spänningsfält i staden

East End, London. Smältdegel i all ära, men det jag är ute efter är själva spänningsfältet. Att stå mitt i det, känna efter och försöka förstå sig på vad det är som sker mitt i mötet av kontrasterande världar...

Med spänningsfältet menar jag det begränsade stråk, kvarter eller gathörn där det sker. Där skiftet sker. Skiftet mellan två eller flera olika världar. I samma stad.

Ibland undrar jag om det handlar om barnslig nyfikenhet eller om det till och med är så att jag gillar att utsätta mig för det obehag som det ibland innebär att stå inför det främmande... Hur som helst handlar det om en fascination inför det oväntade.

Därmed är jag förbannat nöjd över hur jag mitt i prick lyckades med vistelsens första hotellbokning. Med sikte mot hotellet promenerade vi idag genom the City – Londons finansdistrikt; stilistiskt, strikt, uniformerat, plain, stabilt...

Så, någonstans i östra Aldgate händer det plötsligt. Vips! Inom rymden av ett kvarter så blandas kostymerna upp med en mångfald av outfits och appearances. Den brittiska puben som serverar thai food blir en festlig markör för spänningsfältet.

En snabb sväng in på den gata som kopplar Aldgate med Bricklane och plötsligt luktar det curry och orden flödar. Det talas hindu, hebreiska och arabiska. Här är det allt annat än strikt, uniformerat, nedtonat eller dämpat. Här är det livligt, svettigt och doftrikt. Här visar London plötsligt upp en annan värld. Eller rättare sagt; flera delar av samma värld på en och samma gång.

East End.