Wednesday, July 21, 2010

gigonomics II – gästblogg Kasper Aase – en entreprenörs röst

En engagerad läsarkommentar som förtjänar sitt eget blogginlägg. Då skickliga entreprenörer, som Kasper Aase, bekänner sig till gigonomi-livsstilen blir fenomenet bara än mer intressant. Medan jag skrivit om den småskaliga tärande gigonomin, visar Aase på hur gigonomens projekt kan drivas gentemot det storskaliga och närande. Skillnaden är frågan om expansion. I grund och botten handlar livsstilsvalet om likartade mekanismer.

-------------------------------------------------------------------------------

Gigonomin är på stark tillväxt även i det vanliga entreprenöriella Sverige, där serie-entreprenörer ofta ser sig själva som fria agenter som gör gigs lite här och var. Nordström/Ridderstråles böcker handlar mycket om denna subkultur inom den talangfulla världen även om de använder andra uttryck.

För mig själv handlade det till en början mer om att jag inte visste vilket projekt som skulle lyfta och jag startade därför fem helt skilda parallella projekt inom tolv månader. Tydligen väldigt vanligt bland högre utbildade som kommer loss och startar sin första verksamhet. Lejonparten har oftast startat minst ett nytt projekt inom en tolvmånadersperiod.

I förlängningen har det blivit en ambition att starta minst ett nytt projekt varje år. Efter sex år inser jag att det i grunden handlar om osäkerhet och även om ett av företagen växte till 65 anställda med en årsomsättning på över 50 miljoner så kommer inget av dem att någonsin konkurrera med våra stora svenska företag.

För att göra någonting framgångsrikt krävs troligen samma tur, men ett helt annat fokus.

Många väljer den här livsstilen självmant och ser det som positivt att gå från gig till gig. Frihetskänslan är ofta större än penningarna. En del ser sig säkert också som livsstilskonstnärer. Om du som min kusin är rivningsarbetare för att kunna åka på turné med bandet eller som jag som kör en konsultfirma för att kunna bygga den där vindtunneln eller adrenalinsports-centret spelar mindre roll.

För en del landar det säkert i samma sak: efter ett tag är det lättare att starta ett nytt projekt som man hankar sig fram på än ta något projekt till nästa steg. Så där håller jag med Petter Stensland som jobbar som analytiker på Wall Street när han säger att "det är lättare att gå från noll till 50 miljoner än från 50 miljoner till 500 miljoner". Jag trodde honom inte för fyra år sedan.

- Kasper Aase www.greenturtle.se

Thursday, July 15, 2010

gigonomics

Jag har tidigare skrivit om hur det relativt nya statistiska begreppet kombinatör – person som kombinerar en anställning med att driva företag. Jag efterlyste då erkännandet av multi-kombinatören eftersom jag i forskning identifierat att konstnärskap ofta försörjs via en kombination av flera anställningar samt F-skattesedel. Utöver detta finnes även multi-kombinatören som krockar med SCBs kombinatörsdefinition i sin ovilja att ta anställning. Denna kategori individer ryms kanske bättre under termen gigonomer; människor som försörjer sig via gigs istället för anställning.

Gigonomics som begrepp etablerades av Tina Brown, chefredaktör för The Daily Beast, då hon den 12 januari 2009 skriver om ”The Gig Economy”. Inlägget utgår ifrån att ingen hon känner har jobb längre; de har gigs. Det vill säga att man har en frilanskarriär på projekt-till-projekt-basis. Gigs definierar hon som så här:

“Gigs: a bunch of free-floating projects, consultancies, and part-time bits and pieces they try and stitch together to make what they refer to wryly as “the Nut”—the sum that allows them to hang on to the apartment, the health-care policy, the baby sitter, and the school fees.”

Brown skriver utifrån sitt amerikanska perspektiv att gig-ekonomin i sig inte är något nyhetens behag; i de lägre inkomstkvartilerna är det vanligt med människor som lever från ’paycheck to paycheck’. Det nya i fenomenet, hävdar hon, är att examen från ett elituniversitet inte längre är en garanti för arbetstrygghet. I och med den finansiella krisen har gig-ekonomin spridit sig även till den kvalificerade arbetskraften. Stöd för sin argumentation finner hon i en enkätundersökning som genomförts i USA i januari 2009 av The Daily Beast and Penn, Schoen & Berland Associates. Resultaten visar hur den amerikanska ”arbetsplatsen” är under förändring. Alltfler höginkomsttagare frilansar sin väg till lön via multipla deltids-gigs. Anledning hävdas vara lågkonjunkturen.

Frågan är om vi inte gör det aningen enkelt för oss att skylla nya tendenser på ekonomiska kristider!? Visserligen kan krisen skapa rum för det nya. Det som redan pockade på. Men vi bör vara försiktiga med att behandla de nya ”krisgenererade” tendenserna som temporära. De må vara här för att stanna. Kan samhället därmed vara beredd att skapa nya strukturer för att uppmuntra dessa nya fenomen, är mycket vunnit i den utveckling som blir framtiden. Politikens uppgift idag borde således vara att definiera och ringa in vilka nya tendenser man vill understödja. Inom sysselsättningspolitiken finns tydligt sådana brännande punkter.

Hur har då diskussionen om gig-ekonomin förts i Sverige? Den har förts i mindre skala i en omgång i februari 2010 (ett år efter Tina Browns nu berömda inlägg). Diskussionen fördes av några gigonomer själva (i synnerhet Navid Modiri, Sofia Mirjamsdotter, Elin Grelsson och Gustav Almestad) via twitter och några blogginlägg. Sedan har det varit tyst. Temat saknar tyvärr reell förankring i svensk samhällsdiskussion. Blogginlägg från februaridiskussionen visar några intressanta drag:

  • Navid Modiri bejublar gigonomics-fenomenet, kopplar det till kultursektorn samt erbjuder en definition: ”…det är det jag sysslat med så länge jag varit yrkesverksam. Varken som musiker, journalist, kulturarbetare, föreläsare eller egenföretagare har du råd, ro eller särskilt stor möjlighet att ha en enstaka sysselsättning; du jobbar med en buffé av uppdrag, gigs och projektanställningar med olika procentgrad.”
  • Sofia Mirjamsdotter uttrycker problematik som vilar i fenomenet: ”Gigonomics är tanken om ett nytt ekonomiskt system som bygger på alla är mer eller mindre frilansare. Jag tror att det behövs ramar. [...]Ett problem som jag ser med gigonomicsteorin är just att alla inte kan allting. Det har jag själv erfarit som egen företagare. Jag är bra på det jag gör, jag vet vad jag kan, men som företagare måste jag dessutom kunna en massa ekonomi och byråkrati, och jag måste kunna sälja in idéer. Jag måste kunna sälja mig själv.”
  • Diskussionen landar i att bolla huruvida gigonomics bara tillhör ett elitskikt av arbetskraften med namnkunnighet och utförarförmåga eller om vi borde ha en mer ödmjuk inställning till gig-ekonomins varande; fördelar och nackdelar.

Mitt intresse för gig-ekonomin återfinns bortom konjunktursvängningar och utövarstatus. Anledningen till mitt intresse är att stor del av landets konstnärer lever just så här – samt att fler yrkeskategorier kan komma att anamma denna livsstil framöver. Konstnärerna blir bästa källan till att informera oss om möjligheterna och svårigheterna med denna sysselsättnings- och försörjningsform. (Även om jag inte använder ordet gigonomics i rapporten making art Work så är den ändock en källa till att läsa om fenomenet.) Att studera konstnärers karriärvägar och vardag blir därför källan till kunskap på två viktiga områden:

1) Hur samhället bättre kan understödja kulturentreprenörskap i smått och kulturnäringar i stort.

2) Benchmark på hur individer i många andra yrkesgrupper kan tänkas forma sitt yrkesliv framöver då vi går mot mer flexibilitet, kreativitet och digitalisering i vår yrkesvardag.

En gigonom åtnjuter å ena sidan frihet och möjlighet. Men det finns problematiska aspekter av gig-ekonomin som sysselsättningsform. Sofia Mirjamsdotter nämner några, se ovan. Tina Brown problematiserar fenomenet ganska ordentligt: Intressanta gigs och den så attraktiva variationen dem emellan förlorar glans när man inser att man jobbar tre gånger så hårt för samma eller lägre lön, minus förmåner förstås. Att vara överhopad med jobb är en annan svårhanterad aspekt, eller som Brown uttrycker det: ”Doing three things badly is the name of the game.”

Problematiska inslag för gigonomen som jag funnit i min forskning av konstnärer specifikt är bland annat:

  • Den stora åtgång av tid som krävs för att finna tillräckligt många inkomstkällor för att få det att gå runt.
  • Hantering av mellanperioder utan intäkter.
  • Oförståelse i socialförsäkringssystemet för sysselsättningsformer som inte fungerar enligt normen.
  • Hantering av egen administration såväl som olika uppdragsgivares/samarbetspartners varierande krav på administration och uppföljning.

Vidare behöver man som gigonom personligen medvetet värna om att man faktiskt åtnjuter en del av den variationsrikedom och idéförverkligande som gig-ekonomin kan erbjuda. Risken när man, för att klara livhanken, måste ta flera gigs samtidigt är att de blir mindre varierade och mer likartade. Detta är gig-ekonomins inbyggda paradox: Att de samlade giggens ekonomi bygger på kvantitet och upprepning snarare än på djuplodning och kvalitet. Kanske får de motsatt den avsedda effekten; att resurserna att odla sin särart minskar. Varningen för i längden bristande kvalitet fångar jag upp när jag samtalar med Maurits Johansson, projektledare inom Göteborgs framväxande kreativa sektor, som vidare hänvisar till ett japanskt talesätt värt eftertanke:

”Bättre att vara mästare på en konstart än en klåpare på tusen”.

I kontentan av det citatet sitter just motstridigheten i utmaningen att vara både specialist och gigonom.

Monday, July 05, 2010

nya tider ger kulturekonomin nya möjligheter

Om varför konstnärliga försörjningsmöjligheter borde förändras med post-materialismens intågande. Urklipp från mitt skrivande idag:

Så om konstnärens försörjningsutmaning är evig, medför emellertid nya tider nya möjligheter. Digitaliseringen är just en sådan ny möjlighet. Dels vad gäller nya former för gestaltning. I synnerhet vad gäller räckvidd och spridning av verk eller varumärke.

Ett annat möjlighetsfönster sitter istället i nya konsumentbeteenden. I en tid då vi i ett land som Sverige enkelt och relativt billigt tillgodoser våra materiella behov börjar vi istället efterfråga upplevelser. Upplevelseskapande och upplevelsekonsumtion tycks bli del av vårt strävande efter självförverkligande. Det tycks nästan som att vi strävar efter att kliva ytterligare ett sjätte steg upp på Maslows behovstrappa, men först måste trappsteget konstrueras. Kanske befinner vi oss i början av det byggandet.

Samlade uttryck för denna post-materialism ser vi i kulturekonomiska ambitioner. I Sverige har ansträngningar gjorts via KK-stiftelsen för att stödja Upplevelseindustrin. Inom EU byggs plattformar för att understödja den kulturella och kreativa sektorn som 2003 uppmättes omsätta € 654 miljarder – långt mer än många traditionella sektorer (KEA, 2006).

Då den kulturella och kreativa sektorn redan omsätter mycket pengar återstår emellertid frågan om hur större del av pengarna kan sippra ned till den konstnärliga kärnan och de enskilda utövarna. Utmaningen vi står inför idag är att hantera glappet mellan å ena sidan de krångliga förutsättningarna för konstnärligt utövande personer och å andra sidan de på kultursektorn högt ställda förväntningarna att agera samhällsekonomisk drivkraft.

Sunday, July 04, 2010

ta vara på


"Människan lever så kort
men är död så länge"

Citerar ett finskt talesätt. Menar inte att låta pessimistisk. Menar snarast att uppmana till att du tar vara på det som känns viktigt i just ditt liv.

Friday, July 02, 2010

the human side of tomorrow

"Change is the process by which the future invades our lives..."

The words are those of Alvin Toffler. His book 'Future Shock' from 1970, he devotes to human side of tomorrow, i.e. how we in present time adapt - or fail to adapt - to the future. He continues his definition of change by stating:

"...it is important to look at it closely, not merely from the grand perspectives of history, but also from the vantage point of the living, breathing individuals who experience it."

By that, he doesn't only state the human aspect of change and the human being as the carrier of change, but also the presence of change in present time: Change is the bridge between history and future - and we're experiencing it now.

Thursday, July 01, 2010

vandringen


Undret är inte att flyga i luften
eller att gå på vattnet
utan att vandra på jorden.

(Kinesiskt ordspråk)

Thursday, June 24, 2010

prosumers - framväxten av ett nytt fenomen

Tillsammans med forskaren Christofer Pihl arbetar jag för fullt med att nagla fast utvecklingen av det nya prosument-fenomenet, det vill säga hur gränserna suddas ut mellan producenter och konsumenter i en ekonomi alltmer präglad av delaktighet och medskapande. Idag skriver vi på bloggen Modearkivet om fenomenet. Läs här. Fascinerande är att det idag uvecklas nya affärsmodeller i detta gränsland av professionella konsumenter och amatörproducenter. Till hösten presenterar vi ny forskning på området.

På bilden är Alvin Toffler, upphovsmannen till prosument-begreppet (genom boken 'The Third Wave', 1980).

Wednesday, June 23, 2010

Kulturmöllan i Skåne


Kulturmöllan i Lövestad bjuder in till Shadow & Light som är en fyra veckor lång utställning med installationer, performance och workshops på temat skuggor och ljus. Ett trettiotal konstnärer från Skandinavien, England och USA kommer med hjälp av interaktiva projektioner, skuggspel, elektronik, ljusteckningar, transperanta mönster och diabilder förvandla Lövestads gamla mölla till ett skrimrande tittskåp. Initiativtagare är Lars Eklöw, Anna-Maria Eklöw, Johanna Kindvall och Marek Walczak.

Vernissage äger rum lördagen den 10 juli kl 15 med performance och musik. Varje vecka kommer nya experiment och installationer att äga rum där i vissa fall även allmänheten kan delta. Varje lördag mellan 15 -18 hålls perfomance med konstnärer och gästmusiker.

Öppettider:
Fredagar-söndagar från kl. 12-18 under tiden den 10 juli till den 31 juli.
För större sällskap öppnar vi gärna Kulturmöllan även andra tider, efter överenskommelse.

Kulturmöllan
Södergatan 2
275 75 LÖVESTAD
telefon: 0708-474708
epost: lars@kulturmollan.se

Wednesday, June 16, 2010

fall to rise

I wouldn’t have thought that Batman Begins (2005) could present a quote that would stick with me. But it did.


“Why do we fall, Bruce?

So that we can learn to pick ourselves up again.”


Wednesday, June 09, 2010

könsfördelningen i akademin

Ny statistik från Högskoleverket och SCB. Läs pressmeddelandet här och själva publikationen här. En snabb men relevant summering av könsfördelningen av personal vid universitet och högskolor 2009:

Totalt sett är könsfördelningen jämn med 51 procent kvinnor och 49 procent män.

Enbart 23 procent av den administrativa personalen är män.

Enbart 20 procent av professorerna är kvinnor.

Tuesday, June 08, 2010

this place understands that

"This place is beautiful. All the people here are beautiful. It has got an amazing energy - an amazing, amazing feel... and... it's really special. It's full of the same energy it was when I walked in, which is just really embracing. I mean, I think it was the Beatles who said 'All you need is love'. I think this place... this place understands that."

- Melody Gardot


Friday, June 04, 2010

Nationaldagsfira med Pecha Kucha Göteborg!


Sedan 2006 har vi haft möjligheten att njuta av Pecha Kucha Göteborg. Dess dragningskraft har konstant ökat då fler med tiden hittat till detta show- och talarevent där kreatörer från alla discipliner samlas.

20 är konceptet. Det börjar alltid kl 20:20 och respektive talare har 20 bilder x 20 sek tillgodo för sin performance. Extra speciellt blir det därför på söndag då Pecha Kucha Göteborg firar 20-gångersjubileum. Reunionfest och uppladdning med DJs och dansbeat. På deltagarlistan återfinns:

Talarlistan
Notera att talarlistan kan komma att ändras.
* Nationalteatern – Teaterrockgrupp
* Niklas Madsen – Designförslag på ny skattesedel
* Carolina Falkholt – Grafitta
* Karin Granstrand & Annika Wahlström – Folkdräkt 2.0
* Linda Spåman – Pervers Kroki
* PK Mahanandia – Indisk livshistoria
* Ted Hesselbom – Röhsska Museet
* Scott Blixen – Post Punk/Music Art

Bonusakter & DJs
Notera att listan kan komma att ändras.
* DJ Naomi Paradise – dj
* Dan Henriksson – utsmyckning av lokalen
* Klubb Pervers Kroki - Film, liveframträdande och kopieringsmaskin av och med Frida Sjöstam, Nicklas Hultman, Linda Spåman, Jeanette M Rodell, Carin Ohlson, Anna Thörnqvist & dj Dienasty
* Carolina Falkholt Live: Electro + cello
* Jens Thoms Ivarsson – lovat att dansa på bardisken kl. 24.00
* Daniel Rehn – dansnummer/partytält/dj

Söndag 6 juni, Park Lane, Kungsportsavenyn 38, Göteborg. Insläpp från kl 19:30. Hoppas vi ses där!

Thursday, June 03, 2010

Göteborgs Konsthall - Sveriges mest Reko konstinstitution 2010

Konstnärens eviga trixande… för att finansiera sitt uppehälle. Det blir relevant att tala om många bäckar små. Jag har i synnerhet skrivit om det under rubriken "multi-kombinatörerna". Det är ofta det konstnärer måste vara. I rapporten making art Work talar jag om ’innovative money-making’. Olika finansieringslösningar varvas samtidigt eller över tid. Det kan handla gigs via F-skattesedel, försäljning av konst, offentliga utsmyckningsuppdrag, undervisning, konstnärlig forskning vid universitet, olika former av stipendier, a-kassa, brödjobb osv.

Men… ”konstnärer verkar inte veta hur man tjänar pengar eller ens vilja tjäna pengar”. Eller!? Kanske står vi med en upprepat ekande fördom då de konstnärer jag samtalat med på senaste tiden formulerar en annan fråga: ”Varför förväntas vi alltid jobba gratis?”

Som konstnären Erik Krikortz säger; kanske borde vi börja tala om konstvärlden som ’konstsektorn’. Kanske kunde det leda till en annan relation till finansiering av konst. Krikortz talar gärna om ytterligare finansieringalternativ. Bland annat uppmuntrar han andra konstnärer att jobba i projektform som han så framgångsrikt gjort. Projekt kan fördelaktigt drivas med olika finansiärer och sponsorer.

Hans senaste projekt lanseras idag. Inte i konstnärlig form, men i rapportform. Arbetsvillkoren för svenska konstnärerna är på agendan. I fokus är landets konstinstitutioner och frågan huruvida de ger ersättning till de utställande konstnärerna. Tillsammans med kollegorna Jan Rydén och Tanja von Dahlern har Krikortz skapat en ”rättvisemärkning”, Reko-märkningen. Bland annat har undersökts om det upprättas skriftliga avtal, om konstnärerna får sina kostnader betalda, och om det betalas korrekta utställningsarvoden. 86 konsthallar och museer i Sverige har legat under luppen. Bilden som träder fram är mycket brokig.

Sex konstinstitutioner för Reko-märkning. Den som utses till Sveriges mest Reko konstinstitution 2010 är Göteborgs Konsthall.

A som i arkitekt

Viktig för samtalet om Göteborg, tillika min favorit-urbanist, är Kerstin Elias. Läs om henne i Arkitekten maj 2010.
Kerstin har för övrigt författat ett fantastiskt examensarbete jag har för avsikt att omnämna på bloggen. Arkitekt med stort A - eller litet? Det är en utav frågorna som ställs. Hon gör en klockren samtidsanalys samtidigt som hon väcker viktiga frågor om arkitektens roll in i framtiden. To be continued, således...