: datanörd ”

Vidare är det intressant att kolla in svenska Wikipedias beskrivning av nörden:

” ...en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. ”

Även om Wikipedia tillerkänner flexibiliteten i ordet nörd så poängteras ändå att:

” Nördar intresserar sig ofta för teknik eller naturvetenskap... ”

För att sedan smalna ned det till:

” Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer - samt fysik, kemi eller astronomi. ”

Samt:

” I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt. ”

Som grädde på stereotypmoset så erbjuder Wikipedia en typbild av en nörd... Come on! Det jag egentligen funderar över nu är om inte bilden av en nörd skulle kunna vara bilden av mig...?

Finns det anledning att krossa stereotypen och bredda innebörden av ordet? Är det jag försöker ringa in den nya nörden? Eller beskriver jag ett nytt fenomen som behöver ett eget namn?

Tuesday, October 16, 2007

Kunskapen och Livet / Knowledge and Life

Jag kan ju bara inte låta bli att ibland fundera över min starka relation här i livet till kunskap. Vi är bra många, vi som ägnar dagarna åt kunskap; kunskapssökande, kunskapsbearbetning, kunskapsgenerering, eller rent av skapande av ny kunskap. Kunskapsjakten och kunskapsbyggandet sker emellertid mer eller mindre medvetet. I mitt yrke – forskaryrket – är dock nyfikenheten och kunskapstörsten inte bara påtagliga. De är på samma gång drivkrafter och grundbultar i den förståelse vi försöker uppnå om världen... eller delar av den.

Så... är det då nödvändigt att ha distans till sin egen kunskapstörst? Hur ska man förhålla sig till sin egen relation till kunskap? Är det ens något man måste förhålla sig till? Jo, det bör man nog... Idag låter jag två andra röster svara på frågan. Märk väl hur de båda starkt kopplar kunskapen till livet, men samtidigt särskiljer kunskapen från livet...

Den första rösten är från en afrikansk flicka vars namn aldrig blev presenterat för mig. Jag såg henne i ett tv-inslag imorse. Hon kände sig exceptionellt välsignad för den fantastiska och ganska unika möjlighet till utbildning som hon givits. Hon sa:

There are streets of living...
and there are streets of learning.


Nästa citat är från en mycket namnkunnig man; Mahatma Gandhi. Detta finner jag så klokt, så klokt... I två rader lyckas han nagla fast den paradox jag själv upplever men inte lika enkelt lyckats uttrycka:

Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.


--------------------------------------------------------------------------------

Sometimes, I just can’t resist reflecting upon my strong relation in life to knowledge. We are numerous, we who devote our days to knowledge: knowledge seeking, knowledge processing, knowledge generation, or even creation of new knowledge. The quest for knowledge, as well as the building of knowledge, is subject to more or less conscious processes. In my profession – research – the curiosity and the thirst for knowledge is not just tangible; it is the actual driving force, as well as building block, for the understanding we’re trying to reach about the world... or parts of the world.

So... is it then necessary to have distance to your own thirst for knowledge? How should you relate to your personal relationship to knowledge? Do you even have to relate to it? Well, probably; yes... Today, I’ll let two different voices answer to this question. Please, note how they both strongly connect knowledge to life, at the same time as they distinguish knowledge from life...

The first voice is from an African girl whose name never was introduced to me. I saw her on a TV-show this morning. She felt exceptionally blessed for the extraordinary opportunity of good education that had been granted her. She said:

There are streets of living...
and there are streets of learning.


Next quotation is from a very renowned man; Mahatma Gandhi. I find this so shrewd, so wise... In two sentences, he manages to nail down the paradox that I myself experience, but haven’t managed to express that easily:

Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.