Sitter och tittar på Navy CIS. Intressanta karaktärer. Interesting plots. Detta är bara en av flera amerikanska tv-serier på tema ’effektiva intelligence services’ som går att följa på svenska kanaler just nu. Var gång jag ser någon av dessa serier så undrar jag hur väl det stämmer överens med verkligheten: Är det så här lätt att kartlägga människors liv, aktivitet och rörelse? Serierna är närmast ett glamoriserande av övervakningssamhället. De hjälteförklarar agenter i kombination med datanördar som via teknologin löser rättsfall... inhemska kriminalfall såväl som försvarsrelaterade. Inte alltför sällan handlar det om att bekämpa arabisktalande terrorism. Serierna är så smart upplagda försvarstal av övervakningssamhället att man nästan kan börja undra vilka som ligger bakom dem...
Denna gång ifrågasätts emellertid hjältestatusen hos NCIS-teamet. Har teamet nyttjat bevakningstekniken för chefens personliga vendetta? Till och med iscensatt den?
Avsnittet belyser hur bakomliggande lagar, förordningar, och regelverk inte alltid stoppar drivkraften hos en individ med andra intressen – den mänskliga faktorn.
Alliansen är så allierad att den inte lär bli omvald.
Det vi ser är steget från den berömda partipiskan till allianspiskan, eller blockpiskan.
Statsminister Reinfeldt har gjort morgondagens beslut till den fråga som ska visa att alliansen har förmågan att hålla ihop. Den interna retoriken tycks argumentera risken att inte bli omvald om man inte kan agera som en enhet.
Jag säger att det är tvärtom: Om alliansen står som en enhet i denna fråga – mot demokratin i princip och den allmänna opinionen i praktik – så lär de knappast bli omvalda i nästa val. Frihetliga väljare är mer än lite besvikna. Representativ demokrati borde väl ändå någonstans i djupet av lydelsen betyda att de folkvalda bör representera folkets röst.
”Ibland måste man kompromissa”, är ett annat av Reinfeldts argument. Omvänt; ibland måste man inte kompromissa. Ibland kan man inte kompromissa. Ibland bör man inte kompromissa.
Jag kan trösta tvivlande allians-riksdagsmän med att det finns sjukt många andra frågor att kompromissa med. Smärre frågor. Frågor där man utövar demokrati, snarare än att äventyra den.
Fundera ett slag över vilka frågor du personligen vägrar att kompromissa med – vägrar att bli uppköpt för! För min egen del handlar det om några frågor som rör det mest fundamentala i människosyn och samhällssyn. Frågor som sitter i hjärtat och smärtar i kroppen när de äventyras. En sådan är mitt nej till dödsstraff. En annan är mitt ja till yttrandefrihet. Det är den sistnämnda i kombination med integritetsbejakandet som får mig att utbrista i ett hjärtskärande NEEEJJJ till FRA-lagen.
Att minimera en fråga som i själva verket rör fundamenten för demokrati till simpel kompromissgenererad demonstration av blockenighet är fel. Fel vald fråga.
Att vår statsminister gjort paradnummer av FRA-frågan, för andra syften än den handlar om, är dåligt. Ett dåligt val.
----------------------------------------------------------- På liknande tema, läs Johans och Jimmys inlägg.
Tack till Heiti som gjort en gedigen insats med att hjälpa mig förstå den fråga jag grubblat mest på senaste dagarna. Se kommentarsfältet för detta inlägg.
4 samveten önskas!!! sökes i Sveriges Riksdag per onsdag morgon kl 9
Jag har aldrig befunnit mig i partipolitiken. Förstår inte det där med partipiskan. Det där med att inte rösta efter sin personliga övertygelse. Särskilt inte när det handlar om frågor som rör de mest fundamentala strukturerna i demokratin. På onsdag morgon kl 9 handlar det inte om lättmjölk vs standardmjölk. Det handlar om grundläggande människo- och samhällssyn då riksdagen röstar ja eller nej till FRA-lagen. Lagförslaget skulle ge Försvarets radioanstalt rätt att bevaka och lagra e-post, fax och telefontrafik. Vi snackar dina privata sms och e-mail.
Att man ens ska behöva påpeka simpla orsakssamband som: beslut – implementering – KONSEKVENSER. Att anta FRA-lagen skulle nämligen innebära konsekvenser. Ganska obehagliga, rent av skrämmande, sådana. Good news är att enbart fyra riksdagsledamöter ur alliansen behöver vara kloka och modiga nog att gå emot partipiskan för att förslaget ska avslås. F-Y-R-A. Fyra samveten.
Jag har hört ryktas att många riksdagsledamöter ligger vaken om nätterna grubblandes inför detta beslut. Om man har problem att komma i kontakt med sitt samvete så kan jag föreslå följande nattliga aktiviteter som bot:
1. Träna på att säga ’nej’. Skriv och skrik: ”NEEEEEEJJJ”
2. Läsa Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984. De är god hjälp i att visualisera lagens konsekvenser – övervakningssamhällets utveckling och följder.
3. Fundera över preferenser mellan ett samhälle präglat av:
tillit eller misstänksamhet? frihet eller kontroll? fri tanke eller begränsad tanke?
4. Fundera över vad som egentligen är det största hotet:
den odefinierbara potentiella terroristen eller övervakningssamhällets inskränkande strukturer?
5. Begrunda vad Salman Rushdie någon gång uttryckte:
“The best way to fight terrorism is by not being terrorized.”
Kreativitet föds i gränslösheten, i modet och i tilltron till dig själv och till andra.
Framförallt föds kreativitet i den fria tanken. Undanryck den och du spelar bort kreativiteten.
Utan kreativitet – sämre allt möjligt: Folkhälsa, ekonomisk tillväxt, demokrati... för att nämna några aspekter.
Ett enda beslut kan påverka mycket på samma gång. Demokratin har förmågan att i ett beslut avskaffa sig själv. Ett systemets svaghet. FRAgilitet.
Ni märker vart jag vill komma...!? Nu önskar jag emellertid god afton. Återkommer imorgon. Då ska jag tala klarspråk och vaket. Om de vakna nätterna. Som bara är förspel. Inför beslutet om den dygnslånga natten.
Nyfiket tackar jag ja till diverse inbjudningar. Intressant hur det slumpar sig. Under en veckas tid har jag haft möjlighet att följa kulturlobbyn från olika vinklar och på olika nivåer. Betraktat dess ansikten och, framförallt, funnit mig själv lyssnande till...
orden, the words, les mots...
Jag har lyssnat efter de ord som upprepas och avspeglar en praktisk och faktisk problematik. Jag har lyssnat efter orden som förhandlas och förvandlas till agenda – oavsett praktik. Jag har lyssnat efter de ord om skapar identitet – som inkluderar och exkluderar. Jag har lyssnat efter de ord som öppnar dörrar, bygger broar, raserar eller stänger igen. Jag lyssnat efter de ord som leder till möjligheter och de som leder till missförstånd.
Just nu sitter jag och funderar över vad jag ska göra med alla dessa ord. En kollega undrade idag bekymrat om det finns någon geografisk dimension med i senaste veckans betraktelser...? Jo, men det gör väl det. Jag har betraktat den regionala, nationella och europeiska kulturlobbyn. Från Göteborg, till Stockholm, till Bryssel. Och det skiljer sig. Olika platser, olika nivåer, olika ansikten och – framförallt – olika ord.
Kort och gott ett citat jag snappade upp för en stund sedan på BBC TWO’s ”Jonathan Meades: Magnetic North” där Meads reser från Estland till Finland och i detta avsnitt: ”...completes his journey in Helsinki and uncovers the peculiarly Finnish desire for eternal hibernation in man-made wombs”.
Sedan talar man plötsligt om Kalevala och hur den bidrog till en annorlunda nationalromantik i Finland... något som också avspeglas i finsk arkitektur.
Kalevala har uppenbarligen inspirerat många personer – på väldigt olika vis. Så sent som i förmiddags läste jag om Kalevalas bidrag till en människas förmåga att åter känna hopp om livet. Hänvisar till Sven Lindqvists Fadern, sonen och den heliga motorcykeln.
Jag tänker att nästa gång jag åker till Finland, så kanske det borde bli i Kalevalas mångfacetterade fotspår...
Sista chansen för våren att uppleva grejen! Pecha Kucha GBG vol #8 går av stapeln nu på onsdag den 4 juni. Infinn dig vid kl 20 på Nefertiti.
Talarlistans definitiva utseende är alltid en överraskning. Men det lär bli nåt i stil med: Dans & Teater Festivalen, Stylt Trampolin, Navid Modiri, Kulturkalaset, Fresh Fish, UNIT arkitektbyrå, Carl Blom - manager för Mando Diao, bildesignern Justin Scully, arkitekt Kajsa Sperling, Johan Eriksson-Lassbo, Bjørn Aadnøy, Rikard Uddenberg.
Uppföljning på den goda respektive den onda flytten. Delvis beroende av den plats du råkade födas på. Ett livets lotteri. Att födas på en plats i Sverige. Eller en plats i Afrika.
Vad är platsspecifikt? Vad är universellt? Har din själ ett eget utrymme i världens olika rum?
Eva Dahlgren funderar... och tänker att hon nog skulle sett annorlunda ut, låtit annorlunda, betett sig annorlunda, sysslat med andra saker... men att hon kanske trots allt skulle ha haft samma drömmar...
Hennes ’Jorden är ett litet rum’ har gått på repeat hos mig idag. Trist nog finner jag ingen bra version av den på nätet. Utan toner, inte alls samma känsla... Men här kommer i alla fall den tänkvärda texten:
Åh jag undrar så ibland om jag levt ett liv någon annanstans i ett annat land med ett annat namn jag kanske var brunett och inte särskilt lång och rund och min röst var gäll och dan det lät som fan när jag tog ton jag undrar vad jag hade gjort då jag kanske varit hålldam och älskat mig genom dan men ändå haft samma drömmar som den kvinna som lever sitt liv i Stockholm
Åh jag undrar så ibland om jag blivit född i Afrika ett annat ljus med en annan rytm jag kanske aldrig hittat rätt och alla gåvor som jag fått legat dolda i min kropp av allting runtomkring förstod jag ingenting jag undrar vad jag hade gjort då kanske tytt mig till de vilda djuren och byggt ett bo i en stor skog men där ändå haft samma drömmar som den kvinna som lever sitt liv i Stockholm
av allt jag undrat bara ett jag måste veta för du har ditt liv här hade jag förstått att jag måste ge mig ut och leta och bland tusen och åter tusen känt igen dig och sagt älskade kom här är jag
jag förundras så ibland när jag träffar på något stackars barn som ser ut som jag gjorde då med hår så flygande och tunt och sen öron som parabolantenner när det händer då svindlar det för livet blir så väldigt stort då jorden krymper till ett litet rum och människans själ känns lika stor som universum för tänk ändå att just jag blev den kvinna
I afton förvandlas Uppåt Framåt till Helsingborg för en kväll, då anordnas det nämligen klubb med skånsk tema, närmare bestämt "Helsingborg". Sveriges kanske ostigast stad, som givit oss The Sounds, Mat-Tina, sommarhiten Hej hej Monika och filmen Hata Göteborg bjuder upp till fest. Helsinborgsbandet Loveables spelar live, Helltown ex-pats DJ Crew (bestående av Martin Jern, Niklas Andersson och Christopher Mathiesen) spelar skivor, det visas videoinstallationer med Helsingborg som tema, Helsingborgsprofilen Hasse från The Tivoli hälsar välkommen i dörren och det bjuds på hemliga gästframträdande av mer eller mindre kända Helsingborgare och roliga överraskningar.
Uppåt Framåt, Magasinsg. Göteborg Fredagen den 30 maj, 22.00-02.00
Hej! Ingen fart på mitt bloggande å det senaste. Har ägnat min ut-över-tid åt arrangerandet av en möhippa. Avklarad och lyckad. Måndag och back in business. Eller i omvärldsanalysens konst, snarare. Det är mitt tema för dagen.
Omvärldsanalys. Lokalt och globalt. Inte ett dugg uttjatat. Bör i alla fall inte vara det. För givet den allt snabbare förändringstakt vi lever i; desto viktigare blir omvärldsanalysen, uppdateringen och omvärderingen.
Uppdateringen, ja... i eftermiddag ska jag lägga fram ett ’paper’ som just föreslår en uppdaterad syn på globaliseringens återverkningar på företags såväl som regioners konkurrenssituation i en alltmer kunskapsbaserad ekonomi. Kanske berättar jag närmare någon dag om dessa tankar.
I förmiddags utbildade jag regionpolitiker i omvärldsanalys. Vad/varför/hur. Mitt huvudbudskap var att när man utför en extern omvärldsanalys inom ett givet område så bör den kompletteras med efterforskningar om människors drivkrafter, beteenden och önskningar kring det studerade. Ska det bli politisk styrning kring det hela så är det klokt att kombinera fokus på individen med koll på, samt öppenhet, inför omvärldsförändringar. Jag vill betona ordet förändring. Gör man omvärldsanalyser så tyder det på, åtminstone viss, öppenhet inför förändringar. Sammanfattning i tre punkter:
- extern omvärldsbevakning och analys
- människans agerande och önskemål
- politiskt visionsbyggande
Skönjer ni paradoxen i detta? För att som region (eller som organisation/företag...) vara en framtidens vinnare så bör man ha en långsiktig vision som beskriver var man vill vara om 10, 20 och 30 år. Har man ingen vision är man inte på väg någonstans. Utan vision har man lämnat sig själv att driva vind för våg, hamna på efterkälken, bli ett offer för omständigheter. Politikens uppgift är väl trots allt att våga tro. Våga tro på att man kan skapa samhällen och göra skillnad.
Å andra sidan lever vi i en alltmer globaliserad värld med allt fler och tätare kopplingar mellan människor, organisationer och platser. Informationsteknologiers utveckling har ur vissa aspekter krympt världen. Hastigheten i beslutsfattande har ökat. För minskad sårbarhet måste man därför vara mer flexibel, utrusta sig för att inte stå och falla med en omvärldsförändring. Vara öppen för det nya. Vara beredd att lägga bakom sig det gamla.
Flexibilitet och förändringsbenägenhet kontra långsiktigt och hållbart visionsbyggande.
Oh, vad jag älskar paradoxer... att klura på dem och försöka nysta ut dem. Men omvärldsanalysens paradox är ju förstås betydligt skojigare för mig som forskare än för de politiker (och företagsledare) som står inför att bemästra den...
En dag blev till en vecka och lite till. Nu är jag här igen. Tänk så mycket som har hänt i världen senaste två veckorna. Får mig att tänka på hur relativ tiden är – relativ till skeenden. Precis som att platsen är relativ – relativ dess människor såväl som skeenden. Varför talar man så sällan om platsens relativitet? Platsen är ju för sjutton obeständig!
Idag, som varken är igår eller imorgon, talar jag om ’disruption’. Här handlar det i allra högsta grad om relativisering av platsen. Men märk väl; jag relativiserar inte flytten. Med discovery och disruption talar jag om två extremformer av flytt. Men som kloka läsarkommentarer sagt; det finns en skala däremellan.
Tesen jag driver är att känslan för den nya platsen i stor utsträckning avgörs av din inställning, som i sin tur bestäms av syftet för flytten. Jag menar inte att resultatet av disruption – den onda flytten – behöver bli illa. Men det kan knappast vara lätt. Det jag talar om idag är de värsta av anledningar till flytten. Uppbrottet.
Ofrivilligheten. Uppbrott genererat av naturkatastrofer, krig, konflikter, förföljelse... Jag tänker att den svåraste flytten är om du flyr med vetskapen om att du aldrig någonsin kan återvända – åtminstone inte så länge en viss regim är vid makten. För visst är det betydligt lättare att lämna en plats (typ, dra till San Francisco) om du vet att du när som helst kan återvända!?
Det var ju de senaste skeendena i Burma som aktualiserade dessa tankar hos mig. Jag kommer att tänka på min väninna Fatimah som lämnat Burma, och som fantastiskt nog är den gladaste, lyckligaste människa jag någonsin träffat trots att hon aldrig kommer att få se sin mor igen – åtminstone inte under rådande regim. Men jag tänker också på Eduardo från Chile som i flera år vägrade att lära sig svenska. Han ville straffa det nya landet eftersom han ofrivilligt tvingats lämna det gamla. Tacksamhet kontra förlust. Olika reaktioner.
Att världen inte alltid är vacker är ett faktum. En normativ approach. En titt på hur FN reglerar denna problematik. Ur FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna:
Artikel 13 1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser. 2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.
Artikel 14 1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. 2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
Artikel 15 1. Var och en har rätt till en nationalitet. 2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.
En praktisk-faktisk approach. UNHCRs ’Statistical Yearbook 2006’. Om jag talar om disruption, så talar de om följden; displacement. I slutet av 2006 uppskattades UNHCRs ’total population of concern’ till 32,9 miljoner människor uppdelat i följande kategorier:
9,9 miljoner flyktingar 744.000 asylsökande 734.000 repatrierade/återvända flyktingar 12,8 miljoner internförflyttade personer (IDPs) 1,9 miljoner IDPs som återförts till ursprungsplatsen 5,8 miljoner stadslösa personer 1 miljon övriga ’of concern’
Mmm... det är väl ungefär så det ser ut. Det tål att skänka tankar – och stöd – till:
Människor med namn Människor utan namn Människor utan hem Människor utan förankring Människor utan nationalitet Människor utan identitet Existens... Tidens relativitet Platsens obeständighet Gator med hem Gator utan hem Gator med namn Gator utan namn...............:
Discovery – den ’goda’ flytten vs Disruption – den ’onda’ flytten
Tankar jag tänkt förut, men lagt på hyllan, som handlar om anledningar till våra ’flyttar’, anledningar till våra mer drastiska rörelser. Det som händer i Burma nu aktualiserar givetvis dessa funderingar. Jag funderar över de två extremerna: den frivilliga (goda) flytten kontra den ofrivilliga (onda).
Känslan för den nya platsen avgörs i stor utsträckning av din inställning, som i sin tur bestäms av syftet för flytten. Åker du främst till något eller från något? Jag tänker börja med den godartade flytten. Upptäcksfärden:
Jag låter Peter illustrera exempel. Träffade honom som hastigast för några månader sedan. Ni vet, personen som råkar springa förbi, men ändå stannar upp för ett slag. Det vill säga; jag träffade Peter just innan han satte sig på planet.
Peter är personen som är modig nog att göra det. Han zoomar in den vibrerande staden på kartan och riktar siktet dit. Släpper taget om det svenska, landar på fötterna i det okända, för att testa på att leva där. Där, på den platsen de flesta utav oss bara drömmer om, sjunger om eller i bästa fall åker på semesterresa till.
Ur en creative city-kännares synpunkt har han god smak också. Berlin förra gången. San Francisco denna gång. Hela grejen bygger på mötet med det nya. Lustfyllt. Förväntansfyllt. Spännande.
Hela hans inställning vittnar om att han kommer ha the time of his life. Han är ung, han är fri, unattached. Och skulle han mot förmodan inte vara tillfreds med livet i San Francisco kan han vända åter till Stockholm och det svenska.
Det här definierar för mig den goda flytten och de bästa av alla tänkbara förutsättningar i mötet med den nya platsen.
Imorgon tänker jag tala om kontrasten. Den svåraste och mest deprimerande av alla tänkbara flyttar.
Idag talar jag om San Francisco. I morgon talar jag om namnlösa gator och identitetslösa människor.
Artist: Scott McKenzie (lyrics) Song: San Francisco (Be Sure to Wear Some Flowers in Your Hair)
If you're going to San Francisco Be sure to wear some flowers in your hair If you're going to San Francisco You're gonna meet some gentle people there
For those who come to San Francisco Summertime will be a love-in there In the streets of San Francisco Gentle people with flowers in their hair
All across the nation such a strange vibration People in motion There's a whole generation with a new explanation People in motion people in motion
For those who come to San Francisco Be sure to wear some flowers in your hair If you come to San Francisco Summertime will be a love-in there
If you come to San Francisco Summertime will be a love-in there
