Val är en vanlig företeelse i våra liv. Vi gör flera om dagen, stora som små. Kanske borde vi undvika att lägga för mycket tid på de för livet obetydliga valen, för att ge mer utrymme åt de livsviktiga valen. Ty valen, de måste göras. I det aktiva valet finner vi ofta den energi vi behöver för att arbeta mot målet vi därmed sätter. Kanske når vi inte exakt det mål vi först formulerat, men vi tar oss framåt. Den enda vettiga riktningen att färdas i livet är ju trots allt framåt. Alternativet till att inte göra de nödvändiga valen är att stå och stampa på samma ställe. Men det är ofta ett bra sätt att lura sig själv. Ty att inte välja är också att välja.
Sunday, September 26, 2010
Saturday, September 25, 2010
Hot Pot - bokrelease & party
Tuesday, September 21, 2010
bakomliggande drivkrafter
Saturday, September 18, 2010
framtidens arbetsmarknad
Thursday, September 16, 2010
nytänkandets logik
Monday, September 13, 2010
minisemestra varje dag!
Thursday, September 09, 2010
berättelsens mobiliserande kraft
Det narrativa är tillbaka! Berättelsen tar åter plats i våra rum. Visst, den hade aldrig riktigt försvunnit ur våra liv, den har dundrats ut via tv-burkar i våra vardagsrum, via skönlitteratur i våra bokhyllor, via scenerna på våra teatrar. Men att samlas kring berättelsen, på det där viset min farmor beskrev att man gjorde under hennes barndom på tidigt 1900-tal, det trodde jag tillhörde svunna tider. Hon har beskrivit hur syskonskaran slog sig ned runt den historieberättande fadern och om hur barnen i grannskapet övertrumfade varandra i historieberättande.
Nu tycks berättelsen vara tillbaka som en social och mobiliserande kraft. Jag tror inte enbart att det handlar om att vi saknat berättelsernas gemenskapsbringande funktion. Jag tror att det narrativas intågande i samhället också är en motreaktion på det intrycks- och informationsöverflöd vi idag lever med. I ett aldrig sinande buzz av budskap, där vi inte längre vet vad vi ska ta fasta på, törstar vi idag efter den mening och autentiskhet som den välberättade historien kan skänka. Yttringarna är många. Här är några av de jag snappat upp på senaste tiden.
En väninna ringer och kvittrar entusiastiskt. Hon har skrivit in sig på en högskolekurs. Den lät för intressant för att motstå. Temat är ’strategisk storytelling’. Framtidens marknadsföring är narrativ. Varumärken kan presenteras med en berättelse och därmed skänka oss konsumenter mening. Berättelsen kan handla om varumärkets grundare, om tillkomsten av produkten, eller om hur konsumentens liv förändras med användandet av produkten. Kanske räcker inte längre relationsmarknadsföring; det krävs en bra berättelse för att ta sig igenom bruset.
I tider av regionala omvandlingsprocesser har jag senaste åren efterfrågat platsens historiska berättelser som del i det identitetsstärkande arbete som krävs för att formulera framtidens vision. Hur våghalsiga var inte göteborgarna i begynnelsen av den industriella epoken? Vad kan vi lära oss av det? Och var finns berättelserna om kvinnor att tillgå? För första gången lär jag mig nu om en betydelsefull kvinna i min hemstad Sundsvalls förra sekelskiftesepok. Frida Stéenhoff förtäljer en oväntad historia som skulle kunna få helt nya implikationer för Sundsvalls identitetsbyggande. Idag gladdes jag över följande länk översänd av forskarkollegan Bert-Ola Bergstrand. I det skotska projektet ’A Govan Wave of Change’ ska kollektiv storytelling skapa värde i det lokala identitetsbyggandet. Personliga historier från igår ska brygga över i framtid. Läs närmare om ’People Making Waves’.
I böckernas rike ligger biografin mig närmast. Antagligen för dess genuinitet och ofta åsyftad uppriktighet. Berättelsen presenteras i flera lager; en person, en plats, en tid, en kultur – ett liv. I förra veckan öppnade en bokhandel i Stockholm inriktad på just biografier av alla de slag. En berättelsernas oas. Har du vägarna förbi på Söder rekommenderar jag varmt dina&mina Böcker på Tavastgatan 16, Mariaberget.
Själv har jag just för första gången i mitt liv tackat ja till att delta i en bokcirkel. Vi är ett gäng ständigt upptagna personer som nu väljer att stanna upp och samlas kring de berättelser och betydelser litteraturens klassiker har att erbjuda . Det är höst och väderbyte. Tid att umgås med berättelsen.
Tuesday, September 07, 2010
bromsar dagens förväntningar för att uppfylla morgondagens
“Are you the next big thing?”
Rak fråga, straight on, up my face. Större svenskt bolag affischerar via Spotify när allt jag vill är att slå på musik som får mig att ta en paus från förväntningssamhället. En motsägelse i sig, ja visst. Jag måste nämligen få slå på paus idag om jag ska leva upp till morgondagens förväntningar. Jag talar inte om en improduktiv paus; jag talar om pausen från telefoner, mail och andra uppmaningar – om pausen som får mig tänka en tanke klart, skriva en rad till punkt. Helst flera.
”Du är aldrig bättre än din nästa grej”
Detta mantra bygger förväntningssamhället på, enligt Micael Dahlén, den klarsynte författaren av Nextopia (Volante, 2008). Det klingar väl med Ramnath Narayanswamys uppmaning:
”Definiera dig inte utifrån gårdagens framgångar”
Jag tror på framtiden. På en god sådan. Därför måste en del av dagens energi kanaliseras till morgondagen. Detta blir förväntningssamhällets paradox: Om jag vill leverera något bra imorgon, måste jag undvika att springa snabbt till närmaste förväntanspunkt idag. Jag måste stanna upp, skapa mellanrum, låta saker och ting ta tid. Åtminstone om jag vill leverera kvalitet.
Däri har jag ringat in min farhåga kring ett förväntningssamhälle där allting spinner allt snabbare. Vad händer om vi slutar att ge betydelsefulla ting tid? Kommer då någonting vara äkta, genuint, uppriktigt och på riktigt?
Wednesday, September 01, 2010
gamla hus ger nya toner
Jag tänker idag på orden som tillskrivits både Friedrich Schiller och Johann Wolfgang von Goethe:
”Arkitektur är frusen musik.”
Vackert, ja visst. Men så tänker jag närmare på Jane Jacobs mer levande syn på byggnaden. Byggnaden kan ju trots allt inhysa skapandet av ny musik:
”Nya idéer behöver gamla hus”.
Husen, menade Jacobs, är aktörer i våra tankeekologier.Saturday, August 14, 2010
time present and time past
1st part of BURNT NORTON
(No. 1 of 'Four Quartets')
by T.S. Eliot
Time present and time past
Are both perhaps present in time future,
And time future contained in time past.
If all time is eternally present
All time is unredeemable.
What might have been is an abstraction
Remaining a perpetual possibility
Only in a world of speculation.
What might have been and what has been
Point to one end, which is always present.
Footfalls echo in the memory
Down the passage which we did not take
Towards the door we never opened
Into the rose-garden. My words echo
Thus, in your mind.
But to what purpose
Disturbing the dust on a bowl of rose-leaves
I do not know.
Other echoes
Inhabit the garden. Shall we follow?
Thursday, August 12, 2010
her morning elegance
Sun been down for days
A pretty flower in a vase
A slipper by the fireplace
A cello lying in its case
Soon she's down the stairs
Her morning elegance she wears
The sound of water makes her dream
Awoken by a cloud of steam
She pours a daydream in a cup
A spoon of sugar sweetens up
And she fights for her life
As she puts on her coat
And she fights for her life on the train
She looks at the rain
As it pours
And she fights for her life
As she goes in a store
With a thought she has caught
By a thread
She pays for the bread
And she goes...
Nobody knows
Sun been down for days
A winter melody she plays
The thunder makes her contemplate
She hears a noise behind the gate
Perhaps a letter with a dove
Perhaps a stranger she could love
And she fights for her life
As she puts on her coat
And she fights for her life on the train
She looks at the rain
As it pours
And she fights for her life
As she goes in a store
With a thought she has caught
By a thread
She pays for the bread
And she goes...
Nobody knows
And she fights for her life
As she puts on her coat
And she fights for her life on the train
She looks at the rain
As it pours
And she fights for her life
Where people are pleasantly strange
And counting the change
And she goes...
Nobody knows
Song lyrics and production: Oren Lavie
Video directed by: Oren Lavie, Yuval & Merav Nathan
Featuring: Shir Shomron
Photography: Eyal Landesman
Color: Todd Iorio at Resolution
© 2009 A Quarter Past Wonderful
Thursday, August 05, 2010
saker jag aldrig tröttnar på:
Skogspromenader, polkagrisglass, uppslagsböcker, snygga skor, sidenlakan, vackra solnedgångar, leende människor, skrattande barn, ljuva toner, rabarberpaj, små handväskor, en puss på kinden, blommor i det vilda, blommor i bukett, svettiga dansgolv, citypuls och Pecha Kucha!Det sistnämnda kan vi avnjuta den 10 aug då Pecha Kucha Göteborg genomför sin 21:a omgång. Med sitt upplägg av presentationer om 20 bilder x 20 sekunder blir det aldrig sömnigt – istället snabbt, skoj och stimulerande.
Se den spännande talarlistan här. Välkommen på tisdag!
När: Tisdag 10 augusti kl 20:20 (insläpp från 19:30)
Var: Park Lane, Kungsportsavenyn 38, Göteborg
Wednesday, July 28, 2010
a word on innovation
“Obsolete your own products.”
Otherwise, someone else will.
- a Microsoft principle
Tuesday, July 27, 2010
research at its best
Albert Einstein was monitoring physics students taking an exam and was told that there was a problem with the exam questions since they were the same as on previous year’s test. Einstein replied:
“That’s okay, the answers are different this year.”
Sunday, July 25, 2010
pimpa din åker
BondeDesign 2010 står inför omröstning. I Hjö, Götene och Grästorp tävlar lantbrukare om att presentera det vinnande bidraget av ”konst i kolossalformat som endast kan skådas från himlen”. Konstverken använder åkern som palett och får innehålla för markerna naturligt förekommande färger såsom, grödor, buskage, vattendrag, vägar, stigar samt allt som bygger på de fyra elementen Jord, Luft, Eld och Vatten.
Foto från Almnäsfoten. Ta en titt på övriga tävlingsbidrag här.